Alla kan inte bli narkomaner

Professor Ted Goldberg skrev en bra debattartikel i Expressen för några dagar där han punkterar myten om att vem som helst kan bli narkotikamissbrukare:

Det är inte narkotika i sig som förstör människors liv. Utan det är bristen på reella möjligheter att kunna skapa sig ett bra liv, och bristen på övertygelsen om att man förtjänar att ha det bra, som gör att man väljer att förstöra sig med hjälp av narkotika.

Som Goldberg konstaterar har narkotikamissbruk sociala orsaker. Vem som helst som provar narkotika – eller alkohol eller tobak – hamnar inte i rännstenen.

I ett svar skriver ordföranden för Riksförbundet Narkotikafritt samhälle att det som hjälper mot narkotikaproblematiken är hårdare tag. Kanske har förbundet inspirerats av det narkotika- och brottslighetsfria USA.

Taiwanhandel i stället för Taiwankrig

När man läser om Taiwans och Kinas allt större ekonomiska utbyte – Kina har lånat ut 600 miljarder kronor till taiwanesiska företag som investerar i Kina – påminns man om Frédéric Bastiats ord: "Om inte varor korsar gränserna kommer soldater att göra det." Ett kinesiskt krig verkar mer och mer avlägset.

Elevrådet i Norra Västerbotten

I lördags publicerade Norra Västerbotten en intervju med Kaplanskolans elevråd som jag är ordförande för.

Svar om Rättvisemärkt

I dagens Norra Västerbotten publicerades tre svar (1, 2, 3) till min och Andreas Löwenhööks sågning av Rättvisemärkt i onsdags. Skribenterna hävdar att den Timbrorapport som en del av insändaren bygger på är felaktig, något som har motbevisats av rapportförfattaren Lydiah Wålsten.

Varför är SvD skeptiskt mot invandring?

Det är inte så konstigt att vänstern och fackföreningarna vill ha en mycket begränsad invandring: Absolut jämlikhet (inom ett geografiskt område) är inte förenligt med stor invandring, och ännu bättre än att stänga ute människor från arbetsmarknaden är att stänga dem ute ur landet, allt för att hålla uppe lönerna för "insiders" på arbetsmarknaden.

Just därför är det oroande när rop på "stramhet" kommer från höger, med mummel om "kulturella konflikter". Svenska Dagbladets ledarsida (obunden moderat) borde veta att en oreglerad arbetsmarknad kan absorbera närmast obegränsade mängder invandrare. Riktiga liberaler vet att det bara finns vinnare på fri invandring.

Vi kan bara hoppas att den invandringsskeptiska högerns bevekelsegrunder är ekonomiska och inte några andra, brunare.

Framgångsrika USA-koreaner

Los Angeles Times skriver i dag om de många – 350 000 – koreanerna i staden. Koreaner är flitiga företagare och satsar hårt på utbildning. Amerikansk-koreanska hushåll tjänade år 2000 25 procent mer än USA-genomsnittet och 80 procent mer än svenska hushåll. (Sverige versus USA) Vilken tillgång skulle det inte ha varit för Sverige om koreanerna hade flyttat hit i stället för till USA? Artikeln avslutar:

Joseph Kim said he likes Porter Ranch because it is racially and ethnically mixed. His neighbors are white, Korean, African American and Latino.

Community leaders said there is little tension and few race-related problems between Koreans and other ethnic groups in the Valley. "Everyone wants to pursue the American dream," Joseph Kim said. "That's why we're all here."

Ett argument för vägprivatisering

Mattias Svensson skriver i dag i Expressen om trängselskatterna i Stockholm och DN:s granskning fortsätter. I grunden är biltullar en god idé och politiskt schabbel ändrar inte på det.

Det går att införa billigare avgiftssystem för motorvägar – det finns det många bevis för runt om i världen. Politikernas totala misslyckande i Stockholm är dock ett argument för att helt enkelt privatisera motorvägarna. Om ett privat företag hade agerat som Vägverket skulle hela styrelsen och ledningsgruppen få sparken. Privat drift och finansiering skulle ge alla den fria marknadens fördelar vad gäller effektivitet och efterfrågestyrning.

Deltar i ny arbetsgrupp

Jag har valts ut att sitta med i en av de sex arbetsgrupper som Moderata ungdomsförbundet har tillsatt. Jag kommer att vara en del av arbetsgruppen om arbetsmarknadspolitik som kommer att presentera en rapport i höst. Västerbottenskuriren återger pressmeddelandet.

"Rättvisemärkt är inte hållbart"

Norra Västerbotten publicerar i dag en insändare av mig själv och Andreas Löwenhöök:

Rättvisemärkt är en varumärkning på exempelvis frukt och kaffe som bland annat ska garantera att producenterna i utvecklingsländer får ett visst pris för sina produkter. Det finns starka skäl att ifrågasätta den positiva synen på Rättvisemärkt.

Själva namnet antyder att den vanliga världshandeln utanför Rättvisemärkt är orättvis på något sätt. Det är den inte – handeln bygger på frivillighet från alla sidor. Den som inte tycker sig tjäna på handel kan avstå.

Sveriges industrialisering inleddes med en effektivisering av jordbruket. Priserna sjönk och människor lämnade landsbygden för att arbeta på fabriker i städerna. Detta har de senaste decennierna börjat inträffa i Latinamerikas kaffejordbruk. Kaffepriserna har sjunkit kraftigt tack vare ny teknik och konkurrens från Vietnam.

Denna i grunden positiva utveckling – inte minst för konsumenterna – har döpts till "kaffekrisen" och Rättvisemärkt vill hålla uppe priserna på konstgjord väg för att motverka denna. Det är inte ett hållbart handlingssätt. Utvecklingsländerna måste utveckla nya sektorer av ekonomin. Framsteg kommer inte av att västerländska konsumenter håller olönsamt jordbruk under armarna.

Större delen av de extra kronor rättvisemärkta varor kostar jämfört med vanliga produkter går dessutom till administration och marknadsföring. Timbrorapporten "Vad Rättvisemärkt inte berättar" avslöjar att så lite som 20 procent av merkostnaden når bönderna.

Rättvisemärkt är dock lovvärt på ett sätt eftersom det är ett frivilligt initiativ. Människor har rätt att göra vad de vill med sina egna pengar. Just därför är det oroande när man vill börja använda andras pengar för sina egna syften. Här i kommunen debatterades – och nedröstades – ett förslag att tvinga kommunens förvaltningar att köpa rättvisemärkt kaffe, och staten stöder varje år Rättvisemärkt med 1,6 miljoner kronor. Den som vill lura sig själv att Rättvisemärkt är etiskt får gärna köpa sådana varor, men skicka inte räkningen till skattebetalarna.

Kraftig utbyggnad i Kina

I dessa omvälvande tider blir det allt vanligare med kinesisk siffer-dropping, en konst som Lars Leijonborg visade sig behärska till fullo i sin bok Global utmaning. Efter att ha läst en redogörelse för den kinesiska infrastrukturen i The Economist kan jag inte hålla mig från att hemfalla till denna aktivitet:

• Den nybyggda femte terminalen på Pekings flygplats är större än hela London Heathrow.
  
• Under de senaste fem åren har Kina spenderat mer på infrastruktur än under de 50 åren dessförinnan.
  
• Kina investerar 20 miljarder dollar i ett höghastighetsspår (250 km/h) mellan Peking och Shanghai.
  
• Antalet privatägda bilar i Kina har ökat från 20 000 till 18 240 000 sedan 1985.
  
• Antalet flygpassagerare har ökat från 8 miljoner till 185 miljoner under samma tidsperiod.
  
• Under det senaste decenniet har Kina byggt över 50 000 kilometer motorvägar. USA:s federala motorvägar (påbörjade 1956) sträcker sig totalt till 75 000 kilometer.
  
