31 maj 2007

Svenskarna tar lätt på yttrandefriheten

Profeten Muhammed
Kränkande?
I dag presenterade Studieförbundet Näringsliv och samhälle en rapport om svenskarnas inställning till yttrande- och tryckfriheten. Underlaget till rapporten utgörs av SOM-institutet i Göteborgs årliga opinionsundersökning. Svaren på flera frågor är mycket oroande. Hela 74 procent tycker att man ska förbjuda något så vagt och svårdefinierat som "sexistisk reklam". Gillar man inte sådan reklam får man väl köpa en annan tidning eller byta kanal.

78 procent tycker att man inte ska tillåtas publicera namn och bild på dem som är misstänkta för brott. Viktigt att komma ihåg i detta fall är att det är en offentlig handling vi talar om. Varför skulle man inte tillåtas trycka det som vem som helst kan gå till en registrator och ta del av?

Mest bekymrad blir jag emellertid över att åsikten att man inte ska tillåtas "kränka" religiösa grupperingar delas av 62 procent. Men man kan bara kränka individer. Om olika grupper skulle kunna få sina motståndare dömda för att de påstår sig vara kränkta är vi inne på en farlig väg, vilken vi förvisso redan har slagit in på genom lagen om hets mot folkgrupp. Det är en självklarhet att man ska kunna karikera, kritisera och förlöjliga religioner, liksom andra åsiktsriktningar.

29 maj 2007

Kachina vann debatten åt mig

I dag svarar signaturen Kachina så här på min insändare i Norra Västerbotten från i lördags så här:
Hitler förbjöd facket

Jag ser att MUF i Skellefteå vill ta ifrån fackföreningarna deras makt vid löneförhandlingar.
Där ser man. Det första Hitler gjorde när han fick makten, var att förbjuda fackföreningar.
Vi kan konstatera en gammal sanning. Äpplet faller inte långt ifrån trädet.
Kachina
I och med Hitlerreferensen har därmed Kachina vunnit debatten åt mig, i enlighet med Godwins lag.

28 maj 2007

Stanna i Irak

Marxisten Boris Benulic skriver ett mycket intressant blogginlägg om Irak där han konstaterar att det enda som kan bli en lösning för Irak är fler amerikanska soldater. Naturligtvis har han rätt. Många av oss som stödde Irakinvasionen 2003 var kanske lite naiva och trodde att allting skulle lösa sig automatiskt. Så blev inte fallet. Väst bör skicka fler soldater till Irak och förbereda sig på att stanna länge. Ett amerikanskt tillbakadragande från Irak skulle vara en katastrof.

Som bekant har vi mycket att lära av historien. Det tog 40 år för Sydkorea att bli en stabil demokrati (från Koreakrigets slut 1953), men om man tittar på Sydkorea i dag kan man inte ifrågasätta det rätta i att USA (under FN-flagg) försvarade Sydkorea. Snarare skulle man nog ha satt in ännu fler soldater så att hela Koreahalvön hade kunnat befrias, och – om viljan funnits – följt general MacArthurs råd och attackerat Kina. En amerikansk ockupation av Kina hade räddat miljontals liv med tanke på vad som hände under 1950- och 60-talen. I Vietnam hände det motsatta. USA vek sig för vänsterns diktaturkrameri och lämnade vietnameserna i sticket. Vi vet hur det gick: flyktingkatastrof, folkmord, ett urfattigt Vietnam, instabilitet och folkmord i grannländerna och en stärkt Sovjetunion.

26 maj 2007

"Fackföreningarna gör mig arbetslös"

Nedanstående insändare publicerades i dag i Norra Västerbotten:

Ofta prisas "den svenska modellen" med kollektiva förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare. Parterna tar ansvar för samhällsekonomin och stabilitet kan garanteras, påstås det. I och med pågående avtalsrörelse kan man dock slutligen avfärda påståendet att fackföreningarna tar något som helst samhällsansvar. Med så kallade låglönesatsningar höjer de trösklarna ytterligare för inträde på arbetsmarknaden, vilket kommer att försvåra för mig som ungdom att få ett arbete när jag har gått ut skolan.

Facken gör tappra försök att blanda bort korten genom att peka på de höjda lönerna för höga chefer i näringslivet. Med tanke på dessas ringa antal är dock direktörslönerna knappast relevanta i lönerörelsen.

Staten bör avskaffa de fackliga privilegier som gör det möjligt att reglera lönerna och därmed skapa arbetslöshet. Du kan också göra en insats genom att begära utträde ur din fackförening i dag.

Uppdatering 21 juni: Denna insändare har utsetts till "Månadens insändare" i maj av MUF nationellt.

25 maj 2007

MUF ryter till i miljödebatten

MUF har publicerat en ny rapport om miljön. Rapporten är kraftigt färgad av Johan Norbergs När människan skapade världen och objektivisten Carl Svanbergs medverkan. Några godbitar inkluderar:

"En av Greenpeaces grundare, Patrick Moore, har gjort följande observation: 'Environmental extremists are anti-human. Humans are characterized as a cancer on the Earth. To quote eco-extremist Herb Hammond, "of all the components of the ecosystem, humans are the only ones we know to be completely optional". Isn't that a lovely thought?'

Denna motbjudande attityd gentemot mänskligt liv, som alla ekologister i varierande grad delar, kan inte förstås om man inte förstår innebörden av att hålla naturen som intrinsikalt värdefull. Men om man verkligen delar detta synsätt, då följer det bara logiskt att man vill mänskligheten illa.

Nu kanske någon vill protestera genom att påpeka att dessa bara utgör en liten grupp av extermister. De representerar inte den måttfulla 'mitten' inom miljörörelsen. Men premissen som ligger bakom alla uttalanden av detta slag förekommer även i miljörörelsens mitten. I miljöpartiets program kan vi läsa: 'Vi anser att allt liv har ett värde i sig, oberoende av dess nytta för människan'."

"Om mänsklig välfärd är ett mått på hur bra människans miljö är, då följer det att fattigdomen är det enskilt största miljöproblemet som mänskligheten ännu brottas med. Fattigdom inte bara leder till sämre miljö eftersom fattiga människor inte har råd med att exempelvis prioritera ren teknologi framför ren överlevnad. Fattigdom i sig själv, menar vi, är ett miljöproblem. Att leva under materiell fattigdom är att leva i en, för människan, dålig miljö. Dvs att leva under dåliga levnadsförhållanden. Människor lever kortare, smutsigare och obekvämare på grund av deras fattigdom. Och eftersom ekonomisk tillväxt är det enda som kan göra slut på fattigdomen, råder det ingen som helst konflikt mellan en bra miljö och ekonomisk tillväxt."

MUF:s rapportansvarige André Assarsson har gjort ett mycket bra jobb med att producera denna rapport. Vi behöver mer politisk inkorrekthet i miljödebatten. André har avslöjat för mig att det kommer fler rapporter. De har mycket att leva upp till. Läs också MUF:s tidigare rapporter.

19 maj 2007

Förbud mot barnarbete hjälper inte barnen

Mitt uttalande om barnarbete i det förra blogginlägget verkar ha väckt en del reaktioner. Jag vidhåller att det inte hjälper barnen ett dugg att förbjuda dem från att arbeta eller bojkotta de varor de producerar.

Det är viktigt att påminna sig om den ekonomiska och historiska bakgrunden till barnarbete: urspungsläget för mänskligheten är ett bottenlöst armod. I ett sådant samhälle måste alla hjälpa till för att producera brödfödan. Det är helt enkelt inte rationellt att skicka barn till skolan när man inte har mat på bordet, ordentliga kläder eller en riktig bostad. Att då som västerlänning lägga sig i hur dessa fattiga familjer lägger sitt livspussel (som handlar om något helt annat än att skjutsa barnen till träningen och köpa julklappar) gör att barnen blir lidande. Om barnen genom exempelvis en konsumentbojkott förlorar sina arbeten blir familjen fattigare, och man kommer troligtvis ändå att sätta barnen i något annat arbete. De bästa formerna av barnarbete är det som finns i den moderna industrin, där det finns ett arbetsmiljöarbete. Mycket värre är det hårda arbetet inom jordbruket, där en stor majoritet av världens barnarbetare är sysselsatta. Barn som inte tillåts arbeta inom industrin tvingas därför ofta arbeta inom jordbruket i stället, eller i värsta fall bli kriminella eller prostituerade.

Rädda barnen håller med mig i mitt resonemang. På sin hemsida skriver de att åtgärder mot barnarbete genom exempelvis krav från i-länderna "inte lett till några stora förändringar för de arbetande barnen. Dels för att det är förhållandevis få barn som är direkt berörda, dels för att de arbetsplatser som producerar för export oftast är bättre redan från början. Ansträngningarna för att få fram regler för handel, system för märkning av 'barnarbetsfria' varor och så vidare, har sällan utgått från de problem och behov den stora majoriteten arbetande barn har. Ofta har de varit mer inriktade på västvärlden och handel än de arbetande barnens verklighet."

Barnarbete är ett symtom på sjukdomen fattigdom, och som bekant ska man behandla sjukdomen, inte symtomen.

18 maj 2007

Bojkotta Rättvisemärkt!

Vid sidan av klimathysterin verkar rättvisemärkning vara det som är inne i de politiskt korrekta kretsarna just nu. Rättvisemärkning är galenskap som bör undvikas av varje konsument med moral, av ett antal orsaker. Den viktigaste orsaken är att man genom att handla rättvisemärkt stödjer tanken att den globala handeln som den fungerar nu skulle vara orättvis på något sätt. Det är den inte – handeln är baserad på frivillighet och vad produkterna faktiskt är värda på marknaden. För att bryta fattigdomen måste u-länderna skapa tillväxt genom att effektivisera den befintliga produktionen av jordbruksprodukter och samtidigt skapa nya industrier som producerar varor av högre värde. Det finns inga gratisluncher.

Rättvisemärkningen innebär att man på konstlad väg höjer priserna på vissa varor, vilket fördröjer den nödvändiga övergången till andra sektorer och samtidigt minskar efterfrågan. Vill man stödja fattiga människor ska man köpa billiga varor och skänka de pengar man har över till välgörande ändamål, exempelvis främjande av demokrati. USA:s försvarsmakt torde således vara den lämpligaste mottagaren. De sedan flera hundra år ständigt fallande priserna på jordbruksprodukter är något postitivt – det visar att det faktiskt sker en effektivisering av jordbruket. Att vilja motverka detta är att vilja vrida tillbaka klockan.

En annan del i rättvis handel-rörelsen är främjande av ekologisk odling. Detta innebär ineffektiv odling, kräver större odlingsarealer och är därmed skadligt mot både ekonomin och miljön. Slutligen tar Rättvisemärkt avstånd från barnarbete, vilket betyder att barn kommer att förlora sina arbeten och drivas in i prostitution eller kriminalitet. Om de lätt hade kunnat gå i skola hade de ju knappast arbetat, eller hur?

Gör en god gärning: Bojkotta Rättvisemärkt!

16 maj 2007

Jag är konstnär – vill ha pengar!

I går ansökte jag om statlig inkomstgaranti för konstnärer, uppgående till 200 000 kr per år. Anledningen till detta är att min dikt publicerats i en årlig diktsamling med dikter skrivna av gymnasieelever. I dag svarade Konstnärsnämnden artigt att min ansökan vidarebefordrats till Sveriges författarfond, som beslutar om inkomstgaranti till författare och poeter. En text om min ansökan ligger just nu uppe på TV 4 Västerbottens hemsida.

Som läsaren förstår är min mening med detta att starta en debatt om kulturpolitiken som förhoppningsvis resulterar i att bidragen och garantierna avskaffas. Det är inte klokt att man kan få så mycket pengar i bidrag utan löpande motprestation.Dikten Viktigast av allt
"Den bespottas och trampas på
Den får inte gå för långt, säger man
Den ställs i motsats till demokrati
till rättvisa, till jämlikhet
Den villkoras, beskärs, förminskas, inskränks
Uppmärksammas sällan, hyllas aldrig
men ändock är den viktigast av allt
– friheten."

Ansökan till Konstnärsnämnden
"Till Konstnärsnämnden, Stockholm

Härmed ansöker undertecknad om statlig inkomstgaranti för konstnärer. Min konstnärliga gärning består av dikten Viktigast av allt, som fått fint erkännande genom publicering i boken Tankens trädgård, en årligt utgiven diktsamling med dikter skrivna av gymnasieelever i Skellefteå. För att jag ska kunna fortsätta min lysande konstnärliga karriär är det viktigt att jag får statlig inkomstgaranti resten av mitt liv. Detta är särskilt trängande eftersom jag hittills har haft svårt att försörja mig på min diktning. Det är lyckosamt att jag kan lita på att Konstnärsnämnden stödjer mig, så att jag inte behöver förlita mig på allmänhetens och marknadskrafternas dåliga smak.

Ring för detaljer om kontonummer för utbetalning med mera.

Med vänlig hälsning
Jacob Lundberg
poet"

13 maj 2007

Minister mot migration

Migrationsminister Tobias Billström besökte Skellefteå i veckan. Besöket avslutades med en träff med lokala partimedlemmar som jag fick förmånen att delta i. Jag är inte nöjd med en politik som Billström presenterade. Han nämnde genomgående flyktingarna som ett problem och det verkade som att hans uppgift som migrationsminister är att minska invandringen så mycket det går. Ministern kritiserade också den tillfälliga amnestin för asylsökande som fått avslag och gömt sig. Självklart är det viktigt att de som kommer till Sverige får jobb, men det är ett problem av sekundär natur när människor svälter och förtrycks runt om i världen. Framför allt är jobbproblemet Sveriges problem, inte invandrarnas, eftersom invandrare till Sverige normalt skapar jobb åt sig själva, om inte den ekonomiska politiken hindrar dem.

Enda ljusglimten är att man nu vill undersöka möjligheterna av arbetskraftsinvandring. Jag känner inte till detaljerna, men antar att det handlar om välutbildade människor eller arbetare med yrkeskunskaper, och inte ger möjlighet för fattiga afrikanska bönder att flytta hit och skapa sig en framtid. Detta vore verklig solidaritet.

11 maj 2007

Sverige behöver Timbro

Det blev en del diskussion och kritik för ett år sedan när tankesmedjan Timbro beslutade att lägga ned nättidningen Smedjan och i stället starta tidskriften Neo. Så här i efterhand kan man konstatera att de halvfranska bandens och den krämiga cappucinons belackare hade fel. Neo har blivit en fullständig succé. Debattrådar som initierats i Neo tas regelbundet upp på landets ledar- och kultursidor. Detta är precis Timbros rätta roll – lite djupare opinionsbildning, som letar fram nya argument och understödjer dessa med fakta och statistik. Nästa led i opinionsbildningen, att popularisera argumenten på bloggar och i insändare, görs bäst av ideellt arbetande liberaler, exempelvis i Moderata ungdomsförbundet. Behovet av liberala yrkesbloggare (1 2 3 4) är inte så stort. Bokutgivningen är dock fortfarande Timbros viktigaste insats i Sverige. Många är de MUF:are, inklusive undertecknad, som fostrats ideologiskt av tankesmedjans egna produktioner och översättningar.

Ett väldigt påtagligt exempel på Timbros inflytande möttes jag av för något år sedan då det var en diskussion i skolan om USA. En kvinnlig klasskompis, som inte direkt är känd för att vara väldigt insatt i samhällsdebatten, sade då att hon hört att den svarta befolkningen i USA är rikare än svenskarna. Hon hade förstås ingen aning om var denna uppgift kom ifrån, nämligen från en artikel på DN debatt i maj 2002, i samband med Timbros utgivning av den jämförande boken Sverige versus USA. Många fler exempel på hur Timbro påverkar människors tänkesätt finns. Heja Timbro!