09 januari 2008

Björn Lomborg – vår försvarare mot klimatextremismen

Dansken Björn Lomborgs nya bok Cool it har uppmärksammats mycket ute i världen. The Daily Telegraph, Financial Times, Washington Post och The Wall Street Journal har publicerat recensioner, och boken har översatts till bland annat japanska, ungerska och italienska, och svenska. Med undantag för några ledare har dock skriverierna i Sverige varit få.

Boken handlar om den globala uppvärmningen. Lomborg förklarar övertygande hur miljöaktivisternas undergångsprat är överdrivet, med hjälp av fakta från bland annat FN:s klimatpanel. Ett exempel är isbjörnar, där Lomborg visar att populationen sannolikt har ökat (femdubblats) de senaste 30 åren, och att det största hotet mot isbjörnarna inte är uppvärmningen utan jakten. Vi får också veta att 200 000 européer dör varje år av extrem hetta – men 1 500 000 fryser ihjäl. Därför kommer sannolikt den globala uppvärmningen att medföra färre döda av extrema temperaturer.

Om man bara räknar på hur mycket havsnivån förväntas stiga kommer 77 procent av Maldiverna att läggas under vatten, skriver Lomborg. Maldivierna lär dock knappast stå och titta på medan detta händer och relativt enkla och billiga åtgärder kan inskränka landförlusten till 0,0015 procent.

Trots detta drar författaren slutsatsen att den globala uppvärmningen utgör en kostnad om man väger in både nackdelar och fördelar, bland annat på grund av påfrestningar på jordbruket.

För att lösa klimatproblemet förordar Lomborg en koldioxidskatt på global nivå. De totala intäkterna från den skatten bör vara lika med den beräknade kostnaden för den globala uppvärmningen. Lomborg citerar forskaren Richard Tol som uppger att en lämplig nivå kan vara två dollar per ton koldioxid – motsvarande fyra öre per liter bensin – och som mest 14 dollar. Förutom denna skatt föreslår författaren en stor forskningssatsning på ny teknik.

I stort är boken en alldeles strålande redogörelse, men om man ska framföra någon kritik så är det just den statliga tekniksatsningen. Meningen med koldioxidskatten är ju att baka in miljökostnaden i priset för att göra det mer lönsamt att gå över till icke-fossila bränslen. Skatten är därmed i sig gynnande för miljöteknikforskningen. Någon massiv statlig satsning behövs inte.

Cool it är en värdig uppföljare till den tidigare succéboken Världens verkliga tillstånd. Björn Lomborg behövs i debatten mer än någonsin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar