20 januari 2008

Statsskulden måste betalas tillbaka

Kändisekonomen Assar Lindbeck förespråkar i dagens DN att staten ska sluta spara och sätta sprätt på skattepengarna. Statsskulden som andel av BNP har minskat till 40 procent under det senaste decenniet (se diagram) och Assar Lindbeck tycker att det är en lämplig nivå som inte behöver minskas.

Historiskt sett är det dock en hög nivå, och för att upprätthålla statsskulden som andel av BNP skulle staten varje år behöva låna cirka 70 miljarder kronor. Det är knappast en ansvarsfull finanspolitik.


Sveriges statsskuld som andel av BNP. Grafik: Riksgälden

Idén om att använda pengarna i stället för att betala tillbaka skulden är dock populär. I sin långtidsutredning menar Svenskt Näringsliv att ett scenario ("reformscenariot") där man sänker skatterna i stället för att gå med överskott i längden skulle ge lägre statsskuld.


Beräknad statsskuld åren 2005-2035 i procent av BNP. Grafik: Näringslivets långtidsutredning, s. 66

Naturligtvis får sparandet inte gå till överdrift, som det gjort i Norge. Oljefonden motsvarar en halv miljon svenska kronor per norrman. I Sverige skulle en fond av motsvarande storlek uppgå till nästan fem biljoner kronor. Statsskulden på en dryg biljon bleknar i jämförelse.

Den gyllene medelvägen är att betala ned statsskulden till ungefär noll. Visserligen har den offentliga sektorn sannolikt en gigantisk nettoförmögenhet om man värderar skolor, sjukhus och vägar till marknadspriser, men eftersom en privatisering av dessa inte är politiskt möjlig inom en överskådlig framtid är sådana hypotetiska siffror inte ett argument för att staten ska ge ut obligationer och växlar för en biljon som måste förnyas vart femte år.

Statsskulden har byggts upp genom gamla synder (underskott) som har dragit sparmedel från produktiva investeringar. Att återgälda detta genom sparande borde vara en självklarhet. I en högskattestat som Sverige där hälften av inkomsterna går i skatt kan man inte förvänta sig att den privata sektorn ska stå för allt sparande i samhället.

Därmed inte sagt att det privata sparande inte ska uppmuntras, för det ska det. Assar Lindbeck nämner en mer försäkringsmässig finansiering av äldrevården, vilket är en bra idé. Då får varje generation ta ansvar för sin egen ålderdom och argumentet att staten måste spara för de äldres skull faller.

Det må vara populärt att påstå att statsskulden inte är något problem, men för att ansvarsfullt kunna sänka skatterna måste politikerna ta till svångremmen och osthyveln.

12 kommentarer:

  1. Vad menar du med att sparandet har gått till överdrift i Norge? Den norska offentliga sektorn gör varje år av med drygt 170,000 norska kronor (motsv ca 200,000 svenska kronor) per invånare. Samma siffra i Sverige är ungefär 150,000 svenska kronor per invånare. Det är 25% lägre. Jag är övertygad om att den norska offentliga sektorn kan och bör bli mindre - något som givetvis måste följas av skattesänkningar.

    Det speciella med den norska ekonomin är ju annars att staten tjänar mer pengar (på oljan) än vad ekonomin tål. För mycket pengar på för lite människor, skulle man kunna uttrycka det. Om staten skulle sätta sprätt på de fonderade medlen, skulle inflationen gå i taket.

    SvaraRadera
  2. Det blir lite begreppsförvirring. I strikt nationalekonomisk mening är sparande att man inte konsumerar alla resurser utan i stället sparar dem för framtiden. När Norges budgetöverskott når 18 procent av BNP är sparandet klart för högt.

    Men sparande (besparingar) kan också avse att man minskar utgifterna, vilket jag är en stark förespråkare av – särskilt i de nordiska högskatteländerna.

    Jag är inte så säker på att rätt utförda skattesänkningar och utdelningar för att skifta ut jätteförmögenheten till folket skulle medföra inflation om man ser till att föra en strikt penningpolitik.

    SvaraRadera
  3. Jacob, du tar bara upp statens bruttoskuld. Det verkligt intressanta, vilket Assar Lindbeck understryker, är den offentliga sektorns finansiella nettoskuld, alltså finansiell bruttoskuld minus finansiella bruttotillgångar.

    Nettoskulden är negativ och ganska ordentligt negativ. Se här och här.

    SvaraRadera
  4. Man kan inte räkna med socialförsäkringarna som en tillgång. De innebär ju också en skuld eftersom staten har åtagit sig att betala pensioner i framtiden.

    Om staten ansvarade för allt pensionssparande och hade ett sådant trygghetssystem att människor inte behöver ha en buffert på banken, och samtidigt spenderade upp sin egen förmögenhet skulle sparandet bli noll eller negativt, ledande till samhällsekonomisk kollaps.

    Inkomster och utgifter måste i längden gå ihop. Det gäller även staten. 1990-talets budgetkrig syns tydligt här.

    SvaraRadera
  5. Jacob, att socialförsäkringarna har stor kapitalavkastning från nettotillgångarna innebär att statens behov av att skjuta till pengar till försäkringarna minskar med precis lika mycket.

    Eftersom staten äger socialförsäkringarna, så måste socialförsäkringarna räknas in i den offentliga sektorns nettotillgångar. Så gör ju exempelvis OECD när de jämför med andra länder.

    Sverige, Norge och Finland är ganska unika bland rika länder när det gäller att ha finansiella nettotillgångar.

    SvaraRadera
  6. "Jacob, att socialförsäkringarna har stor kapitalavkastning från nettotillgångarna innebär att statens behov av att skjuta till pengar till försäkringarna minskar med precis lika mycket."

    Förklara gärna vad hur du menar.

    SvaraRadera
  7. Javisst. Om Sverige, liksom de flesta rika industriländer, inte skulle ha haft några offentlig nettotillgångar, så skulle den offentliga sektorn inte ha kapitalinkomster utan ränteutgifter istället. Då skulle staten vara tvungen att skjuta till mer till socialförsäkringar och annat.

    Var exakt i den offentliga sektorn som nettotillgångarna ligger (i detta fall socialförsäkringarna) är mindre viktigt, det avspeglar sig bara i den inbördes fördelningen av budgetposterna, men det avspeglar sig inte i totalbeloppen i budgeten för inkomster och utgifter.

    SvaraRadera
  8. Den offentliga sektorn (inkl. socialförsäkringarna) har nettotillgångar endast för att man inte tar upp statens åtaganden gentemot framtida pensionärer som en skuld, vilket det ju i allra högsta grad är. Staten har lovat att tillgångarna i pensionssystemet inklusive avkastning ska gå till pensioner.

    Pensionspengarna är lagda åt sidan för att investeras och ge avkastning för framtiden, precis som om vi hade haft ett privat pensionssystem. Att använda de pengar de yrkesverksamma lägger undan för ålderdomen för konsumtion är inte ekonomiskt vettigt.

    SvaraRadera
  9. Slutsatsen följer inte av ditt senaste inlägg. Pensionsutbetalningarna utgör bara drygt 5% av socialförsäkringarnas totala utgifter. se här.

    SvaraRadera
  10. Pensionerna utgör hälften av socialförsäkringsutbetalningarna och för att klara framtida pensioner har staten sparat närmare en biljon i främst AP-fonder. Har staten andra fonder som jag har missat?

    SvaraRadera
  11. 5% är inte hälften, utan en tjugondel.

    En dryg tjugondel av socialförsäkringarnas utgifter utgörs av pensionsutbetalningar. En liten bråkdel, alltså.

    Att staten behöver spara nu för framtida pensioner är högst tveksamt eftersom framtida generationer kommer att vara rikare än vi iom att ekonomin hela tiden växer.

    Vilket är en annan poäng som Assar L tar upp.

    Och varför spara inga andra rika länders offentliga sektorer förutom i Norge och Finland?

    SvaraRadera
  12. Du måste ha läst på fel ställe.

    "Hälften av utgifterna är utbetalningar till ålderspensionärer, en tredjedel är ersättningar
    vid sjukdom och handikapp och 14 procent går till barnfamiljer."

    http://www.forsakringskassan.se/filer/publikationer/pdf/ana0705.pdf s. 6

    Vi sparar inte för framtida förvärvsarbetande, vi sparar för framtida pensionärer vars förvärvsinkomster kommer att vara noll. Tillväxten är därför irrelevant.

    Lindbeck syftar på äldreomsorgen när han menar att vi inte bör "fördela om inkomster från dagens generationer till framtida generationer", eftersom den direkt finansieras med skattepengar – till skillnad från pensionssystemet som går ut på att varje generation sparar till sig själv.

    Varför pratar du om socialförsäkringar i allmänhet? De är irrelevanta. Det som gör att den offentliga sektorn har en positiv nettoposition är AP-fonderna, som är till för att finansiera framtida pensionsåtaganden.

    "Och varför spara inga andra rika länders offentliga sektorer förutom i Norge och Finland?"

    Jag skulle gissa att en del av skillnaden beror på hur man sammanställer statistiken, och att andra länder möjligen har större privata inslag i sina pensionssystem så att tillgångarna inte syns på statens balansräkning. Samtidigt är det sant att länder som USA, Japan, Italien och Belgien fört en oansvarig budgetpolitik. Sverige har å andra sidan tagit sig i kragen det senaste decenniet.

    SvaraRadera