30 augusti 2007

Ett besök i genusvärlden

SvD:s ledarsida kan man läsa om den nya feministiska tidskriften Macho, vars andreredaktör vill slå ihop "han" och "hon" som ett led i den feministiska kampen. Ni vet nog vart jag vill komma.

"Könsbundna pronomina lurar oss att tro att kön skulle vara mer än en social konstruktion och ska därför helst bort", raljerar tidningen, för i genusvetenskapens värld är det helt en produkt av samhälleliga strukturer att nästan alla brottslingar är män, att kvinnor väljer att vara hemma längre med de barn de fött och att män gillar teknik i högre utsträckning.

Genusvetarna borde ta den lilla promenaden från sin humanistiska fakultet till den naturvetenskapliga fakulteten. De skulle lära sig en hel del om den mänskliga hjärnan.

29 augusti 2007

Ge mig min En bok för alla-krona!

Det är svårt att inte lida med kulturministern när man läser allt gnäll om att En bok för alla förlorar sina årliga tio miljoner kronor och därmed tar över förstaplatsen i "mycket väsen för kaffepengar" från samma kulturministers jämställdhetsutspel för sex miljoner.

Det är intressant om man börjar fundera på vad det verkligen betyder att "någon annan betalar"-vänstern vill lägga dessa pengar på En bok för alla. Det betyder att de hellre lägger pengarna på detta än på fler händer i vården, ökat bistånd till fattiga afrikanska barn eller höftledsoperationer.

En bok för alla är ett typiskt exempel på en ekonomisk teori som kallas public choice. För ett fåtal personer står mycket på spel – högbetalda statusjobb med kontor i Stockholms innerstad – medan vi andra i genomsnitt bara bidrar med en krona per år och har mycket liten anledning att bry oss. Problemet är naturligtvis att samma gäller för Nämnden för hemslöjdsfrågor, Handelsflottans kultur- och fritidsråd, konsumentvägledningen, gratis skolluncher och så vidare till dess hälften av det vi tjänar går i skatt.

Om nu den här verksamheten är så viktig så borde det inte vara så svårt att ordna pengarna från privata finansiärer. Om En bok för alla dubblerade sin medlemsavgift skulle det räcka med 30 000 medlemmar för att ersätta inkomstbortfallet som nu uppkommer.

28 augusti 2007

"Hälsa och utbildning viktigare än klimat"

Denna kontrareplik finns i dagens Norra Västerbotten:

Eje Marklund (NV 21/8) påstår att jag skrivit att bilåkning är bra för miljön. Detta står inte någonstans i min artikel (rubriken sattes av insändarredaktionen). Min poäng är att en avvägning måste göras mellan miljö och ekonomi, och för att kunna göra denna avvägning måste miljön få en prislapp.

Om man inte vill sätta ett pris på miljön säger man antingen att den är värdelös eller ovärderlig. Är miljön värdelös bör vi agera som i Sovjetunionen, med ohejdad nedsmutsning. Är miljön däremot ovärderlig bör alla människor utrotas så att naturen säkert skyddas från exploatering.

För att kunna ta den gyllene medelvägen mellan dessa två synsätt behövs en koldioxidskatt som är beräknad utifrån den förstärkta växthuseffektens skadeverkningar. Genom att staten tar ut denna avgift har koldioxidproducenten kompenserat till fullo för sina utsläpp och det finns ingen anledning för enskilda att ta ytterligare klimathänsyn. En så viktig fråga som hanteringen av en eventuell global uppvärmning får inte bli en sak för människors goda vilja.

Marklund undrar hur koldioxidutsläppen ska kunna minska med en så låg skatt som 22 öre per liter. Svaret är att utsläppen inte bör minska. Koldioxidprislappen gör att tillväxten i utsläpp blir något mindre men berättar samtidigt för oss att det vore ytterst irrationellt att börja minska utsläppen redan – det finns andra satsningar på exempelvis utbildning eller hälsa som är långt viktigare.

27 augusti 2007

Fastighetsskatten bort, bort, bort!

PJ Anders Linder skriver bra i söndagens SvD-ledare om fastighetsskatten:

"Fokus skriver att fastighetsskatten 'har mycket små snedvridande effekter' och citerar med gillande Uppsalaekonomen Lennart Berg när han säger att den är 'så nära en perfekt skatt man kan komma'. [...]

Nja, det beror på för vem skatten är perfekt, och där gör medborgarna misstaget att tänka på sin egen situation, medan kamrater som Berg och Ahlquist snarare har statsnyttan och finansdepartementet i åtanke. I detta makthavarperspektiv är skatten perfekt eftersom hus inte flyttar till Liechtenstein; i medborgarnas perspektiv är den däremot ett elände, eftersom den utgör en godtycklig pålaga på att bo i sitt eget hem och på en inkomstström som inte existerar."

Linders resonemang är ungefär detsamma som mitt tidigare:

"Det sägs att fastighetsskatten är en samhällsekonomiskt effektiv skatt. Det är möjligt om man ser det ur Skatteverkets perspektiv. Fastigheter flyr inte till skatteparadis som värdepapper gör. [...] Principen att bara reella inkomster (i reda pengar) ska beskattas är dock vettig."

Målet bör alltid vara att ha ett så enkelt skattesystem som möjligt där inkomster av alla slag beskattas när de uppkommer med samma skattesats. Därför är det helt rätt som regeringen föreslår i sitt A-förslag att höja beskattningen på vinsten som uppstår vid husförsäljning till 30 procent – samma som för aktier.

I enlighet med principen om att inkomster ska beskattas när de uppstår bör också rätten till att skjuta upp reavinstbeskattning på fastigheter avskaffas. Om gamla skulder för reavinstskatt drivs in och statsskulden minskas med samma belopp skulle staten spara cirka sju miljarder kronor årligen på minskade ränteutgifter. Dessa inkomstökningar skulle tillsammans finansiera den avskaffade fastighetsskatten till 80 procent. Ytterligare en skatt är dock en kandidat för avskaffande: den märkliga stämpelskatten på köp av fastigheter.

Mina föreslagna förändringar kostar sammanlagt 14 miljarder. Som både PJ Anders Linder och jag själv konstaterar bör det finnas möjligheter till besparingar i en statsbudget som omfattar 776 miljarder kronor.

Höjd reavinstskatt: 5,6
Slopad fastighetstaxering: 0,2
Avskaffad uppskovsrätt: 7,3
Återbetalning av gamla uppskov: 7,4
Avskaffad stämpelskatt: -9,2
Avskaffad fastighetsskatt: -25,4
Finanseringsbehov: -14,1

Siffrorna är i miljarder kronor och gäller antingen för 2007 eller för 2008.

26 augusti 2007

Klimatalarmism i Änglarnas stad

Los Angeles Times berättar en historia om klimatalarmism. Några konstnärer ville måla vågor på motorvägspelare i staden för att visa var vattennivån skulle kunna hamna år 2500 om isen på Grönland skulle smälta. Nu har projektet stoppats eftersom man var rädd att konstverket skulle kunna sänka fastighetspriserna i grannskapet.

Hela projektet var naturligtvis tänkt att finansieras med skattepengar, men artikeln berättar om ett scenario som är svårt att tänka sig i Sverige: "När stadsfullmäktige godkände idén i juli öronmärkte den 12 000 dollar för den. Efter protester mot användandet av offentliga medel ordnade fullmäktigeledamoten Helene Schneider pengarna från privata källor."

25 augusti 2007

Bomba Sudan!

EU-kommissionens sändebud i Sudan, svensken Kent Degerfelt, var lite för besvärlig med regimen när han kritiserade gripandet av en oppositionspolitiker. För att Degerfeldt inte ska stämplas som persona non grata (icke önskvärd) i Sudan har nu EU bett om ursäkt för att han blandade sig i Sudans "inre angelägenheter".

Vi ska inte dalta med mördar- och förtryckarregimer som den sudanesiska! Det är dags att flyga ut diplomaterna och flyga in bombplanen.

24 augusti 2007

Sveriges pensioner på OECD-nivå

Samma The Economist bjuder på ett intressant diagram (även höger) över hur stor andel av lönen en vanlig löntagare beräknas få i statlig pension eller statligt framtvingade pensionsförmåner till löntagarna från arbetsgivarna.

Sverige ligger något över genomsnittet för de rika länderna (OECD) med 60 procent. Att vi inte ligger i topp har vi förmodligen Göran Perssons PPM-reform att tacka för. Pensionsreformen var ett steg i rätt riktning, men den rätta åtgärden vore ändå en hundraprocentig privatisering. Pensionssystem är ett typexempel på när staten gör sig till förmyndare över vuxna människor genom att ta ifrån dem rätten att själva ta ansvar för sin ålderdom.

The Economist om Irak–Vietnam-analogin

The Economist tar upp Bushs tal som jag citerade i går. Tidningen konstaterar att det är modigt av Bush att vända jämförelsen mellan Irakkriget och Vietnamkriget till sin fördel genom att visa vilken katastrof ett amerikanskt tillbakadragande skulle orsaka. Det enda rätta är att stanna i Irak.

23 augusti 2007

Inspirerande Bush-tal

I går talade president Bush inför krigsveteraner i Kansas, och sade många kloka ord. Bush tog upp många saker, inklusive en vettig analys av Vietnamkriget. Talet visar återigen att Bush är den mäktigaste kraften för frihet i världen i dag.
You have fought in places from Normandy to Iwo Jima, to Pusan, to Khe Sahn, to Kuwait, to Somalia, Kosovo, Afghanistan, and Iraq. You brought security to the American people; you brought hope to millions across the world.

[...] I want to open today's speech with a story that begins on a sunny morning, when thousands of Americans were murdered in a surprise attack – and our nation was propelled into a conflict that would take us to every corner of the globe.

The enemy who attacked us despises freedom, and harbors resentment at the slights he believes America and Western nations have inflicted on his people. He fights to establish his rule over an entire region. And over time, he turns to a strategy of suicide attacks destined to create so much carnage that the American people will tire of the violence and give up the fight.

If this story sounds familiar, it is – except for one thing. The enemy I have just described is not al Qaeda, and the attack is not 9/11, and the empire is not the radical caliphate envisioned by Osama bin Laden. Instead, what I've described is the war machine of Imperial Japan in the 1940s, its surprise attack on Pearl Harbor, and its attempt to impose its empire throughout East Asia.

Ultimately, the United States prevailed in World War II, and we have fought two more land wars in Asia. And many in this hall were veterans of those campaigns. Yet even the most optimistic among you probably would not have foreseen that the Japanese would transform themselves into one of America's strongest and most steadfast allies, or that the South Koreans would recover from enemy invasion to raise up one of the world's most powerful economies, or that Asia would pull itself out of poverty and hopelessness as it embraced markets and freedom.

The lesson from Asia's development is that the heart's desire for liberty will not be denied. Once people even get a small taste of liberty, they're not going to rest until they're free. Today's dynamic and hopeful Asia -- a region that brings us countless benefits -- would not have been possible without America's presence and perseverance. It would not have been possible without the veterans in this hall today. And I thank you for your service.

[...]

We're still in the early hours of the current ideological struggle, but we do know how the others ended -- and that knowledge helps guide our efforts today. The ideals and interests that led America to help the Japanese turn defeat into democracy are the same that lead us to remain engaged in Afghanistan and Iraq.

The defense strategy that refused to hand the South Koreans over to a totalitarian neighbor helped raise up a Asian Tiger that is the model for developing countries across the world, including the Middle East. The result of American sacrifice and perseverance in Asia is a freer, more prosperous and stable continent whose people want to live in peace with America, not attack America.

[...]

After America entered the Vietnam War, the Graham Greene argument gathered some steam. As a matter of fact, many argued that if we pulled out there would be no consequences for the Vietnamese people.

[...]

The world would learn just how costly these misimpressions would be. In Cambodia, the Khmer Rouge began a murderous rule in which hundreds of thousands of Cambodians died by starvation and torture and execution. In Vietnam, former allies of the United States and government workers and intellectuals and businessmen were sent off to prison camps, where tens of thousands perished. Hundreds of thousands more fled the country on rickety boats, many of them going to their graves in the South China Sea.

Three decades later, there is a legitimate debate about how we got into the Vietnam War and how we left. [...] Whatever your position is on that debate, one unmistakable legacy of Vietnam is that the price of America's withdrawal was paid by millions of innocent citizens whose agonies would add to our vocabulary new terms like "boat people," "re-education camps," and "killing fields."

[...] So long as we remain true to our ideals, we will defeat the extremists in Iraq and Afghanistan. We will help those countries' peoples stand up functioning democracies in the heart of the broader Middle East. And when that hard work is done and the critics of today recede from memory, the cause of freedom will be stronger, a vital region will be brighter, and the American people will be safer.

22 augusti 2007

Svenska Dagbladets självmål

När man slår upp söndagens SvD näringsliv och läser att vatten på flaska är ett "trendigt miljöhot" är det svårt att inte hålla med Thord Eriksson i Neo om att den svenska dagspressen blir allt mer aftonbladiserad.

Transporterna av flaskvatten i Sverige motsvarar en dryg miljondel av de globala koldioxidutsläppen. Om vi helt skulle sluta dricka Loka och Ramlösa i Sverige skulle det alltså i praktiken inte göra någon skillnad alls för en eventuell global uppvärmning. Samtidigt skulle säkerligen konsumtionen av läsk och andra sötade drycker skjuta i höjden och med den ökade hälsoproblem.

21 augusti 2007

Nej till nationalparker!

Det är inte ofta jag skriver lokalpatriotiska inlägg på bloggen, men när jag läser i Norra Västerbotten om Naturvårdsverkets galenskaper i inlandet är det svårt att låta bli. De vill skapa en nationalpark och därmed i ännu högre grad bromsa utvecklingen i fjällkommunerna.

Något som inte heller händer är så vanligt är att jag citerar Anders Borg: "Man måste vara stadsbo för att tro att länsstyrelsen förvaltar mark bättre än till exempel bönderna i trakten. Det här ska man lösa med frivilliga avtal."

Finansministern har helt rätt. Det sätt varpå Naturvårdsverket vill bestämma i norra Norrland liknar då rika västerlänningar vill stoppa brasilianare från att exploatera regnskogen. Här är det storstadsbor som lägger sig i hur norrlänningar vill använda sin mark. Miljöpartiet är ju som bekant störst i Stockholms stad.

20 augusti 2007

"Kör mer bil för miljön"

I lördags, den 18 augusti, publicerade Norra Västerbotten nedanstående insändare av mig:
Kör mer bil för miljön

Ofta påstås att vi för att möta "klimathotet" måste ta ett personligt ansvar och konsumera mer miljövänligt och köra mindre bil. Även om konsumentmakt är en bra företeelse har man i klimatfrågan hamnat lite fel.

Marknadsekonomins viktigaste mekanism är priserna. Priserna signalerar hur mycket resurser och mänskligt arbete som används för att tillverka en vara och om det finns mycket eller lite av den. På så sätt kan var och en prioritera användningen av den egna inkomsten och vi kan hushålla med jordens resurser. Problemet är när ens konsumtion medför negativa effekter för andra som inte syns i priset. Då behövs en skatt för att vi inte ska misshushålla med tillgångarna.

Ett tydligt exempel är den globala uppvärmningen. En persons förbränning av fossila bränslen skulle kunna orsaka kostnader för någon annan genom exempelvis ökad sannolikhet för extrema väderfenomen eller minskad avkastning i jordbruket. Därför behövs en koldioxidskatt på global nivå för att den förstärkta växthuseffekten ska bli en kostnad för dem som orsakar den. Ett genomsnitt, enligt FN:s klimatpanel, av olika beräkningar av storleken på denna skatt antyder att en lämplig nivå är 22 öre per liter bensin. Detta innebär att dagens bensinpris är cirka sex kronor för högt. Även när det gäller elanvändningen är skatten mångdubbelt högre än den optimala nivån.

Pladask faller allt tal om att sänka inomhustemperaturen, stänga av apparater eller minska bilåkandet. Vi överbeskattar redan koldioxidutsläpp! Koldioxidproducenten kompenserar för sina utsläpp flera gånger om. Den som vill göra det miljö- och resursmässigt bästa konsumtionsvalet bör snarare köra mer bil än mindre.

Klimatdebatten är ett exempel på vad som kan hända när känsloargument får styra. Vi behöver en vetenskapligt baserad debatt som överväger för- och nackdelarna med olika handlingssätt. Det förtjänar klimatfrågan.

Henrik Alexandersson bjuder på en intressant infallsvinkel när en miljöaktivist förespråkar samma sak som jag av precis motsatt anledning. Eftersom en människa är mindre energieffektiv än en bil förbrukas mindre energi om man kör en viss sträcka än om man skulle gå samma sträcka och i stället äta mer.

Detta visar återigen hur absurd klimatdebatten är. Den som ständigt kör bil i stället för att gå drabbas av ökade kostnader och förhöjd risk för sjukdomar. Min uppmaning är att endast gå efter egenintresse när man fattar beslut i vardagen, och väga in faktorer som tid, pris och hälsa. Externa faktorer som miljöpåverkan är det statens uppgift att inkludera i priset och inte någonting som enskilda bör ta hänsyn till. Men eftersom staten tar ut en för hög koldioxidskatt så bör den som vill anpassa sig till de externa faktorerna snarare köra en extra kilometer bil än en kilometer mindre.

En skolmarknad är lösningen

Veckans nummer av tidsskriften Fokus ägnas till stor del åt den svenska skolan, som de flesta undersökningar visar att det har gått utför med det senaste decenniet. Orsaken är naturligtvis politisk, men ingen verkar vilja diskutera något annat än detaljförändringar i betygssystem eller lärarutbildning. En del av skulden bärs av överdrivet jämlikhetstänkande och normativ undervisning med temadagar om hälsa, samlevnad eller droger i stället för undervisning på vetenskaplig grund.

Det som verkligen behövs är dock att skapa en marknad för skolor. Föräldrar måste ges möjlighet att helt fritt välja skola och betala för denna, och skolan måste tillåtas att utforma betygssystem, lärarrekrytering och timplan utan statlig inblandning. De bästa skolorna i exempelvis Sverige, Storbritannien och USA har ju traditionellt varit privata. Om man absolut vill finansiera skolan över skatten bör detta ske med en skolpeng till föräldrarna, som sedan kan skjuta till egna medel ovanpå detta.

Tillbaka i Norrland

Är nu tillbaka i Skellefteå efter en mycket trevlig och givande helg med Moderat skolungdom (MSU) i Kungälv. Stort tack till MSU:s rikskommitté för ett lyckat arrangemang!

17 augusti 2007

Bygg Förbifart Stockholm!

Länsstyrelsen i Stockholm säger ja till Förbifart Stockholm som ska flytta E4:an längre västerut från Stockholms centrum. Det är positivt att man kommer lite närmare byggstart. Ett väl fungerande vägsystem i Stockholmsområdet är viktigt för hela landet.

Som vanligt finns dock de som kämpar emot byggnation och utveckling. Vänstern och Naturvårdsverket menar att leden strider mot den nationella miljöplanen där koldioxidutsläppen ska minska med 20 procent.

Det är inte statens uppgift att planera om och hur utsläppen ska minska. Centralplanering har provats förut med känt resultat. Vi har en koldioxidskatt (även om den är alldeles för hög) som gör att kostnaden för en eventuell global uppvärmning räknas in i priset på fossila bränslen och möjliggör avvägning mot annan konsumtion. Staten ska inte bry sig om hur medborgarna väljer att prioritera sin inkomst. Vill medborgarna köra bil och vi har ett skattefinansierat vägnät ska staten se till att det finns vägar där de behövs i stället för att exempelvis bygga olönsam järnväg i sammanhanget ute i ingenstans.

16 augusti 2007

MUF-styrelsemajoritet emot euron

I dag (den 15) släpptes handlingarna, med förbundsstyrelsens förslag till beslut, till Moderata ungdomsförbundets arbetsstämma i Sundsvall om två veckor. Förbundsstyrelsens två propositioner handlar om avlyssning och miljön. Intressantast är dock de många motionerna.

Min egen motion om åsiktsfriheten är allra först bland de politiska motionerna. Glädjande men inte så förvånande föreslår förbundsstyrelsen bifall till att det ska vara lagligt att hetsa mot folkgrupp, förneka förintelsen eller bilda en nazistisk organisation.

Många motioner är riktigt intressanta och lär ge upphov till hårda diskussioner på stämman. Förbundsstyrelsens majoritet anser att det är Sveriges moraliska skyldighet att kämpa för demokrati runt om i världen. En stor minoritet motsätter sig dock detta och menar, analogt med mitt resonemang tidigare, att en stat endast svarar för sina egna invånares säkerhet.

Förvånande är att en knapp majoritet går på MUF Stockholms linje och säger nej till euron. Detta är nog mest uppseendeväckande med tanke på att många MUF:are deltog i den näringslivsbetalda eurokampanjen 2003.

Vissa ställningstaganden är kontroversiella och majoriteten är modig som föreslår bifall till den israeliska barriären, legaliserad hembränning, privatiserad a-kassa och organhandel. Mer förutsägbart är ja till homoäktenskap, 18-årsgräns på Systembolaget, avskaffad jordbrukspolitik och proffsboxning.

15 augusti 2007

Nedskärningsmöjligheter finns

I dagens Svenska dagbladet kan man läsa att regeringen kliar sig i huvudet och undrar vad det finns att spara in på när nu Konjunkturinstitutet har krävt att endast 25 procent av en skattesänkning på 10 miljarder får betalas med minskat överskott i statens budget.

