06 november 2007

Européerna befriade Afrikas slavar

Dick Harrison debatterar (andra debattörer 21/10, 30/10 och 6/11) bra om slaveriet i DN kultur, mot historierevisionister som av ideologiska skäl ständigt måste hävda den vite mannens skuld och att kolonialismen är orsaken till Afrikas problem. Harrison visar att européerna drog nytta av en existerande slavhandel i Afrika och på intet sätt var orsaken till den. Det var faktiskt européerna som under 1800-talet för första gången införde förbud mot slaveri i Afrika.

Jag är övertygad om att dagens Afrika hade varit ännu fattigare och ännu mer förtryckt om inte kolonialismen funnits. Det handlar om grader i helvetet, men kolonialismen var bättre än de hövdinga- och stamvälden den ersatte. Statsrättsligt har båda två lika lite legitimitet eftersom varken afrikanska hövdingar eller europeiska kolonialadministratörer var folkvalda.

Kolonisatörerna satte stopp för stamkrig, införde europeiska rättssystem, inledde handel och byggde järnvägar. Den ekonomiska tillväxten i Afrika började under kolonialeran (se tabell).

BNP-tillväxt per capita i Afrika, inflationsjusterat (uppskattning)

PeriodÅrlig tillväxt
-1820Nolltillväxt
1820-18700,35%
1870-19000,62%
1900-19500,79%
1950-20001,01%

Källa: Angus Maddison, Historical Statistics for the World Economy (OECD)

Tillägg 29 november: På förekommen anledning i kommentarsfältet publicerar jag här fler uppgifter från filen som länkas till ovan.

Landår 110001500160017001820
Storbritannien40040071497412501706
Västeuropa5764277728899971202
Afrika472425414422421420


Siffrorna gäller beräknad BNP per capita, omräknat till 1990 års dollarvärde. De visar bland annat att Europa skaffade sig sitt försprång före övriga världen under andra halvan av medeltiden (1000-1500), alltså före upptäcktsfärderna och kolonialismen. Det var Europas rikedom som möjliggjorde upptäcktsfärderna, inte tvärtom.

46 kommentarer:

  1. Men när försvinner det antieuropeiska perspektivet på slavhandelsdebatten? Det verkar på samtliga debattörer som att man kan igonerera slavhandeln i öst som sköttes av kalifaten.

    SvaraRadera
  2. Hej Jacob,

    Vid sidan om ditt verklighetsfrånvända påstående om att européer förhindrade krig mellan svarta människor i Afrika, har jag följande fråga till dig:

    Jag undrar om du med historien som facit beklagar dig över att afrikaner inte kolonialiserat Europa, så att alla europeiska "stamkrig" kunnat förhindras?

    Jag skall inte trötta ut dig och andra läsare med att räkna upp alla "stamkrig" i Europa och de hundratals miljoner européer som blivit deras offer mellan 1500-2000.

    Alla andra krig tillsammans över hela världen under hela av historien kommer i närheten
    av Europas blodbad på européer.

    Se detta som några stilla funderingar från en europé och svensk till en annan.

    Thabo 'Muso

    SvaraRadera
  3. Ursäkta att jag stör igen Jonas,

    jag känner mig tvungen att ge dig lite fler tankeställare. Du skriver om de järnvägar som byggdes i Afrika under kolonialmakternas order, så att kolonialmakterna lättare kunde forsla plundrade råvaror från Afrika.

    Jag undrar om du känner till hur många hudratusentals afrikaner som fick sätta livet till för att bygga de järnvägarna.

    Du är från Norrland (min svenska släkt härstammar från Vilhelmina, så vi har lite gemensamt).

    Du vet säkert hur viktigt det svenska järnet som produceras i Norrland är. Om du gillar sättet som järnvägarna i Afrika byggdes på, kaske du skulle gilla om några hundratusen norrlänningar sattes att bygga järnvägar under vapen och dödshot, för att arbeta ihjäl sig, för att forsla järn från Kiruna till, säg Uganda.

    Vad gäller afrikanska kungars valbarhet och legitimitet varierar de från tyranner till uppskattaade ledare. Europeiska kolonialadministratörer tillsattes enbart i syfte att plundra.

    Västvärlden har gjort sitt bästa för att hålla afrikanska diktatorer vid makten och att bekämpa en demokratisk utveckling i Afrika.

    Låt mig dessutom tillägga hur kolonialmakterna och övriga västvärlden bekämpat fackföreningsrörelser i Afrika.

    Om ditt påstående till att europeiska länder inte hade skuld till utvecklingen av slavhandeln i Afrika vill jag bara kort och gott ge dig rådet: läs fler böcker om slaveriets historia.

    Med vänlig hälsning,

    Thabo 'Muso

    SvaraRadera
  4. "Jag undrar om du med historien som facit beklagar dig över att afrikaner inte kolonialiserat Europa, så att alla europeiska "stamkrig" kunnat förhindras?"

    Europa var till skillnad från Afrika uppdelat i stater med oftast inbördes fred. Anledningen till detta var att Europa låg före Afrika i utvecklingen. Jared Diamond har i Vete, vapen och virus förklarat hur utveckligen av mänsklig organisation går från band till stammar till hövdingadömen och slutligen till stater. Det fanns väldigt få stater i Afrika före kolonialismen, och därmed var kontinenten mycket uppsplittrad och krigsdrabbad. Precis som det är bra att sprida tekniska uppfinningar mellan världsdelar är det bra att sprida politiska innovationer som den moderna staten.

    "Jag skall inte trötta ut dig och andra läsare med att räkna upp alla "stamkrig" i Europa och de hundratals miljoner européer som blivit deras offer mellan 1500-2000.

    Alla andra krig tillsammans över hela världen under hela av historien kommer i närheten
    av Europas blodbad på européer."

    Anledningen till detta är som jag skriver ovan att Europa var uppdelat i stora stater som krigade sinsemellan men hade fred inom landet. Afrikas stammar krigade ständigt, men av naturliga skäl finns det lite fakta om det. Jag är dock ganska säker på att européer var utsatta för en mindre risk för en våldsam död än afrikaner.

    "Vad gäller afrikanska kungars valbarhet och legitimitet varierar de från tyranner till uppskattaade ledare. Europeiska kolonialadministratörer tillsattes enbart i syfte att plundra."

    På den tiden var naturligtvis alla härskares mål att sko sig själva så mycket som möjligt. Europeiska ledare visade dock lite större respekt för enskildas rättigheter än afrikanska, vilket t.ex. visas av att tillväxten i Afrika inleddes under kolonialeran.

    SvaraRadera
  5. Tack för svaret Jacob,

    Låt oss gå vidare i diskussionen.

    "Europa var till skillnad från Afrika uppdelat i stater med oftast inbördes fred."

    Fel. Om du vill kan jag förutom alla krig mellan europeiska stater, räkna upp inbördeskrigen i europeiska stater mallan 1500 - 2000.

    "Anledningen till detta var att Europa låg före Afrika i utvecklingen."

    Man borde inte tala om kontinenter här, för det säger inte så mycket.
    Går vi tillbaka till medeltiden låg Europe efter som kontinent inom en rad områden, men före inom vissa.

    I samband med den sena renässansen på 1500-talet började framförallt Europa, trots omfattande problem, genomgå en dynamisk utveckling. Vid samma period inleddes den transatlantiska slavhandeln som bröt ner den afrikanska kontinenten.

    Europas utvecklingen hade alltså en klart samband med Afrikas begynnande underutvekcling. Det går därför inte att lätt skilja eller jämföra den ena kontinenten med den andra i det avseende.

    "Jared Diamond har i Vete, vapen och virus förklarat hur utveckligen av mänsklig organisation går från band till stammar till hövdingadömen och slutligen till stater."

    Jag har läst Jareds bok och den ger en del tankeställare, men är alltför svepande. Notera gärna att han inte är historiker, utan biolog.

    Av den anledningen är hans beskrivning av politisk utveckling under historiens lopp bristfällig.
    Det finns många exempel på hur samhällen gått från att vara sofistikerade till att falla samman, likväl som samhällen som blivit allt bättre organiserade.
    Det krävs fler förutsättningar för att en geografisk region skall utvecklas och bibehålla sin utveckling över en längre tid.


    "Det fanns väldigt få stater i Afrika före kolonialismen"

    Fel.

    "och därmed var kontinenten mycket uppsplittrad och krigsdrabbad."

    Splittring och krig i Afrika fanns otvivelaktigt. Som jag tidigare nämnde hade den transatlantiska slavhandeln en stor orsak till det rådande politiska läget i stora, eller större delen av Afrika.

    Samtidigt fanns flera afrikanska stater som krigade mot varandra innan Europas inblandning, om än inte i lika hög grad som hur Europas folk krigat mot varandra. Det genomgående temat i Europas krigshistoria är allt fler och bättre organiserade stater, ledande trill fler krig, inte färre. Din analys på denna punkt är således inte korrekt.

    "Precis som det är bra att sprida tekniska uppfinningar mellan världsdelar är det bra att sprida politiska innovationer som den moderna staten."

    Tekniska uppfinningar är bra att ha om de som lever i närheten av uppfinningarna kan utnyttja dem.
    Det var först efter befrielsen från kolonialmakterna som afrikanska folk fått en begränsad möjlighet att ta del av de tekniska uppfinningar som gjorts av västvärlden.

    Den moderna staten fick Afrikas folk heller inte ta del av förrän efter att de befriat sig från kolonialmakterna och börjat skapa sina egna stater. Ett ganska uppenbart konstaterande. Återigen får vi inte glömma att Afrika hade åtskilliga stater innan kontinenten koloniserades.

    Afrikas folk behövde inte Europas "hjälp" för att bilda stater, administration, räknekonst eller alfabet.

    Om du betvivlar mina uppgifter
    kan du be mig om en förteckning över dessa stater, alternativt konsultera några böcker om
    Afrikas historia.

    "Anledningen till detta är som jag skriver ovan att Europa var uppdelat i stora stater som krigade sinsemellan men hade fred inom landet."

    Med risk för upprepning, detta är fel. Fråga mig gärna om du vill ha kompletterande information, eller studera några verk över europeisk historia så hittar du ett gatlopp av inbördeskrig i de europeiska länderna.


    "Afrikas stammar krigade ständigt, men av naturliga skäl finns det lite fakta om det."

    Om du anser att afrikas folk inte är folk utan "stammar", kanske du vill upphöra med att kalla Europas folk för folk och börja kalla dem för "stammar".

    Krigen i Afrika är numera relativt väldokumenterade. Hur mycket afrikaner krigade mot varandra varierar stort från period till period och från område till område i Afrika. På villsa håll och under vissa längre perioder rådde en långtgående fredlig samvaro, liksom det motsatta.

    Markant för europeisk historia är däremot att du hittar nästintill oupphörliga och storskaliga krig under större delen av Europas historia.

    Europas involverande i den afrikanska kontinenten ledde otvetydigt till långt fler krig, inte färre.

    Det finns däremot flera exempel
    på hur vissa afrikanska folk allierade sig med varandra,
    inte minst i de antikoloniala befrielserörelserna, mot sina europeiska härskare.

    "Jag är dock ganska säker på att européer var utsatta för en mindre risk för en våldsam död än afrikaner."

    Om vi talar om tiden efter andra världskriget håller jag helt med dig. Tiden innan varierar som sagt från period till period, men ingen kontinent har haft så många och så blodiga krig som Europa.

    Den afrikanska kontinenten har under långa perioder varit en betydligt säkrare plats att leva på än i Europa, men det omvända läget har naturligtvis också rått.
    Vi talar om två kontinenter under en period av tusen år eller mer, beroende på var du vill börja.

    "På den tiden var naturligtvis alla härskares mål att sko sig själva så mycket som möjligt."

    Först och främst vill jag säga att du har fel.

    För det andra undrar jag vilken tid du talar om? Kvalitén och handlingsutrymmet för både afrikanska och europeiska
    härskare har varierat enormt
    under historiens lopp.

    Gustav III i Sverige byggde inte Kungliga dramaten och Kungliga Operan, eller instiftade Svenska Akademien för att han ville "sko sig själv".

    Vissa ledare vill utveckla sitt land för folkets bästa. Många kungar parasiterade på sitt land, men även många av dem var begränsade i sin makt av många olika anledningar.

    Samma situation rådde i Afrika fram tills kolonialeran. Den stora skillnaden i Afrikas historia före och efter att kolonialeran inletts, är att Afrika som kontinenet behärskades av makter som sällan behövde ta någon som helst hänsyn till vad de underkuvade folken ville,
    tyckte och tänkte.

    Skälet till koloniernas
    existens var att de skulle förse Västvärlden med så mycket varor och tjänster till ett så lågt
    pris som möjligt.

    De afrikanska härskare som styrde olika riken och andra politiska bildningar, goda som dåliga, var tvungna att svara för sina gärningar på ett helt annat sätt.
    De hade i regel sina klaner, sin släkt och sina familjer där de styrde. De kunde i regel heller inte förlita sig på en förkrossande militär övermakt, vilket de europeiska kolonialmakterna kunde göra.

    Återigen finns däremot gott om exempel i Afrikas historia, då olika folk underkuvade varandra och härskade med stor grymhet.

    Den var som jag tidigare nämnt, denna trend som europas slavhandel och kolonialism förde till helt nya höjder.

    "Europeiska ledare visade dock lite större respekt för enskildas rättigheter än afrikanska"

    Du har dels fel på grund av vad jag beskrivit ovan. Du har fel eftersom Europas politiska historia är fylld av tyranni in i modern tid (liksom den är präglad av delad makt och demokrati.)

    Du har heller inte förklarat hur europeiska ledares påstådda "respekt för enskildas rättigheter i Afrika" överensstämmer med deras bekämpandeav av demokratiska partier, befrielserörelser och fackföreningar. Du har inte förklarat hur kolonialeran ofta präglades av omfattande folkmord och förslavanden i Afrika utförda med hjälp av europeiska arméer.

    "vilket t.ex. visas av att tillväxten i Afrika inleddes under kolonialeran."

    Ditt diagram är ytterst missvisande. Afrikas ekonomiska historia präglas med små variationer av en uppgång, ibland stor, ofta långsam. Den första större nedgången kom i och med den större slavhandel som skedde iÖstafrika. Den riktiga och första katastrofen inleddes i och med den transatlantiska slavhandeln och varade i flera hundra år.

    Kolonialeran ledde till en betydligt mer sofistikerad utplundring av Afrika. Den begränsade ekonomiska tillväxt du refererar till, var reserverad för de fåtal grupper, främst europeiska bosättare, administratörer och handelsmän, som bosatte sig i Afrika under kolonialeran.

    Att däremot påstå att koloialeran inledde en ekonomisk tillväxt och som dessutom aldrig skulle ha funnits innan, är ett rent sakfel.

    Jag föreslår att du läser mer historia Jacob.

    Thabo 'Muso

    Det går inte att generalisera på det sätt som du gör.

    SvaraRadera
  6. "Fel. Om du vill kan jag förutom alla krig mellan europeiska stater, räkna upp inbördeskrigen i europeiska stater mallan 1500 - 2000."

    I inbördeskrigen delades staterna upp på några områden med inbördes fred, det blev inte som i Afrika där tusentals små stammar styrde över varsitt område och krigade sinsemellan. Inbördeskrig var frekventa i Europa men de utgjorde undantagen. I Afrika utgjorde stamkrigen regeln.

    "Man borde inte tala om kontinenter här, för det säger inte så mycket.
    Går vi tillbaka till medeltiden låg Europe efter som kontinent inom en rad områden, men före inom vissa."

    Europa låg förmodligen efter stora delar av Asien, men Afrika har alltid legat långt efter Europa. Två exempel inom konsten är Dante och Chaucer, inom tekniken boktryckarkonsten.

    "I samband med den sena renässansen på 1500-talet började framförallt Europa, trots omfattande problem, genomgå en dynamisk utveckling. Vid samma period inleddes den transatlantiska slavhandeln som bröt ner den afrikanska kontinenten."

    Vägen fram till de oceangående fartygen som möjliggjorde världshandeln var lång och bestod bland annat i utvecklingen av finansiell verksamhet, hantverk, teknik, jordbruk osv. Att Europa kunde besöka övriga världen var en verkan av deras överlägsenhet, inte en orsak.

    "Europas utvecklingen hade alltså en klart samband med Afrikas begynnande underutveckling. Det går därför inte att lätt skilja eller jämföra den ena kontinenten med den andra i det avseende."

    Hur i hela friden får du det till att Afrikas underutveckling började då?

    "Samtidigt fanns flera afrikanska stater"

    Nämn vilka. Den europeiska kolonisationen omvandlade 10 000 politiska områden till 40 kolonier. Sådan koncentration är en del i utvecklingen och nödvändig för att handel och fred ska kunna uppkomma.

    "Den moderna staten fick Afrikas folk heller inte ta del av förrän efter att de befriat sig från kolonialmakterna och börjat skapa sina egna stater. Ett ganska uppenbart konstaterande. Återigen får vi inte glömma att Afrika hade åtskilliga stater innan kontinenten koloniserades."

    Nej, de fick dra nytta av den moderna staten (med byråkrati, lagar, domstolar osv.) då européerna kom.

    "Om du anser att afrikas folk inte är folk utan "stammar", kanske du vill upphöra med att kalla Europas folk för folk och börja kalla dem för "stammar"."

    Jag syftar på styrelseformen stam, i meningen några hundra individer som bildar en politisk enhet, utan sådant som rättssäkerhet eller demokrati.

    "Det går inte att generalisera på det sätt som du gör."

    Det är du som passar in historien i dina egna politiska preferenser. Det är bra att seriösa historiker som Harrison bekämpar vänsterns historieskrivning.

    Wikipedia om Europas inflytande på Afrika:

    "European influence

    The Atlantic Ocean had long been all but impenetrable to the galleys that plied the Mediterranean. That any ship needed to pass thousands of kilometers of waterless desert before reaching any populated regions also made trade impossible. These barriers were overcome by the development of the caravel in Europe. Previously trade with Sub-Saharan Africa could only be conducted through North African middlemen. Now Europeans could trade directly with the Africans themselves.

    The first to arrive were the Portuguese who began significant trading with West Africa in the fifteenth century. This trade was primarily for the same commodities the Arabs had bough, gold ivory and slaves. The Portuguese sold the Africans Indian cloth and European manufactured goods, but refused to sell them guns. Soon, however, other European powers such as France, Denmark, the Netherlands and Britain were developing their own trade with Africa, and they had fewer worries.

    This valuable trade lead to rapid change in West Africa. The region had long been agriculturally productive and, especially in western Nigeria densely populated. The massive profits from trade and the arrival of guns lead to significant centralization and a number of states formed in the region such as the Ashanti Confederacy and Kingdom of Benin. These states became some of the wealthiest and most advanced in Africa. The wealthy merchants began to send their children to European universities and their well armed standing armies could challenge European forces.

    The most important trade fueling this economic growth in West Africa was that of slavery. Early historians believed slavery had a strongly negative impact on the region, depriving it of population and fueling warfare. Modern historians believe the African slave trade had a far smaller effect on Africa that was earlier believed. While the Atlantic slave trade had a massive demographic effect on the Americas, the number of slaves exported annually were more than made up for by natural population growth. While those sold into slavery were condemned to repression, servitude and an early death, to those left behind the trade was quite profitable and beneficial. Slaves were not cheap, and annually hundreds of thousands of muskets arrived in West Africa, vast quantifies of clothing and other manufactured goods. All evidence points to standard of living for West Africans increasing steadily during this period."

    Wikipedia

    SvaraRadera
  7. Godkväll Jacob,

    Lite mer läsning för de intresserade.

    ”I inbördeskrigen delades staterna upp på några områden med inbördes fred, det blev inte som i Afrika där tusentals små stammar styrde över varsitt område och krigade sinsemellan. Inbördeskrig var frekventa i Europa men de utgjorde undantagen. I Afrika utgjorde stamkrigen regeln.”

    SVAR:
    Större inbördeskrig pågick i Europa åtminstone 150 år efter att den transatlantiska slavhandeln inletts och eskalerat. Ofta rådde alltså ofred på hemmaplan, samtidigt som ofred rådde på bortaplan för de europeiska makterna.

    Ditt tal om ”stamkrig” mellan ”tusentals små stammar” saknar grund. Flertalet konflikter i Afrikas historia, har precis som i Europa och på de övriga kontinenterna förts mellan
    stora folk och stora stater.

    Du får nog precisera dig, alternativt be mig göra det. Du tycks inte behöva en översiktlig redogörelse för de militära konflikterna i Europa, men kan gärna få en om de viktigaste militära konflikterna i Afrika mellan afrikanska folk.

    "Europa låg förmodligen efter stora delar av Asien, men Afrika har alltid legat långt efter Europa. Två exempel inom konsten är Dante och Chaucer, inom tekniken boktryckarkonsten.”

    SVAR:
    Konsten kan man naturligtvis diskutera vilken som är mest utvecklad. Det är främst en fråga om åsikter. Å andra sidan skulle jag kunna referera till flera litterära verk om afrikansk konst, hur och den bedöms av moderna konstvetare för att visa hur du förenklar frågan. Vet du förresten vilket inflytande afrikansk konst haft på moderna konstnärer som Picasso?

    Återigen, här är det svårt att säga att någon av oss har mer rätt än den andra. Smak har lite med objektivitet att göra. För övrigt uppskattar jag både afrikansk och europeisk konst utan att jämföra särskilt mycket.

    Boktryckarkonsten är ett bra exempel på teknologisk utveckling i Europa under högmedeltiden. Som jag nämnt tidigare, dynamisk utveckling i olika delar av världen varierar över seklernas lopp.

    Något århundrade efter Gutenbergs uppfinning av boktryckarkonsten i Europa, kan du läsa om hur holländska besökare till Västafrika slogs av häpnad över städer som var större än flertalet europeiska städer vid samma tidpunkt. De imponerades av den fred, det rikedom och välstånd som rådde i flera afrikanska riken. Det var vid samma tidpunkt som stora delar av Europa låg långt efter Västafrika i sina samhällsstrukturer. Inte beroende på någon ”underlägsenhet”, eller afrikaners ”överlägsenhet”, utan en kombination av olika historiska processer och skeenden som drabbat Europa negativt. Som vanligt erbjuder jag källhänvisning om
    du tror att det bara är jag som sitter och har flummiga åsikter.

    Du tycks se historien som en slags trappa där regioner i olika takt utvecklas. Historien skall snarare jämföras med en börshandel, där utvecklingen i olika regioner kan gå fram och tillbaka, mot höga höjder och mot kollaps.

    ”Överlägsenhet” eller ”Underlägsenhet” är missvisande och därför irrelevanta begrepp, om jag skall uttrycka mig ödmjukt.

    ”Vägen fram till de oceangående fartygen som möjliggjorde världshandeln var lång och bestod bland annat i utvecklingen av finansiell verksamhet, hantverk, teknik, jordbruk osv. Att Europa kunde besöka övriga världen var en verkan av deras överlägsenhet, inte en orsak.”

    SVAR:
    Afrikaner har trängt långt in i Europa, långt innan européer trängde långt in i Afrika. Till exempel anlitade fenicierna (ättlingar till dagens libaneser) nubiska soldater från dagens Sudan ett par hundra år före Kristus.
    De soldaterna marscherade under
    de puniska krigen över dagens Spanien, Portugal, Frankrike, Schweiz och Italien cirka 1500 år innan europeiska fartyg började färdas i västafrikanska farvatten.

    Kalifaten i Nordvästafrika som invaderade det som kom att bli Spanien, anlitade legosoldater tillhörande fulanifolket från Senegal. Fenicier rundade Afrikas kuster för långt mer än två tusen år sedan. Kinesiska och arabiska sjöfarare färdades längst Östafrikas kuster många hundra
    år innan européerna kom dit.

    Italien, Spanien och Portugal kopierade arabiska och kinesiska fartyg. Kompasserna för navigering till sjöss fick de av kineserna.

    Västafrika och Centralafrika var fyllda av samhällen med utvecklade maritima ekonomier. Precis som kineserna saknade de tillräckliga ekonomiska incitament för att bedriva storskalig handel med andra världsdelar.

    Om man noggrant granskar historien handlar det sällan om stark mot svag, utvecklad mot underutvecklad, rik mot fattig, eller termer som du använder, överlägsen mot underlägsen. Historien är mer komplex än så.

    De skepp som européer färdades på till Afrika var alltså långtifrån en strikt europeisk uppfinning och därför inte heller resultatet av någon europeisk ”överlägsenhet”.

    "Europas utvecklingen hade alltså en klart samband med Afrikas begynnande underutveckling. Det går därför inte att lätt skilja eller jämföra den ena kontinenten med den andra i det avseende."

    ”Hur i hela friden får du det till att Afrikas underutveckling började då?”

    Som sagt, läs mer om Afrikas historia och västvärldens roll i densamma så förstår du. Det är bara om jag känner mig nödsakad som jag skriver en mindre uppsats om vilken nedbrytande roll Europa spelat i Afrika. Jag lovar, du behöver bara gå till ett lite bättre bibliotek så hittar
    du de böcker du behöver. Orkar du inte så får jag beskriva för dig.

    På samma sätt var det européernas ankoms till Sydamerika som inledde underutvecklingen på denna kontinent.

    ”Nämn vilka. Den europeiska kolonisationen omvandlade 10 000 politiska områden till 40 kolonier. Sådan koncentration är en del i utvecklingen och nödvändig för att handel och fred ska kunna uppkomma.”

    SVAR:
    Du vill att jag skall nämna vilka afrikanska stater som fanns innan européerna inledde slavhandeln och därefter kolonialeran? Ok, om du insisterar, inga problem,
    Jag tyckte bara att du kunde slå upp det själv i någon historisk Atlas eller annan litteratur över afrikansk historia.

    Här följer ett icke-komplett lista över afrikanska stater:
    Mali
    Mossi
    Akan
    Hausa
    Oyo
    Ife
    Benin
    Bornu-Kanem
    Wadaj
    Darfur
    Funj
    Etiopia
    Adal
    Tiopien
    Bigo
    Luba
    Lunda
    Mwanamutapa
    Rozwi
    Merina
    Angola
    Bakongo
    Songhai
    Ghana
    Nubien
    Kush
    Dahomey

    Det blir sammanlagt 27 afrikanska stater mellan 800 talet fram till 1500-talet. Det motsvarar minst antalet stater i Europa under samma period, beroende på hur
    man räknar.

    Flertalet av dem kan jämföras i folkmängd med flertalet europeiska stater. Statsbildningarna sträcker sig över en period överstigande tusen år, fram till 1500-talet, då européer anlände till Västafrikas kust. Staterna sträcker sig från Västafrika till Östafrika, Centralafrika, Södra Afrika och Madagaskar.

    Märk väl att jag inte inkluderat några politiska statsbildningar
    i Afrika norr om Sahara, såsom Egypten och de muslimska kalifaten. Någonting säger mig att du inte anser att det räknas. Rätta mig om jag har fel, så skall jag lägga till de staterna också.

    Jag skulle kunna lägga till ytterligare några större statsbildningar som främst tillkom mellan 1500 – 1900, men tycker inte det behövs. Säg till om du vill, så skall du få namnen på de staterna också.

    Fråga bara så skall du få rikligt med litteraturhänvisningar.

    Du försöker upplysa mig om att koncentration av politisk och ekonomisk makt är nödvändig för ekonomisk framgång. Jag håller med dig. Samma sak insåg även de olika afrikanska folk som grundade de stater jag refererar till.

    ”Nej, de fick dra nytta av den moderna staten (med byråkrati, lagar, domstolar osv.) då européerna kom.”


    SVAR:
    Fel. Samtliga stater nämnda ovan hade i högsta grad byråkrati, lagar och domstolar. Du kanske vill att jag skall beskriva byråkratin, handeln, de olika rättsväsenden som fanns där, samt konst, litteratur, arkitektur med mera som fanns i de staterna?

    Den byråkrati, de lagar och domstolar som instiftades i de europeiska kolonierna fanns nästan uteslutande till syfte att exploatera de kolonialiserade folken. Rättvisa lösningar av tvister och brott i
    kolonierna skedde mest när sådana mål rörde inblandade européer.

    Å andra sidan beklagar jag inte att Afrika influerades av europeiska rättssystem, som ofta kunde börja användas på allvar efter att afrikanerna skakat av sig det koloniala oket.

    "Jag syftar på styrelseformen stam, i meningen några hundra individer som bildar en politisk enhet, utan sådant som rättssäkerhet eller demokrati."

    SVAR:
    Intressant fråga du tog upp. Det var bra. Jag vet inte hur mycket du känner till om de svenska tingen, där bönderna som tillhörde en bygd i Sverige samlades för att genom acklamation (omröstning genom bifall och avslagsrop) gjorde upp viktiga lokalpolitiskafrågor. Det var en slags tidig lokal demokrati som var välutvecklad på många håll i Sverige. Samma politiska system fanns på många andra håll i Europa - samt Afrika.

    I motsatt riktning fanns strikt hierarkiska bysamhällen i både Europa och Afrika.

    Det samma gällerfrågan om rättssäkerhet.

    Den generaliserande bild du har om afrikanska bysamhällen, visar att du även där har mycket att lära dig om hur lokal politiks sköttes och fortfarande sköts i stora delar av Afrika.

    "Det är du som passar in historien i dina egna politiska preferenser.
    Det är bra att seriösa historiker som Harrison bekämpar vänsterns historieskrivning."

    SVAR:
    I det här sammanhanget får Harrison stå för sig själv. Jag försöker varken få dig att tycka illa om honom eller gilla honom. Däremot är det fel att tala om ”vänsterns historieskrivning”, eftersom det samlade historiska material som varje seriös historiker bygger sina verk på, författats av människor på hela den politiska skalan.

    Om du anser att jag passar in historien i mina egna politiska preferenser, vore det bättre om du beslår mig med att ha fel än att göra påståenden som du än så länge inte kunnat backa upp. Ifrågasätt mig som sagt gärna, så får du mina historiska källor.


    ”Wikipedia om Europas inflytande på Afrika:”

    SVAR:
    Jag har ett mycket bra råd till dig Jacob. Du kanske anser mitt råd vara felaktigt, men du ändrar dig nog om du börjar läsa på universitet och frågar dina lärare:

    Använd inte Wikipedia som källhänvisning. Använd sedvanlig forskarlitteratur, rapporter från myndighetsorgan eller organisationer
    som är kända för att publicera korrekta uppgifter. Jag kan räkna upp flera skäl till det jag säger, men tror inte det behövs nu. Återkom i frågan om du vill.

    Jag har inga svårigheter att hitta mer balanserade uppgifter på Wikipedia om det afrikanska slaveriet. Det är däremot irrelevant, eftersom det som sagt inte går att förlita sig på Wikipedia som historisk källa.

    Förutom litteratur som jag kan rekommendera om önskan finns, är det bättre att jag kommenterar den text du citerar.

    Av texten framgår att vissa regioner i Afrika berikades av slavhandeln och blev militärt starkare. Så långt är allt riktigt. Som motsvarande exempel kan man se hur regioner som Hong Kong och Kanton blev rika av opiumhandeln till övriga Kina. Sverige berikades av vapenförsäljning till den europeiska kontinenten under åtskilliga århundraden.

    Konsekvensen av sättet som dessa ovan nämnda regioner i Afrika, Asien och Europa berikades, talar för sig själva. Jag hoppas du vill inse det någon dag.

    OBS! Jag är inlagd som anonym, för min dator tillåter inte att jag går in som "Google/Blogger" eller "Övrigt". Jag skriver
    dock under mitt riktiga namn.

    SvaraRadera
  8. Ursäkta Jacob,

    Ser att min namn inte kom med i mitt senaste inlägg. Det skall alltså precis so mtidigare vara
    Thabo 'Muso.

    om du kan kolla min ip-adress ser du att det är samma författare.

    Jag sitter just nu och läser båda Dick Harrisons böcker om slaveri.

    Om du betvivlar riktigheten i min uppräkning av afrikanska riken behöver du inte läsa olika historiska ver om du är rädd för att de kan ha skrivits av socialistiskt orienterade författare. I Dick Harrisons böcker återfinner du nästintill samtliga de riken jag nämnt

    SvaraRadera
  9. Wow,
    jag hade tänkt att kommentera det här inlägget, men jag tror jag avstår efter Thabo's fullkomligt briljanta faktamangling tror jag att jag avstår! det förvånar mig inte att jacob inte svarat än.

    SvaraRadera
  10. "Ditt tal om 'stamkrig' mellan ”tusentals små stammar” saknar grund. Flertalet konflikter i Afrikas historia, har precis som i Europa och på de övriga kontinenterna förts mellan
    stora folk och stora stater.

    Du får nog precisera dig, alternativt be mig göra det. Du tycks inte behöva en översiktlig redogörelse för de militära konflikterna i Europa, men kan gärna få en om de viktigaste militära konflikterna i Afrika mellan afrikanska folk."

    Naturligtvis finns bara en mindre del av konflikterna dokumenterade, eftersom det fanns så många stammar och andra politiska enheter.

    "In all, some 10,000 African polities were amalgamated into 40 European colonies and protectorates."

    Att bara avfärda Wikipedia som källa är enkelt, men de uppgifter jag har citerat är försedda med källhänvisningar till seriösa källor. Så även nedan.

    "Västafrika och Centralafrika var fyllda av samhällen med utvecklade maritima ekonomier. Precis som kineserna saknade de tillräckliga ekonomiska incitament för att bedriva storskalig handel med andra världsdelar."

    Slå upp valfri ekonomibok så kanske du får syn på begreppet komparativa fördelar och inser att man alltid tjänar på handel. Afrikanerna skulle ha upptäckt Amerika om de kunde. Men de kunde de inte. Européernas upptäcktsfärder var en följd av deras tekniska överlägsenhet. Wikipedia, med källhänvisningar:

    "The Age of Exploration was rooted in new technologies and ideas growing out of the Renaissance. These included advances in cartography, navigation, firepower and shipbuilding. Many people wanted to find a route to Asia through the west of Europe. The most important development was the invention of first the carrack and then caravel in Portugal. These vessels evolved from medieval European designs with a fruitful combination of Mediterranean and North Sea designs and the addition of some Arabic elements. They were the first ships that could leave the relatively placid and calm Mediterranean and sail safely on the open Atlantic."

    http://en.wikipedia.org/wiki/Age_of_Discovery

    "På samma sätt var det européernas ankomst till Sydamerika som inledde underutvecklingen på denna kontinent."

    Nu hittar du på. Inkariket hade inte ens ett skriftspråk och det som möjliggjorde européernas erövring var bl.a. överlägsen stål- och fartygsteknik. Den minskade befolkningen berodde nästan helt på eurasiska sjukdomar. Indiansamhällen i nuvarande USA föll ihop innan européerna ens hunnit dit pga. sjukdomarna. Se Vete, vapen och virus.

    "In 1807 the British Parliament passed the Abolition of the Slave Trade Act, under which captains of slave ships could be stiff fined for each slave transported. This was later superseded by the 1833 Slavery Abolition Act, which freed all slaves in the British Empire. Abolition was then extended to the rest of Europe. The 1820 U.S. Law on Slave Trade made slave trading piracy, punishable by death. In 1827, Britain declares the slave trade piracy, punishable by death. The power of the Royal Navy was subsequently used to suppress the slave trade, and while some illegal trade, mostly with Brazil, continued, the Atlantic slave trade would be eradicated by the middle of the 19th century. The West Africa Squadron was credited with capturing 1,600 slave ships between 1808 and 1860 and freeing 150,000 Africans who were aboard these ships. Action was also taken against African leaders who refused to agree to British treaties to outlaw the trade, for example against ‘the usurping King of Lagos’, deposed in 1851. Anti-slavery treaties were signed with over 50 African rulers.

    The Islamic trans-Saharan and Indian Ocean trades continued, however, and even increased as new sources of slaves became available. In Caucasus, slavery was abolished after Russian conquest. The slave trade within Africa also increased. The British Navy could suppress much of the trade in the Indian Ocean, but the European powers could do little to affect the intra-continental trade.

    The continuing anti-slavery movement in Europe became an excuse and a casus belli for the European conquest and colonisation of much of the African continent. In the late 19th century, the Scramble for Africa saw the continent rapidly divided between Imperialistic Europeans, and an early but secondary focus of all colonial regimes was the suppression of slavery and the slave trade. In response to this public pressure, Ethiopia officially abolished slavery in 1932."

    "In Senegambia, between 1300 and 1900, close to one-third of the population was enslaved. In early Islamic states of the western Sudan, including Ghana (750-1076), Mali (1235–1645), Segou (1712–1861), and Songhai (1275-1591), about a third of the population were slaves. In Sierra Leone in the 19th century about half of the population consisted of slaves. In the 19th century at least half the population was enslaved among the Duala of the Cameroon, the Igbo and other peoples of the lower Niger, the Kongo, and the Kasanje kingdom and Chokwe of Angola. Among the Ashanti and Yoruba a third of the population consisted of slaves. The population of the Kanem (1600–1800) was about a third-slave. It was perhaps 40% in Bornu (1580–1890). Between 1750 and 1900 from one- to two-thirds of the entire population of the Fulani jihad states consisted of slaves. The population of the Sokoto caliphate formed by Hausas in the northern Nigeria and Cameroon was half-slave in the 19th century. It is estimated that up to 90% of the population of Arab-Swahili Zanzibar was enslaved. Roughly half the population of Madagascar was enslaved."

    http://en.wikipedia.org/wiki/African_slave_trade

    "French historian Fernand Braudel noted that slavery was endemic in Africa and part of the structure of everyday life. "Slavery came in different disguises in different societies: there were court slaves, slaves incorporated into princely armies, domestic and household slaves, slaves working on the land, in industry, as couriers and intermediaries, even as traders" (Braudel 1984 p. 435). During the 16th century, Europe began to outpace the Arab world in the export traffic, with its slave traffic from Africa to the Americas. The Dutch imported slaves from Asia into their colony in South Africa. Later, the United Kingdom, which held vast colonial territories on the African continent (including southern Africa), made the practice of slavery illegal throughout its empire. The end of the slave trade and the decline of slavery was imposed upon Africa by its European conquerors."

    http://en.wikipedia.org/wiki/History_of_slavery#Africa

    SvaraRadera
  11. Det var en intressant diskussion ni båda är invecklade i och jag hoppas att ni ursäktar att jag inflikar.

    jacob: jag tycker du gör några fundamentala fel. för det första försöker du bevisa att vänstern har fel snarare än något annat. politiska motiv hjäper inte alltid en förståelse av historien. historieskrivning är visserligen alltid i någon mån influerad av politiska ställningstaganden, men hjälper det verkligen en reell förståelse?

    Jag måste själv tillstå att jag vet oerhört lite om afrikansk historia innan europeernas intåg. en sådan historieskrivning är i princip undermålig i svensk undervisning och historiska uppslagsverk. Kanske har det blivit bättre sen jag gick i grundskolan men tillåt mig att tvivla.

    Den intressanta frågan som du ställer är om afrika skulle ha varit mer eller mindre utvecklat om inte kolonialismen hade funnits? I och med att du antar det antar jag att du också menar du också att det var "värt det" att miljoner människor dödades, deporterades och förslavades. att riken och livsmönster bröts upp, att hela befolkningsgrupper utrotades (Hererofolket t.ex.) och underkuvades. vinsten skulle ha varit menar du (felaktigt) att Afrika fick ta del av koncepten stat och (irrelevant) tillväxt.

    för det första är det omöjligt att veta var afrika skulle stått i dag utan kolonisationen eftersom den i grunden förändrade så stora delar av världen. frågan är vad som skulle hänt i stället för koloniseringen. kanske hade man utvecklat starka handelsband med afrikanska stater utan den instiutionaliserade rasism och det våld som följde i kolonisationens spår och den handeln kunde ha lett till en helt annan utveckling där influenser från afrika hade påverkat europa och vice versa.

    Dominans och välstånd har skiftat genom hela historien. Kina och Indien hade troligen ett större välstånd än europa innan kolonialismen. I dag är man förvånade över deras tillväxt och frammarsch, men man kan lika gärna se det som om det har tagit länderna nästan 100 år att återhämta sig (i kinas fall, i indiens fall längre tid än så) Ingen tvivlar i dag på att mänsklighetens vagga stod i afrika. utan afrikanernas första civilisationer skulle inte mänskligheten ens existera. Så man kan lika gärna påstå att Afrika underutvecklades. Tillväxtmåttet är inte nog för att beskriva den utvecklingen.

    SvaraRadera
  12. Mr Brown,

    Jag skall återkomma med ett inlägg senare till Jacob. Jacob skall ha en stor eloge för att han fortsätter debatten och inte stängt ner mig. Det hade jag förväntat mig. Han tror uppenbarligen på åsiktsfrihet och ytrandefrihet även när det gäller honom själv.

    Nu till en fråga du tar upp som jag vill kommentera med en gång.
    Huruvida Afrika fått en nettovinst av kolonialismen.

    Även om min åsikt än så länge är "nej", så är det så typiskt att samma debatt inte tycks föras gällande Europa och västvärlden.

    Hade det inte varit för första världskriget så hade vi fått vänta länge innan nästan alla europeiska monarkier försvann eller blev konstitutionella. Hade det inte varit för första världskriget hade inte allmän rösträtt brutit igenom på så många håll i Europa.

    Hade det inte varit för Hitler och andra världskriget hade vi nog fått vänta mycket länge på ett FN, en deklaration om mänskliga rättigheter, en Europakonvention.

    Vi hade fått vänta länge på datorns utveckling (som har sitt ursprung i miniräknaren, som utvecklades av de allierade för att beräkna ljudet på havsbotten när man skulle sänka tyska ubåtar).

    Första och andra världsrkiget gjorde att kvinnor kom ut på arbetsmarknaden som aldrig förr och att t.ex. svarta amerikanker fick fler jobbi industrin och man började bryta segretationen på tåg som transpoerterade svarta soldater över USA.

