17 december 2008

Mer liberal kreativitet

Många liberaler känner till kortfilmen The Philosophy of Liberty. Färre känner nog till att det är epilogen till den liberala romanen Jonathan Gullible: A Free Market Odyssey av Ken Schoolland. Ännu färre verkar veta att denna bok är översatt till svenska som Jonatan Godtrogen (för att göra saken lite mer spännande: av Mats Hinze) och finns att ladda ned gratis. Jonatan Godtrogen är en modern Gullivers resor som genom en berättelse om huvudpersonens besök i ett främmande land presenterar frän kritik mot det nuvarande samhället. Det ska bli intressant att se om det finns några likheter med Germania.

Boken berättar om det absurda i att skydda föråldrade industrier:
”Det är ett upprop som skall skydda arbetstillfällen och företagsamhet. Visst är du väl för arbetstillfällen och näringsliv, inte sant?” vädjade hon.
[...]
”Lordernas Råd värnar lokala arbetstillfällen och företag mot produkter som tillverkats utanför vår ö. Skriver tillräckligt många på uppropet har lorderna lovat att göra allt som står i deras makt för att förbjuda utländska varor som skadar min verksamhet.”
”Och vad för slags verksamhet bedriver du?” frågade Jonatan.
”Jag representerar rock- och stearinljustillverkarna”, meddelade kvinnan stolt. ”I uppropet kräver vi förbud för solen.”
”Solen?” flämtade Jonatan. ”Hur, mm, varför skulle man förbjuda solen?”
Hon såg forskande på Jonatan och sade urskuldande:
”Jag vet att det låter lite drastiskt, men tänk efter lite, så förstår du – solen skadar ju faktiskt ljus- och rocktillverkarna. Nog inser du väl vilken billig och utländsk källa till ljus och värme solen är. Och det kan vi faktiskt inte tolerera!”
Jonatan Godtrogen tar sig också an idén om absolut rättvisa:
Jonatan fortsatte sin promenerad och upptäckte han strax en distingerad, välklädd man som med stor möda försökte ta sig fram gåendes på knäna. Men mannen såg inte ut att vara handikappad, han såg bara kort ut. Jonatan erbjöd en hjälpande hand, men mannen föste bort honom.
”Nej tack!” sade mannen och grimaserade av smärta. ”Jag kan nog gå ordentligt. Det tar ett tag att vänja sig att gå på knäna.”
”Är allt okej? Men varför ställer du dig då inte upp och går med fötterna?”
”Åhhh!” klagade mannen, och grinade illa. ”Det är bara en mindre anpassning till skattelagstiftningen.”
”Skattelagstiftningen?” upprepade Jonatan. ”Vad har skattelagstiftningen med att göra hur man går?”
”Allt! Aj!” Mannen lutade sig bakåt och satte sig på hälarna för att vila från sin mördande plåga. Ur skjortfickan tog han fram en näsduk och torkade pannan med. Han flyttade tyngden för att kunna massera ena knäet, sedan det andra. På byxknäna hade flera lager av utslitna lappar sytts på. ”Skattelagen,” sade han, ”har nyligen ändrats för att skapa jämlikhet mellan människor av olika längd.”
”Skapa jämlikhet?” frågade Jonatan.
”Var snäll och böj dig framåt så att jag slipper skrika,” bad mannen. ”Det var bättre. Lordernas Råd beslutade att långa människor hade alltför många fördelar.”
”Fördelar för att de var långa?”
”O ja! Långa personer föredras alltid vid anställning, befordran, inom sport, underhållning, politik, ja till och med vid ingående av äktenskap! Aj, aj, aj!” Han virade näsduken om det senaste av många revor i de gråa byxorna. ”Därför beslutade lorderna att beskatta oss med en häftig toppskatt.”
”Långa personer beskattas?” Jonatan såg sig om och kände hur hans kroppshållning började sjunka ihop.
”Vi beskattas i förhållande till vår längd.”
Schoolland ifrågasätter det obegränsade majoritetsväldet:
”Det är demokratigänget! Vi måste genast ge oss av härifrån!”
[...]
”Vilka?”
”Demokratigänget! De omringar alla de hittar och sedan röstar de om vad de skall göra med personen. De tar deras pengar, låser in dem i en bur eller tvingar dem att gå med i deras gäng. Det finns inget någon kan göra för att stoppa dem!”
Jonatan förstod ingenting. Var fanns poliserna man alltid såg annars? ”Kan inte lagen skydda oss från gänget?”
[...]
”När gänget först bildades drog polisen dem inför domstol för de brott de begick. Gänget menade att de följde principen om majoritetsstyre, på samma sätt lagen. De menade att röstande avgör allting – lag, moral, allt!”
”Dömdes de?” frågade Jonatan. Vid det här laget var gatan helt övergiven.
”Skulle jag behöva springa om de hade dömts? Nej, domarna dömde tre mot två till deras fördel. ’Majoritetens gudomliga rätt’ kallades det. Ända sedan dess har gänget fritt kunnat ge sig på alla de vill, så länge de är fler till antalet.”
Öns sanslösa regler och vanor blev till slut för mycket för Jonatan. ”Hur kan människor leva på en plats som denna? Det måste finnas ett sätt att försvara sig!”
”Utan vapen kan man bara fly eller gå med i ett gäng som har fler medlemmar.”

1 kommentar: