Datorn viktigaste uppfinningen de senaste 20 åren

Kebnekaisegruppen är ett nystartat nätverk som är tänkt att vara Sveriges motsvarighet till Mont Pelerin Society, en internationell grupp för liberaler. Drivande är Nima Sanandaji, vd på liberala Göteborgstankesmedjan Captus.

På gruppens hemsida finns en sektion som heter Kebnekaisegruppen frågar. Den aktuella frågan just nu lyder "Vilken teknisk innovation har under de senaste tjugo åren betytt mest för samhällsutvecklingen?". Fredrik Segerfeldt skriver intressant om mobiltelefonens exploderande roll och Johnny Munkhammar reflekterar över Google. Christian Sandström på Chalmers skriver om transistorn:

Kapitalmarknaderna i västvärlden avreglerades dessutom under 1980-talet som en följd av att pengarna blivit elektroniska och inte längre visste några gränser. Det gick inte längre att upprätthålla regleringarna varpå de avskaffades. Efterkrigens kapitalbrist var nu ett minne blott och idag omsätter Stockholmsbörsen lika mycket på en förmiddag som den omsatte under hela 1970-talet.

I mitt inlägg fortsätter jag på samma tema och skriver, något förutsägbart, om datorns roll de senaste tjugo åren:

Privata företag på en fri marknad är helt överlägsna i en tid då innovationerna är många och förändringstakten hög. Ingen kan på allvar hävda att Statens verk för elektronisk ungdomskommunikation, Fotodelningsmyndigheten och Nämnden för kortmeddelandespridning å det världsomspännande datornätverket skulle erbjuda en bättre tjänst än Facebook, Bilddagboken och Twitter.

Någon kanske hävdar att analysen har bäst före-datum i mars 2000 då IT-bubblan sprack, men de senaste åren har snarare visat att IT-guruerna hade rätt i mycket – förändringen gick bara lite långsammare än man hade tänkt sig.

Bästa fem åren hittills – och de fattiga tjänar mest

I mars 2008 publicerade The Economist en artikel som menade att den föregående femårsperioden, 2002–2007, var den femårsperiod då världens BNP per capita växte som mest – någonsin.

Vänsterbloggaren Andreas Bryhn granskade siffrorna och drog slutsatsen att åren 1961–1966 var bättre från tillväxtsynpunkt. (Även undertecknad gjorde vid tillfället samma beräkningar och drog samma slutsats som Bryhn.) Johan Norberg publicerade en rättelse efter att tidigare ha citerat The Economists slutsats.

Nu finns nyare siffror tillgängliga från Angus Maddison, Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken och jag har gjort om beräkningarna. Det visar sig att The Economist hade rätt – 2002–2007 var de bästa fem åren någonsin för världen med 3,7 procents reell tillväxt i BNP per capita per år i genomsnitt. Detta om man använder siffror från Maddison för 2002–2006 och siffror från IMF eller Världsbanken för 2007.

För perioden 1961–1966 finns bara Maddisons data att tillgå. Då var tillväxten 3,3 procent per år.

Om man använder IMF:s tillväxtdata för 2002–2007 blir tillväxten 3,4 procent per år. Enligt Världsbanken var tillväxten 3,3 procent även 2002–2007. Det är dock problematiskt att jämföra olika tidsserier, och Maddison är den enda som har BNP-uppgifter för hela efterkrigstiden, så hans siffror är de relevanta.

Att hitta orsakerna till denna rekordtillväxt lämnar jag åt läsaren, men två bra ställen att börja leta på kan vara mitt blogginlägg där jag visar att ekonomisk frihet ger tillväxt, och mitt blogginlägg där jag visar att den ekonomiska friheten var rekordhög 2007, det sista år vi har uppgifter för.


Världens BNP per capita, inflations- och köpkraftsjusterat (dollar). Källa: Angus Maddison

Inte nog med att tillväxten var rekordhög under 2000-talet, den var också mer jämlik. På 60-talet var tillväxten hög främst genom att de rika länderna blev rikare och drog ifrån många fattiga länder. Den här gången är det tvärtom. Asien, Afrika och Östeuropa växte snabbare på 2000-talet än på 1960-talet. För Västeuropa och Nord- och Sydamerika gäller det omvända.

Detta syns tydligt i fattigdomsstatistiken, som tyvärr bara sträcker sig tillbaka till 80-talet. De fattigaste har de senaste decennierna närmat sig resten av världen.

Sedan 1980-talet har den extrema fattigdomen – en dollar om dagen – mer än halverats. Vi försöker nu identifiera den bästa femårsperioden vad gäller fattigdomsminskning (eftersom fattigdomssiffror finns för vart tredje år kräver en sådan beräkning att vi antar att fattigdomsminskningen fördelade sig jämnt över dessa treårsintervall). Svaret blir – surprise! – 2002–2007 med 1,32 procentenheter per år.


Extrem fattigdom 1981–2009. Källa: Världsbanken

Finanskrisen förändrar inte inte hur vi i grunden bör se på tillväxten i början av 2000-talet. BNP per capita kommer att minska 2009 men 2010 kommer vi att vara tillbaka på 2008 års rekordnivå. IMF spår att tillväxten kommer att gå upp igen till tre procent årligen redan 2011.

Fattigdomsminskningen spås fortsätta genom hela krisen och världen kommer att nå millenniemålet att halvera fattigdomen mellan 1990 och 2015 med god marginal.

Kommunismen är ingen fin tanke

Missa inte André Assarssons nya MUF-rapport om kommunismen och Vänsterpartiet. Citat:

Det är framförallt hög tid för liberala och konservativa idékrafter att vägra acceptera kommunismen som en fin tanke över huvud taget. Utopin om det klasslösa samhället där det råder total jämlikhet och broderskap är omänsklig. Eftersom alla människor är olika med olika förutsättning, behov och intressen är kommunismens tanke om klasslöshet och total likgiltighet inför detta fruktansvärd. Det är att ifrågasätta människans natur som individ och rätt att få vara och betraktas som en självständig individ.

Det är ingen fin tanke att förvägra människan rätt att behålla frukten av sitt eget arbete, att förbjuda all privat äganderätt. Det är ingen fin tanke att i förlängningen förslava människan att tjäna kollektivet, staten istället för sig själv eller alla som hon bryr sig om. Det är ingen fin tanke att med hot om våld bestämma åt någon annan hur denna ska leva sitt eget liv. Det är ingen fin tanke att förbjuda mångfald till förmån för enfald, att förbjuda olikehter och skillnader mellan människor beroende på livsval. Kommunismen är ingen fin tanke.

En närmare titt på ekonomisk frihet över tid

Det är allmänt erkänt att världen har blivit mer ekonomiskt liberal sedan 1970- och 80-talen. Balansen har tippat över från staten till marknaden.

Men allt blir mer intressant om man får siffror på det. Economic Freedom of the World sätter betyg från noll till tio på den ekonomiska friheten i världens länder. Ett land med tio poäng har i princip inga skatter, inga regleringar, inga tullar, ingen inflation och utmärkta domstolar.

Det finns uppgifter för 53 länder från 1970, för 102 länder från 1980 och för 123 länder från 1995. Nedan visas den genomsnittliga ekonomiska friheten för de perioder som det finns data för.



Genomsnittet blir troligtvis mer informativt om man väger för befolkning, nedan för befolkningen 2007. Det går att konstruera tidsserier för den ekonomiska friheten i länder med 56, 86 respektive 91 procent av världens befolkning.



Slutsatsen är att den ekonomiska friheten i världen 2007 var större än någon gång tidigare under de senaste 40 åren, och förmodligen större än någonsin. Sedan 1975 har den ekonomiska friheten ökat med ungefär en och en halv poäng, lika mycket som avståndet mellan Ryssland och Tyskland.

Av de 123 länder som Economic Freedom of the World täcker har 112 ökat sin ekonomiska frihet sedan de kom med i indexet (tidigast 1970 och senast 1995). Nio har minskat sin ekonomiska frihet: Bahrain, Belgien, Burma, Kanada, Luxemburg, Nepal, Tyskland, Venezuela och Zimbabwe. Hongkong och Nederländerna står kvar på samma nivå som 1970 då de poängsattes första gången.

Det betyder att 87 procent av världens befolkning bor i länder som har ökat den ekonomiska friheten. Fyra procent bor i länder som inte har ökat och nio procent bor i länder som inte undersöks av Economic Freedom of the World.

Var dag en god nyhet

I dag startar jag bloggen Dagens goda nyhet. Varje dag kommer jag att publicera en faktauppgift om hur världen (eller Sverige) stegvis blir en bättre plats att leva på.

Besök dagensgodanyhet.blogspot.com.

Den första goda nyheten handlar om den allt bättre vattensituationen. Glöm inte bort att återkomma i morgon.

Nato och Finland kommer att försvara Sverige

Mikael Nilsson hävdade i gårdagens Svenska Dagbladet att Sveriges solidaritetsförklaring med övriga EU, Norge och Island sätter Sveriges säkerhet på spel. Detta eftersom Sverige efter 20 år av neddragningar inte har mycket att försvara sig med. Nilsson skriver:

Ett svenskt militärt ingripande i närområdet riskerar nämligen att besvaras, Sverige kan komma att angripas i vedergällningssyfte. Vi måste då ställa oss frågan med vilka resurser vi skall försvara oss?

Svaret är naturligtvis att Sveriges de facto-allierade USA, Storbritannien, Tyskland, Norge, Finland och så vidare måste och kommer att komma till undsättning.

Sverige står närmare dessa länder än någonsin, ekonomiskt, ideologiskt, politiskt och militärt. Vid en krissituation måste de liberala demokratierna samarbeta och täcka upp för varandra. Sverige kommer att försvara EU och Norden och förväntar sig att dessa länder försvarar Sverige.

SvD | Fredrick Federley | Tokmoderaten

Självständiga skolor når bättre resultat

1988 genomförde Thatcherregeringen en reform i Storbritannien som tillät gymnasieskolor att glida ur de lokala myndigheternas grepp och i stället bli halvt självständiga och finansierade direkt från London. Varje omvandling till grant-maintained school behövde godkännas av en majoritet av föräldrarna.

Tack vare omröstningskravet fick reformen lite en karaktär av ett naturligt experiment som kan användas för att undersöka effekten av ökad självständighet för skolor. Man jämför helt enkelt skolor som råkade bli grant-maintained (51 procent röstade för) med dem som inte råkade omvandlas (49 procent röstade för). Var femte engelsk gymnasieskola omvandlades med hjälp av den nya lagen.

En gedigen undersökning finns nu tillgänglig och resultatet är tydligt: de skolor som fick större självständighet uppnådde bättre undervisningsresultat. Fler lärare anställdes, rörligheten i lärarkåren ökade och elevfrånvaron minskade. Andelen elever som fick godkänt ökade med tio procent. Högst hälften av förbättringen tros bero på att duktigare elever sökte sig till de omvandlade skolorna. Vinsten i ökad framtida lön uppskattades till över en miljon dollar för en årskull på en genomsnittlig skola.

Grant-maintained schools avskaffades av Labourregeringen 1998.

Clark, Damon (2009), "The Performance and Competitive Effects of School Autonomy", Journal of Political Economy 117 (4)

Liberal julkalender

Missa inte första avsnittet av Jonas Sigedals och Niklas Elerts julkalender Kommunen i podradioformat. Kalendern är professionellt producerad och kommer att bli intressant att följa.

Nya, friska krafter i Skellefteåmoderaterna

I dag meddelade Moderaterna i Skellefteå att Andreas Löwenhöök tar över som gruppledare. Andreas vann provvalet stort och föreslogs av oss i nomineringskommittén att stå överst på kommunvalsedeln nästa år.

Med nya förmågor i ledningen är Skellefteåmoderaterna väl rustat inför kommande valrörelse och mandatperiod. Allians för Skellefteå står starkare än någonsin – tillsammans är Andreas, Maria, Håkan och Helena beredda att styra Skellefteå efter 2010.

SVT | NV | VF

Domstolar upphäver minaretförbud?

I går efterlyste jag en förnyad demokratidebatt med anledning av att Schweiz förbjuder minareter. Daniel Langkilde bidrar till en sådan debatt på sin blogg.

Det kan också visa sig att det finns spärrar mot majoritetsstyret i Schweiz som skyddar minoritetens rättigheter. Amnesty hävdar att förbudet kan komma att upphävas av landets författningsdomstol eller av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Ett sätt att stärka individens rättigheter i Sverige kan därmed vara att ge Europadomstolen en betydligt större roll.

DN 1 | DN 2 | Expressen | Dagen | SR | Aftonbladet | SvD

Schweiz visar att majoritetsstyret måste begränsas

Resultatet av folkomröstningen i Schweiz som förbjuder minareter visar på vikten av en begränsning av majoritetsstyret. Bara för att 57 procent har röstat för att inskränka den privata äganderätten betyder det inte att det är rätt. Förhoppningsvis kan den här folkomröstningen leda till en förnyad demokratidebatt i Sverige som gör att vi får en författningsdomstol som kan garantera individens rättigheter mot övergrepp från majoriteten.

Swissinfo | SvD | DN

Kapitalism ger välstånd

Både en enkel jämförelse av världens länder och i princip all forskning bekräftar det som få har förnekat sedan murens fall: Mer kapitalism gör länder rikare och minskar fattigdomen.

Så fungerar ekonomisk frihet

Ekonomisk frihet är friheten att äga saker, inte betala så mycket skatt, handla med andra människor och länder och driva företag utan statliga restriktioner – i princip ett annat ord för kapitalism och marknadsekonomi. Ekonomisk frihet beskrivs tillsammans med social frihet som en av liberalismens två huvudingredienser. Det finns två index som betygsätter graden av ekonomisk frihet i världens länder.

Economic Freedom of the World sätter poäng på friheten inom fem kategorier (fritt översatt):

• Statens storlek
  
• Rättstat och äganderätt
  
• Frihet från inflation
  
• Frihandel
  
• Regleringar av kredit, arbetsmarknad och kommers

Index of Economic Freedom bedömer den ekonomiska friheten i tio kategorier:

• Kommersiell frihet
  
• Frihandel
  
• Frihet från skatter
  
• Statens storlek
  
• Frihet från inflation och priskontroller
  
• Frihet för utländska företag att investera
  
• Finanssektorns frihet
  
• Äganderätt
  
• Frihet från korruption
  
• Frihet på arbetsmarknaden

Ekonomisk frihet ger välstånd

Detta klassiska diagram som förekommer i varje upplaga av rapporten Economic Freedom of the World används ofta för att påvisa kopplingen mellan ekonomisk frihet och välstånd. Man delar in världens länder i fjärdedelar (kvartiler) efter ekonomisk frihet. Det visar sig att de mest fria länderna är rikast. För en svensk publik är diagrammet kanske mest bekant från Johan Norbergs bestseller Till världskapitalismens försvar.

Ett mer informativt diagram är ett där varje land motsvaras av en punkt. Ett antal länder har uteslutits ur diagrammet för att ge en mer rättvis bild: oljeländerna Ekvatorialguinea, Kuwait, Norge, Oman, Saudiarabien, Förenade arabemiraten och Qatar, samt Luxemburg vars många utländska arbetare snedvrider statistiken.

En regressionsanalys visar att ungefär hälften av variationen i BNP per person i världen kan förklaras med att den ekonomiska friheten varierar. Det är ett tydligt resultat.

Källor: 2009 Index of Economic Freedom, CIA

Tack till Alltid varför för diagrammet, som jag har ändrat något. I diagrammet ovan är det lite grötigt vid de fattiga länderna; Alltid varförs diagram visar bättre att det finns ett samband mellan rikedom och frihet även i den gruppen.

Mer frihet – mindre fattigdom

Den fattigaste tiondelens inkomst i respektive land.

Diagrammet över de fattigas inkomst förmedlar samma tydliga budskap: de fattigaste i samhället har det betydligt bättre i mer ekonomiskt fria samhällen. Detta är som man kan förvänta sig eftersom forskningen är tydlig med att tillväxt minskar fattigdomen. (Adams 2004)

Även historien visar på ett starkt samband mellan ekonomisk frihet och fattigdom. De senaste tre decennierna har den extrema fattigdomen i världen minskat mer än någonsin tidigare, samtidigt som vi har sett den kanske största ökningen av ekonomisk frihet i historien.

Källor: Världsbanken, Economic Freedom of the World: 2009 Annual Report (snitt av 102 länder)

Tillväxt och ekonomisk frihet – en forskningsgenomgång

Standardinvändningen mot en sådan här analys är att korrelation inte är samma sak som kausalitet. Bara för att rikedom och ekonomisk frihet förekommer samtidigt behöver det inte betyda att det finns ett orsaksförhållande. Det är en korrekt invändning och förmodligen finns ett ett tvåvägsförhållande mellan ekonomisk frihet och rikedom: ekonomisk friheten ökar tillväxten och rikare människor sätter större värde på äganderätt, låg inflation och friheten att investera sina pengar som man vill.

Det finns en stor mängd forskning som har försökt bena ut detta orsaksförhållande. Man drar nytta av att det finns data för ekonomisk frihet från 1970-talet och framåt. Med betydligt mer avancerade analyser än den ovan undersöker man om det går att påvisa att ekonomisk frihet orsakar högre tillväxt. Svaret är ja.

de Haan och Sturm (1999) undersökte perioden 1975–1990 och drog slutsatsen att ökad ekonomisk frihet orsakar högre tillväxt; det verkade dock inte som att en redan hög nivå på ekonomisk frihet påverkade tillväxten.

Carlsson & Lundström (2001) undersökte hur den ekonomiska friheten under perioden 1970–1990 påverkade tillväxten 1975–1995 för 74 länder. Slutsatsen är att en poäng mer ekonomisk frihet på en tiogradig skala höjer tillväxten med 0,7 procentenheter. Carlsson & Lundström drar också slutsatsen att två aspekter av ekonomisk frihet – statens storlek och frihandel – verkar sänka tillväxten. De konstaterar dock att de flesta tidigare studier inte har dragit denna slutsats.

Berggren & Jordahl (2005) granskar Carlsson & Lundström (2001) och en närmare analys visar att frihandelns inverkan på tillväxten troligen är positiv samt att statens storlek inte har någon påverkan.

Bengoa & Sanchez-Robles (2003) studerar 18 länder i Latinamerika 1970–1999 och konstaterar att en högre ekonomisk frihet ökar mängden investeringar från utländska företag, något som i sin tur höjer tillväxten. De går också igenom tidigare forskning och konstaterar att det även finns ett direkt orsaksförhållande mellan ekonomisk frihet och tillväxt.

Heckelman (2000) erkänner att det finns en orsaksproblematik och använder en metod som kallas Grangerkausalitet för att utreda saken. Han går undersöker 147 länder för åren 1991–1997 och resultatet är tydligt: först kommer ekonomisk frihet, sedan tillväxt – inte tvärtom. För de olika komponenterna i ekonomisk frihet blir bilden mer svårtolkad, men analysen visar att varje komponent (med olika grad av osäkerhet) höjer tillväxten. På ett område hittades ett omvänt orsaksförhållande: tillväxt verkar höja statsutgifterna som andel av ekonomin.

Även Dawson (2003) använder Grangerkausalitet och kommer fram till att en hög nivå på ekonomisk frihet orsakar ekonomisk tillväxt. Dessutom finner han ett tvåvägssamband mellan förändringen i ekonomisk frihet och tillväxt. Liksom Hackelman (2000) finner Dawson att tillväxt ökar statsutgifternas andel av ekonomin. Dawson konstaterar också att det finns ett orsaksförhållande mellan politisk och ekonomisk frihet – först kommer demokrati, sedan kommer ekonomisk frihet.

Nelson & Singh (1998) undersökte 67 mycket fattiga länders tillväxt under 1970- och 80-talen. De kom fram till att både demokrati och ekonomisk frihet är bra för ekonomin. Ett land som höjer sin demokratipoäng med ett på en 14-gradig skala höjer den årliga tillväxten med 0,14 procentenheter. Tio poäng mer ekonomisk frihet på en hundragradig skala höjer tillväxten med 0,5 procentenheter.

Vega-Gordillo & Álvarex-Arce (2002) undersöker orsaksförhållandena mellan demokrati, ekonomisk frihet och tillväxt. De konstaterar att ekonomisk frihet och demokrati förstärker varandra, att ekonomisk frihet ökar tillväxten och att tillväxt ökar graden av demokrati. Effekten av tillväxt på ekonomisk frihet var inte signifikant. Man konstaterar också att demokrati ökar tillväxten, men att i den övriga forskningen är effekten oklar på detta område.

Khalil, Ellaboudy & Denzau (2007) skriver: "Våra empiriska resultat bekräftar det starka förhållande som många artiklar för fram mellan ekonomisk frihet och ekonomisk utveckling. Våra resultat bekräftade vårt antagande i vilket både äganderätt och ekonomisk frihet signifikant och positivt främjar ekonomisk tillväxt i OECD-länder."

I en kritisk artikel granskar Doucouliagos (2005) forskningen om ekonomisk tillväxt med hjälp av statistiska metoder. Han hävdar att hela området lider av en tendens att snedvrida resultaten så att den positiva effekten av ekonomisk frihet överdrivs. Enskilda forskare har inte gjort något fel, men litteraturen avviker från vad man kan förvänta sig om urvalen varit slumpmässiga. Men, betonar Doucouliagos, "[d]etta betyder inte att det inte finns någon ekonomisk frihet–ekonomisk tillväxt-koppling. Bevisen indikerar en positiv inverkan på ekonomisk tillväxt."

Sala-i-Martin (2002) summerar forskningen om ekonomisk tillväxt. Två slutsatser är: "Institutioner (såsom fria marknader, äganderätt och rule of law) är viktiga för tillväxten." "Mer öppna ekonomier tenderar att växa fortare."

Trots att världen är extremt komplex och trots att det finns berättigad kritik mot hur man mäter ekonomisk frihet och BNP så går det alltså att slå fast med stor säkerhet att mer ekonomisk frihet ger högre ekonomisk tillväxt. Forskningens budskap är tydligt: vi måste snabba på reformtakten för att kunna accelerera fattigdomsminskningen.

Som väntat blir resultaten något mer oklara när man undersöker i detalj vilka delar av ekonomisk frihet som främjar tillväxt. En del av meningen med ett index är ju att eventuella brister och osäkerheter i komponenterna som utgör indexet ska ta ut varandra. Men överlag är lärdomen från denna forskning otvivelaktig.

Litteratur

Adams, Richard H. (2004), "Economic Growth, Inequality and Poverty: Estimating the Growth Elasticity of Poverty", World Development 32 (12)

Bengoa, Marta & Sanchez-Robles, Blanca (2003), "Foreign direct investment, economic freedom and growth: new evidence from Latin America", European Journal of Political Economy 19

Berggren, Niclas & Jordahl, Henrik (2005), "Does Free Trade Really Reduce Growth? Further Testing Using the Economic Freedom Index", Public Choice 122 (1–2)

Carlsson, Fredrik & Lundström, Susanna (2001), "Economic Freedom and Growth: Decomposing the Effects", Göteborgs universitet, Working Paper in Economics nr 33

Dawson, John W. (2003), "Causality in the freedom–growth relationship", European Journal of Political Economy 19

Doucouliagos, Chris (2005), "Publication bias in the economic freedom and economic growth literature" i Roberts, Colin J. & Stanley, T. D., Meta-regression analysis: issues of publication bias in economics (Wiley-Blackwell)

de Haan, Jakob & Sturm, Jan-Egbert (1999), "On the relationship between economic freedom and economic growth", University of Groningen

Heckelman, Jac C. (2000), "Economic freedom and economic growth: a short-run causal investigation", Journal of Applied Economics 3 (1)

Khalil, Mahmoud, Ellaboudy, Shereef & Denzau, Arthur (2007), "The Institutions and Economic Development in the OECD", International Research Journal of Finance and Economics (12)

Nelson, Michael A. & Singh, Ram D. (1998), "Democracy, Economic Freedom, Fiscal Policy, and Growth in LDCs: A Fresh Look", Economic Development and Cultural Change 46 (4)

Sala-i-Martin, Xavier (2002), "15 Years of New Growth Economics: What Have We Learnt?", Columbia University Department of Economics Discussion Paper Series, nr. 0102-47

Vega-Gordillo, Manuel & Álvarex-Arce, José L. (2002), "The Chicken and the Egg: Economic Growth and Freedom", Círculo de Empresarios

Världen allt mer jämlik

I min rapport, med kritik av boken Marknadsmyter, som jag släppte i söndags visade jag att den relativa fattigdomen i världen har minskat något sedan 1981. Det vill säga ojämlikheten har minskat.

Jag har nu gjort om beräkningarna med andra siffror och resultatet blir att den relativa fattigdomen har minskat mer än mina första beräkningar visade. Detta påverkar dock inte rapportens slutsatser.

Daniel Ankarloo hävdar i sin bok Marknadsmyter att man bör mäta fattigdom som ett relativt mått (exempelvis 10 procent av genomsnittsinkomsten) i stället för som ett absolut mått (exempelvis en dollar om dagen). Resultatet blir att man studerar ojämlikhet och inte fattigdom.

I rapporten använde jag mig av Angus Maddisons BNP-data och justerade till 2005 års prisnivå med hjälp av Internationella valutafondens siffror. Diagrammet nedan visar hur den relativa fattigdomen utvecklades om man i stället använder Världsbankens BNP-siffror.

Den relativa fattigdomen har minskat mer eftersom världens genomsnittsinkomst enligt Världsbanken bara växte med 47 procent över perioden. Enligt Maddison ökade inkomsten med 54 procent. En högre snittinkomst medför större relativ fattigdom för de fattigaste.

Man bör notera att fattigdomssiffrorna mäter konsumtion och inte inkomst. Därför är det egentligen att jämföra äpplen och päron att jämföra fattigas konsumtion med världens inkomst. Men om vi bara tittar på utvecklingen över tid och inte stirrar oss blinda på den absoluta nivån på relativ fattigdom så blir jämförelsen förmodligen ganska korrekt.



Så här tolkar du diagrammet: Här visas hur stor andel som var "fattig" enligt fyra olika fattigdomsgränser. Vi följer den gula linjen. 1981 konsumerade 47 procent av världens befolkning för under 9 procent av världens medelinkomst. 2002 konsumerade 45 procent av världens befolkning för under 9 procent av världens medelinkomst. Den relativa fattigdomen har alltså minskat.

En del av den lila fattigdomsgränsen bygger på en kvalificerad gissning för fattigdomsutvecklingen 2005–2008.

Den som liksom undertecknad har en ännu ej diagnostiserad böjning för Excel kan ladda ned all spännande statistik här. Det är samma Excelfil som lades upp tidigare men med dessa nya uppgifter och dessutom mer pedagogisk.

Tillväxt gör dig lycklig

När lyckoforskning kommer på tal hävdas det ofta att vi inte blir rikare av ekonomisk tillväxt. Det argument som oftast används för detta påstående är observationen att USA inte tycks ha blivit mycket lyckligare under efterkrigstiden trots stora ekonomiska framsteg.

Resonemanget går så här:

1946 var amerikanernas genomsnittliga uppgivna lycka 2,29 på en tregradig skala.

Under perioden 1946–2008 hände följande:

• USA:s BNP per capita steg med 245 procent.

2008 var amerikanernas genomsnittliga lycka 2,38 på en tregradig skala.

Slutsats: Ekonomisk tillväxt är inte eftersträvansvärt.

Problemet för dem som uttrycker ovanstående är att man lika gärna kan resonera så här:

1946 var amerikanernas genomsnittliga lycka 2,29 på en tregradig skala.

Under perioden 1946–2008 hände följande:

• Medellivslängden steg med 12 år till 78 år.
  
• Genomsnittliga antalet år i utbildning steg från 9 år till 13 år.
  
• Svarta fick samma rättigheter som vita.
  
• Fri abort infördes.
  
• Sodomi avkriminaliserades.
  
• USA satte en människa på månen.
  
• Fermats stora sats bevisades.
  
• DNA upptäcktes och det mänskliga genomet kartlades.
  
• Television, mobiltelefoni och internet blev var mans egendom.
  
• Ray Charles, Little Richard, Elvis Presley och Michael Jackson utförde sina livsverk.
  
• Brottsligheten gick upp fram till 1980-talet och har sedan dess minskat kraftigt.
  
• Hotet från Sovjetunionen försvann.

2008 var amerikanernas genomsnittliga lycka 2,38 på en tregradig skala.

Slutsats: Bättre hälsa och utbildning, kvinnors och minoriteters rättigheter, tekniska, kulturella och vetenskapliga framsteg, fred och minskad brottslighet är inte eftersträvansvärt.

Detta resonemang är naturligtvis helt absurt och visar att man måste ta dessa undersökningar med en nypa salt. Uppenbarligen har amerikanerna ändrat sin uppfattning om vad som är lycka under tidsperioden – höjt ribban, helt enkelt.

Samtidigt har undersökningar av lyckan i världens länder i dag visat ett tydligt samband mellan lycka och BNP per capita. Här verkar utfallet mer rimligt och siffrorna är mer användbara.

Ny rapport kritiserar marknadsmyterna

I dag publicerar jag en rapport som kritiserar Daniel Ankarloos bok Marknadsmyter. Boken är en attack på liberalt ekonomiskt tänkande. Johan Norberg har tidigare kritiserat boken i Nyliberalen och undertecknad publicerade förra året en granskning av ett av kapitlen i boken som publicerades före resten av boken.

Min rapport är ett komplement till dessa texter. Läs rapporten här. Den underliggande statistiken finns att ladda ned här.

Sammanfattning

• Ankarloo kritiserar nationalekonomin ur en teoretisk synvinkel, men glömmer att många av nationalekonomernas förutsägelser har starkt empiriskt stöd.
  
  
• Ankarloos kritik mot Coases teori om företag och transaktionskostnader är irrelevant eftersom transaktionskostnaderna inte behöver vara explicita för att teorin ska vara användbar.
  
  
• Forskningen visar att ekonomisk frihet ger högre tillväxt. Detta samband gäller både industriländerna och världen som helhet.
  
  
• Ankarloo ignorerar forskningen, gör en egen analys av siffrorna och hävdar att det inte finns något samband mellan ekonomisk frihet och BNP per capita i de 24 rikaste länderna. En närmare undersökning visar att det finns ett tydligt samband:
  
  
  
  
• Den extrema fattigdomen har minskat från 42 till 17 procent sedan 1981.
  
  
• Ankarloo hävdar att man bör mäta fattigdomen i förhållande till samhällets (världens) inkomster, så kallad relativ fattigdom. Men även den relativa fattigdomen i världen har minskat sedan 1981.
  
  
• Tillväxt bör mätas i procent eftersom erfarenheten visar att tillväxten är procentuell. Därför är det inte rimligt att säga att ojämlikheten ökar eftersom de rika länderna växer mer i absoluta tal.
  
  
• Att räkna ojämlikhet i världen i absoluta tal är också missvisande. Om man skulle jämföra länder på samma sätt leder det till absurda slutsatser som att Sverige och Brasilien är lika ojämlika.

Tillägg 25 november: Alternativa beräkningar av den relativa fattigdomen antyder en större minskning än vad som anges i rapporten.

Maktskiften har ett egenvärde

Inget får vänstermänniskor att motsätta sig regelkrångel, statliga bolag, new age-flum och aktiv arbetsmarknadspolitik som en borgerlig regering.

Jesus and Mo

Missa inte den fantastiska tecknade serien om Jesus och Muhammed.

Ett smakprov:


Licensierat under Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0 Unported

En vanlig dag i Biståndssverige

Vara kommun är nöjda med utbytet – projektet har skapat kontakter mellan musiker och kulturutövare i de båda länderna. Under rubriken hur projektet minskat fattigdomen lyfter man fram diskussioner och samtal om hur musiker och kulturutövare kan leva på sin konst. Under rubriken miljö skriver kommunen att det faktum att man har ett så rikt kulturliv på landsbygden minskar behovet av att resa till storstäder.

Svenska Dagbladet granskar ett biståndsprojekt som gick ut på att kinesiska musiker besökte Sverige och vice versa.

Den svenska skammen

På 20-årsdagen av Berlinmurens fall riktas blickarna österut. Tyvärr använder få tillfället till att titta inåt och studera hur Sverige påverkades av kommunismens fall.

Det svenska folket levde under kalla kriget i en stor lögn – den om alliansfrihet. I läroböckerna i skolan stod (ungefär) saker som "Sverige är neutralt mellan stormakterna USA och Sovjetunionen. Sverige har ett starkt försvar för att vi ska kunna försvara oss om någon av stormakterna anfaller. Skulle du kunna döda John från New York eller Ivan från Moskva?" Officiellt tog Sverige inte ställning mellan den demokratiska västvärlden och den blodigaste idén i världshistorien, kommunismen.

Inofficiellt var Sverige naturligtvis helt beroende av USA:s bombflyg, kärnvapenparaply och Europabaserade infanteri för beskydd mot Sovjetunionen, särskilt efter att planerna på svenska kärnvapen skrotats.

Slutet på kalla kriget innebar att en del av hyckleriet upphörde, exempelvis bekräftades Sveriges plats bland Västeuropas demokratier genom EU-medlemskapet, och Sverige är i praktiken medlem i Nato. Det är dags att ta steget fullt ut och bekräfta Sveriges ställningstagande för frihet och demokrati genom Nato-medlemskap.

Alla Sovjetunionens satellitstater är i dag demokratiska marknadsekonomier och medlemmar i både EU och Nato. Tydligare svar på vilken sida som var den goda sidan i kalla kriget går inte att få. Nu måste Sverige avsluta den mörka epoken i sin historia och göra Östeuropas demokratier sällskap i frihetens allians Nato.

SvD 1 | SvD 2 | SvD 3 | GP | AB 1 | AB 2 | HD | DN 1 | DN 2 | DN 3 | Expressen

Vänsterpartiet i riksdagen – nej tack!

I dagens Expressen attackerar Johannes Forssberg oss som är medlemmar i Facebookgruppen "Vänsterpartiet i riksdagen - Nej tack". Fredrik Segerfeldt och Gustaf Stenlund nämns uttryckligen.

Vänsterpartiet är inte "minst lika kassa" som Sverigedemokraterna, som sägs i gruppbeskrivningen, det håller jag med om. Sverigedemokraternas främlingsfientlighet är betydligt värre än Vänsterpartiets åsikter. Men det man tar ställning till genom Facebookgrupper är i huvudsak gruppnamnet. Gruppbeskrivningen kan ju ändras när som helst.

Icke desto mindre är Vänsterpartiet ett parti som gärna får åka ur riksdagen. Dess partiledare kallade sig fram till 2005 (år tjugohundrafem!) kommunist – och är naturligtvis fortfarande kommunist.

Detta är ett utdrag ur en proposition som antogs på Moderata ungdomsförbundets arbetsstämma tidigare i höst:

Hela den kollektiviska tanken är att ytterst sätta kollektivet framför individen. Genom historien har fascismen, kommunismen, nationalsocialismen och socialismen varit framträdande kollektivistiska ideologier med katastrofala konsekvenser. Dessa ideologier avvisar mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och kapitalism.

Under den första halvan av 1900-talet frodades kollektivismen. Europas länder stängde sina gränser, misstänksamhet människor emellan ledde till allt större statligt inflytande och kontroll där det allmänna bestämde mer och enskilda individer mindre. Ekonomisk protektionism, statligt ägande och misstänkliggörande av andra är självklara inslag i kollektiviska samhällen. I vår tid känns detta igen från partier som gör anspråk på regerings- och riksdagsmakt.

Socialdemokraterna har alltid hållit rent mot extremvänstern. Tidigare socialdemokratiska partiledare har varit tydliga antikommunister. Men efter Mona Sahlins tillträdande riskerar för första gången i Sveriges moderna historia förtryckets ideologi tränga hela vägen in i regeringen. I samma ögonblick som Mona Sahlin öppnade upp dörren för Lars Ohlys kommunism skrevs historia; inte ens under den samlingsregering som formades under andra världskriget tilläts kommunisterna att vara med, som enda parti dessutom.

Times: Både Bildt och Reinfeldt möjliga EU-presidenter

The Sunday Times listar i dag de sju hetaste kandidaterna till posten som EU-president. Alla är nuvarande eller tidigare premiärministrar i EU-länder.

Tidningen redovisar en kandidat från vardera Storbritannien, Nederländerna, Österrike, Belgien och Luxemburg – och två från Sverige.

Så här skriver Times om Fredrik Reinfeldt:

His current presidency of the EU is regarded as successful. He favours Turkey joining the European Union – which worries France and Germany.

Beskrivningen av Carl Bildt lyder:

Good international experience and strong communicator. Doubts over his links to Russian business.

SR | SVT

Lek politiker

Hur skulle du fixa Kaliforniens budgetunderskott på 183 miljarder kronor? Los Angeles Times ger dig möjligheten att själv bestämma hur underskottet ska täppas igen. Välj först utgiftskategori och sedan konkret sparåtgärd. Skära ned bidragen till University of California, spara på utvecklingsstörda eller höja alkoholskatten? Du bestämmer.

Därför håller inte enfrågepartier i längden

Markus Uvell, en gång i tiden ordförande för MUF Västerbotten, presenterar på Newsmill en opinionsundersökning om Piratpartiet. Bilden som framträder är en där partiets väljare inte vet så mycket om politiken utan mest vill ha gratis film och musik. Endast fem procent håller exempelvis med om att patenten bör avskaffas. På så sätt liknar partiet Junilistan som många röstade på 2004 för att de ville gå ur EU, trots att Junilistan inte drev det kravet.

Krångel hindrar järnvägens tillväxt

Nicklas Sandström bloggar om Europas infrastruktur och varför det behövs mer avregleringar och harmonisering i EU:

Något som belystes under konferensen är att allt inte alla gånger handlar om infrastruktur. Många gånger kan det vara byråkrati och konstiga reglerverk som sätter käppar i hjulet.

Varje nation har nationella regler för exempelvis utbildningskrav och arbetstider för lokförare. När transnationella företag som exempelvis Volvo ska transportera gods genom Europa krävs lokbyten samt byte till lokförare som har utfärdad sin lokförarexamen i det land som transporten för tillfället färdas genom. Till exempel så behövs det bytas lokförare fem gånger vid en transport från Sverige till Holland. Här behövs det göras krafttag mot onödig byråkrati och slå hål på nationella monopol inom järnvägssektorn. (min fetning)

Liberaler + högerpopulister = sant?

Det verkar som att högerpopulistiska partier i Europa vill dra nytta av det intellektuella kapital som finns i liberala kretsar. I dag träffade norska Fremskrittspartiets ledare Siv Jensen några framträdande svenska liberaler. Johan Ingerö och Dick Erixon är imponerade. Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt var också närvarande, rapporterar Aaron Israelsson.

I kväll hade jag möjlighet att lyssna till när Nigel Farage, partiledare och EU-parlamentsledamot för EU-kritiska UK Independence Party, talade inför Oxford Libertarian Society. Farage charmade de närvarande rejält med tal om "small government", platt skatt, EU-utträde för ökad frihandel och drogliberalism.

Men UKIP är också djupt skeptiska till invandring. Nu är detta inte någon extrem åsikt i ett Storbritannien där tidningar som Daily Mail, Daily Express och The Sun dagligen och på nyhetsplats driver propaganda mot "massinvandringen". Men det är ett stort avsteg från de liberala principer UKIP så gärna vill låta påskina att de drivs av. Att få möjlighet att reglera invandringen från exempelvis Polen var också en viktig anledning till att Farage vill gå ur EU.

Hur bör då vi liberaler svara på inviten? Jag är tveksam. I retoriken fokuserar missnöjespartierna på populistiska frågor som invandringskritik och EU-motstånd. De liberala frågorna hamnar i skymundan. Därför är det tveksamt om UKIP och Fremskrittspartiet verkligen skulle leverera de liberala reformer de har i sina program när det kommer till kritan.

Nej till lokalproducerat

Calle Schulman har helt rätt angående lokalproducerat:

Det här med närproducerad mat... Det finns något äckligt med det. Något som får mig att tänka på medborgargarden och gated communitys och en jävligt sunkig typ av faluröd patriotism.

Varför är det sån otrolig hets på att saker ska vara närproducerade? Innebär det att det är godare? Nyttigare? För kom inte och prata om miljöaspekt. För det stämmer inte. Och miljöproblemet ligger inte i att mjölet till en skogaholmslimpa transporteras 40 mil.

[...]

Närproducerat... Nej. Jag får en konstig smak i munnen. Tänker inte köpa närproducerade produkter som jag inte tycker är godare eller nyttigare.

(Via Alltid varför)

Jag skriver i The Individualist

I senaste numret av The Individualist, organ för Oxford Libertarian Society, skriver jag under rubriken "The Case for Capitalism". Artikeln har tidigare publicerats som ett inlägg här på bloggen.

Invandringen innebär inte stora kostnader

Professor Jan Ekberg, en av Sveriges främsta invandringsexperter, skriver i dag på DN Debatt om de statsfinansiella effekterna av invandring. Liksom jag tidigare gjort refererar Ekberg en forskningsgenomgång av en ekonom i Cambridge:

Estimates of the net fiscal contribution of immigration normally lie within the range ±1 per cent of GDP. [...] These findings suggest that, in general, there is no strong fiscal case for or against sustained large-scale immigration. The desirability or otherwise of large-scale immigration should be decided on other grounds.

Ekberg framställer det dock på ett märkligt sätt, som om invandring är något som måste motiveras av sina ekonomiska effekter. Naturligtvis är det de som vill reglera invandringen som måste motivera denna stora frihetsinskränkning. Ekbergs forskning är bara ett i raden av forskningsresultat som visar att invandringsmotståndarna har fel: invandringen kostar inte stora summor.

Forskningen visar också att invandring inte skulle ge några stora och omedelbara ekonomiska fördelar med dagens välfärdssystem och arbetsmarknad, men det finns andra starka skäl för ökad invandring. För det första kan invandringen ge upphov till dynamiska effekter som Ekberg troligtvis inte har med i sin modell. För det andra solidaritet med människor i fattiga länder som förbättrar sina liv dramatiskt om de flyttar till ett rikt land.

SvD | DN | TT

Tillägg 21.14: Nu finns rapporten tillgänglig för nedladdning. Jag har inte läst den men konstaterar att man – som jag skrev ovan – inte räknar med de dynamiska effekterna av invandring: "Det är viktigt att understryka att beräkningarna endast rör omfördelning via offentlig sektor. Andra ekonomiska effekter av invandring som t.ex. effekten på ekonomisk tillväxt beräknas inte och diskuteras endast översiktligt."

Låt afrikaner jobba i rika länder

Under rubriken "The aid workers who really help" skriver The Economist om migrantarbetare i rika länder som skickar hem pengar till sina hemländer. Tidskriften konstaterar att dessa pengaöverföringar ökar och har en mycket positiv effekt på utvecklingsländerna.



Men liksom UNDP:s senaste rapport skriver The Economist att medelinkomsttagare har större sannolikhet att utvandra än de riktigt fattiga. Det är alltså en myt att tillväxt i fattiga länder är ett alternativ till invandring. När fattiga länder blir rikare ökar bara trycket ytterligare att utvandra till ett ännu rikare land.

Därför skulle det vara positivt om fler afrikaner fick och kunde migrera till rika länder så att Afrika får ta emot mer pengar från utlandet. I dag flyter det in relativt lite pengar till Afrika eftersom kontinenten inte har haft så mycket utvandring.

Skellefteå kan bättre!

Jag har suttit med i Skellefteåmoderaternas nomineringskommitté inför nästa års val till kommunfullmäktige, och är glad att kunna vara med och föreslå Andreas Löwenhöök som etta på listan. Dessutom föreslår vi att MUF Skellefteås Johan Söderberg och Emil Marklund står på plats tre och fem. Moderaterna har i nuläget fyra mandat i fullmäktige.

Förhoppningsvis kommer Moderaterna att med Andreas vid rodret och tillsammans med övriga Allians för Skellefteå kunna bilda ett alternativ till dagens socialdemokratiska majoritetsstyre, där ett högt kostnadsläge skyls över med hjälp av kassakon Skellefteå Kraft.

Konservativ utrikespolitik är det bästa för världen

Storbritanniens skuggutrikesminister och den sannolika utrikesministern efter nästa års val, William Hague, höll ett inspirerande tal på Konservativa partiets kongress i Manchester som nyligen avslutades.

Hague vill att Storbritannien ska fortsätta att spela en aktiv och positiv roll i världspolitiken: "The country that drove the slave trade from the seas two hundred years ago can still be one of the greatest forces for common humanity."

Mer konkret pekade han på ett stärkt förhållande till USA och att ge det brittiska försvaret den utrustning det behöver. Positivt är också de trevare som kommit om att stärka privatskolornas roll i brittisk biståndspolitik, inspirerat av James Tooleys forskning – till byråkraters och vänstersinnade biståndsorganisationers stora förtret.

Världen behöver ett starkt Storbritannien, gärna under konservativ ledning.

Mer kapitalism ger en bättre värld

Alltid varför refererar årets Economic Freedom of the World-rapport.

Sedan 1980 har

• medianinflationen i världen sjunkit från 14 till 4 procent
  
• genomsnittstullen fallit från 26 till 9 procent
  
• antalet länder som har en högsta marginalskatt på mer än 50 procent fallit från 62 till 9 (Sverige är ett av de nio)
  
• antalet länder med omfattande valutaregleringar gått från 50 till 3.

Under samma period har fattigdomen minskat kraftigt, hälsan förbättrats, krigen minskat och demokratin gjort framsteg.

FN och MUF överens: Mer invandring!

Temat för årets Human Development Report från FN:s utvecklingsprogram UNDP är migration. Rapporten visar hur migration är en positiv kraft ur i stort sett alla aspekter. UNDP ger därmed ytterligare vetenskaplig backning till Moderata ungdomsförbundets krav på fri invandring.

Rapporten ägnar mest utrymme åt hur mycket en migrant förbättrar sitt liv. En invandrare från ett lågt utvecklad land som flyttar till ett rikt land går från

• en inkomst på 10 000 kr per år
• ett genomsnittligt skoldeltagande på 47 procent
• barnadödlighet på 11,2 procent

till

• 150 000 kr per år
• 95 procent skoldeltagande
• 0,7 procent barnadödlighet.

En annan positiv aspekt av migration från fattiga till rika länder är pengaöverföringar. Varje år skickar invandrare 300 miljarder dollar till släktingar i sina hemländer. Det är hundra gånger mer än det svenska biståndet.

Dessa överföringar spelar en viktig roll vid katastrofer. En undersökning kom fram till att 20 procent av skadorna orsakade av orkaner ersattes av att släktingar i fjärran land skickade mer pengar.

Om invandringen från fattiga till rika länder ökade med fem procent skulle världen tjäna 190 miljarder dollar. En femtedel av denna vinst skulle tillfalla mottagarländerna och resten invandrarna själva och deras hemländer.

UNDP:s forskning visade att invandring ökar sysselsättningen, det vill säga man hittade inga bevis för att invandrare tar jobb från infödda. Inte heller påverkar invandring lönerna nämnvärt.

Liksom andra forskare konstaterar UNDP att invandrarnas påverkan på mottagarländernas statsfinanser är små, i storleksordningen plus eller minus en procent av BNP.

Rapporten undersökte också migration inom länder. Särskilt inflyttning till städer kan förbättra människors livschanser betydligt. Lågutbildade landsbygdsbor i Bolivia som flyttar till städer fyrdubblar i genomsnitt sin inkomst.

Aftonbladet | Expressen | DN | SvD | UNT | DI | UNDP

Den fria marknaden revolutionerar jordbruket

I en ny vetenskaplig artikel presenteras ett index över regleringen av jordbruket i 88 fattiga länder, där 4 är mest reglering (statligt monopol över inköp eller liknande) och 1 är en helt fri marknad.

Några slutsatser:

• Jordbruksmarknaderna har blivit friare med tiden, genom exempelvis avskaffande av monopol och friare handel.
• Fattiga länder har mer regleringar än rika länder.
• Regleringar missgynnar jordbrukare.
• Regleringarna av jordbruket minskar när landsbygdsbefolkningen får mer att säga till om i politiken.
• Vänsterregeringar tenderar att öka jordbrukets regleringsbörda.

Grad av reglering under 30 år

Källa: Paola Giuliano & Diego Scalise (2009), "The Political Economy of Agricultural Market Reforms in Developing Countries", The B.E. Journal of Economic Analysis & Policy 9 (1)

Under större delen av 1900-talet var jordbruket i fattiga länder hårt reglerat av staten. I detta var länderna påhejade av västerlänningar som Gunnar Myrdal. Under 1980-talet blev jordbruket friare i de flesta länder.

Sedan dess har mänskligheten upplevt den kraftigaste fattigdomsminskningen i historien:


Andel av jordens befolkning som lever på mindre än en dollar om dagen.
Källa: Världsbanken

S vill ha vinstmaximering före socialt ansvar

Socialdemokraterna gick i kvällens Aktuellt till attack mot regeringen för att man tyglat Apotekets planer på att befästa sin marknadsposition innan avregleringen och bli ett apotekmarknadens Telia.

Med hänvisning till aktiebolagslagen kritiserar Socialdemokraterna regeringen för att den vill att Apoteket, i egenskap av statligt monopol, ska ta ett socialt ansvar. Socialdemokraterna tycker i stället att Apoteket endast ska ta hänsyn till det råa vinstintresset.

Socialdemokraternas omfamning av principen om vinstmaximering är naturligtvis välkommen. Men när det gäller statliga monopol måste man ta hänsyn till annat. Eftersom staten har haft monopol på läkemedelsförsäljning i 40 år måste den också se till att den apoteksmarknad som nu skapas blir sund och konkurrensutsatt.

SVT | GP 1 | GP 2 | Dagens Media | DN 1 | DN 2 | DN 3 | SvD 1 | SvD 2

Liberalt lästips

Germaniabloggen skriver om rösträtt versus andra rättigheter.

En åsikt är inte jäv

Nu kommer återigen anklagelser om jäv mot domare i upphovsrättsmål. Detta eftersom två av domarna är medlemmar i föreningar för upphovsrätt, grundade 1908 respektive 1954.

Jävsanklagelserna är what we in Norrland call "tjoller". Hur kan det vara jäv att vara med i föreningar som stödjer en av hörnstenarna i västerländsk rätt? Upphovsrätten är grundlagsskyddad i Sverige.

Skulle det på samma sätt vara jäv om domaren var med i en förening mot mord?

Pirathaveristerna gör sig bara irrelevanta genom denna typ av anklagelser.

DN | SvD | Expressen | P3 nyheter

Kvinnor har bättre livschanser

Debatten om Göran Hägglunds attack på vänsteretablissemanget fortsätter. I går replikerade förre JämOn Claes Borgström. I artikeln riktar han in sig på Hägglunds kritik mot genusforskningen: "I Sverige pågår en systematisk diskriminering av kvinnor. Inte av varje enskild kvinna men av kvinnor som grupp."

"[R]iktig frihet är att kunna förverkliga sitt eget liv", skriver Borgström. Genom att använda en enkätundersökning kan man granska vilka chanser män och kvinnor har att förverkliga sina liv. Detta är vad svenska gymnasister svarade på frågan "Vad tror du kommer att vara viktigast för dig när du är 35 år?":

Livsmål	Fördel	Kommentar
1. Vara frisk	Kvinnor	Kvinnor lever längre
2. Någon att bo ihop med och ha barn med	Kvinnor	Fler män är barnlösa
3. Intressant arbete	–	Liten skillnad
4. Vara tillsammans med familj, föräldrar och syskon	–	Något fler kvinnor
5. Bra bostad	–	Fler män är hemlösa, i övrigt liten skillnad
6. Klara mig bra i yrkeslivet	Män	Fler män blir chefer
7. Tjäna pengar	Män	Män har högre inkomst
8. Träffa kompisar	–	Ingen skillnad
9. Resa utomlands	–	Ingen skillnad
10. Vara ute i naturen	–	Något fler kvinnor

Källa: Kieser, Jan & Rydén, Kjell (1995), Samhällsboken, s. 119

Som synes verkar kvinnor ha en fördel på de områden som ansågs som viktigast, medan områden där män överlag lyckas bättre hamnar längre ned på listan. Samhällsdebatten handlar till stor del om fina chefspositioner och styrelseposter. Men endast 3,6 procent – sextonde plats i listan – av ungdomarna uppger att "en aktad ställning i samhället" är något som kommer att vara viktigt för dem i framtiden.

Inkomstskillnaden debatteras också friskt. Vem i familjen som bestämmer över hur de intjänade pengarna ska spenderas diskuteras mindre, men är kanske en mer intressant diskussion om man vill prata makt och inflytande.

Martha Barletta skriver i sin bok att kvinnor svarar för 85 procent av de amerikanska hushållens inköp. Hon uppger att kvinnor köper 65 procent av alla bilar, 92 procent av alla semestrar, 66 procent av alla datorer, 60 procent av alla herrkläder (!) och 93 procent av all mat. Genom sina inköp kontrollerar kvinnor över hälften av USA:s BNP. Samma mönster torde gälla i Sverige. (Se gärna Barlettas presentation.)

Borgströms två återstående argument för att det finns en könsmaktsordning i Sverige är att kvinnor "står för merparten av det obetalda hemarbetet" och att "[m]äns våld mot kvinnor är omfattande". Man kan konstatera att män i genomsnitt arbetar en kvart mer per dygn än kvinnor, om man räknar in hemarbetet, och att män oftare utsätts för våld.

Vad är då anledningen till att feministerna, trots det som redovisats ovan, tycker att kvinnor som grupp är underordnade män? Förmodligen handlar det om en Marx-inspirerad fixering vid makt. Men människor i gemen är inte särskilt intresserade av makt för maktens skull. Och om männen med makt har försökt göra samhället så gynnsamt som möjligt för män så har de misslyckats ganska grovt.

Se även: DN:s ledare | Newsmill | Tanja Bergkvist | Pelle Billing | P J Anders Linder | Genusnytt

Den typiska människan har tv, bor i en stad och röstar

På sidan 24 i senaste numret av Neo skriver jag om hur en representativ människa lever. Den klassiska bilden är att medianmänniskan, medel-Chang, lever ett kort och extremt fattigt liv utan moderniteter. Denna bild har varit sann tidigare, under förra århundradet. Då gällde att den typiska människan

... är 22 år gammal (1970)
... kommer att leva i 59 år (1970)
... har fyra eller fem barn (1970-talet)
... bor på landsbygden (2006)
... arbetar med jordbruk (1990-talet)
... lever på 450 kr per månad (1981)
... aldrig har ringt ett telefonsamtal (1990-talet)
... saknar tillgång till dricksvatten och avlopp av acceptabel standard (1980-talet)
... inte har tillgång till elektricitet (1970-talet)
... går hungrig (början av 1900-talet)
... inte lever i en demokrati (1990-talet)
... inte kan läsa eller skriva (1940-talet).

Men denna bild stämmer inte i dag, tack vare stora framsteg de senaste decennierna. Den typiska människan i dag

... är 28 år gammal (CIA)
... kommer att leva i 67 år (FN)
... har två eller tre barn (FN)
... bor i en stad, men inte i slummen (Världsbanken, FN)
... arbetar med försäljning eller andra tjänster (Världsbanken)
... lever på 750 kr per månad (Världsbanken)
... har en tv och en mobiltelefon (Världsbanken, FN)
... har tillgång till rinnande vatten, elektricitet och avlopp av acceptabel standard (WHO, Världsbanken, IEA)
... får tillräckligt med mat (FAO)
... har rösträtt och utnyttjar den rätten (Freedom House, Idea)
... har gått i skola i nio år och kan läsa och skriva (Unesco).

MUF vill ha fri invandring

Denna helg tillbringade jag på Ekerö för att representera Västerbotten på Moderata ungdomsförbundets arbetsstämma. Glädjande nog bifölls mitt förslag om fri invandring enhälligt. Norra Västerbotten och Västerbottens folkblad återger MUF Skellefteås pressmeddelande i frågan.

Tillägg: Även på SVT Västerbottensnytts hemsida.

Goda nyheter: fler barn

Alltid varför och SR rapporterar om ny forskning som har kommit fram till att det vanliga mönstret att rika människor föder färre barn verkar brytas någonstans i gränslandet mellan utvecklings- och industriländer. Där vänder kurvan upp igen och det ser ut som att rikare länder har högre fertilitet, inte lägre. Amerikaner föder exempelvis betydligt fler barn än ryssar.

Det verkar lite magstarkt att utifrån dessa observationer öppna upp för möjligheten att fertilitetskurvan är J-formad, det vill säga att människor i riktigt rika länder kommer att få tiotals barn i framtiden.

Detta skulle i längden förvandla jorden till ett Coruscant med biljoner invånare. Det vore trevligt, men kommer knappast att inträffa. En mer realistisk gissning är att fertiliteten tenderar att på lång sikt hålla sig kring reproduktionstalet 2,1 och att jordens befolkning därför kommer att stanna kring nio miljarder – FN:s uppskattning – när hela världen har industrialiserats och lyfts ur fattigdom mot slutet av detta århundrade.

Inga skattepengar till Anna Odell

Läsvärde MUF:aren Daniel Langkilde – utsedd till sommarens bästa MUF-bloggare – kommenterar mitt blogginlägg om Anna Odell där jag lutar åt att denna borde ha friats.

Jag menar bland annat att någon som försvarar sig mot en tvångshandling från polisens sida kanske inte bör dömas för detta om man inte också har begått något brott. Behöver det finnas en motsägelse i att polisen har rätt att omhänderta personer de uppfattar som psykiskt sjuka, och som kan skada sig själva eller andra, men att det samtidigt inte är olagligt för dessa personer att följa ryggmärgen och kämpa emot?

Därför tycker jag att man inte behöver hamna i de moraliska dilemman som Daniel tar upp – om polisen ska ha rätt att ingripa över huvud taget för att förhindra självmord eller annat. Självklart bör polisen ha rätt att ingripa i en situation som den Odell iscensatte.

Något som jag inte berörde i mitt tidigare inlägg är att Odells strapatser finansieras med skattepengar. Naturligtvis bör hon inte få offentligt stöd.

Det är en stor ironi att den svenska välfärdsstaten, som motiveras med att den utjämnar skillnader och gynnar de sämst ställda, ger mångmiljardstöd till överklassens konstarter men mycket mindre till mer folklig konst. Särskilt ironiskt är detta då kulturpersoner i dessa postmoderna tider vägrar tala om kvalitativ eller god konst.

Varför får Västerbottensteatern skattepengar men inte Lövångersrevyn? Varför får Carl-Johan De Geer pengar för sin konst men inte jag eller Coca-Cola? (Notera att Jan Myrdal har livslång statlig inkomstgaranti.)

Irland är en förebild för Sverige

Hedi Bel Habib, fil dr i antropologi, påstod i går på Newsmill att Irlands lågskattepolitik är ett misslyckande.

Bland annat konstaterar Bel Habib att bruttonationalinkomsten (BNI) är cirka en femtedel lägre än bruttonationalprodukten (BNP) eftersom Irland har lånat utomlands och måste använda en del av sin produktion för att betala räntor. Men i tabellen över BNI per capita hamnar Irland ändå på elfte plats i världen, före både Storbritannien och Japan.

Irland har drabbats hårt av finanskrisen, men det har många andra tillväxtländer också gjort. Ett mönster som går igen i många länder, inklusive Sverige, är att BNP per capita sjunker till 2005 års nivå på grund av krisen. Detta verkar gälla även Irland.

Bel Habib menar också att Irland har eftersatt sjukvård. Det kan stämma, men syns i så fall inte i statistiken över medellivslängd. Sedan 1982 har Irland stigit från plats 34 till plats 29 i rankingen över länder med högst medellivslängd.

En del av författarens argumentation baseras på den typ av protektionistiska tänkande som varit dominerande i bland annat Latinamerika, där en viss typ av ekonomisk aktivitet inte anses fin nog för den egna ekonomin. Det är enligt den logiken som Nederländerna bör vara utfattigt eftersom man exporterar tulipaner och norra Norrland utfattigt eftersom vi exporterar malm och timmer.

Den låga tillväxten Latinamerika hade under 1900-talet visade att den teorin är fel. All tillväxt är god tillväxt. Att som politiker försöka styra om resurserna i ekonomin, exempelvis från industri till forskning och utveckling som Bel Habib förespråkar i Irlands fall, blir bara kontraproduktivt.

Irland förblir en förebild bland Europas länder. Genom skattesänkningar och avregleringar – i enlighet med den samlade ekonomkårens rekommendationer – har landet gått från ett av Europas fattigaste till ett av kontinentens rikaste länder. Vänsterns bortförklaringar håller inte.

Odell borde kanske ha friats

Konststudenten Anna Odell dömdes i dag till dagsböter för oredligt förfarande och våldsamt motstånd i samband med att hon spelade psykiskt sjuk och skjutsades av polisen till psykakuten i januari i år.

Det var bra att Odell genomförde sitt experiment, även om det snarare borde kallas undersökande journalistik än konst. Experimentet visar samtidigt att konst och journalistik kan ligga nära varandra – båda har i uppgift att provocera och granska.

Det behövs tvångsåtgärder i psykiatrin men de måste ständigt granskas och ifrågasättas. Det enda sättet att få en uppriktig bild av hur psykiatrin ser ut inifrån är att göra som Odell. Rättsväsendet bör därför ha överseende med att hon upptog vårdresurser.

Ord verkar stå mot ord om vem som använde våld först – Odell eller polisen. Odell hävdar att polisen började och om det stämmer så är ett frikännande inte orimligt.

Anna Odell hade vid tillfället inte begått något brott men polisen använde tvångsåtgärder mot henne. Vi kan alla sätta oss in i hur kränkande det är att hållas fast. Varje försök till motstånd uppfattas av polismannen som en anledning att ytterligare eskalera våldet och använda större kraft, när anledningen till motståndet kanske är att polisen använde våld från början.

Odell har med sitt konstverk kommit med ett värdefullt bidrag till samhällsdebatten. Vi behöver en ständigt pågående debatt om polisens och psykiatrins tvångsmöjligheter.

AB 1 | AB 2 | AB 3 | Nyheter 24 | TV 4 | GP | HD | Expressen | SvD 1 | SvD 2 | SvD 3 | SvD 4 | SvD 5 | SvD 6 | DN 1 | DN 2 | DN 3

Fortsätt hålla i plånboken, Borg!

Vi i Moderaternas högerflank har länge varit skeptiska mot Anders Borg och hans inflytande på partiet.

Men i en fråga har Borg haft rätt och hans motståndare fel: betydelsen av ansvarsfulla statsfinanser. Under de goda åren krävde ekonomer som Assar Lindbeck och organisationer som Svenskt Näringsliv (SN) att staten och kommunerna skulle sätta sprätt på överskotten. Borg sade nej och staten gjorde mångmiljardöverskott.

Med facit i hand ångrar Lindbeck och SN med säkerhet att de framförde sådana krav eftersom vi då skulle ha haft ett avsevärt sämre utgångsläge när finanskrisen slog till. Visserligen var det mycket få som förutsåg att finanskrisen skulle komma – men en hel del av poängen med sparande är ju att vara beredd för just oförutsedda händelser.

Nu hörs återigen rop på att skruva på utgiftskranen, bland annat från vänsterbloggen Alliansfritt Sverige. Denna gång enligt "gammalkeynesianska" teorier, som Borg uttryckte det. Staten ska parera kortsiktiga variationer i privat efterfrågan genom att öka statsutgifterna, är tanken.

Konjunkturinstitutet (KI) gör i denna fråga sin plikt och konstaterar att ur en rent keynesiansk kortsiktig synvinkel så bör staten spendera mer. Men den som styr Sverige måste ta hänsyn till mer än bara konjunkturen. När institutets generaldirektör Mats Dillén framträdde i Aktuellt häromdagen var han också noga med att påpeka att KI:s rekommendationer baserar sig på en snäv analys av kortsiktiga ekonomiska effekter.

Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har rätt när de konstaterar att det är lätt att höja statsutgifterna men nästan omöjligt att sänka dem. I stället får vi en permanent utvidgning av den offentliga sektorn, en politik som går stick i stäv med vad i princip alla nationalekonomer på organisationer som OECD rekommenderar. (Organisationer vars rekommendationer vänsterbloggarna nu helt plötsligt påstår sig vilja följa.)

Rätt politik är därför att fortsätta hålla i plånboken och inte ge vika för kraven på pengaregn. Det är det bästa för Sverige.

SvD | Expressen | Aftonbladet 1 | Aftonbladet 2 | DN 1 | DN 2

BNP: dåligt i teorin, bra i praktiken

Anders Wijkman har letat fram sina gamla samhällskunskapsböcker och upprepar på DN Debatt kritiken som där finns mot BNP-begreppet.

Wijkman börjar med att göra några elementära fel som ger ett okunnigt intryck, genom att blanda ihop ökad tillväxt och ökad BNP. (Om tillväxten är positiv så ökar BNP, om tillväxten ökar så ökar BNP-ökningen.)

Ett annat missförstånd om BNP som Wijkman upprepar är att diverse olyckor och katastrofer höjer BNP. Det kanske de gör på kort sikt om folk arbetar mer, men produktiviteten (BNP per arbetstimme) lär inte öka och på längre sikt är katastrofer naturligtvis dåliga för BNP-utvecklingen eftersom kapital förstörs.

Wijkman hävdar också att användning av torktumlare är en "pluspost" i BNP medan soltorkning av kläder inte är det. I någon mening stämmer det, men Wijkman glömmer att den som soltorkar sina kläder får pengar över som kan användas till annan konsumtion. Användning av torktumlare ökar därmed inte BNP.

Artikeln framför en del god teoretisk kritik mot BNP-begreppet, men ignorerar att i praktiken har BNP visat sig vara en ganska bra indikator på mänskligt välmående. Det är ingen slump att Gapminder har valt att sätta BNP per capita (logaritmisk) på x-axeln i sina diagram.



Det starka sambandet mellan medellivslängd och BNP per capita ovan är slående. De blå länder som avviker från den allmänna trenden är främst aids-drabbade länder i Afrika. Även när det gäller demokrati har BNP per capita en stor betydelse.

Hur står det till med statistikkompetensen?

Cirka 15 000 svenskar kör dagligen onyktra omkring på våra vägar. Ungefär 150 medtrafikanter dödas årligen, och många fler skadas svårt.

Dessa siffror ser man ofta i samband med kampanjer mot rattfylleri. Man kan förstå om man redovisar varje siffra för sig, men varför redovisa båda siffrorna? Då går det ju enkelt att räkna ut att risken för att en rattfyllerist dödar någon är ungefär 1 på 40 000. Den siffran lär inte skrämma särskilt många.

Ännu ett demokratiskt val i Afghanistan

Men hennes berättelse stämmer väl med de tester som flera afghanska medier gjort: det går att tvätta bort märkbläcket som skulle förhindra att en väljare röstar två gånger. (SR)

Det faktum att medier kritiskt kan granska ett val visar att Afghanistan har gjort stora framsteg sedan 2001. Det återstår att se hur många brister som fanns när valet genomfördes, men utgången av valet kommer knappast att påverkas. EU:s valobservatörer anser att valet gick "generallt sett rätt till".

Vänstern sätter som vanligt USA-hat före demokrati och mänskliga rättigheter. De saknar helt sinne för proportioner och kräver att trupperna dras tillbaka för att valet som genomfördes inte var perfekt, men ignorerar att valet inte hade genomförts över huvud taget om inte USA och Storbritannien hade störtat talibandiktaturen 2001.

DN 1 | DN 2 | Expressen

Yttrandefrihet för idioter – i praktiken

Liberala bloggare har med rätta insett att Aftonbladet kultur redan har rört sig långt bort från rumsrena och demokratiska värderingar, och därför knappt bevärdigat artikeln från i måndags en kommentar.

På samma sätt borde svenska och israeliska myndigheter ha behandlat ärendet. Sverige har yttrandefrihet och staten får inte ens genom uttalanden antyda motsatsen. Därför är pressmeddelandet från svenska ambassaden i Tel Aviv där artikeln fördöms oacceptabelt, och UD bör göra en pudel.

Vi liberala bloggare visar också med reaktionen på UD-uttalandet att yttrandefriheten gäller alla, och att vi är beredda att försvara den. Socialister och fascister däremot brukar vara duktiga på att kräva yttrandefrihet för sig själva men inskränkningar för sina motståndare.

SvD 1 | SvD 2 | SvD Ledarbloggen 1 | Ledarbloggen 2 | DN | Ingerö | Neo | HD | Dagen

Vänsterpartiets smutsiga historia

Fredrik Malm (Fp) skriver om Vänsterpartiets historia på svt.se:

Under Vänsterpartiets första 20 år, på den tiden hette man SKP, var partiet direkt underställt Lenin och Stalins styre i Moskva. Medan socialdemokrater och liberaler i Sverige införde demokrati och välfärdsreformer så var Vänsterpartiet medlem i den kommunistiska internationalen Komintern. Det innebar att partiet tog order från Moskva.

[...]

När sedan Sovjetunionen angrep Finland i vinterkriget så försvarade Vänsterpartiet blint Stalins angreppskrig. När Stalin och Hitler turades om att våldföra sig på Baltikum så drev Vänsterpartiet en aggressiv kampanj för att flyktingarna från Baltikum skulle utvisas.

Sedan kom det kalla kriget. Då fortsatte Vänsterpartiet att stödja Sovjetunionen. Trots en del kritiska uttalanden, när så var nödvändigt av ren självbevarelsedrift i Sverige, så upprätthöll Vänsterpartiet nära och kamratliga förbindelser med regimerna i Öst ända fram till kollapsen 1989.

[...]

Men inget riksdagsparti har under större delen av partiets livstid stått på andra sidan gränsen om demokratin. I Vänsterpartiets fall handlar det om 70 år av partiets 90 år långa historia. Inget riksdagsparti i Sverige har under de tre viktigaste perioderna för Sveriges frihet - demokratins införande, andra världskriget och det kalla kriget - stått på fel sida i samtliga dessa strider.

WHO missleder om hälsa

Rubrik:

Världens hälsoskillnader allt större (TT)

Fakta:

Men snabbast har förbättringen varit i de fattiga länderna. 1960 var medellivslängden 60 procent av de rikas, i dag är den mer än 80 procent av den. (Till världskapitalismens försvar, s. 25)

Germania | Alltid varför

Sverige blir bättre

Jag har återupptäckt den utmärkta bloggen Alltid varför som domineras av den typ av framstegsoptimism som vi i Timbrohögern är så förtjusta i. I sommar har den anonyme bloggförfattaren lyft fram många områden där Sverige gradvis förbättras.

Visste du att

• dödsfall i trafiken per fordon har halverats på tio år?
  
• "barnfattigdomen" har minskat från 22 procent till 12 procent sedan 1997?
  
• andelen niondeklassare som trivs mycket bra i skolan har ökat från 18 till 40 procent sedan 1980-talet?
  
• andelen kariesfria barn har ökat från 22 till 58 procent sedan 1985?
  
• risken att som cyklist dödas i trafiken har minskat med 80 procent sedan 1970?

Ekobluffen exponeras

Tommy Hammarström levererar i dagens Expressen ytterligare ett naturromantiskt stycke flum till försvar för ekologisk odling, men Hammarström erkänner i alla fall att det handlar om just naturromatiskt flum utan vetenskaplig grund.

Forskare på området, främst vid Statens lantbruksuniversitet (SLU), har tillsammans med modiga debattörer som Marit Paulsen i sommar gått till attack mot den ekologiska odlingen med större kraft än tidigare. De visar att ekologiskt jordbruk i själva verket är negativt för miljön, exempelvis för att det krävs upp till dubbla arealen för att producera lika mycket som vid konventionell odling och för att det behövs mer ogräsrensning med maskiner om man slutar bespruta.

Tyvärr är det "naturliga" lockande för många och ekoförespråkarna har till och med fått en egen enhet på SLU, Centrum för uthålligt lantbruk, som till största delen är finansierad direkt av regeringen. Den har till uppdrag att "arbeta fram kunskap som möjliggör att, de av riksdag och regering, uppställda målen för ekologisk produktion ska kunna uppnås". Det vore konstigt om enheten inte gjorde allt för att försvara ekologisk odling. Detta används för att ge sken av en klyfta bland forskarna om miljöeffekterna av ekoodling.

Vad som har kommit bort i debatten är att miljön inte är allt – förhoppningsvis är vi överens om att det finns andra värden än en god miljö. Ett långt och hälsosamt liv till exempel.

De senaste decennierna har priserna på frukt och grönt sjunkit i reella termer, och vi äter allt mer av dessa produkter. Under samma period har dödligheten i cancer och hjärt–kärl-sjukdomar minskat och vi lever längre än någonsin förr.



Grafik: Jordbruksverket


Dödlighet i hjärtinfarkt. Grafik: Alltid varför


Dödlighet i cancer. Grafik: Alltid varför

En inte allt för vågad slutsats är därför att om priserna på frukt och grönt stiger – exempelvis för att politikerna missgynnar konventionell odling eller för att konsumenter känner sig tvingade av sociala normer att köpa ekologiskt – så kommer fler att dö i dessa sjukdomar än vad som annars hade varit fallet.

Därför får man inte ignorera prisaspekten på ekologisk odling. Förespråkare och motståndare är överens om att det är dyrare att odla exempelvis grönsaker ekologiskt. Vilken effekt får dyrare grönsaker på folkhälsan?

TV 4 | SVT | SvD 1 | SvD 2