Skattesänkningen bör finansieras med neddragningar på minst 100 procent. När vi befinner oss i den hetaste högkonjunkturen på decennier och i början av en mandatperiod bör vi göra allt för att minska den hutlösa statsskuld som socialdemokratiska och borgerliga regeringar har byggt upp genom åren.

Brist på besparingsobjekt finns sannerligen inte. Här är några:
  • Banting av central byråkrati som Skatteverket och Regeringskansliet med 20 procent: 6 miljarder
  • Rulla tillbaka tio års biståndshöjningar (inflationsjusterat): 14 miljarder
  • Sänkning av barnbidraget med 200 kr: 4,5 miljarder
  • Avskaffande av statlig och kommunal kulturpolitik: 23 miljarder
  • Fri invandring och avskaffat flyktingmottagande: 9 miljarder
Bara genom att göra några marginella nedskärningar i den offentliga sektorns utgifter har vi här lyckats spara in 56,5 miljarder, nästan vad polisen och försvaret kostar sammanlagt.

Gratis liberalism

Två tips till den som önskar höstläsning är att beställa ett gratis provnummer av den liberala tidskriften Neo eller en gratis prenumeration på kvartalsskriften Cato's Letter från den amerikanska tankesmedjan Cato Institute.

14 augusti 2007

På Alliansfritt Sverige igen

Björn Fridén (känd från Alliansfritt Sverige) har recenserat min blogg och skriver bland annat följande:

"Hans blogg bjuder på idéer och tankar som i mångt och mycket känns igen från en annan tid. Tropikhjälmarnas, khakishortsens och gränsdragningar med linjalernas tid."

"Bloggen tar upp ett stort antal ämnen och lyckas med konstycket att överträffa sig själv i alla lägen. Betyget blir fyra kremlor.

+ Alltid en ny överraskning. Kan han verkligen gå längre högerut? Ja, det kunde han.
- Bloggen uppmärksammans inte tillräckligt mycket"

"Det finns gott om guldkorn att bjuda på. Som till exempel detta diagram för legitim respektive icke legitim våldsanvändning. Dock stoltserar samma applicering på fallet Irak med sin frånvaro."

Hade Björn Fridén bemödat sig med att läsa min artikel ordentligt hade han sett att jag nämner Irak i ett sammanhang av legitima försvarskrig, eftersom Irak har haft massförstörelsevapen och om de inte hade det 2003 så var de åtminstone kapabla att tillverka sådana.

Irak hotar USA och ett skattefinansierat krig mot Irak är därmed berättigat.

13 augusti 2007

Stoppa miljöextremisternas sabotage!

Tusentals bråkstakar har ockuperat ett område utanför Londonflygplatsen Heathrow och hotar att störa flygtrafiken. Trots att protestanterna befinner sig på privat mark väljer polisen att inte ingripa för att avhysa dem.

Det är statens uppgift att skydda fastighetsägare från intrång och se till att lagliga verksamheter får fortsätta sin verksamhet. Kan inte polisen hantera situationen ska militären kallas in.

Anledningen till spektaklet är naturligtvis klimatet. Heathrow ska bygga ut med en tredje landningsbana så att fler forskare kan resa och träffa sina kollegor, fler barnfamiljer åka på välbehövlig semester och fler affärsmän besöka utvecklingsländer och bidra till framåtskridandet.

Detta är miljöextremisterna emot eftersom ökad trafik vid Heathrow möjligen kan bidra till att växthuseffekten blir någon miljondel starkare vilket skulle kunna påverka en liten del av en beräknad höjning av havsnivån med 11–77 centimeter. På grund av detta ska miljontals människor förnekas möjligheten att se nya platser, träffa nya människor och få nya erfarenheter. Se gärna Niklas Wykmans videoblogg i ämnet.

Konsten ska uppröra

Konstnären Lars Vilks blir återigen nekad att ställa ut för att hans teckningar av profeten Muhammed som rondellhund är för kontroversiella.

Är inte konstens uppgift att uppröra och föra in nya perspektiv? Vilken konst har vi kvar om man inte får visa sådant som kan uppröra någon inskränkt dumskalle någonstans i världen?

12 augusti 2007

Det finns inga kollektiva rättigheter

Indianstammar i Arizona kämpar emot ett oljeraffinaderibygge på mark som de påstår är av historisk och religiös betydelse för indianerna.

Det tål att upprepas: Indianerna som grupp har inga som helst rättigheter. Rätten till ägande, frihet och så vidare härleds ur den fria viljan, vilken varje enskild indian har men inte indianerna som grupp. Federal mark som den i Arizona bör säljas till den som kan göra mest nytta med den, det vill säga betalar mest. Gruppers påhittade "rättigheter" bör inte lägga hinder i vägen för utveckling.

Hopp för Kina

För några dagar sedan träffade jag den kinesiske ingenjörsstudenten Xiang på Vasabron mellan Norrmalm och Gamla stan. Jag visade honom Stockholms innerstad (han hade fått för sig att Slussen var något mer spektakulärt än en bro) och vi hade ett intressant samtal som mellan vilka två medelklassungdomar som helst. Han bor vanligtvis med familjen i en lägenhet i Peking men är nu utbytesstudent i Tyskland. Hans analys av den politiska situationen i Kina sammanfaller i stort sett med den västerländska: med ekonomisk förändring bör också komma politisk förändring. Han stör sig över censuren och tycker att det vore bra att ha två partier att välja bland.

Med ungdomar som Xiang behöver man inte vara orolig för att omvälvande politisk förändring kommer att ske i Kina inom en snar framtid. (Min kvalificerade gissning enligt en ekonomisk modell är 2011.) Till skillnad från de ingenjörer som byggde upp Sverige under efterkrigstiden har de kinesiska studenterna stora möjligheter till billig kommunikation med omvärlden, både genom resor och genom informationsteknik.

I Stockholm hanns också med en snabbvisit på Moderata ungdomsförbundets centrala kansli. Tack för fikat och boken!

08 augusti 2007

EU-böndernas privilegier är på de fattigas bekostnad

I dag i Västerbottenskuriren svarar jag och Nicklas Sandström på den kritik som LRF riktade mot vår frihandelsinsändare:

I Sverige utpekas ofta potatiskastande franska bönder som de som blockerar reform av EU:s destruktiva jordbrukspolitik. Bondelobbyns inhopp i debatten i form av LRF:s Arne Lindström (VK 2/8) visar att motståndet mot de fattiga ländernas utvecklingsmöjligheter finns närmare än så, nämligen hos mäktiga särintressen som försvar sina egna miljardsubventioner.

Lindström berättar att han sett dokumentären Darwin's Nightmare som påstår att export av nilabborre är negativ för Tanzanias ekonomi. Filmen fick skarp kritik från landets president eftersom fiskeindustrin tvärtom är viktig för Tanzanias ekonomi och sysselsättning.

I Kina ser vi just nu vilka underverk handel kan göra. Den gamla statsägda industrin ersätts av en exportindustri med bättre arbetsvillkor - inte på västerländsk nivå men bättre än förut. Om vi har sett en sådan fantastisk industriell utveckling i Kina, vad skulle då inte frihandel betyda för u-ländernas basnäring, jordbruket? Tillgång till i-ländernas marknader skulle ge nya inkomster och en global specialisering där vad som passar lokala förhållanden bäst produceras. Detta skulle innebära nya möjligheter för det västerbottniska jordbruket. För Lindström menar väl inte att det inte är konkurrenskraftigt?

Jobb åt studenter, inte bidrag

Den av vänsterextremister kapade studentkåren i Stockholm har skrivit det vanliga gnället på DN debatt i dag. Dagens studenter är tydligen för fina för att arbeta eller – tänka sig – ta hjälp av föräldrarna.

Studentkåren pratar om att snabbt få ut studenter på arbetsmarknaden. Problemet är snarare att vi utbildar studenter rakt ut i arbetslöshet eller underkvalificerade arbeten. Konstvetare och praktiska filosofer får gå på högskola i flera år utan att tvingas ägna en tanke åt arbetsmarknaden. Vad studenterna behöver är inte mer bidrag utan jobb och styrning mot de områden där jobb finns.

04 augusti 2007

Åter om en vecka

Jag åker iväg för en veckas semester i Stockholm och kommer troligtvis inte att blogga någonting medan jag är borta. Under tiden kan ni följa Henrik Alexandersson, Niklas Wykman eller Nicklas Sandström.