• Antalet containrar som passerar kinesiska hamnar beräknas öka med 85 procent mellan 2010 och 2020.

Socialdemokraterna vill toppstyra skolan

Edvin Alam har berättat om hur socialdemokraterna har skrivit 22 motioner för att försvåra för friskolor. Men även andra skolmotioner handlar om att toppstyra skolan för att nå politiska mål. I motionsfloden från i höstas hittar man många motioner om att göra skolan mer normativ. De ledamöter som har en fråga de tycker är viktig vill gärna markera detta genom att ytterligare reglera skolan. Ett exempel är Inger Jarl Beck (s) som vill ha mer idrott i skolan. Lars U Granberg (s) föreslår att skolan ska lära barn om nätpedofiler.

Tre andra socialdemokrater skriver: "Varje år kan vi i media läsa om hur skolungdomar utnyttjas på sina sommarjobb. [...] Kunskaper om arbetsrättsliga frågor behövs för att man ska få en bra start på sitt yrkesliv och bör ges innan man slutar skolan och kommer till sin första arbetsplats." Det är lätt att se hur detta utvecklas till att fackombudsmän åker runt i skolorna och hetsar mot företag och fria marknader.

Göran Persson (s) i Simrishamn (alltså inte gamle statsministern) med två kolleger vill att "eleverna får ett genusperspektiv redan från unga år".

Få försvarar skolans opartiskhet och objektivitet. Det verkar viktigare att skolan är politiskt korrekt än att elevernas undervisning är objektiv och vetenskapligt baserad. Det är föräldrarnas uppgift att lära ut värderingar och kunskap om samlevnad och droger. Skolan ska inte bli politikernas redskap för att föra ut sina åsikter.

Oreglerad handel med Norge?

Liberala EU-skeptiker drömmer ibland om en "norsk lösning", det vill säga att stå utanför unionen men ändå plocka russinen ur kakan och vara en del av den inre marknaden. Man menar att man på så sätt slipper EU:s byråkrati och regleringar samtidigt som kommersen med EU-länderna förblir oreglerad. Eller?

Fler patent i Kina

Antalet beviljade patent i Kina steg med 30 procent från 2006 till 2007, vilket naturligtvis är ett gott tecken på att Kinas ekonomi diversifieras, men också på att det statliga ramverket för näringslivet fungerar bättre. Samtidigt måste Kina förbättra bland annat skyddet av upphovsrätten för att kunna dra till sig ännu mer investeringar i mer avancerade branscher.

Stöld är inte acceptabelt

Oljebolaget Exxon kräver kompensation för de tvångsförstatliganden som genomförts av Venezuelas president Hugo Chávez av oljefält i landet. Det är bra att Exxon driver detta fall för att slå fast att världssamfundet inte accepterar kränkningar av enskilda företags äganderätt, och att man på detta sätt förstör investeringsklimatet i Venezuela och gör situationen ännu värre för folket.

Ekonomisk demokrati på rätt sätt

Aftonbladets ledare konstaterar helt riktigt i dag att frågan om "ekonomisk demokrati" – centralstyrning av ekonomin – är stendöd. Samtidigt har de rätt i att vanligt folk har ganska lite att säga till om i börsföretagen. Att ge mer makt till politiker skulle inte förändra detta; i stället bör man dela ut statens (efter återbetalning av statsskulden) och pensionssystemets tillgångar. På detta sätt skulle privatpersoners makt över företagen öka kraftigt.

MUF:s internationella nyhetsbrev

Vill du veta vad som händer i de ryska och amerikanska presidentvalen, med EU-konstitutionen och vilken som är Al Gores senaste lögn? Läs Moderata ungdomsförbundets internationella nyhetsbrev.

Romney hoppar av

Mitt Romney hoppar av det republikanska kandidaturracet och John McCain blir presidentkandidat. Romney höll ett passionerat tal om att USA är i krig mot radikal islam. Han vill inte störa McCains kampanj mot Clinton och Obama som vill göra Irak till ett nytt Vietnam genom att dra tillbaka trupperna och lämna fältet fritt för islamister. Vi kan bara hoppas att McCain vinner.

Komvuxprivatisering god idé

Utbildning, liksom sjukvård, är en framtidsbransch, och redan nu finns det många blomstrande privata företag på området. Jag översköljs av reklam för exempelvis bartender-, hotell- och medieutbildningar i alla delar av världen. Trots att staten och kommunerna driver och finansierar gymnasieskolor, högskolor, kvalificerad yrkesutbildning och kommunal vuxenutbildning (komvux) har man inte lyckats kväsa den privata utbildningssektorn helt.

Om den offentliga sektorn tog ett steg tillbaka skulle det öppna för nya företag med fräscha idéer och exportpotential. Mats Gerdaus (m) förslag om att privatisera komvux är därför en god idé. Dessutom skulle det öppna för – men behöver inte leda till – ökad privat finansiering. Den som får köpa platt-tv och Thailandssemester för sina pengar bör få använda pengarna även till att förkovra sig.

Mer kött nödvändigt för att minska hungern

Grön ungdom har släppt en köttrapport, med en uppsjö av förslag till regleringar och pekpinnar. Bland annat vill man ytterligare politisera Livsmedelsverkets kostråd, indoktrinera gymnasieelever i att kött är dåligt för miljön och införa en köttskatt. Kött innehåller många viktiga näringsämnen och en ökad köttproduktion är viktig för att fattiga människor ska kunna få en lika varierad kost som rika människor och kunna leva lika länge som oss. Men Grön ungdom vill arbeta för en minskad köttproduktion.

Statliga utgifter inte ett självändamål

Det är ett oroande tecken när statliga utgifter blir ett mål i sig själva, som det svenska enprocentsmålet (av BNP) för bistånd och det av socialdemokraterna eftersträvade enprocentsmålet för forskning. Statliga utgifter kan aldrig vara ett självändamål. Det är resultatet som räknas, inte kostnaden.

Kostnadsmentaliteten finns även i Pentagon. Byråkrater där vill att fyra procent av USA:s BNP ska satsas på försvaret. Klart är att det är dyrt att upprätthålla ett världsomfattande försvar, men sannolikt finns stora möjligheter till effektiviseringar utan att slagkraften drabbas. Man skulle exempelvis kunna bredda rekryteringsbasen (inte bara medborgare och personer med arbetstillstånd i USA), låta företag ta en större del av finansieringen av militär forskning och skära i den militära byråkratin.

En ekonom om risk

Ekonomen Thomas Sowell (jag rekommenderar hans Ekonomisk praktika) skriver bra om hur staten subventionerar risk i en kolumn:

Bushadministrationen går ut med sin plan för att rädda folk som spelade och förlorade på bostadsmarknaderna när bubblan brast. Vi har nu en tradition i båda partierna att staten kliver in och räddar folk som varit inblandade i riskfyllt beteende – vare sig det är genom att bosätta sig i vägen för orkaner i Florida eller i områden frekvent drabbade av bränder i Kalifornien eller genom att göra saker som ökar risken att få aids.

Varför inte också rädda folk som har spelat bort sitt livs besparingar i Las Vegas? Det skulle åtminstone vara konsekvent.

Sowell drar intressanta historiska paralleller:

Även i dag finns det folk som tror att marknadsekonomin misslyckades när börsen kraschade 1929 och att den stora depressionen på 1930-talet krävde statlig inblandning. I verkligheten kraschade börsen med nästan exakt samma summa på nästan samma dag 1987 – och 20 år av välstånd, låg inflation och låg arbetslöshet följde. Vad var skillnaden?

Politiker – först president Hoover och sedan president Roosevelt – bestämde att de var tvungna att "göra något" efter börskraschen 1929. 1987 beslöt president Ronald Reagan att inte göra någonting – trots hård kritik i media – och ekonomin återhämtade sig av sig självt och fortsatte att växa.