31 maj 2008

Urfolk har samma rättigheter som andra människor

En isolerad indianstam har upptäckts i Brasilien. Myndigheter och personer som utger sig för att företräda ursprungsfolk tycker att indianstammarna ska fortsätta att vara isolerade.

Det är en beklämmande åsikt med rasistiska inslag. Vissa människor ses enbart på grund av rastillhörighet och ursprung som museiobjekt snarare än fullvärdiga människor. Brasilien som rättmätig upprätthållare av lagen har en skyldighet att se till att lagar respekteras i hela landet, vilket inbegriper indiansamhällen.

Argumentationen är i princip densamma som används i tv-serien Star Trek där "the Prime Directive" förbjuder den den interstellära Stjärnflottan att ingripa i mindre utvecklade civilisationer. Det är ett kollektivistiskt synsätt inte värdigt 2000-talet.

Det vi vet om människans historia och om nu levande primitiva folk tyder på att de lever korta, tråkiga liv i patriarkala och våldspräglade samhällen där barnen blir misshandlade och kanske sexuellt utnyttjade. Den brasilianska staten har också en skyldighet att se till att föräldrar förser sina barn med god uppfostran och undervisning, något vi kan vara säkra på att de inte får i nuläget.

Argumentet att indianerna kunde drabbas av smittsamma sjukdomar är ihåligt. De flesta sådana sjukdomar torde kunna botas om de får full tillgång till modern läkekonst. Dessutom skulle man kunna höja deras medellivslängd som nu sannolikt ligger kring 30 år.

Kontakt bör tas med denna stam omedelbart. Eftersom den brasilianska staten inte vill ta sitt ansvar får man hoppas att någon modig person kan ta sig fram till stammen ändå. De bör informeras om världen utanför, formell och individuell äganderätt till deras mark bör upprättas och de bör ges möjlighet att flytta från regnskogen och sälja marken.

Åsa Carlsson är inne på samma spår.

29 maj 2008

Ansvarslös Irakpolitik av s

Två socialdemokrater skriver på onsdagens SvD Brännpunkt om Irak. De tycker att Sveriges Irakpolitik bör präglas av att socialdemokraterna tycker att situationen i Irak hade varit bättre om Irak fortfarande varit en diktatur under Saddam Hussein i stället för en demokrati som i dag. De vill också gå emot det folkvalda irakiska parlamentets vilja genom att trycka på för att USA ska dra tillbaka sina trupper.

Socialdemokraterna tycker också att "USA-koalitionen bär ansvaret ... för återuppbyggnaden av landet". De vill naturligtvis antyda att Iraks dåliga tillstånd är USA:s fel. Sanningen är att det var Saddam som körde Iraks ekonomi i botten. BNP per capita minskade med över 75 procent under hans drygt 20-åriga presidentperiod.

27 maj 2008

Succé för alkoholkampanjen

Sedan i går har över 2 000 personer skrivit under MUF Skellefteås namninsamling för 18-årsgräns på Systembolaget. Facebookgruppen växer också.

26 maj 2008

Ny kampanj: 18 på Systembolaget!

18 på systemet!I dag startade MUF Skellefteå en stor kampanj med budskapet att åldersgränsen på Systembolaget bör sänkas till 18. Vi samlar ihop namn som kommer att skickas till folkhälsominister Maria Larsson. Skriv under på MUF Skellefteås hemsida och gå med i Facebookgruppen. Norra Västerbotten rapporterar.

Det stora problemet för dem som hävdar att en sänkning skulle leda till enorma problem i samhället är att en 18-årsgräns (eller ännu lägre) fungerar i Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Italien, Danmark och många andra länder. I Norge och Finland dras gränsen för när 18- och 19-åringar får köpa alkohol utanför krogen vid 22 procent alkohol i stället för 3,5 procent som i Sverige.

"Dags att göra 18-åringar myndiga"

Johan Söderberg, ordförande MUF Skelleteå, och jag skriver om åldersgränsen på Systembolaget i en insändare i dagens Norra Västerbotten:

I Sverige har vi sedan 1974 en myndighetsålder som är 18 år. När man fyllt 18 så är man vuxen enligt FN:s barnkonvention, man får: rösta, ta körkort, köpa tobak och på en restaurang eller bar köpa starköl, vin och sprit. Man kan också vid samma ålder få köra stridsvagn och delta i krig och därigenom tvingas döda någon annan människa. Samhället anser alltså att man när man blivit 18 år är så pass vuxen att man ska klara av att ta ansvar för sitt agerande fullt ut.

Däremot så finns ett märkligt undantag till detta system där vi inte tillåter 18- och 19-åringar att köpa alkohol på Systembolaget och dricka den hemma, medan de får köpa samma drycker på ett uteställe. Det är ett tydligt exempel på hur samhället inskränker den personliga friheten att bestämma över och ta ansvar för sitt liv. Självklart ska en myndig person i Sverige få möjlighet att köpa alkohol på Systembolaget och inte tvingas att köpa den på krogen.

Ett argument som ofta framförs för åldersgränsen är att den ska ha en preventiv effekt på alkoholkonsumtionen bland ungdomar. Frågan man måste ställa sig är om det verkligen fungerar? Lyckas inte ungdomar idag att få tag på alkohol? De som är under 20 år har idag inga svårigheter att få tag på alkohol och det finns en gigantisk svart marknad med smugglad och hembränd sprit. Genom denna märkliga inskränkning i myndighetsåldern har vi skapat ett system som leder till att ungdomar konsumerar smuggelsprit och hämbränt – snacka om att bita sig själv i svansen.

Nej, det är dags att se till så att vi har en konsekvent myndighetsålder och slutar att inskränka den personliga friheten – 18 år på Systemet!

24 maj 2008

Äntligen elitklasser

Skolministern ska öppna för elitklasser i teoretiska ämnen på gymnasiet. Detta är ett mycket positivt förslag – och ett populärt sådant: 88 procent av Svenska Dagbladets läsare är positiva och till och med bland Aftonbladets läsare är en stor majoritet för elitklasser.

Som påpekas av skolministern är det ingen som höjer på ögonbrynen när det finns hockey-, curling-, musik- och teatergymnasier med intagningsprov. Självklart bör man då kunna ha intagningsprov i exempelvis matematik eller samhällsvetenskap.

I detta sammanhang påstås ofta att forskningen visar att sammanhållna klasser är bäst för studieresultatet. Man kan ifrågasätta det genom att titta på USA som har en mycket jämlikhetspräglad skola och dåliga studieresultat. Universiteten är däremot kraftigt elitiserade – och bäst i världen.

Även om det skulle stämma att nivågruppering ger sämre genomsnittsresultat är det inte försvarbart att tvinga de duktiga eleverna att studera under sin förmåga för att hjälpa de svagare eleverna. Varje elev går i skolan för sin egen skull.

Uppdatering: Jonas Grafström kommenterar här.

22 maj 2008

Riksdagen bör inte vara allsmäktig

  • Har 51 procent av Sveriges befolkning rätt att döda de återstående 49 procenten?
  • Bör riksdagen ha rätt att införa dödsstraff?
  • Har en majoritet av väljarna rätt att utvisa alla utlandsfödda från Sverige?
  • Ska riksdagen ha rätt att stänga misshagliga tidningar och tv-stationer?
  • Kan demokratin avskaffas i ett demokratiskt val?
Om du svarar nej på någon av dessa hypotetiska frågor förespråkar du en begränsning av de folkvaldas makt. Trots att man har en majoritet av folket bakom sig betyder det inte att man har rätt att bestämma vad som helst.

Det är positivt att Alliansen och miljöpartiet har insett detta genom att uttala sig positivt till en författningsdomstol som i USA. Henrik Berggren har en bra historisk analys i dagens DN.

Lite förvånande är vänsterns motstånd mot all form av begränsning av den lagstiftande församlingens makt.

20 maj 2008

Ankarloo har fel om världsekonomin

I november släppte regeringens globaliseringsråd den första av 30 underlagsrapporter. Rapporten är skriven av Johan Norberg och är en sammanställning av de fantastiska framsteg som mänskligheten har upplevt under de senaste 40 åren i form av höjd inkomst, särskilt för de fattiga, längre medellivslängd, mer demokrati och mindre krig.

Vänstertidskriften ETC har låtit ekonomhistorikern Daniel Ankarloo producera en kritik av Norbergs rapport, skriver Johan Norberg på sin blogg. Ankarloo menar att Norberg vilseleder när han talar om minskad fattigdom och ojämlikhet. Här kommer jag att bemöta Daniel Ankarloos kritik mot Johan Norberg på några punkter.

Köpkraftsjustering bästa metoden

Ankarloo kritiserar Norbergs val av köpkraftsväxelkurser snarare än marknadsväxelkurser när inkomst i olika länder jämförs. Det är lite lustigt att en vänsterdebattör anser att marknadens växelkurser skulle vara de som är relevanta.

Som Johan Norberg tidigare har påpekat i denna fråga är det dock hur mycket människor kan köpa för sina pengar i hemlandet som räknas, inte hur mycket de får för sina pengar på semester i Europa. Köpkraftsjustering är den bästa metod vi har för att jämföra människors levnadsstandard. Precis som jämförelser av BNP över tid blir meningslösa om man inte tar hänsyn till inflationen bör varje jämförelse av länders välstånd bygga på köpkraftsjusterade växelkurser.

Alla som varit i ett fattigt land vet att det är mycket billigare där. På en oreglerad världsmarknad skulle ju alla prisskillnader omedelbart utjämnas, men världsmarknaden är inte perfekt fungerande. Fattiga har inte full tillgång till världsmarknaden. I stället, som visas av diagrammet nedan, är fattiga länders valutor nästan alltid undervärderade om man jämför med köpkraftsväxelkurserna.


Källa: Goldman Sachs

Ankarloo för ett intressant resonemang när han konstaterar att kapitalvaror (symboliserade av Apple Ipod) är relativt dyrare än konsumtionsvaror i fattiga länder. Målet för all ekonomisk verksamhet är dock konsumtion. Investeringar och arbete är bara medel för att kunna konsumera. Därför är Världsbankens köpkraftsmått, som bygger på att en korg av konsumtionsvaror används för att beräkna mer rättvisande valutakurser, rätt att använda när man talar om levnadsstandard.

Att mäta länders ekonomiska makt genom att undersöka hur stor del av ett annat land man teoretiskt skulle kunna köpa är kanske intressant för rika vänsterintellektuella men har ingen betydelse för vanliga människors liv.

Är amerikaner hälften så rika i dag som de var 2001? Naturligtvis är de inte det – utom om man räknar på Ankarloos sätt. Då kostade dollarn som mest 11 kr – i dag 6 kr. Eftersom Ankarloo tycker att marknadsväxelkurser ger den mest rättvisa bilden måste han alltså anse att amerikaner har tappat nästan hälften av sitt välstånd på sju år. (För att vara riktigt korrekt: Ankarloos atlasmetod använder sig av ett treårigt genomsnitt, men det kan naturligtvis också förändras mycket över tid.)

Ankarloo kritiserar Norbergs påstående att den reella BNP-tillväxten faktiskt undervärderar den verkliga standardförbättringen:
Vad gäller idén att BNP undervärderar de fattigas välstånd, och de exempel Norberg ger för att bevisa detta faktum, så är de i grunden irrelevanta för den grupp av extremt fattiga, som det här handlar om. Det faktum att MP3-spelare, datorer och bilar har blivit relativt bättre och billigare här [...] och att man därför kan köpa mer och andra saker för "tusen kronor" i dag än för 50 år sedan, är ju knappast en relevant och rimlig beskrivning av den verklighet [...] som gäller för de nästan en miljard människor i världen som idag lever på 1,53 PPP$ om dagen eller mindre.
Delvis är detta argument giltigt, men samtidigt har vi sett hur exempelvis mobiltelefoner har börjat nå fram till fattiga byar i Afrika. Utbredningen av tv-apparater ökar också.

Ankarloo "kan [inte] begripa, att BNP per capita för världen, enligt uträkningarna, som helhet kan vara större i PPP$ [köpkraftsjusterade termer] än i BNP per capita i verkliga valutakurser, USD". Anledningen till detta är att köpkraftsjusteringen görs efter just amerikanska dollar. USA är baslandet och eftersom det amerikanska prisläget är högre än genomsnittet i världen blir världens BNP större i köpkraftsjusterade termer än om summeringen sker till marknadsväxelkurser.

Den globala ojämlikheten har minskat

Ankarloo skriver:
För varje PPP$ [köpkraftsjusterad dollar] extra som en person i snitt fick i ett låginkomstland under perioden 1975–2005 så erhöll en person i ett höginkomstland i snitt cirka 13 PPP$.
På basis av detta menar Ankarloo att ojämlikheten inte har minskat under de senaste tre decennierna utan ökat kraftigt.

1964 var ett mycket bra år i Sverige. Industrin gick på full fart och investeringarna var höga. Perioden brukar kallas "guldåldern". BNP per capita växte med hela 6 procent, högst under efterkrigstiden.

2005 var däremot ett mediokert år. BNP per capita växte med 2,9 procent vilket inte är dåligt men knappast någon guldålder. Om vi nu ska räkna på Daniel Anklarloos vis växte BNP per capita med 7 200 kr 1964 och med 7 900 kr 2005 (i 2000 års priser). 2005 var alltså ett bättre år än den svenska guldålderns allra bästa år på 1960-talet! (Källa: SCB)

Det sista påståendet är det nog inte många som håller med om. Tillväxt bör räknas i procent, inte i absoluta tal. Historiska data visar också att tillväxten är exponentiell och inte linjär. Diagrammet nedan använder logaritmisk skala, vilket betyder att tillväxten sker med samma procenttal om kurvan är linjär. Det har den i stort sett varit under de senaste 150 åren i Sverige.


Källa: Rodney Edvinsson

Ändå är det i absoluta dollartermer som Ankarloo jämför tillväxten i världen sedan 70-talet. Naturligtvis har tillväxten varit högre i absoluta tal i höginkomstländer än i låginkomstländer. Kapitalstockens tillväxt är exempelvis direkt beroende av investeringar, som ju måste finansieras genom att man avstår konsumtionsutrymme (eller importerar).

Den relevanta siffran när man pratar global ojämlikhet är i stället att låginkomstländernas percapitainkomst har ökat från 7 till 8 procent av höginkomstländernas. Det är ingen stor ökning, men ojämlikheten har inte blivit större. Huvudsaken är dock att hela världen, fattig som rik, i genomsnitt nästan har dubblerat inkomsten på 30 år.

Fattigdomsmåttet

Ankarloo har synpunkter på att Johan Norberg valt "extrem fattigdom" som primärt fattigdomsmått – när man lever på mindre än en dollar om dagen (som på grund av inflation i dag motsvarar cirka 14 kr). I stället tycker han att man kan mäta fattigdom "relativt samhällsutvecklingen och i relation till andras rikedomar".

Idén att hur nöjda människor är med sin inkomst är beroende av alla andras inkomster är populär inom vänstern, men har knappast täckning i verkligheten. Med den logiken borde människor från rika länder flytta till fattiga länder för att där bli ännu lyckligare eftersom de hamnar i toppen av inkomststegen. Som bekant går dock flyttströmmarna från Mexiko och Kuba till USA och inte tvärtom, trots att de mexikanska invandrarna försämrar sin egen relativa position genom att byta land. De som har råd väljer också att bosätta sig i fina villaområden snarare än i slummen, trots att man där skulle bli rikast i kvarteret.

Naturligtvis går det inte att välja någon objektiv gräns när människans grundläggande behov är uppfyllda. För att jämförelser i tid och rum ska bli meningsfulla behövs dock en gräns som motsvarar samma inkomstnivå. Man måste ha gått väldigt många internutbildningar inom vänsterpartiet för att anse att Lisa har blivit fattigare om hennes inkomst ökar från 100 000 till 200 000, bara för att Pelles inkomst under samma tid har ökat från 300 000 till 800 000. Den extrema fattigdomen – under en dollar om dagen – är det bästa mått vi har för att studera förbättringar för de fattigaste.

Slutsatser

Köpkraftsjusterade inkomstsiffror ger den bästa bilden av levnadsstandarden i världen – mycket bättre än marknadsväxelkurser som har liten inverkan på livet för de flesta i utvecklingsländerna.

Fattigdom är ett absolut begrepp, som Ankarloo vill mäta relativt andras inkomster. Jämlikhet är däremot ett relativt begrepp som Ankarloo mäter genom att uppge absoluta skillnader i inkomst.

De flesta har insett att världen har blivit en mycket bättre plats de senaste decennierna för både fattiga och rika, och framför allt för fattiga. Vissa vänsterdebattörers försök att prata bort dessa framsteg är bara pinsamma.

19 maj 2008

Levanto och Eriksson månadens bloggare

I dag utsågs månadens blogg och månadens blogginlägg av bloggruppen inom Moderata ungdomsförbundet. Månadens blogg är Anti Jante av Emil Eriksson, och månadens blogginlägg skrevs av Martin Levanto. Edvin Alam has the story. Stort grattis till Emil och Martin!

Mäktigare EU bra för Europa

Dagens Nyheters ledare kommenterar i dag insiktsfullt situationen inför folkomröstningen om Lissabonfördraget. Det är inte klokt att lägga fram ett komplicerat dokument på flera hundra sidor för folket att anta eller förkasta. Det är det vi har politiker till.

Att mer makt flyttas till EU-nivå och att beslutsfattandet blir mer effektivt är någonting positivt. Oavsett om bestämmelserna är liberala eller inte är det i de flesta fall bra om de är samma över nationsgränser. Ett mäktigare EU kan också trycka på kraftigare för liberala reformer i de nya medlemsländerna i Östeuropa.

Tillägg: Edvin Alam håller inte med. Angående argumentet att fördraget aldrig varit en valfråga så väljer vi politiker för att ta sig an frågor som dyker upp och väljarna visste 2006 vilka partier som är positiva respektiva negativa till EU. Tidigare inlägg: "Folkomrösta inte om EU-fördraget", "Med EU för ett liberalare Europa", "EU-stat, ja tack!".

18 maj 2008

Den perfekta myndigheten?

Myndigheten för ekonomi- och verksamhetsutveckling och -utvärdering (Mevu) finns lyckligtvis inte, men nog kan man tänka sig att kommunalråd runt om i landet drömmer om att få denna myndighet till sin ort. Den gör nämligen ingenting förutom att kosta pengar och tillhandahålla arbetstillfällen. Varje avdelning är inriktad på att försörja myndighetens egna behov. Hemsidan för Mevu är mitt examensarbete i 100 poäng webbdesign.

Lär dig ekonomi

Nu kan du läsa hela Ekonomiboken på nätet. Med hjälp av en berättelse om Ali och Lisa på en öde ö får du lära dig grundläggande begrepp inom makroekonomin, exempelvis BNP, sparande och tillväxt. Boken innehåller också en introduktion till mikroekonomi (utbud och efterfrågan) och en översikt över världens ekonomiska historia. Ekonomiboken är mitt projektarbete på gymnasiet.

16 maj 2008

Hellre minimilön än kollektivavtal

I svensk debatt framställs det ofta som att vi har att välja mellan endast två alternativ på arbetsmarknaden: den svenska modellen med kollektivavtal eller minimilöner satta av politiker. Denna valsituation är påhittad. På intet vis är Sverige tvingat att ha någon form av lönereglering.

Om fackföreningarnas priviligier och övriga arbetsrätten avskaffades skulle lönerna sättas fritt på marknaden och och alla arbetstagare skulle i princip kunna få det jobb de vill och har kompetens för.

Om man ändå skulle tvingas välja mellan kollektivavtal som i Sverige eller minimilön som i USA torde minimilön vara det minst onda alternativet. Statliga ingrepp i arbetsmarknaden kan inte vara allt för komplicerade. Det är svårt att reglera mer än exempelvis lön och arbetstider.

Kollektivavtal däremot kan vara mycket detaljerade. En av anledningarna till att EU-domstolen tog ifrån Byggnadsarbetareförbundet rätten att använda stridsåtgärder för att driva igenom kollektivavtal var ju att avtalet var detaljerat och svårt att sätta sig in i.

Det är märkligt att moderaterna har omfamnat "den svenska modellen" till den grad att Gunilla Carlsson beskriver sig som "kollektivavtalsfantast". Ett anglosaxiskt system där minimilönen sätts i demokratisk ordning och övriga villkor bestäms av arbetstagare och arbetsgivare utan tvång är bättre än en urspårad svensk modell med politiserade fackföreningar.

14 maj 2008

Hög tid för ingripande i diktaturer

Ulf Nilssons krönika i gårdagens Expressen formulerar precis mina åsikter. Det är dags att skrota folkrätten och intervenera i länder som Somalia, Kongo, Sudan, Nordkorea, Zimbabwe, Burma och Iran.

Att som Ulf Nilsson kalla det kolonialism är dock att använda fel begrepp. Kolonialismen var inte ämnad att införa demokrati i kolonierna. Införandet av demokrati, om än på medellång sikt, måste dock vara det primära målet för varje västerländsk ingripande i diktaturer.

12 maj 2008

Rusta upp för demokrati – och fred

En debattartikel i dagens Aftonbladet bjuder på lite märklig logik. I stället för att satsa på vapen vill artikelförfattaren förebygga krig.

Som bekant är det inte vapen som dödar människor. Människor dödar människor. Att tro att världen skulle bli säkrare med nedrustning är naivt. Dessutom är det knappast Nordkorea och Iran som skulle avrusta om skribenten fick som han ville. I stället skulle det vara demokratierna som flyttade tillbaka sina positioner.
[Under 1900-talet] dödades enligt vissa beräkningar över 200 miljoner människor till följd av politiskt – oftast regeringars – våld. Det kan inte bero på att det saknats effektiva vapensystem eller vapenplattformar.

En rimligare förklaring är att världen under förra seklet drabbades av en våldsepidemi, en pandemi, för vilken vi ännu inte funnit något vaccin.
Påståendet att 1900-talet var väldigt våldsamt är lika vanligt som osannolikt. Varför skulle det århundrade då demokratin slog igenom, fattigdomen närmast besegrades och medellivslängden mer än fördubblades vara det mest våldsamma? Det som hände var sannolikt att våldet blev organiserat och lättare att räkna, samtidigt som befolkningen naturligtvis flerdubblades. Forskning visar att det förindustriella samhället var präglat av dödligt våld. Troligtvis var 1900-talet det mest fredliga seklet i mänsklighetens historia.

Nedrustning är helt fel väg att gå. Lika lite som att färre poliser minskar brottsligheten kommer det att leda till färre krig om väststaterna rustar ned. EU bör i stället införa ett gemensamt försvar och rusta upp så att USA får en jämnstark partner i kriget mot den radikala islamismen och andra odemokratiska system.

Borgerliga kommuner företagsvänligast

Edvin Alam har gjort en intressant undersökning som visar att de 20 mest företagsvänliga kommunerna i landet enligt Svenskt Näringsliv är borgerligt styrda.

10 maj 2008

Nej till folkrätt – ja till demokrati

I nästan alla diskussioner om utrikespolitik hänvisar vänstern till folkrätten. Man menar då främst principen om nationellt självbestämmande. Vänsterpartiet skriver på sin hemsida:
Vi är mycket starka anhängare av folkrätten, som bygger på förbud mot anfallskrig och att den nationella suveräniteten är okränkbar.
Principen om staters suveränitet härstämmar från den westfaliska freden 1648 då Europas stormakter delade upp världsdelen mellan sig. Härskarna ville försäkra sig om att behålla makten och lovade att respektera varandras nationella suveränitet. Det är denna princip om nationellt självbestämmande som vänstern i dag försvarar.

Anledningen till att Robert Mugabe anses ha suveränitet över Zimbabwe är att han har samma hudfärg som befolkningen där. Av samma anledning ansågs Saddam Hussein vara Iraks rättmätige härskare. Den amerikanska ockupationen av Irak som varade mellan den 21 april 2003 och den 3 maj 2005 stämplas däremot av vänstern som "olaglig" trots att Saddam var lika lite folkvald som Paul Bremer, men Bremers styre ansågs som icke rättmätigt eftersom han har en annan hudfärg än Iraks befolkning.

Folkrätten har ingenting med demokrati att göra. Om man försvarar folkrätten försvarar man diktatorers rätt att förtrycka och mörda sin befolkning. Folkrätten bygger på försvar av status quo och ligger nära rasism.

Varje regim som inte är folkvald är illegitim. Rätten att utöva tvångsmakt över ett område kan bara tillkomma en regering som har valts av folket som bor i området. Undantag är regimer som finns under en övergångsperiod till demokrati eller demokratiska länder som utövar självförsvar.

Varje regering eller rebellrörelse som har som syfte att införa demokrati i ett land har därför moralisk rätt att bedriva ett anfallskrig mot det landets regering.

Observera att vänstern är emot anfallskrig av princip, inte för att anfallskrig kan få dåliga konsekvenser. Om en diktator tog över på Malta och Italien sedan, helt oblodigt, invaderade ön och återinförde demokrati skulle det vara olagligt enligt vänsterns folkrätt. Man har ju "kränkt" Maltas "suveränitet".

Bara för att Kinas regim inte är rättmätig (den är inte demokratisk) anser jag inte att man bör invadera landet. Dödsoffren och förstörelsen skulle inte uppvägas av att Kina demokratiserades och eliminerades som hot. I andra fall, exempelvis Iran, Kuba, Nordkorea och Sudan, skulle en tillräckligt stor invasionsstyrka kunna införa demokrati till en kostnad som understiger vinsterna av en demokratisering.

Varje gång vänstern pratar om folkrätt måste vi ställa dem mot väggen och förklara att de försvarar Kim Jong-il, Mahmoud Ahmadinejad, Hu Jintao och Robert Mugabe.

Det kan ta ganska lång tid innan den ekonomiska utvecklingen hinner ikapp världens kvarvarande diktaturer. Ofta jämförs hur mycket pengar världens militärbudgetar rent teoretiskt skulle kunna åstadkomma på biståndsområdet. Problemet är att enorma summor har satsats på bistånd i främst Afrika med liten eller ingen utdelning.

Vad har allt bistånd till u-länderna åstadkommit genom åren?
– Tja, ett värdelöst pappersbruk till exempel.

Vad har krig mot diktaturer åstadkommit genom åren?
– Demokrati i Japan, Tyskland, Italien, Afghanistan, Irak med flera länder.

Det bästa biståndet är att införa demokrati. Demokratier krigar inte med varandra, begår inte folkmord och upplever inte svältkatastrofer. Vänsterns motstånd mot anfallskrig i varje situation är ett hån mot alla som lider under förtryck.

Fotnot: Här har jag inte tagit upp hur krigen ska finansieras. Detta har jag utrett i ett tidigare inlägg. Lördagens DN-ledare berör detta ämne när det gäller Burma.

08 maj 2008

Ge oss rätten att planera vår ålderdom

En insändare i Norra Västerbotten har intressant information om ett äldreboende i USA där de boende får "privat lägenhet med golvvärme och luftkonditionering, dagligen tre hemlagade mål mat och mellanmål, städning och tvätt, personal 24 timmar per dygn, två larmsystem i varje lägenhet, månatlig hälsoundersökning, hjälp att ge receptbelagd medicin [och] aktiviteter för kondition, utbildning och rekreation". Detta för 2 000–3 000 dollar per månad.

DN debatt i går behandlade samma tema. De äldre måste betala mer för sin vård. Det är dags att privatisera äldreomsorgen och pensionssystemet så att alla själva får ta ansvar för sin ålderdom och se till att ha sparat tillräckligt med pengar. En sådan åtgärd skulle kraftigt öka sparandet i samhället. Dessutom skulle den ge människor en större möjlighet att bestämma vad man vill konsumera och när i livet. Äldreomsorgen skulle utföras på de äldres villkor i stället för på kommunala biståndsbedömares.

Även med privat äldreomsorg skulle man ändå kunna med skattepengar skapa en garanti för att alla får vård under ålderdomen. Det finns ingen motsägelse. Att som nu tvinga in alla i den kommunala äldreomsorgen har därför ingenting med solidaritet eller rättvisa att göra. Om man skrapar bakom de fina orden döljer sig i stället mäktiga särintressen och en vilja att bestämma över andra.

06 maj 2008

Vårdstrejken är destruktiv

DN:s ledare har i dag en bra analys av den pågående vårdstrejken. Alexander Malmgren har tidigare förklarat att lönerna skulle vara högre om det fanns en verklig brist på sjuksköterskor.

En annan aspekt är naturligtvis att arbetsmarknaden för sjuksköterskor liknar ett monopsoni, det vill säga en situation med bara en arbetsgivare. Det finns liten konkurrens om arbetskraften. Jämför med USA där sjuksköterskor tjänar 40 000 kr per månad mot 23 000 kr för svenska sjuksköterskor (2004).

Just nu kan vi bara hoppas att strejken blir ett stort misslyckande för Vårdförbundet. Den här typen av metoder är bara destruktiva.

04 maj 2008

Bloggutmärkelser till Järkeborn och Westerberg

I dag offentliggjorde bloggruppen inom Moderata ungdomsförbundet vilka som vann månadens blogg och månadens blogginlägg för mars månad. På grund av tidsbrist och att juryn (undertecknad, Simon Sundén och Edvin Alam) inte har fått in rutinerna ordentligt är det lite försenat.

Månadens blogginlägg är Integrera mera! av Charles Westerberg. Månadens blogg skrivs av Christoffer Järkeborn. Stort grattis!

Hej då, Ali!

Ali Esbati ska flytta till Burundi. Så tolkar jag hans blogginlägg från i fredags. Där förklarar han att det som spelar roll för ett bra liv är hur gott man har det ställt jämfört med andra i samhället. Om man själv har råd att äta bra eller åka på semester är oväsentligt. Huvudsaken är att inte grannen har det bättre.

Vi får därför önska Ali en trevlig vistelse på landsbygden i Burundi, världens fattigaste land. Där kommer han ju att tillhöra samhällets absoluta toppskikt! Hans relativa rikedom kommer i Burundi att göra honom till en mycket lycklig man. Hej då, Ali!

Den gränslösa världen närmar sig

Nicklas Sandström tipsar om Philippe Legrains artikel på DN debatt i dag där denne presenterar en ny rapport till Globaliseringsrådet om invandringens vinster för Sverige. Legrain listar hur invandring är positivt för ekonomin på åtta sätt (sid. 31):
  1. Mer innovativ och entreprenöriell aktivitet
  2. Ökad konkurrens och dynamik (när utlänningar konkurrerar med inhemska arbetare)
  3. Ökad flexibilitet och anpassbarhet (när arbetskraftsbehov kan fyllas)
  4. Effektivitetsvinster av specialisering (när lågutbildade utlänningar tillåter infödda att arbeta i mer avancerade yrken)
  5. Stordriftsfördelar (när en viss typ av företag samlas på ett ställe som i Silicon Valley)
  6. Vinster när infödd arbetskraft kan kompletteras med invandrad arbetskraft
  7. Vinster när kapital kan utnyttjas bättre
  8. Lägre priser och större urval för konsumenter
Välkänt är väl hur invandrare har lyckats i USA genom historien, allt ifrån grundarna av Google och Youtube till liberala profiler som Ayn Rand och Ludwig von Mises. Allt fler inser fördelarna med invandring. En värld utan gränser verkar allt mer realistisk.

03 maj 2008

Samernas privilegier måste avskaffas

Expressens ledare skriver i dag om Vellingemoderaterna som driver Sverigedemokratisk politik så att till och med Sverigedemokraterna är nöjda. Som bland andra ledarskribenten och Niklas Wykman påpekar är det en skam för Vellinge och för moderaterna att man inte tar emot några flyktingar.

I Svenska Dagbladet är det tvärtom när Sverigedemokraterna driver en fråga som borde vara självklar – att staten inte ska ge specialbehandling åt vissa folkgrupper. De privilegier som samerna åtnjuter är inte förenliga med ett rättssamhälle där medborgarna är lika inför lagen.

Renbetesrätten bör kunna göras om till överlåtbara äganderätter i de fall det kan konstateras att renskötare av hävd haft rätt att ha renarna på en viss fastighet. Dagens system med kollektiva rättigheter och statliga subventioner som utgör 80–90 procent av renskötarnas inkomster måste avskaffas.

01 maj 2008

MUF Stockholm gör succé på första maj

Edvin Alam berättar om MUF Stockholms förstamajdemonstration i dag som samlade 45 medlemmar och omnämndes i DN. Mycket bra jobbat!