19 juni 2007

EU-stat, ja tack!

Vissa verkar väldigt oroade över det nya EU-fördrag som man kommer att försöka förhandla fram i helgen i Tyskland. Det verkar som att det kommer att bli mer av överstatlighet i EU – till exempel talas det om en EU-president. Frågan är om det är dåligt i sig att makt flyttas uppåt, bort från staterna. Mitt svar är nej. Henrik Alexandersson skriver att en folkvald EU-president skulle kunna driva igenom nya regleringar och skatter. Men det skulle ju lika gärna kunna bli tvärtom, att EU genomdriver liberaliseringar i Sverige. Var makten ligger har ingen större betydelse för politikens innehåll. Det man bör betänka är i stället vilka fördelar man kan få av att lyfta olika politikområden till EU-nivå.

EU:s utrikespolitik är redan i dag till stor del samordnad och för att EU ska få en starkare röst är det naturligt att medlemsländerna förlorar sin rätt till egen utrikespolitik och egna ambassader. Av detta följer också lämpligtvis ett gemensamt försvar. Här finns förmodligen stora effektivitetsvinster att göra om man kan samordna underrättelseverksamhet, försvarsindustri och så vidare. Folkpartiets gamla förslag om en federal EU-polis är också bra. Slutligen bör också EU ha en gemensam asyl- och invandringspolitik, med tanke på den fria rörligheten inom EU. För att effektivt genomföra detta krävs att Europaparlamentet ges beskattningsrätt och att dess makt över EU-medborgarna delas med en direktvald president.

En europeisk federation skulle inte förändra utsikterna för att propagera för frihetens idéer. En svensk liberal skulle utgöra en röst av 500 miljoner för att påverka 500 miljoner invånare i stället för en röst av nio miljoner för att påverka nio miljoner invånare. En anledning till att rädslan för federalism verkar vara så stor är nog att man har en nationell utgångspunkt i frågan. Om man hela sitt liv har debatterat utifrån ett svenskt perspektiv kanske det är svårt att tänka sig att EU kan bidra med någonting konstruktivt och inte bara lägga sig i den egna politiska arenan.

Tänk dig att du blev diktator över din kommun. Nog tror jag att du gärna skulle vilja förklara din kommun som en självständig stat så att du kan bestämma helt själv över vad kommunen ska göra och hur. Sedan tänker du dig att du blir diktator över världen. På samma sätt vill du kanske förena hela världen i en stat – din politik är ju perfekt, varför skulle den inte gälla i hela världen? På samma sätt resonerar nog den som har Sverige som utgångspunkt i sitt politiska tänkande att makten bör ligga hos riksdagen, utan att egentligen ha en rationell anledning.

Världens företag och människor har redan insett globaliseringens möjligheter. Det är hög tid att politikerna omstrukturerar sin egen sektor på ett liknande sätt. En överstatlig försvars- och utrikespolitik i EU är en bra början.

2 kommentarer:

  1. Du kallar dig för liberal men förespråkar centralisering där man flyttar den politiska makten högre upp?

    "För att effektivt genomföra detta krävs att Europaparlamentet ges beskattningsrätt och att dess makt över EU-medborgarna delas med en direktvald president."

    Som liberal tycker jag att skatterna ska minskas, men det beslutet tycker jag att kommunerna ska kunna ta och inte några toppolitiker 1000 km från mitt hem. Centralisering av makt kan vi liberaler aldirg stödja. Du får nog läsa på lite Hayek innan du svamlar vidare...

    SvaraRadera
  2. Liberaler har inte riktigt greppat problematiken hela varvet runt.

    Men det finns hopp även för dig Jacob Lundberg och alla andra Liberaler.

    Ni är nära sanningen om ni bara tillåter er att bryta er loss från kollektivets starka grepp och "rita färdigt cirkeln" för egen hand.

    Här kan den som vill börja:

    http://www.aynrandlexicon.com/lexicon/altruism.html

    "Brought up on the philosophy of Pragmatism, they have been taught that principles are unprovable, impractical or non-existent—which has destroyed their ability to integrate ideas, to deal with abstractions, and to see beyond the range of the immediate moment."

    "The majority of those who are loosely identified by the term “liberals” are afraid to let themselves discover that what they advocate is statism. They do not want to accept the full meaning of their goal; they want to keep all the advantages and effects of capitalism, while destroying the cause, and they want to establish statism without its necessary effects. They do not want to know or to admit that they are the champions of dictatorship and slavery."

    SvaraRadera