10 september 2008

Två steg fram och ett tillbaka för Bushdoktrinen

Bret Stephens skriver insiktsfullt i dagens Wall Street Journal om USA:s demokratiseringspolitik i Mellanöstern – Bushdoktrinen – som trots att den i delar inte uppfyllt förväntningarna är att föredra framför alternativen.
Would the Palestinian Authority be a more peaceable kingdom if a "secular" tyrant like Yasser Arafat were in charge? Was Lebanon better off when Syria terrorized its citizens (and supported Hezbollah) openly, without a murmur of opposition? Would America's influence in Pakistan have been enhanced had we stood in the way of the groundswell of popular opposition to Gen. Musharraf after he began rounding up lawyers, judges and civil-rights activists? Would Georgians have been better off under a Belarus-style regime that did the Kremlin's bidding automatically?
Stephens konstaterar samtidigt att det ibland kan vara klokare att stötta en mindre dålig diktatur än att dogmatiskt endast ge sitt stöd till demokratiskt valda regeringar. Ett exempel på detta är den islamistiska revolutionen i Iran 1979 då den inte så trevliga shahen ersattes av en långt värre ayatollah. Detta kan dock bara vara ett klokt handlingssätt om man redan har uteslutit att höja insatserna och med egen kraft införa demokrati, som i Irak.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar