03 februari 2008

En ekonom om risk

Ekonomen Thomas Sowell (jag rekommenderar hans Ekonomisk praktika) skriver bra om hur staten subventionerar risk i en kolumn:
Bushadministrationen går ut med sin plan för att rädda folk som spelade och förlorade på bostadsmarknaderna när bubblan brast. Vi har nu en tradition i båda partierna att staten kliver in och räddar folk som varit inblandade i riskfyllt beteende – vare sig det är genom att bosätta sig i vägen för orkaner i Florida eller i områden frekvent drabbade av bränder i Kalifornien eller genom att göra saker som ökar risken att få aids.

Varför inte också rädda folk som har spelat bort sitt livs besparingar i Las Vegas? Det skulle åtminstone vara konsekvent.
Sowell drar intressanta historiska paralleller:
Även i dag finns det folk som tror att marknadsekonomin misslyckades när börsen kraschade 1929 och att den stora depressionen på 1930-talet krävde statlig inblandning. I verkligheten kraschade börsen med nästan exakt samma summa på nästan samma dag 1987 – och 20 år av välstånd, låg inflation och låg arbetslöshet följde. Vad var skillnaden?

Politiker – först president Hoover och sedan president Roosevelt – bestämde att de var tvungna att "göra något" efter börskraschen 1929. 1987 beslöt president Ronald Reagan att inte göra någonting – trots hård kritik i media – och ekonomin återhämtade sig av sig självt och fortsatte att växa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar