10 maj 2008

Nej till folkrätt – ja till demokrati

I nästan alla diskussioner om utrikespolitik hänvisar vänstern till folkrätten. Man menar då främst principen om nationellt självbestämmande. Vänsterpartiet skriver på sin hemsida:
Vi är mycket starka anhängare av folkrätten, som bygger på förbud mot anfallskrig och att den nationella suveräniteten är okränkbar.
Principen om staters suveränitet härstämmar från den westfaliska freden 1648 då Europas stormakter delade upp världsdelen mellan sig. Härskarna ville försäkra sig om att behålla makten och lovade att respektera varandras nationella suveränitet. Det är denna princip om nationellt självbestämmande som vänstern i dag försvarar.

Anledningen till att Robert Mugabe anses ha suveränitet över Zimbabwe är att han har samma hudfärg som befolkningen där. Av samma anledning ansågs Saddam Hussein vara Iraks rättmätige härskare. Den amerikanska ockupationen av Irak som varade mellan den 21 april 2003 och den 3 maj 2005 stämplas däremot av vänstern som "olaglig" trots att Saddam var lika lite folkvald som Paul Bremer, men Bremers styre ansågs som icke rättmätigt eftersom han har en annan hudfärg än Iraks befolkning.

Folkrätten har ingenting med demokrati att göra. Om man försvarar folkrätten försvarar man diktatorers rätt att förtrycka och mörda sin befolkning. Folkrätten bygger på försvar av status quo och ligger nära rasism.

Varje regim som inte är folkvald är illegitim. Rätten att utöva tvångsmakt över ett område kan bara tillkomma en regering som har valts av folket som bor i området. Undantag är regimer som finns under en övergångsperiod till demokrati eller demokratiska länder som utövar självförsvar.

Varje regering eller rebellrörelse som har som syfte att införa demokrati i ett land har därför moralisk rätt att bedriva ett anfallskrig mot det landets regering.

Observera att vänstern är emot anfallskrig av princip, inte för att anfallskrig kan få dåliga konsekvenser. Om en diktator tog över på Malta och Italien sedan, helt oblodigt, invaderade ön och återinförde demokrati skulle det vara olagligt enligt vänsterns folkrätt. Man har ju "kränkt" Maltas "suveränitet".

Bara för att Kinas regim inte är rättmätig (den är inte demokratisk) anser jag inte att man bör invadera landet. Dödsoffren och förstörelsen skulle inte uppvägas av att Kina demokratiserades och eliminerades som hot. I andra fall, exempelvis Iran, Kuba, Nordkorea och Sudan, skulle en tillräckligt stor invasionsstyrka kunna införa demokrati till en kostnad som understiger vinsterna av en demokratisering.

Varje gång vänstern pratar om folkrätt måste vi ställa dem mot väggen och förklara att de försvarar Kim Jong-il, Mahmoud Ahmadinejad, Hu Jintao och Robert Mugabe.

Det kan ta ganska lång tid innan den ekonomiska utvecklingen hinner ikapp världens kvarvarande diktaturer. Ofta jämförs hur mycket pengar världens militärbudgetar rent teoretiskt skulle kunna åstadkomma på biståndsområdet. Problemet är att enorma summor har satsats på bistånd i främst Afrika med liten eller ingen utdelning.

Vad har allt bistånd till u-länderna åstadkommit genom åren?
– Tja, ett värdelöst pappersbruk till exempel.

Vad har krig mot diktaturer åstadkommit genom åren?
– Demokrati i Japan, Tyskland, Italien, Afghanistan, Irak med flera länder.

Det bästa biståndet är att införa demokrati. Demokratier krigar inte med varandra, begår inte folkmord och upplever inte svältkatastrofer. Vänsterns motstånd mot anfallskrig i varje situation är ett hån mot alla som lider under förtryck.

Fotnot: Här har jag inte tagit upp hur krigen ska finansieras. Detta har jag utrett i ett tidigare inlägg. Lördagens DN-ledare berör detta ämne när det gäller Burma.

3 kommentarer:

  1. Att demokratier inte krigar mot varandra är en myt. Storbrittanien förklarade i samråd med Stalin krig mot Finland på 40-talet. En demokrati föklarade alltså på begäran av den hittills värsta diktaturen krig mot en demokrati.

    SvaraRadera
  2. Det var bara på papperet – inga krigshandlingar skedde. Kom med ett bättre exempel. Oj, jag glömde: det finns inga bättre exempel.

    SvaraRadera
  3. Nej inga direkta krigshandlingar förekomom mellan England och Finland (såvitt jag vet). Däremot levererade England vapen och annan militär utrustning till Sovjetdiktaturen vilka användes i kriget mot Finland. Och som sagt, formellt krigstillstånd rådde mellan 2 demokratier...En myt alltså.

    SvaraRadera