15 januari 2008

Genialiskt, Neo!

I går publicerade redaktören på tidsskriften Neo, Peter Wennblad, en debattartikel i Svenska Dagbladet där han påstår att Aftonbladet och Expressen bryter mot lagen genom att inte meddela Skatteverket om vem som belönas för anonyma tips. Skandalen är också stort uppslagen i nya numret av Neo.

Reaktionen blev stark. Till och med från det egna lägret, liberalen Mattias Svensson, kom kritik:
Medierna har varit elaka mot regeringsledamöter och Alliansföreträdare för struntsaker, och nu har Wennblad grävt fram en struntsak att kasta tillbaka på dessa medier. De har inte skickat kontrolluppgift på tipspengar. Detta förvisso av det goda skälet att skydda källor från att avslöjas, men i strid med Skatteverkets reglemente.

[...] Någon som tycker att nyheter borde vara annat än en diskussion kring löjliga detaljfrågor skulle åtminstone ha överseende med saken. Men som ridderlig Alliansförsvararare på mediekritiskt korståg väljer Wennblad istället att beskriva det hela som 'skatteskandalen' och hajpa det hela som magasinet Neos 'stora avslöjande' i senaste numret. Håhåjaja.
Peter Wennblad avslöjar nu att "skandalen" var fejkad:
Det är dags att erkänna, kära läsare: jag har utsatt er för ett litet experiment.

I medborgarnas värld är icke inskickade kontrolluppgifter inte mycket till skandal. Inte i juridikens heller. Det är därför påföljden för denna lagöverträdelse på sin höjd är några hundralappar i böter.

Men eftersom det var mediernas makt och mediernas rättskipning Neo ville granska valde jag därför att utgå från hur medierna själva har valt att skildra den typ av lagöverträdelse som de nu själva, enligt Skatteverket, har gjort.

I mediernas värld har, precis som journalisten Malin Siwe så träffande skrev under höstens politiska turbulens, den gestaltade upprördheten mycket litet att göra med det verkliga allvaret i vad som skett. Genom att använda rätt värdeord – "skandal", "affär", "fusk" – kan man slå upp vilken bagatell som helst över ett helt tidningsuppslag. Och med samma teknik kan man, vilket jag igår bevisade, slå sig in även på debattsidan på morgontidningen Svenska Dagbladet (som dessutom i ingresssen hävdade att tipspengarna inte hade beskattas, vilket det inte fanns stöd för i artikeln). Och sen fortplantar sig den fejkade upprördheten genom mediesfären. Ingen vill ju missa en bra nyhet.
Detta var ett genialiskt trick från Peter Wennblads sida för att visa hur lätt en skitsak blir en jätteskandal. För tidningarna är det pinsamt att de nu slår ifrån sig samma kritik som de själva har riktat mot politiker.

Det verkar dock som att Wennblad står fast vid att tryckfriheten bör luckras upp genom att till exempel som i Danmark införa lagstadgad replikrätt. Det är märkligt om Wennblad har denna långt ifrån liberala åsikt.

Pressen bör reglera sig själv på en fri marknad, vilket faktiskt i stor utsträckning sker i dag. Avsteg från rätten att bemöta anklagelser sker sällan och tidningarna rättar alltid om något fel kommer fram. Journalister har trots allt en yrkesheder. I den mån staten kan arbeta för bättre medier är det genom att hålla sig borta, exempelvis genom att avskaffa presstödet och privatisera SR och SVT. Tryckfriheten är nog ansatt utan att mediekritiska liberaler också kräver inskränkningar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar