Norra Västerbotten
publicerar i dag en insändare av mig själv och Andreas Löwenhöök:
Rättvisemärkt är en varumärkning på exempelvis frukt och kaffe som bland annat ska garantera att producenterna i utvecklingsländer får ett visst pris för sina produkter. Det finns starka skäl att ifrågasätta den positiva synen på Rättvisemärkt.
Själva namnet antyder att den vanliga världshandeln utanför Rättvisemärkt är orättvis på något sätt. Det är den inte – handeln bygger på frivillighet från alla sidor. Den som inte tycker sig tjäna på handel kan avstå.
Sveriges industrialisering inleddes med en effektivisering av jordbruket. Priserna sjönk och människor lämnade landsbygden för att arbeta på fabriker i städerna. Detta har de senaste decennierna börjat inträffa i Latinamerikas kaffejordbruk. Kaffepriserna har sjunkit kraftigt tack vare ny teknik och konkurrens från Vietnam.
Denna i grunden positiva utveckling – inte minst för konsumenterna – har döpts till "kaffekrisen" och Rättvisemärkt vill hålla uppe priserna på konstgjord väg för att motverka denna. Det är inte ett hållbart handlingssätt. Utvecklingsländerna måste utveckla nya sektorer av ekonomin. Framsteg kommer inte av att västerländska konsumenter håller olönsamt jordbruk under armarna.
Större delen av de extra kronor rättvisemärkta varor kostar jämfört med vanliga produkter går dessutom till administration och marknadsföring. Timbrorapporten "Vad Rättvisemärkt inte berättar" avslöjar att så lite som 20 procent av merkostnaden når bönderna.
Rättvisemärkt är dock lovvärt på ett sätt eftersom det är ett frivilligt initiativ. Människor har rätt att göra vad de vill med sina egna pengar. Just därför är det oroande när man vill börja använda andras pengar för sina egna syften. Här i kommunen debatterades – och nedröstades – ett förslag att tvinga kommunens förvaltningar att köpa rättvisemärkt kaffe, och staten stöder varje år Rättvisemärkt med 1,6 miljoner kronor. Den som vill lura sig själv att Rättvisemärkt är etiskt får gärna köpa sådana varor, men skicka inte räkningen till skattebetalarna.