    Utan andra världskriget hade vi inte på länge fått en stor bilindustri eller kommersiella flygplanslinjer, när rustningsindustrierna för militära fordon och flygplan som krigen tvingat fram ställde om sig till civil produktion.

    Hade det inte varit för Kalla kriget hade vi fått vänta länge på Internet (som utvecklades av amerikanska armén för att verka som ett datasystem som inte gick att slå ut med kärnvapen och kunde besvara en sovjetisk kärnvapen attack).

    Var det "värt" de drygt 100 miljoner människor som dödades eller sårades i krigen, förstörda och ockuperade, utplundrade länder?

    Fråga offren, deras familjer och ättlingar. Jag har aldrig hört talas om sådana debatter i Europa.

    Skall judarna vara tacksamma för Förintelsen, eftersom den starkt bidrog till viljan att erkänna staten Israel?

    När det gäller svarta människor skall vi som vanligt vara så fruktansvärt tacksamma för precis allting som Europas och västvärldens länder gör.

    Det inkluderar erövrandet och utplundrandet av Afrikas folk, folkmord, och fördrivanden.

    Som sagt, låt mig återkomma lite senare i frågan.


    Thabo 'Muso

    SvaraRadera
  13. Thabo,
    du påpekar något mycket viktigt här.

    Uppfattningen om att krigen inneburit en "nettovinst" är som jag ser det sprunget ur ett teknokratiskt tänkande. man kan t.ex. fråga sig vad kostnaden för de känslomässiga trauman som fortfarande plågar världen har kostat.

    En ev. vinst finns bara på ett teknologiskt/ekonomiskt plan. Bakom det en stor förlust som tenderar att generera ytterligare förluster.

    Historieskrivningen tar visserligen upp förlusterna, men separeringen av teknokratiska och humanistiska tolkningar av vinster/förluster gör det omöjligt att få en helhetsbild.

    Så NEJ. inga personer, folkslag eller nationer borde känna sig tacksamma för att de blivit utplundrade.

    Just Afrika har drabbats fullkomligt orimligt hårt av historien och även om jag är övertygad om att man kommer att hitta sin väg så småningom så kommer det att ta sin tid.

    SvaraRadera
  14. åja, nu kommer min senaste historieföreläsning,

    ”Naturligtvis finns bara en mindre del av konflikterna dokumenterade, eftersom det fanns så många stammar och andra politiska enheter.”

    "In all, some 10,000 African polities were amalgamated into 40 European colonies and protectorates."

    SVAR:
    Jacob, jag såg att du kompletterade med en direktkälla till citatet ovan.
    Alldeles utmärkt. Så skall man göra. Det visade sig att citatet kommer från en artikel i den amerikanska dagstidningen Washington Post som jag läser dagligen. Artikeln utgörs av en intervju med Martin Meredith som pratar om sin bok ”The Fate of Africa”, som beskriver Afrikas politiska utveckling efter kolonialeran.

    Han har en gedigen erfarenhet som utreikeskorrespondent i Afrika. Vad Martin Meredith, i likhet med vilken afrikan som helst hade kunnat berätta för dig, är att de 10 000 politiska enheterna som du talar om, är i första hand distinkta dialekt- och språkgrupper. De fanns inom olika stater eller levde självständiga.

    Det är exempelvis inget konstigare än att du har katalaner, basker, mallorkiner och kastellanier i Spanien med tydliga språkliga skillnader
    och kulturella identiteter. De lever alla i Spanien.

    Du hittar samma typ av starka regionala kulturella och språkliga uppdelning i Italien och andra europeiska länder. Det är snarare det relativt mycket homogena karaktär som den svenska befolkningen har fram tills modern tid, som hör till undantaget.

    På samma sätt finns och fanns det olika folkgrupper inom de gamla afrikanska rikena som nästan hundraprocentigt upphörde att existera i samband med kolonialeran. Dessa smågrupper hade naturligtvis konflikter från tid till annan, men de levde också, precis som oftast är fallet idag, sida vid sida i fred. I de flesta områden i Afrika har det alltid varit självklart att man talar minst tre olika språk för att göra sig förstådd.
    Man växer upp med den kunskapen. Samma situation råder fortfarande, förutom att man oftast talar det gamla kolonialspråket.

    Åter till jämförelser med Europa. Du har bara i Sverige ett antal huvudgrupper av samer som länge levde utanför den svenska statsbildningen. Samma typer av folken levde och lever i Europas norra skogsbälte utan någon väsentlig inblandning från europeiska stater fram till 1500- och 1600-talen. Det innebär inte att de ständigt sysslade med att kriga mot varandra för det.

    För att återgå till Afrika fanns det gott om samhällen av jägare och samlare långt inne i Kongos regnskogar och Saharas öknar. De levde i regel i fred och utan inblandning från mäktigare afrikanska riken som fanns runtom på kontinenten.

    Din bild av Afrika som en statslös kontinent med ”tusentals stammar som krigade mot varandra” är snarare hämtad från klichéer från europeiska exploatörer, missionärer och Tarzanfilmer, vilka alla hade sina politiska motiv att förneka verkligheten. Seriös historisk forskning kring Afrika har påvisat felaktigheten av ”stam-Afrika” för länge sedan. Tyvärr sitter oftast den kunskapen och gömmer sig i böcker som få i västvärlden läser.

    ”Att bara avfärda Wikipedia som källa är enkelt, men de uppgifter jag har citerat är försedda med källhänvisningar till seriösa källor. Så även nedan.”

    Förresten, den där Martin Meredith hävdar att skapandet av afrikanska stater enligt koloniernas gränsdragningar givit upphov till fler, inte färre konflikter. Jag tycker visserligen det förenklar problematiken lite, men det går emot ditt argument om att kolonialismen skulle skapat fred och et spirande välstånd i Afrika.

    Slå upp valfri ekonomibok så kanske du får syn på begreppet komparativa fördelar och inser att man alltid tjänar på handel. Afrikanerna skulle ha upptäckt Amerika om de kunde. Men de kunde de inte. Européernas upptäcktsfärder var en följd av deras tekniska överlägsenhet. Wikipedia, med källhänvisningar:”

    SVAR:

    Jag har läst företagsekonomi och ekonomisk historia, samt jobbat inom finansbranschen, så jag är nog, för att underdriva, minst lika kunnig på området som du. Likväl är jag bekant med begreppet komparativa fördelar. I för att en handelsbaserad komparativ fördel skall föreligga måste investeringarna som görs i handelsutbyte vara lägre än vinsterna för handeln. Annars blir det som du vet en ekonomisk förlust.

    Både araber och kineser hade fartyg som var bättre än de som vid tiden fanns i Europa.
    De kunde segla över hela världen. De fann det däremot inte ekonomiskt lönsamt att göra så. Araberna sålde massor med varor från Europa bort till Kina. De behövde inte leta efter Europa eftersom de visste var det fanns. Kineser hade inget större behov av att importera varor från Europa. Det samma gäller nordiska vikingar som seglade till Grönland, och dagens Kanada. De kunde ta sig dit, men bedrev ingen storskalig handel där, för det var inte ekonomiskt lönsamt i förhållande till kostnaderna.

    Europas länder ville komma runt araberna och seglade därför åt fullkomligt fel håll, även om de stötte på (inte upptäckte) nya världsdelar.

    Längst Västafrikas kuster fanns fiskeekonomier och sjötransporter. I Afrikas inre bedrevs handel med hjälp av segelfartyg och stora flatbottnade kanoter. Västafrikanska kungar hade en god kännedom om var Europa låg. För dem räckte det däremot utmärkt att sälja sina varor till beduinerna via Saharas öknar. Kungariket Mali var det rike som låg närmast Europa söder om Sahara, i Nordvästra Afrika, hade en flotta. Om Västafrikas folk varit i tillräckligt stort behov av europeiska varor till ett lägre pris, hade de utvecklat större handelsflottor. Sådana behov fanns inte. Därför begav sig afrikanska fartyg inte till ett Europa, dit den första större skara afrikaner anlände frivilligt som soldater, dessutom cirka 1700 år innan européer började segla kring Västafrikas kuster. Jag nämnde det tidigare för dig.

    Kunde afrikaner ha rest till (inte upptäckt) de amerikanska kontinenterna? Visst kunde de ha gjort det. Detta förutsatt att de behövt försöka lista ut hur man kunde komma runt araberna till kryddmarknaderna i Asien, främst Indonesien. Kryddor fanns redan i Afrika. När guld och framförallt silvergruvorna började sina i Europa sökte främst portugiser och spanjorer efter mer guld och silver. Det fanns redan i Afrika.

    Vet du förresten att det var mycket tur som gjorde att spanjorerna lyckades skramla ihop
    en flotta med Columbus i spetsen? Vid tiden för hans avfärd hade det spanska väldet enats genom ”La Reconqista”. Efter krossandet av det muslimska kalifatet körde man ut i princip alla muslimer och judar ur Spanien (några fanns kvar i smyg).

    Muslimerna och judarna färdades mestadels på fartyg som aldrig återkom till Spanien.
    De fartyg de tog med sig var ofta de bästa och största skeppen som kunde ta så många passagerare som möjligt. De tog med sig stora kapitaltillgångar som kunde ha finansierat större flottor.

    Européernas anländande till Amerika var minst lika mycket tur som misstag, sett från deras perspektiv alltså. För andra blev det katastrof.


    ”Nu hittar du på. Inkariket hade inte ens ett skriftspråk och det som möjliggjorde européernas erövring var bl.a. överlägsen stål- och fartygsteknik. Den minskade befolkningen berodde nästan helt på eurasiska sjukdomar. Indiansamhällen i nuvarande USA föll ihop innan européerna ens hunnit dit pga. sjukdomarna. Se Vete, vapen och virus.”

    SVAR:
    Nu kommer vi till en massa pikanta omständigheter i den historiska utvecklingen. Vi börjar med Inkafolket. Det råder inget tvivel om att spanjorerna hade överlägsna stålvapen och för den delen krutvapen
    när de besegrade Inkafolket. De hade även kavalleri. Dessa faktorer
    var däremot inte avgörande. Mer väsentligt var att spanjorerna skickligt fick igång uppror från folk som Inkas underkuvat. Inkas var beroende av omfattade matleveranser till sina stora städer och spanjorerna kunde tillsammans med sina lokala allierade enkelt svälta ut de stora städerna till kapitulation.

    Fartygstekniken var inte så viktig i erövrigen av Inkariket, men det kan
    vi lämna åt sidan, för den var viktig i spanjorernas och övriga européers erövring av de amerikanska kontinenterna.

    Du påtalar att Inkafolket saknade skriftspråk och det är helt riktigt. Inkariket växte från ett litet område till ett jätterike på bara lite mer
    än hundra år. De hade knappast tid att etablera ett eget skriftspråk och överföra det till andra folk under så kort tid. Jämför du med exempelvis summeriskan som bland annat utvecklade det feniciska alfabete som inspirerade grekerna att göra sitt, vilket i sin tur inspirerade romarna att göra det latinska alfabetet, kan man räkna med åtskilliga hundra år.

    Varför skriver jag det här? Som en dålig ursäkt? Hade de gamla folken i Nord och Sydamerika inte förmågan att utveckla skriftspråk eller framstående kulturer?

    Låt mig berätta:

    Olmekerna som levde i det som idag är södra Mexico, hade utvecklat ett skriftspråk åtminstone 900 f.kr., då dessa knappt fanns i Europa. De byggde pyramider under samma tidsperiod som var lika höga eller högre än de katedraler som byggdes i medeltidens Europa drygt tusen år senare.

    Mayafolket som inte bodde långt ifrån olmekerna, utvecklade mellan 300 f.kr och framåt ett ännu mer avancerat skriftspråk än olmekerna. De utvecklade en kalender som var mer avancerad än den gregorianska kalendern som användes i större delen av Europa från och medeltiden och framåt. De utvecklade även en matematik som var mer avancerad än vad som fanns i Europa, tills européerna fick ta del av nya matematiska landvinningar från araberna, vilka i sin tur fått mycket från perser och indier.

    Arkeologer och historiker uppskattar mayafolkets befolkning till drygt 14 miljoner under sin storhetstid. Idag lever 2 miljoner av deras ättlingar i en av Mexicos fattigaste delstater Chiapas, där de fortfarande bedriver gerillakrig mot den mexikanska staten för mänskligare levnadsförhållanden.

    När spanjorerna kom till aztekerna huvudstad Tenochtitlán år 1519, som senare blev Mexico City, hade den en befolkning på 500 000 människor. Så stora städer fanns inte i Europa och få i Asien. I Europa, där det gamla antika Rom hade en miljonbefolkning på sin höjdpunkt, fanns vid tiden endast några tiotusental människor.

    Ovan nämnda folk var framstående i konst, skulpturer, blev känd för sina guldmasker, sin arkitektur, sina alfabet, sina kunskap inom matematik och astronomi. De hade risterasser, fantastiska broar och vattenkanaler som försåg jordbruk och människor med vatten.

    Inkafolket, om än mäktigt och utvecklat på många vis, var nog det sämsta exemplet du kunde ha tagit. De var liksom spanjorerna till stor del brutala uppstickare som med de omfattande människooffer de utövade på besegrade folk, gjorde dem hatade och lätta att störta.

    Precis som tidigare påtalar jag att mänsklig utveckling är betydligt mer komplicerad än vad du vill göra den.

    Mänskliga samhällen uppstår och går under, eller återhämtar sig igen.

    Du hänvisar till de sjukdomar som européerna förde med dig och vilka skördade exempellöst stort antal människoliv i Nord- och Sydamerika. Om inte det liksom pesten i Europa var en faktor som utgjorde underutveckling vet jag inte vad underutveckling är. Väldigt många överlevde dock sjukdomarna, men de förslavades till arbete på spanjorers, portugisers, fransmäns och engelsmäns plantager. De sattes i slavarbete i gruvorna.

    Skulle inte du anse att Sverige blev underutvecklat om det kom hit kanske 100 000 peruaner som startade epidemier som dödade halva Sveriges befolkning och satte flertalet av de överlevande i slavarbete på åkrar och gruvor? Det skulle i alla fall jag göra.

    Gamla handelssystem försvann och ersattes med plundring under vapenhot för varor som forslades till Europa. Byggnader förstördes
    och förföll.

    Historiska beräkningar har gjorts som visar att miljontals människor på främst den sydamerikanska kontinenten begick självmord i och med att de europeiska staternas erövringar fick fart. Kvinnor började föda färre barn och färre av dem överlevde.

    Jag har just beskrivit det sannolikt största och samtidigt snabbaste folkmordet i hela mänsklighetens historia och hur hela kontinenters högkulturer slagits sönder på mindre än ett sekel.

    Du anser att jag hittar på att Nord- och Sydamerika inte underutvecklades i samband med den europeiska kolonisationen.

    Andra som läser det här har nog lättare för att se vem det är som hittar på.

    För att nu återgå till diskussionen om slavhandeln i och från Afrika.

    Du gör ett långt Wikipedia citat, som rabblar uppen massa fakta som åtminstone jag känner till mer än väl. Årtal om slaveriets avskaffande i Västeuropeiska länder är ingen nyhet.

    Citatets slutsats är däremot att slaveriet i Afrika avskaffades när de europeiska länderna tvingade fram denna process.

    Citatet stämmer i sak. När britterna med sin mäktiga flotta förbjöd slavhandel och började stoppa slavskepp, samt attackera slavfort, gick slaverit mot sin sakta undergång.

    Visserligen är det glädjande, men britterna eller övriga Europa hade inget emot att importera produkter som producerats av slavar.

    Viktigast av allt var att de under hundratals år genom utpressning fått in afrikanska folk i slavjaktskrig mot varandra. De bekämpade med militärt våld afrikanska folk som försökte försvara sig mot slavhandeln. De bekämpade med militärt våld enorma slavuppror och attackerade hela republiker av frigivna slavar som skapades i Sydamerika och Karibien.

    Skall man mot den historiska bakgrunden resa sig upp och applådera för att Västeuropa började byta väg några sekel senare?

    Hade det inte varit bättre om de aldrig någon sin startat den transatlantiska slavhandeln?

    Hur känner sig rånoffer som misshandlats och bestulits på allt i sitt hem, när en ångerfull
    tjuv kommer tillbaka 30 år senare och lämnar tillbaka lite av det han stulit till det ruinerade rånoffret? Skall han ropa av glädje och tacksamhet, eller mest tänka på att han inte skulle ha rånats alls?

    Avskaffandet av slaveriet, berodde dessutom inte mycket på någon våg av humanism som svepte över Afrika. Det hade alltid funnits en hel del människor som propagerat för slaveriets avskaffande, men det hade ytterst liten makt. Avgörande var istället att en framväxande industriell klass hellre ville ha kvar afrikaner i Afrika som producerade råvaror där,
    i framtida kolonier, än att afrikanerna skeppades till Afrika. Sagt och gjort, slaveriet avskaffades av britter och resten av Västeuropa följde efter. I Amerika krävdes det storskaligt krig för att utrota slaverit. I Sydamerika rymde allt fler slavar in i djunglerna. Nya gick inte att få, så slavägarna såg sig tvingade att avskaffa slaveriet.

    Detta är den riktiga historien bakom slaveriet, inte din och Wikipediaförfattarens bild av välvilliga europeiska länder som likt föräldrar hindrar barn att slåss med varandra, stoppar afrikaner att förslava afrikaner.

    Först när det gick för sig för Europa avskaffades slaveriet. Innan dess upprätthölls slaveriet oavsett vad afrikaner eller andra folk i världen hade för åsikt om saken.


    Thabo 'Muso

    SvaraRadera
  15. Jag lyssnar och lär om det jag inte visste tidigare. hoppas att också Jacob är kvar ;)

    SvaraRadera
  16. Hej,

    jag har följt diskussionen här och vill tacka Thabo 'Muso för hans oerhört intressanta och (vad det verkar) kunniga inlägg. En eloge också för ditt - åtminstone i bloggsammanhang - ovanliga tålamod och saklighet.

    SvaraRadera
  17. Jag håller verkligen med Sofia. Tack för föreläsningarna!

    SvaraRadera
  18. Tack för komplimangerna *bugar och bockar*.

    Tack också till Jacob som upplåtit sin blogg till os andra så att vi får diskutera hans åsikter. Det var modigt gjort.

    Jag vill passa på att be Jacob om ursäkt om jag skrivit saker som han tagit illa vid sig av. Det är lätt för både han och mig att hetsa upp oss i debattens hetta, men jag tycker att vi båda respterat varandra rätt så bra ändå.

    Det är också roligt att man kan ha en häftig diskussion med ett vilt utbyte av åsikter som inte går överstyr, bara frö att man ser olika på saker och ting.

    Tack alla ni ute i cyberrymden som läst inläggen här. Ni har gjort att mina och även Jacobs inlägg varit viktiga. Vi har debatterat viktiga ämnen som folk lyssnat och funderat på.

    Oavsett om man låter sig övertygas av Jacobs eller mina argument, har läsarna förhoppningsvis fått bättre argument för sin inställning gällande historiska skeenden, utvecklingsprocesser, Afrikas, Nord- och Sydamerikas, samt Europas historia, slavhandeln och kolonialismen.

    Tack än en gång! *ler, bockar och bugar inför publiken*

    Thabo 'Muso

    SvaraRadera
  19. "Han har en gedigen erfarenhet som utreikeskorrespondent i Afrika. Vad Martin Meredith, i likhet med vilken afrikan som helst hade kunnat berätta för dig, är att de 10 000 politiska enheterna som du talar om, är i första hand distinkta dialekt- och språkgrupper. De fanns inom olika stater eller levde självständiga."

    Meredith talar om "polities", vilket kommer från grekiska och tydligt har med en politisk enhet att göra. Ingenstans har jag kunnat hitta att "polity" skulle hänvisa till folkgrupper.

    http://en.wiktionary.org/wiki/polity

    "På samma sätt finns och fanns det olika folkgrupper inom de gamla afrikanska rikena som nästan hundraprocentigt upphörde att existera i samband med kolonialeran. Dessa smågrupper hade naturligtvis konflikter från tid till annan, men de levde också, precis som oftast är fallet idag, sida vid sida i fred."

    Som bland annat Jared Diamond förklarar är krig mycket vanligt i områden där stammar styr. Våld var den vanligaste dödsorsaken. Den glorifierande synen på det förindustriella samhället stämmer helt enkelt inte.

    "Jag har läst företagsekonomi och ekonomisk historia, samt jobbat inom finansbranschen, så jag är nog, för att underdriva, minst lika kunnig på området som du. Likväl är jag bekant med begreppet komparativa fördelar. I för att en handelsbaserad komparativ fördel skall föreligga måste investeringarna som görs i handelsutbyte vara lägre än vinsterna för handeln. Annars blir det som du vet en ekonomisk förlust.

    Både araber och kineser hade fartyg som var bättre än de som vid tiden fanns i Europa.
    De kunde segla över hela världen. De fann det däremot inte ekonomiskt lönsamt att göra så. Araberna sålde massor med varor från Europa bort till Kina. De behövde inte leta efter Europa eftersom de visste var det fanns. Kineser hade inget större behov av att importera varor från Europa. Det samma gäller nordiska vikingar som seglade till Grönland, och dagens Kanada. De kunde ta sig dit, men bedrev ingen storskalig handel där, för det var inte ekonomiskt lönsamt i förhållande till kostnaderna."

    Klart är att Europa och Asien var mer utvecklade än övriga regioner, exempelvis Afrika och Amerika. Handel sker bara om båda parter tjänar på det och att det var européerna som drev handeln och genomförde upptäcktsfärder tyder på att de var ekonomiskt och teknologiskt starkare.

    Vikingarna klarade inte i längden att upprätthålla handel och kolonier på Grönland och Vinland. De hade inte den ekonomiska styrkan.

    "Kunde afrikaner ha rest till (inte upptäckt) de amerikanska kontinenterna? Visst kunde de ha gjort det. Detta förutsatt att de behövt försöka lista ut hur man kunde komma runt araberna till kryddmarknaderna i Asien, främst Indonesien."

    Nej, de hade inte tekniken.

    "Vet du förresten att det var mycket tur som gjorde att spanjorerna lyckades skramla ihop
    en flotta med Columbus i spetsen? Vid tiden för hans avfärd hade det spanska väldet enats genom ”La Reconqista”. Efter krossandet av det muslimska kalifatet körde man ut i princip alla muslimer och judar ur Spanien (några fanns kvar i smyg)."

    Att de lyckades i alla fall tyder klart på att det handlade om en månghundraårig utveckling och inte om "tur".

    "Du påtalar att Inkafolket saknade skriftspråk och det är helt riktigt. Inkariket växte från ett litet område till ett jätterike på bara lite mer än hundra år. De hade knappast tid att etablera ett eget skriftspråk och överföra det till andra folk under så kort tid."

    Det är ingen slump att ett större rike eller skriftspråk inte utvecklades tidigare i den delen av Sydamerika. Tekniken och ekonomin var mindre utvecklad än i Eurasien. Orsaken till detta är sannolikt att man inte hade tillgång till eurasiska grödor eller tamdjur.

    Skriftspråket utvecklades i Mellanöstern flera tusen år före Amerika.

    Om Amerika var så utvecklat, varför seglade de inte till Europa? Varför kunde inte en enda indianstat försvara sig mot kolonisterna?

    "Avskaffandet av slaveriet, berodde dessutom inte mycket på någon våg av humanism som svepte över Afrika. Det hade alltid funnits en hel del människor som propagerat för slaveriets avskaffande, men det hade ytterst liten makt. Avgörande var istället att en framväxande industriell klass hellre ville ha kvar afrikaner i Afrika som producerade råvaror där, i framtida kolonier, än att afrikanerna skeppades till Afrika. Sagt och gjort, slaveriet avskaffades av britter och resten av Västeuropa följde efter. I Amerika krävdes det storskaligt krig för att utrota slaverit. I Sydamerika rymde allt fler slavar in i djunglerna. Nya gick inte att få, så slavägarna såg sig tvingade att avskaffa slaveriet."

    Avskaffandet berodde på att industrialismen skapade en medelklass som började bry sig om mänskliga rättigheter. Jämför rösträttsreformerna.

    Om man bara tog industriell hänsyn hade det gått utmärkt att förbjuda transatlantisk slavhandel men ha kvar slaveriet i Afrika, men de europeiska styrande insåg till skillnad från de afrikanska att slaveri är fel.

    "De bekämpade med militärt våld afrikanska folk som försökte försvara sig mot slavhandeln. De bekämpade med militärt våld enorma slavuppror och attackerade hela republiker av frigivna slavar som skapades i Sydamerika och Karibien."

    Att säga att "folk" "försvarade sig" är en mycket naiv historiesyn. Demokrati var ett okänt begrepp i Afrika och de uppror som genomfördes handlade troligtvis om afrikanska hövdingar som ville ha tillbaka sin makt.

    "Du hänvisar till de sjukdomar som européerna förde med dig och vilka skördade exempellöst stort antal människoliv i Nord- och Sydamerika. Om inte det liksom pesten i Europa var en faktor som utgjorde underutveckling vet jag inte vad underutveckling är. Väldigt många överlevde dock sjukdomarna, men de förslavades till arbete på spanjorers, portugisers, fransmäns och engelsmäns plantager. De sattes i slavarbete i gruvorna."

    Slaveri fanns i Amerika före européerna.

    SvaraRadera
  20. "Hade det inte varit för första världskriget så hade vi fått vänta länge innan nästan alla europeiska monarkier försvann eller blev konstitutionella. Hade det inte varit för första världskriget hade inte allmän rösträtt brutit igenom på så många håll i Europa.

    Hade det inte varit för Hitler och andra världskriget hade vi nog fått vänta mycket länge på ett FN, en deklaration om mänskliga rättigheter, en Europakonvention.

    Vi hade fått vänta länge på datorns utveckling (som har sitt ursprung i miniräknaren, som utvecklades av de allierade för att beräkna ljudet på havsbotten när man skulle sänka tyska ubåtar).

    Första och andra världsrkiget gjorde att kvinnor kom ut på arbetsmarknaden som aldrig förr och att t.ex. svarta amerikanker fick fler jobbi industrin och man började bryta segretationen på tåg som transpoerterade svarta soldater över USA.

    Utan andra världskriget hade vi inte på länge fått en stor bilindustri eller kommersiella flygplanslinjer, när rustningsindustrierna för militära fordon och flygplan som krigen tvingat fram ställde om sig till civil produktion.

    Hade det inte varit för Kalla kriget hade vi fått vänta länge på Internet (som utvecklades av amerikanska armén för att verka som ett datasystem som inte gick att slå ut med kärnvapen och kunde besvara en sovjetisk kärnvapen attack).

    Var det "värt" de drygt 100 miljoner människor som dödades eller sårades i krigen, förstörda och ockuperade, utplundrade länder?"

    Synen att krig är bra för ekonomin är helt felaktig. Om man inte hade haft stora utgifter för krig hade man kunnat satsa det på investeringar, forskning, teknikutveckling eller annat. Krig skapar inga resurser utan är bara en kostnad, och kan därför aldrig bidra till samhällets ekonomiska utveckling.

    Däremot är jag säker på att man räddade liv genom att stoppa Hitler i stället för att t.ex. förhandla fram en ny Münchenöverenskommelse. Detsamma om man hade invaderat Sovjetunionen för att störta kommunistregimen.

    SvaraRadera
  21. "Synen att krig är bra för ekonomin är helt felaktig. Om man inte hade haft stora utgifter för krig hade man kunnat satsa det på investeringar, forskning, teknikutveckling eller annat."

    Korrekt. Låt mig därför ta ett liknande påstående. Om nazisterna var bättre jordbrukare än de polska bönderna, borde man då inte låtit dem ta jorden och styra över den?

    SvaraRadera
  22. Det är ett intressant påstående. Varken Polen eller Tyskland var demokratiska, så rent statsrättsligt är båda i likhet med kolonialismen och de afrikanska hövdingarna illegitima. Tyskland var dock troligtvis mer auktoritärt än Polen 1939 och med facit i hand var den tyska ockupationen naturligtvis inte bra för större delen av Europa, så i det här fallet var den polska regimen bättre än den tyska och det var ett korrekt beslut av de allierade att ställa sig på Polens sida.

    SvaraRadera
  23. Godmorgon,

    De senaste två inläggen av Hampus Eckerman och Jacob Lundberg instämmer jag i.

    Krig är som regel dåligt, samtidigt var det bra att Nazityskland krossades, eftersom de försökte lägga under sig Europa och andra delar av världen.

    Skälet till andra världskriget handlade dock inte så mcket om att man ville stoppa en diktaturs frammarch i Europa. Exempelvis var Sovjetunionen en grym diktatur som mördade tiotals miljoner av sina medborgare.

    Europeiska folk kämpade istället för att inte hamna i ett tusenårigt slaveri och komplett utrotning.

    Min poäng är att nazisternas "nyordning" och tankar om "livsrum" för den "ariska rasen" kan jämföras med de europeiska kolonialväldena. Hunratals miljoner människor dukade under i Nord- och Sydamerika, Afrika och Asien till följd av kolonialimperierna.

    Läser man Mein Kampf, Hitlers tal och andra av de högsta nazisternas hans skrifter, ser man att deras plan var att skapa ett tyskt kolonialimperium i Europa.

    Under kolonialeran var sällan några demokratier inblandade. De fanns inte i Europa vid tiden. Den franska republiken var kortlivad. USA, som var den ena republiken,tillät slaveri i Sydstaterna. Den andra republiken; Haiti, bestod just av slavar som befriat sig.

    Skillnaden mellan de afrikanska riken och territorier som erövrades och de europeiska kolonialmakterna, var att de senare först förde slaveriet till en ojämförligt hög nivå, för att därefter ersätta handel med direkt plundring.

    Ingen historiker i världen kan få det till något positivt för resten av världen. Vi får alla leva med det historiska arvet fram tills idag.

    Jag vill rekommendera alla att köpa dagens upplaga av Dagens Nyheter. Där finns en slutreplik av Kitimbwa Sabuni publicerad.

    Thabo 'Muso

    SvaraRadera
  24. Jag skall för i ett försök att avrunda debatten försöka sammanfatta det vi diskuterat.
    Det finns de som tycker att utveckling kommer av ödeläggelse och erövringar, samt att ett slaveri på en industriell nivå ursäktas av ett föregående betydligt mindre slaveri.

    Påtalandet av skrivkonsten utvecklades i Mellanöstern innan den utvecklades på de amerikanska kontinenterna är lika riktigt som irrelevant. Det var ju jämförelser mellan Nord- Sydamerika kontra Europa som gjordes.

    Det ihärdiga påståendet om att afrikaner omöjligen hade kunnat segla till Europa eller de amerikanska kontinenten får vara. Vill man inte lära sig den fakta jag presenterat så behöver man inte.

    Jag fick en retorisk fråga om varför föreuropeiska amerikanska kulturer i sin utveckling inte erövrade Europa. Givetvis har Jacob rätt i att de inte kunde. Nu var de kulturerna för tillfället mest upptagna av de regioner de verkade i. Detta oaktat hade det varit en omöjlighet, eftersom Europa ganska tidigt varit teknologiskt överlägsna alla andra regioner i världen:

    Konsten att döda varandra.

    Jag anser mig ha utvecklat relativt utförligt till varför det knappast är den enda, eller den rätta definitionen på kulturell utveckling. I regel tvärtom.

    Jag vill nu även visa för alla läsare av den här bloggen, att jag till skillnad från vissa andra inte endast bygger min diskussion på en liten bok om historisk analys, skriven av en icke-historiker, plus lite surfande på Wikipedias hemsida.

    Jag bygger det jag skrivit på mångåriga studier av böcker jag läst från pärm till pärm.

    Jag skall också göra några mindre korrigeringar av min text.

    1.
    Först och främst vill jag förtydligande att det krävdes ett storskaligt krig för att få slut på slaveriet i vad jag skriver ”Amerika”. Jag syftade närmare bestämt på USA och det amerikanska inbördeskriget 1861-1865.

    2.
    När jag talade om jägar- och samlarfolk i Saharas öknar syftade jag egentligen på Kalaharis öknar, fast Sahara passar också in på min beskrivning.

    3.
    När jag gjorde en förteckning på nästan alla större riken i Afrika, råkade jag skriva Etiopien två gånger. Å andra sidan var min lista inte komplett, så jag kunde ha lagt till fler riken.

    4.
    Jag har skrivit att afrikanska riken söder om Sahara började uppstå drygt 900 e. Kr. Då har jag varit försiktig, eftersom flera historiker hävdar att rikena där uppstod så långt tillbaka som 400 e. Kr., vilket är åtskilliga sekel innan de började uppstå i Europa efter Västroms fall. Klart är att det gamla rikena Kush och Nubien, fanns många sekler innan Kristi födelse och det erövrade sedermera Egypten, vilket ledde till att fler av de senare egyptiska faraonerna var svarta.

    5.
    När jag skrev att fenicierna tillsammans med svarta afrikanska soldater invaderade västra Medelhavsområdet, menade jag egentligen kartager. Kartagerna härstammar i och för sig
    från fenicierna, men rätt skall vara rätt.




    Litteraturförteckning

    För de som vill lära sig mer om Afrika förr och nu, historia om slavhandeln och historia i allmänhet, kan jag varmt rekommendera följande böcker. Jag har sedan länge haft kunskap om det jag skrivit på bloggen, vilka till större delen emanerar från dessa böcker. Andra böcker och filmer hänvisar jag inte till, eftersom de i stort sett återger samma information som finns i de böcker jag själv har hemma.

    Jacob Lundberg är, vilket jag menar på fullt allvar och utan ironi, hjärtligt välkommen hem till mig för att läsa böckerna när han så behagar.

    Min litteratur sträcker sig från 1960-talet fram till 2000-talet. Flera av böckerna kan köpas via återförsäljaren Amazons hemsida www.amazon.com. Eftersom mycket av litteraturen är kurslitteratur vid Stockholms och Uppsala universitet, där jag tidigare studerat idéhistoria och historia, kan man köpa dem i Akademibokhandeln. Man kan även beställa dem genom sina lokala bibliotek, alternativt via Kungliga Stadsbiblioteket.

    En vissa av böckerna kan också köpas på några av de bättre bokhandlarna i Stockholm eller Göteborg.

    Flera böcker köpte min pappa långt innan jag föddes, så det är två generationers boksamlingar vi talar om.

    1.
    McKay, John P, Hill, Bennet D, Buckler, John, A History of World Societies, ISBN 0-395-47293-8.

    Denna bok är skriven av tre amerikanska historiker, en som doktorerat i Harvard, en vid Princeton och en från University of California. Boken är på 1310 sidor exklusive litteraturförteckningar och annat. Den skriver naturligtvis om Afrikas historia och slavhandeln. Där vill jag rekommendera kapitel 15 ”Africa before European intrusion”, sid. 461-468, samt kapitel 22 ”African Kingdoms and Societies”, sid. 725-743. Den transatlantiska slavhandeln beskrivs under en underrubrik med samma namn, på sidorna 734-743.

    För de som vill granska mina inlägg om samhällena i Syd- och Nordamerika innan européernas ankomst hänvisar jag till sidorna 485-498. Särskilt sid. 487-493.
    Kapitlet heter ”The Americas before European Intrusion”.

    De europeiska kolonialimperierna beskrivs på sid. 972-991.

    2.
    Barraclouch, Geoffrey, Parker Geoffrey, The Times Atlas of World History, ISBN 0-7230-0534-6. Boken har varit standarverk bland historiska atlaser sedan år1978. Den är förutom de nämnda redaktörerna skriven av 137 akademiska experter inom en mängd discipliner. De flesta är historiker specialiserade inom ett område, men det finns även åtskilliga arkeologer, statsvetare. Författarna är nästan uteslutande professorer och är verksamma i Storbritannien, Tyskland, USA och Australien.

    Afrikas historia från 3000 f. Kr. till 1000 e.kr beskrivs på sid. 44-46, under rubriken ”African peoples and cultures to AD 1000”

    Man kan läsa om uppkomsten av afrikanska riken söder om Sahara under rubriken ”The Emergence of States in Africa” på sid. 134-136.Afrikas påverkan av slavhandel och övrig handel med Europa och Mellanöstern beskrivs särskilt under rubriken ”Trade and emire in Africa”, sid. 162-164.
    De begynnande europeiska kolonialmakternas expansion över världen beskrivs i tre kapitel på sidorna 154-158, 160-162.
    .
    3.
    Kasule, Samuel, The History Atlas of Africa, ISBN 0-02-862580-3, Macmillan.
    Den är författad av en afrikansk man, tillika doktor i postkolonial litteratur, tagen vid Makerere University i Uganda och Leeds University i Storbritannien.

    Som framgår av boken är det en historisk atlas över Afrika, men även över den afrikanska diasporan i resten av världen. Den ger en väldigt bred och översiktlig, men inte särskilt djup kunskap. Den är bara på 143 sidor exklusive litteraturförteckning med mera. För den som knappt läst något om Afrika kommer den att ge massor med kunskap.

    Där finns också flera omfattande kartor över Afrikas gamla riken. Jag använde mig av de på sid. 41, 43, 47 och 67. Den transatlantiska slavhandeln beskrivs på sid. 72-73. Givetvis finns avsnitt om effekterna av den europeiska kolonialismen på sid. 82-98 . Ytterligare information om alla slavhandeln från Afrika, samt om den afrikanska diasporans historia på alla kontinenter, finns på sid. 107-119

    4.
    Davidsson Basil, Afrikas historia, ISBN 91-29-54155-7. Boken är en svensk översättning från 1980 av originaltiteln Africa in History av samma författare. Enligt mig och många afrikakännare skulle inget historiskt verk bli komplett utan en förteckning Basil Davidssons böcker. Värt att notera är att Dick Harrisons böcker om slaveri inte tar upp Basil Davidsson.

    Basil, Davidsson var banbrytande när han började forska om Afrika förutsättningslöst och sammanställa sin forskning i mer omfattande verk. När han började sin karriär på 50- och 60-talen var han i en minoritet av historiker som dels visste lite om Afrika, men utgick från att afrikaner och deras ättlingar i resten av världen var människor till 100%. Med det menas rationella varelser som reagerar på ett i princip universellt sätt inom hela mänskligheten.

    Med den utgångspunkten samlade han befintlig forskning och skaffade sig mer under decenniernas lopp.

    Få, om ens någon, har skrivit så många historieböcker om Afrika som denne herre.
    Få historiker som forskar om Afrika, om någon, har inspirerat och givit kunskap till
    så många andra historiker som forskar kring Afrika.

    Davidsson skriver alltjämnt historiska verk om Afrika. Afrikas riken söder om Sahara beskrivs innan kolonialeran på sid. 54-229. Det transatlantiska riket beskrivs främst under rubriken ”Handel över Atlanten” på sid. 170-187.


    5.
    Williams, Eric, Capitalism and Slavery, andra upplagan, utgiven av bokförlaget Lowe and Brydone Ltd i London. Originalutgåvan kom 1964 och utgavs av bokförlaget Andre Deutsch Ltd. Tyvärr saknas ISBN nummer, men om man mailar en förfrågan med författare och titel till Library of Congress eller de större nationella biblioteken i London kan de säkert hitta den.

    Författaren var dels professor i statesvetenskap och sociologi vid Howard university, en av de först aoch definitivt mest prestigefyllda universiteten skapade för frigivna slavar i USA.

    Professor Eric Williams blev sedermera president i sitt hemland Trinidad och Tobago.
    Hans bok ger en enastående bra inblick i ekonomin bakom den transatlantiska slavhandeln, liksom han beskriver hur slavekonomierna i Västvärlden fungerade. Han har ett fantastisk eget forskningsmaterial. Det beror inte bara på hans engagemang, men även på att han i sitt hemland hade lättillgängliga historiska källor, såsom inköpslistor på slavar med mera.

    6.
    Rodney, Walter, How Europe Underdeveloped Africa. Jag har min bok utlånad till en vän, så jag ber om att få återkomma med ISBN-numret och bokförlag med mera. Dick Harrison har den i sin litteraturförteckning i sin andra bok om slaveriet, men har inte nämnt ISBN-numret. Till min förvåning upptäckte jag att han till skillnad mot gängse regler i forskning inte heller har ISBN-nummer överhuvudtaget.

    Boken tar upp alla ämnen som redovisats tidigare. Det speciella med boken är att den jämför Afrikas utveckling inom en rad områden och hur denna påverkades på alla sätt, i regel negativt, av den omfattande transatlantiska slavhandeln och kolonialismen.

    7.
    Wallerstein, Immanuel, Africa – The Politics of Unity, första upplagan 1967. Library of Card Catalog Number: 66-22247. Boken är en aning gammal och har sedan 2005 slagits ihop med författarens föregående bok Africa – the Politcs of Independence. Min ”ärvda” upplaga har inget ISBN-nummer och jag föreslår att man köper hans senare utgåvor.

    Boken beskriver de afrikanska ländernas kamp för att ena sin politik gentemot de gamla kolonialmakternas efter Afrikas självständighet. Den ger en intressant läsning för alla de
    som vill veta mer om afrikansk utrikespolitik och hur utomafrikanska intressen agerat på den öppna politiska arean i splittringen av Afrika. Inga särskilda sidhänvisningar görs av mig här, eftersom jag inte hänvisar till specifika uppgifter om denna period som behöver beläggas.

    Författaren är professor i sociologi vid det prestigefyllda Princeton University och har en uppsjö av andra titlar. Han är även verksam vid FN.


    8.
    Harris, P.B., Studies in African Politics, ISBN 09-101681-9, Hutchinson & Co Ltd.
    Boken tar liksom den föregående upp frågan om Afrikas politiska historia och utveckling strax efter den postkoloniala eran.

    9.
    Panaf Books Limited, Kwame Nkrumah, Panaf Books Ltd. S 90-1787-40-x. Boken beskriver, presidenten och panafrikanisten Kwame Nkrumah. Boken har den märkliga egenskapen att ha förlagsnamnet som ”författare”. Den är däremot späckad med fotnoter, så det finns ingen anledning att ifrågasätta sakuppgifter. Kanske beror de på den uppenbara kollektivistiska vänstervridna socialism som kommer fram i boken. Personligen tycker jag boken är mycket intressant, även om det är något för okritiskt hyllande av Nkrumah.

    Kwame Nkrumah var president för Afrikas första republik som blev självständig efter andra världskriget; Ghana.

    I boken beskrivs hur britterna som tidigare behärskade landet, gjorde allt i sin makt för
    att bekämpa afrikanska demokratirörelser och fackföreningar genom förföljelser och våld.
    Den beskriver hur de försökte splittra afrikanska folk inom kolonierna genom politik och underblåsning av krig. Den visar även en man i dessa skeendens mitt och hur Nkrumah försökte ena alla Afrikas folk till en federation likt EU eller USA.

    Boken beskriver hur Nkrumah störas med en blandning av europeiska legosoldater och mutade generaler. Nkrumah dog som en nedbruten man i exil. Vid tiden för Ghanas självständighet kom snabbt en ekonomisk tillväxt igång. Idag är Ghana en av de fattigaste länderna i Afrika som inte drabbats av inbördeskrig.

    Nkrumah, Kwame, Neo-Colonialism – The Last Stage of Imperialism, Heinemann Educational Books Ltd.
    Utgåvan jag fått “ärva” saknar ISBN nummer, men jag har upptäckt att samtliga
    Nkrumas stora mängd böcker finns på www.amazon.com. De är sedan länge så välkända.

    Nkrumah var som jag nämnt inte bara en viktig och stor politisk ledare. Han var även en akademiker med en besatthet av fotnoter och citat av källor som få kunde slå i noggrannhet. Professor

    Dick Harrison kunde ha mycket att lära av Nkrumah.

    Boken beskriver den ekonomisk-industriella exploateringen av Afrika före, under och framförallt efter Afrikas självständighet. Man för en rysande men bra uppfattning av hur
    och vilka av västvärldens företag profiterat på Afrikas folk och rikedomar. Rikedomar som samlats ihop till löjligt låga priser. Praktiskt taget alla företag av betydelse i västvärlden var och är inblandade.

    I sitt förord beskriver Nkrumah hur Afrika inom flertalet områden är världens rikaste kontinent. Han beskriver hur välmående stora delar av Afrika var innan den transatlantiska slavhandeln och kolonialismen.

    Han beskriver hur ett Afrika i frihet gått från att vara nettoexportör av jordbruksvaror, förutom råvaror, till att bi en erövrad kontinent fylld av miljontals människor som hungrar
    och svälter till döds.

    Man ser i detalj att praktiskt taget alla banker, försäkringsbolag, råvaroproducenter och industrikoncerner haft en direkt och ofta mycket grym och blodig del i Afrikas moderna historia. Hur de deltagit i statskupper, mord, plundring, slaveri och tvångsarbete. Hur de finansierat militära erövringar av europeiska makter, eller hur de fått europeiska makter att försvara deras intressen.

    Detta får mig at tänka på hur det för några år sedan avslöjades av Dokument Utifrån att svenska industriföretag var involverade i guldproduktion i Ghana. Inblandningen ledde till
    att lokala bybors dricksvatten förgiftades och sjukdomar bröt ut. Hus rivdes för att vaska guld. Bybor som protesterade mördades och fick sina testiklar sönderslagna.

    Detta ger en kompletterande och annorlunda bild till vissa bloggares entusiasm för okontrollerade marknadskrafter på den afrikanska kontinenten.

    10.
    Dillard, Dudley, Västeuropas och Förenta Staternas ekonomiska historia, .
    ISBN 91-40-01689-7. Originaltiteln är Economic Development of the North Atlantic Community.Författaren var professor i ekonomi vid University of Maryland.

    Boken var kurslitteratur när jag läste historia vid Uppsala universitet. Den beskriver förutom mycket annat utanför denna diskussion, slaveriets ekonomiska roll och funktion i Västvärlden mellan 1500 – 1800. Dels kompletterar den av mig tidigare nämnda Capitalism and Slavery.

    För en förståelse av slaveriets roll i de amerikanska ekonomierna hänvisar jag till underkapitlen ”Den brittiska merkantilismen och koloniernas ekonomiska utveckling”,
    ”Merkantilismens tillbakagång och den amerikanska revolutionen”,
    ”Förenta Staterna: Nationens första tid som politiskt och ekonomiskt förbund”, samt
    ”Plantage- kontra industrikapitalismen och det amerikanska inbördeskriget”,

    sid. 155-199, samt 269-284.

    11.
    Cornet, Joseph, Art of Africa, ISBN-7148-1496-2, Phaidon Publishers, 1971.
    Boken är 328 sidor lång exklusive litteraturförteckning, men varje sida består av motsvarande en och en halvt A-4 hårt papper. Den har över 150 färgillustrationer av afrikanska konst,
    skulptur och bruksföremål från över tusen år tillbaka i tiden, vilka huvudsakligen härstammar från Kongo, ett område lika stort som Västeuropa.

    Vid sidan av illustrationerna finns naturligt utförligt beskrivande text som visar vad föremålen föreställer och hur de användes på ställen varierande från kungliga hov till i vanligt folks liv.
    Konstföremålen finns på museer över hela världen. Originaltiteln är på franska och är:
    ”Art de l’Afrique noire au paus du fleuve Zaïre”.

    Större delen av konstföremålen rövades bort av belgarna i samband med att de enligt Jacob Lundberg ”befriade” Kongo från slaveriet.

    Samma befrielse som för övrigt ledde till drygt 10 miljoner kongolesers död
    och ytterligare några miljoner kongoleser med avhuggna händer, eftersom
    de inte samlat ihop gummi, guld och diamanter till sina belgiska befriare tillräckligt snabbt.

    12.
    Willet, Frank, Eyo, Ekpo, Treasures of Ancient Nigeria, Founders Society Detroit Institute of Arts 1980. Förstnämnde författaren var chefer över Detroits konstinstitut, samt Nigerias nationamuseum.

    Boken är 159 sidor lång exklusive källhänvisning och bibliografi. Den har
    uppskattningsvis drygt 100 bildlustrationer över 150 färgillustrationer av afrikanska konst, skulptur och bruksföremål från över 1500 år tillbaka i tiden, vilka huvudsakligen härstammar från dagens Nigeria, där de äldsta bevarade konstföremålen söder om Afrika finns (långt äldre grottmålningar och hällristningar inkluderas inte).

    Boken är också en sammanställning av konst som visades upp över hela världen på
    olika museer under 1980-talet. Det beskrivs i boken hur främst brittiska och amerikanska konstvetare från och med slutet av 1800-talet och framåt, anser att konstföremålen är bland
    de mest avancerade i järnsmide, som enbart tillverkade som konst. Åsikterna har inte förändrats mycket in i vår samtid.

    Större delen av konstföremålen rövades bort av belgarna i samband med att de enligt Jacob Lundberg ”befriade” Nigeria från slaveriet. Ett slaveri från en region från vilken det fraktades fler afrikanska slavar över Atlanten än någon annan stans i Afrika. Ett slaveri som britterna stimulerat i trehundra år innan de kom på andra tankar.

    De brittiska generaler som erövrade Nigeria stötte på konstföremålen. De tyckte de var vackra och tog med sig dem tillsammans med mycket annat till Storbritannien. Där såldes konstföremålen på auktion och inbringade så mycket pengar att de kunde finansiera det brittiska imperiets militära kostnader för invasionen av Nigeria.

    Jag tänkte att jag skulle ta med de två sistnämnda böckerna som lite lästips till Jacob Lundberg, eftersom han tidigare försökte påvisa för mig att Europas konst skulle vara så överlägsen och afrikansk konst, som allt annat afrikanskt för den delen, skulle vara så ”underlägsen”.


    Alltså, återigen, för den som inte tycker att det för att lära sig något om historia, genom att läsa en historiebok som skrivits av en icke-historiker, samt att surfa runt efter lite inlägg av anonyma skribenter på Wikipedia, hoppas jag att jag inspirerat till ytterligare läsning.


    Thabo 'Muso

    SvaraRadera
  25. Thabo 'Muso: din lista inkluderar välrespekterad forskare inom sakområdet men diskussionen har fortsätt under de senaste några år också. Vad om Walter Hawthorne, Daniel C. Littlefield, Judith A.
    Carney, Peter H. Wood, George M. Fredrickson m.m.? De som har tagit debatten framåt? Och vissade att verkligheten var (och fortfarande är) mycket mer nuancerad än man tidigare trodde?

    Erin Winslow
    fil.kand. i historia och etnologi
    arkiv2001@yahoo.com

    SvaraRadera
  26. Hej Erin,

    Jag har inget att invända mot att du nämner fler författare. Skriv gärna vilka böcker de författat.

    Man kan alltid lära sig mer.



    Thabo 'Muso

    SvaraRadera
  27. Jag har fullt upp just nu. Jag hoppas kunna skriva en replik i helgen eller till veckan.

    SvaraRadera
  28. Jag har en bok av George M Fredrickson i bokhyllan i alla fall: "Rasism: en historisk översikt". Lite tunn kanske, men ganska intressant när han försöker jämföra Jim Crow-lagarna i söderns USA med Nazisternas Nürnberg-lagar.

    SvaraRadera
  29. Mr. Brown,

    I sin anda var det inte mycket som skiljer Jim-Crow lagarna från Nürnberg lagarna.

    Det finns en del skillnader i detaljerna. Nürnberg lagarna kan ses som en av de sista i raden av lagstiftningar i västvärlden som syftade till etnisk segregation.

    De kunde tryggt luta sig tillbaka på en anrik historisk och juridisk idétradition av mer utvecklad lagstiftning. Jim-Crow lagarna var utförligare, längre och hade ofta högre straffsatser.

    Det fanns liknande lagar i till exempel Kuba, vilka avskaffades när Fidel Castro tog makten där.

    Jim-Crow lagarna stiftades dessutom med förebild av den segregationslagstiftning gällande främst svarta och vita, som i vanlig ordning stiftades i de afrikanska kolonierna.

    Apartheidlagarna stiftades med inspiration av både Jim-Crow och Nürnberg-lagarna, så man kan säga att cirkeln för den juridiskt sanktionerade rasismen tillbaks till Afrika blev sluten i och med Apartheid.

    En juridisk tillika rasistisk idétradition som delades av besvikna och oroade före detta slavägare i de amerikanska sydstaterna, nazister i Tyskland och kolonialimperier i Sydafrika.

    Å andra sidan finns det ju folk här på bloggen som tycker att kolonialimperierna spred den västerländska humanismens idéer om respekt för enskildas rättigheter i "det mörka Afrika".

    Thabo 'Muso

    SvaraRadera
  30. Thabo 'Muso:

    Jag kan högrekommendera George M. Fredricksons tidigare bok, White Supremacy: A Comparative Study in American and South African History.

    Erin Winslow
    http://arkivarie.livejournal.com/

    SvaraRadera
  31. Black Majority by Peter H. Wood
    Rice and Slaves: Ethnicity and the Slave Trade in Colonial South Carolina by Daniel C. Littlefield
    Planting Rice and Harvesting Slaves: Transformations along the Guinea-Bissau Coast, 1400-1900 by Walter Hawthorne
    Black Rice by Judith A. Carney

    Erin Winslow
    arkiv2001@yahoo.com
    http://arkivarie.livejournal.com/

    SvaraRadera
  32. Hej Erin,

    Jag kollade upp de böcker du rekommenderade på Amazon. Böckerna verkar intressanta. När jag får lite pengar över skall jag beställa dem.

    Författarna är uppenbarligen specialiserade på forskning kring slaveriet. De böcker du hänvisade till var kanske inte alltid särskilt nya, men flera av de böcker jag hänvisar till har också många år på nacken.

    Böckerna tycks ta upp mycket av den sociala-ekonomiska delen av slaveriet, främst i det koloniala Amerika innan USA bildades. Mycket kretsar kring slaveriet i South Carolina. Av vad jag förstår är du från North Carolina, så jag kan tänka mig att du vill veta mer om den region du tycks ha vuxit upp i.

    Huvudämnena i böckerna känner jag till, men jag upptäckte saker som jag vill lära mig mer om, t.ex. de svartas betydelse för själva etablerandet av risodlingar i USA och hur slavarna ofta verkade organisera sitt arbete mer självständigt i början av slaveriet.

    Tack så jättemycket för boktipsen Erin.

    Jag vet inte om du sett Kitimbwa Sabunis slutreplik i Dagens Nyheter, men det finns en länk till den här:

    http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=717380

    Jag har varit med och skrivit den artikeln.

    Thabo 'Muso

    SvaraRadera
  33. Thabo 'Muso:

    Nej, Jag och hela min släkt kommer från South Carolina. En del av mina förfadrar var Huguenot, franska protestanter, som kom dit som flyktingar under 1700-talet. Jag flyttade till North Carolina när jag var 18 år så jag kunde plugga vidare. Det var hos UNCC att jag deltag i några kurser och seminarium om afrikansk historia. Peter Woods bok, Black Majority, är en klassiker som jag rekommenderar hög.

    Förresten, kommer du från Sydafrika? Bara undrar eftersom du heter Thabo.

    Erin Winslow
    arkiv2001@yahoo.com

    SvaraRadera
  34. Hej Erin,

    Jag kommer från Sverige. Min mamma är svenska och min pappa är Sydafrikan och zulu.

    Han flydde som politiskt oppositionell och apartheidmotståndare från Sydafrika på 1960-talet.

    Min pappa, hans släkt och hans folk måste ha missat den "respekt för enskildas rättigheter" som Jacob Lundberg hävdar på den här bloggen att Europas kolonialmakter visade afrikaner.

    Jag har bott i USA;s sydstater och rest runt en hel del i USA, men aldrig varit i South Carolina.

    Är det inte därifrån som presidentkandidaten John Edwards kommer ifrån?

    Thabo 'Muso

    SvaraRadera
  35. Hej igen Erin,

    Jasså du härstammar från franska hugenotter? De utgör en religiös grupp som fördrevs från Nederländerna, Belgien och Frankrike mellan 1500-talet 1700-talet. Många av dem emigrerade till Sydafrika.

    Fördrivandet av hugenotterna skedde delvis under en historisk period i Europa som kallades för "Upplysningen". Den tid då fler europeiska monarker och filosofer propagerade för tolerans och vetenskapens och förnuftets triumf över religionen.

    Samma period då blodiga revolutionskrig, förföljelser och bondeuppror pågick i Frankrike. Samma period som de grymmaste bondeupproren pågick och slogs ner i Irland och Ryssland, för att nämna några exempel.

    Grymheter som fick miljontals européer att fly det "civiliserade" Europa för att söka en bättre framtid på andra kontinenter. Kontinenter där europeiska kolonialmakter med gevärens och kanonernas hjälp lyckats "befria" folk från sin egen självständighet, om man skall tro vissas resonemang på den här bloggen.

    Du som ättling till franska hugenotter, jag som ättling till en svart sydafrikan. Det verkar finnas många av oss som är ättlingar till folk som flytt kors och tvärs över världen och vilka totalt misslyckats att uppmärksamma
    all europeisk "respekt för individuella rättigheter" som våra ättlingar tycks ha fått.

    Thabo 'Muso

    SvaraRadera
  36. Tänk, ibland gör man sina misstag...

    Det här inlägget borde egentligen ligga högst upp. Så pass viktigt är det.

    Ett stort misstag jag gjort ända sedan mitt första inlägg i den här debatten är att granska en av Jacob Lundbergs källor bättre.

    Jag syftar på hans referens till uppgifter som han hävdar kommer från OECD och som heter "Historical Statistics for the World Economy".

    Jag ansåg att uppgifterna som Jacob hänvisande, men eftersom han anvisat en källhänvisning med klickbar länk valde jag att till stora delar lita på uppgifterna i sak.

    Nu har jag tittat närmare på uppgifterna efter att ha klickat på länken som Jacob Lundberg lagt upp på bloggen.

    Uppgifterna visar följande:

    1.
    Uppgifterna är publicerade på en hemsida som innehas av University of Gräningen och hänvisar till ett antal rapporter från OECD, IMF och andra organ. Det kanske hade varit bättre med direkta länkrtill uppgifterna i original från OECDs hemsida, men det är ändå ok.

    2.
    Jacob Lundberg hävdar med referens till de publicerade uppgifterna att Afrika saknade ekonomisk tillväxt innan 1820.

    Varför just innan år 1820? Rapporten visar inga uppgifter om tillväxt innan år 1820?

    Kan det finnas någon förklaring till detta?

    Svaret torde dill stor del avslöjas av namnet på en av rapporterna som ligger bakom siffrorna som University of Gräningen publicerat:

    Rapporten heter nämligen "Monitoring the World Economy 1820-1992, OECD, Paris 1995"

    Granskar man de statistiska uppgifterna om BNP tillväxt upptäcker man nämligen att alla länder i HELA VÄRLDEN saknar uppgifter om tillväxt eller förlust innan år 1820.

    Det finns helt enkelt inga uppgifter, vilket uppenbarligen måste bero på att man valt att inte låta undersökningen sträcka sig längre bakåt.

    Allt detta förtigs av Jacob Lundberg, som istället pekar ut Afrika som en kontinent som skulle särskilja sig från resten av världen i rapporten. Istället får han det att framstå som om Afrikas tillväxt "började" i samband med att Europa koloniserat Afrika.

    Låt oss dessutom inte glömma bort att större delen av Afrika fortfarande inte koloniserats förrän efter 1880, det vill säga sextio år efter uppgifterna i rapporten hämtats från.

    Jacob Lundbergs slutsatser av rapporten är inte bara felaktiga, vilket jag skulle kunna ha överseende med. Man kan ha tokiga slutsatser, eftersom slutsatser ändå är subjektiva i förhållande till mer "renodlade fakta".

    Däremot har han alltså utelämnat viktiga uppgifter i rapporten som gör att hans presentation av rapporten i samband med resonemang om Afrikas ekonomiska historia, blir medvetet felaktiggjord.

    Detta är riktigt allvarligt. Det skulle om det var ett led i en akademisk uppsats minst leda till underkänt, sannolikt långt värre konsekvenser. Jag betraktar det som fusk och medvetna falsarier av fakta.

    Om du vill ha trovärdighet i dina resonemang kan du inte smyga med fakta på det här sättet Jacob Lundberg.

    Jag föreslår att du prövar min metod med litteraturförteckning och sidhänvisningar istället Jacob.


    Thabo 'Muso

    SvaraRadera
  37. Jag läser alla kommentarer men har ännu inte tid att sätta mig in i dem. Den senaste är dock lätt att bemöta.

    Jag föredrar att använda källor som är lättåtkomliga för alla, till skillnad från dina böcker som man måste beställa.

    Angus Maddison har skrivit flera böcker, bland annat en som behandlar perioden 1820-2000 (Monitoring the World Economy) och en som behandlar perioden 1-2000 (The World Economy: A Millennial Perspective). För bekvämlighetens skull har uppenbarligen Maddison själv eller någon med hans tillstånd gjort en Excelfil med Maddisons sammanställningar över BNP i världen. Maddisons sammanställningar omfattar som skrivs ovan perioden 1-2000.

    Där hittar man följande BNP-siffror (köpkrafts- och inflationsjusterat, dollar):

    (tabell i bloggposten)

    Naturligtvis ska man ta dessa beräkningar med en skottkärra salt men med beräkningarna har man ändå försökt ge en bild av graden av ekonomisk utveckling i en region.

    Tabellen ovan talar mest för sig själv men visar exempelvis att Europa skaffade sig ett ekonomiskt försprång före alla andra regioner under perioden 1000-1500.

    SvaraRadera
  38. Tabellen talar för sig själv genom att inte tala alls. jag tog också en titt på excelarket när den här debatten startade och gjorde då precis som Thabo nu upptäckten att det knappt finns några värden för afrika alls innan 1820. Du påstår att det betyder att det var nolltillväxt, men var är nollorna? Det enda land som jag kommer ihåg från tabellen är egypten (och mäjligtvis etiopien). inga andra afrikanska länder har några uppgifter! varför? låt mig gissa:

    alternativ 1: Maddison hade ingen aning om hur han skulle mäta tillväxten i de andra afrikanska länderna och struntade i det.
    alternativ 2: maddison räkande inte de länderna som några "riktiga ekonomier" och därför ansåg man att det var meningslöst att ens försöka.
    alternativ 3: maddison brydde sig överhuvudtaget inte om afrika förutom Egypten och (ev.) Etiopien.

    Frågan här är: säger Maddison att det rådde nolltillväxt i Afrika innan 1820 eller är det du?

    SvaraRadera
  39. Maddison säger att tillväxten var noll eftersom BNP per capita var 425 dollar år 1000 och 420 dollar år 1820. Naturligtvis är det meningslöst att ange värden för enskilda år eller länder eftersom den ekonomiska aktiviteten bestod i jakt, samling eller enkelt jordbruk och inte skilde så mycket i tid eller mellan länder.

    SvaraRadera
  40. Hej,


    Nu ser det bättre ut Jacob. För mig blir kvalitén på de statistiska rapporter sämre ju mer jag granskar dem.


    Det viktiga är samtidigt att du någorlunda korrekt återger hur uppgifterna i rapporterna räknats fram.

    Det verkar du nu göra och du säger inte emot mig på den punkten, så jag skall inte längre anklaga dig för att vara oärlig.

    Ditt uttalande om att rapporten måste tas med en skottkärra salt tycker jag är en miniminivå på hur rapporten skall betraktas, men på den här punkten håller vi åtminstone med varandra i sak.

    Förutom bristerna i tabellen stämmer dessa uppgifter inte överens med de historiska data som finns kring ekonomisk utveckling. De ekonomer som räknat fram dem har gjort misstaget att samla ihop en del siffror de haft tillgängliga och (förhoppningsvis) räknat efter bästa förmåga.

    Samtidigt skall tabellens och rapporternas skapare ha sin respekt, för nationalekonomerna på OECD och IMF är varken dumma eller okunniga. De utgör några av de bästa ekonomerna i världen.

    Bristerna i deras rapport har helt andra orsaker.

    Du säger att du använder mer lättillgängliga källr än mig och det är helt riktigt. När man kan är det heller ingen dålig idé. Problement är att du nöjer dig för lätt med ytliga fakta som stöd för dina teser och då går det illa när du bemöts av någon som läst in sig betydligt mer i ett ämne.

    Det är som om jag skulle hänvisa till lite wikipedia inlägg och en eller två myndighetsrapporter om Skråmträsk och gå i debatt med dig om den ort som du kommer ifrån. Du skulle förmodligen göra slarvsylta av mig i en sådan debatt.

    Jag säger det här dels som ett vänligt råd och dels för att jag börjar känna att jag vill ha svårare motstånd.

    Tabellen kommer att kommenteras ytterligare av mig senare.


    Thabo 'Muso

    SvaraRadera
  41. "Naturligtvis är det meningslöst att ange värden för enskilda år eller länder"

    kanske, men Maddison använder genomgående Egypten och Marocko som det ser ut.

    "eftersom den ekonomiska aktiviteten bestod i jakt, samling eller enkelt jordbruk"

    återigen. är det vad du eller maddison säger? och vilken metodologi använder han? vad är GDP baserat på i beräkningen?

    SvaraRadera
  42. Med tanke på mina och Mr. Browns inläggg angående bristerna i Angus Maddisons uppgifter, inte minst gällande Afrika, känns det för tillfället överflödigt att jag skriver en massa om ytterligare brister.

    De är redan uppenbara och det är inte vår sak att påvisa dem ytterligare. Det är den som stödjer sig på Maddisons material som måste visa att de innehåller substans.

    Spekulationer om att afrikanska riken inte hade ett utvecklad jordbruk eller på något annat sätt hade ett utvecklat och varierande näringsliv innan kolonialimperiernas uppkomst är uppenbart fel.

    Den fakta och de källhänvisningar jag redan gjort i ämnet borde påvisa detta.

    Det är ett felaktigt påstående att hävda att Europas näringsliv var mest utvecklat i världen mellan år 1000-1500. Kring 1500 möjligen, kanske 1600, sannolikt under 1700-talet och definitivt under 1800-talet.

    Om Maddison hävdar något annat har han helt enkelt inte läst tillräckligt mycket ekonomisk historia. Att använda blint nationalekonomiska kalkyler över en så lång tidsperiod och inte stödja sig på annan forskning, är som att köra bil genom att titta på en vägkarta men inte titta genom bilrutan. Små skillnader på kartan leder till katastrofal felkörning på vägen.

    Små skiftningar i Maddisons rapporter leder till felberäkningar på flera viktiga århundraden i verkligheten.

    Hans rapporter är så fulla av brister vad gäller alla länder och världsregioner att man bara kan dra svaga slutsatser av hans arbeten. Slutsatser som i flertalet fall redan dragits av andra forskare. Man måste inte vara Maddison för att lista ut att västvärlden blev den ekonomiskt världsledande regionen för åtminstone två hundra år sedan.

    Mer självklara slutsatser än så kan man inte dra av hans rapport.

    Jag sällar mig hellre till Mr. Brown och väntar på att få bevis som stödjer tesen om att Afrikas ekonomi bara har bestått av samhällen av jägare, samlare och enkla jordbrukare. Jag vill liksom Mr. Brown veta vem som framför denna tes.


    Thabo 'Muso

    SvaraRadera
  43. Alltså, vad är det här,

    Nu har jag tittat lite noggrannare på det tillägg i publiceringen av Addisons rapport som du gjort Jacob.

    Jag väljer att betrakta det som
    om du korrekt återger uppgifter
    i rapporten och att det inte är
    du som fått ihop dem eller missuppfattat dem. Känn dig därför inte personligt träffad av min kritik denna gång Jacob, även om jag tycker att det är vansinnigt att du använder dig av Maddisons rapport.

    Tittar man på rapporten framgår det att Storbritannien, som inte existerade förrän i slutet av 1700-talet, skulle ha högre BNP än "Västeuropa".

    Det som blev Storbritannien skulle enligt rapporten ha en högre eller lika hög BNP som övriga Västeuropa mellan år 1-1820. Man får förmoda att det med "Västeuropa" menas åtminstone de blivande länderna Portugal, Spanien, Frankrike, Italien, Belgien och Nederländerna.

    Om det är Maddisons eller någon annans beräkningar så är den personen inte riktigt klok.


    Thabo 'Muso

    SvaraRadera
  44. Hej allihopa,

    Som jag antytt tidigare, har Jacob en poäng i nackdelen med mina källhänvisningar är att de inte är lika lättillgängliga som hans, eftersom jag refererar till böcker och han till texter på Internet.

    För att underlätta för läsare som vill veta mer,bifogar jag åtminstone en länk som är att betrakta som ett skafferi av texter kring Afrika, dess historia och kulturer.

    Jag kan inte gå i god för sanningshalten bakom texterna, eftersom jag inte läst dem. Däremot tycks de i regel vara skrivna av forskare på olika universitet eller publicerade historiska dokument. Därför är skyhögt högre i trovärdighet än wikipedias texter.

    Jag bifogar också en länk till en text på University of Wisconsins hemsida, ursprungligen författad 1981, som handlar om begreppet "stam", eller "tribe" och hur det begreppet ger en missvisande bild av den stora dynamik som finns och funnits i afrikanska samhällen och statsbildningar.

    1.
    "Internet African Sourcebook", publicerad på Fordham Universitys hemsida:

    http://www.fordham.edu/halsall/africa/africasbook.html#African%20Societies

    2.
    Text om begreppet "stam" och hur det används med referens till Afrika. Artikeln är en bra introduktion för de som vill förstå mer om varför jag kritiserar användandet av ordet "stam" överhuvudtaget:

    http://africa.wisc.edu/outreach/units/tribe.html


    Thabo 'Muso

    SvaraRadera