03 augusti 2007

EU-flyttcirkusen kostar som kungen

Nicklas Sandström har gjort en intressant räkneövning där han visar att EU-parlamentets flytt mellan Strasbourg och Bryssel kostar mer för svenska skattebetalare än kungahuset. Båda dessa företeelser är exempel på vilka galenskaper politiker kan hitta på med andras pengar. Samtidigt finns det långt dyrare och mer destruktiva utgifter som den gemensamma jordbrukspolitiken eller Lotteriinspektionen.

02 augusti 2007

Folkomrösta inte om EU-fördraget

Det är inte svårt att hitta tokigheter i förslaget till EU-fördrag. Exempelvis måste på något sätt "sociala" eller miljömässiga värden läggas in varje gång tillväxten behandlas: social marknadsekonomi, hållbar utveckling, balanserad tillväxt, fri och rättvis handel.

EU lovar också i fördraget att följa folkrätten, vilket läsarna av denna blogg vid det här laget vet handlar om diktaturers rättigheter. Den så omtalade formuleringen om kristendomens betydelse verkar ha kompromissats till att fördraget "får inspiration från Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv". Att det kanske är det faktum att Europa skakade av sig sitt religiösa arv som möjliggjorde världsdelens framgång verkar inte falla (de katolska?) herrarna in.

Även om förslaget kanske innebär att politiken i EU likriktas mer mot mitten så att vissa länder blir mer liberala och andra mindre liberala så bör fördelarna med harmonisering överväga i längden. Att envist sträva emot fördraget är inte konstruktivt.

En annan fråga är den om folkomröstning, som många liberaler driver. Vi har ett system med representativ demokrati, inte direktdemokrati. Vi väljer politiker som ska representera oss och föra en sammanhållen, realistisk politik. Folkomröstningar ryms inte i denna modell och stör det politiska systemets funktion.

Fler Esbati- och FN-tokerier

Som ofta är fallet kan man vända på Ali Esbatis åsikter och få fram något ganska vettigt, nämligen ytterligare ett skäl att gilla USA. USA är en del av en liten grupp länder som inte ratificerat FN-konventionen om kvinnors rättigheter från 1979, och – om man läser fördragstexten – av goda skäl.
[De ratificerande staterna] betonar att utplånandet av apartheid, alla former av rasism, rasdiskriminering, kolonialism, nykolonialism, aggression, utländsk ockupation och utländskt herravälde samt av inblandning i staters inre angelägenheter är av största vikt för att män och kvinnor till fullo skall kunna åtnjuta sina rättigheter.

[De ratificerande staterna] slår fast att stärkandet av internationell fred och säkerhet, internationell avspänning, ömsesidigt samarbete mellan alla stater oberoende av deras sociala och ekonomiska system, allmän och fullständig nedrustning och särskilt kärnvapennedrustning under sträng och effektiv internationell kontroll, befästande av principerna om rättvisa, jämlikhet och ömsesidiga fördelar i förbindelserna mellan länder samt förverkligande av de under främmande och koloniala herravälde och utländsk ockupation stående folkens rätt till självbestämmande och oberoende samt respekt för nationell suveränitet och territoriell integritet kommer att främja socialt framåtskridande och utveckling och som en följd härav medverka till uppnåendet av full jämställdhet mellan män och kvinnor.
Konventionen börjar med det vanliga folkrättspladdret om "nationell suveränitet" och "folkens självbestämmande" vilket i klartext betyder att om en kuban förtrycker eller mördar en kuban är det en "inre angelägenhet" som någon annan inte har något att göra med. Begreppet demokrati däremot nämns inte en enda gång i konventionen. Konventionstexten illustrerar än en gång att FN är en klubb för diktaturer.

Sedan följer en del vettiga men självklara uppradningar av rätt till likabehandling och så vidare. Artikel elva däremot, som förmodligen lades in efter påtryckningar från Sovjetunionen, slår fast att "rätten till arbete såsom en oförytterlig rätt som tillkommer alla människor". Bland andra "rättigheter" som slås fast finns rätten till social trygghet, semester, arbetarskydd, moderskapspenning och deltagande i idrotts- och kulturverksamhet. Rätten till exempelvis yttrandefrihet nämns inte alls. Faran i att upphöja en socialistisk kravlista till rättighet är att de vanliga, så kallade negativa, rättigheterna som rörelsefrihet, äganderätt och personlig integritet ställs i motsats till de sociala rättigheterna: "Din rätt till yttrandefrihet hotar min rätt till arbete eftersom du är moderat." Att Sverige har ratificerat denna konvention är en skam.