16 maj 2008

Hellre minimilön än kollektivavtal

I svensk debatt framställs det ofta som att vi har att välja mellan endast två alternativ på arbetsmarknaden: den svenska modellen med kollektivavtal eller minimilöner satta av politiker. Denna valsituation är påhittad. På intet vis är Sverige tvingat att ha någon form av lönereglering.

Om fackföreningarnas priviligier och övriga arbetsrätten avskaffades skulle lönerna sättas fritt på marknaden och och alla arbetstagare skulle i princip kunna få det jobb de vill och har kompetens för.

Om man ändå skulle tvingas välja mellan kollektivavtal som i Sverige eller minimilön som i USA torde minimilön vara det minst onda alternativet. Statliga ingrepp i arbetsmarknaden kan inte vara allt för komplicerade. Det är svårt att reglera mer än exempelvis lön och arbetstider.

Kollektivavtal däremot kan vara mycket detaljerade. En av anledningarna till att EU-domstolen tog ifrån Byggnadsarbetareförbundet rätten att använda stridsåtgärder för att driva igenom kollektivavtal var ju att avtalet var detaljerat och svårt att sätta sig in i.

Det är märkligt att moderaterna har omfamnat "den svenska modellen" till den grad att Gunilla Carlsson beskriver sig som "kollektivavtalsfantast". Ett anglosaxiskt system där minimilönen sätts i demokratisk ordning och övriga villkor bestäms av arbetstagare och arbetsgivare utan tvång är bättre än en urspårad svensk modell med politiserade fackföreningar.

2 kommentarer:

  1. Kollektivavtal = minimilön dumbass

    SvaraRadera
  2. Jag menar naturligtvis lagstadgade minimilöner vilket framgår genom att jag på varje ställe skriver "minimilöner satta av politiker", "minimilön som i USA" samt "minimilönen sätts i demokratisk ordning".

    SvaraRadera