28 september 2009

Den fria marknaden revolutionerar jordbruket

I en ny vetenskaplig artikel presenteras ett index över regleringen av jordbruket i 88 fattiga länder, där 4 är mest reglering (statligt monopol över inköp eller liknande) och 1 är en helt fri marknad.

Några slutsatser:
  • Jordbruksmarknaderna har blivit friare med tiden, genom exempelvis avskaffande av monopol och friare handel.
  • Fattiga länder har mer regleringar än rika länder.
  • Regleringar missgynnar jordbrukare.
  • Regleringarna av jordbruket minskar när landsbygdsbefolkningen får mer att säga till om i politiken.
  • Vänsterregeringar tenderar att öka jordbrukets regleringsbörda.
Grad av reglering under 30 år

Källa: Paola Giuliano & Diego Scalise (2009), "The Political Economy of Agricultural Market Reforms in Developing Countries", The B.E. Journal of Economic Analysis & Policy 9 (1)

Under större delen av 1900-talet var jordbruket i fattiga länder hårt reglerat av staten. I detta var länderna påhejade av västerlänningar som Gunnar Myrdal. Under 1980-talet blev jordbruket friare i de flesta länder.

Sedan dess har mänskligheten upplevt den kraftigaste fattigdomsminskningen i historien:


Andel av jordens befolkning som lever på mindre än en dollar om dagen.
Källa: Världsbanken

27 september 2009

HAX i Hägglunds fotspår

Henrik Alexandersson skriver väl – i bästa Göran Hägglund-stil – om vänsterintellektuella och byråkrater som underkänner vanliga människors önskningar och val.

25 september 2009

S vill ha vinstmaximering före socialt ansvar

Socialdemokraterna gick i kvällens Aktuellt till attack mot regeringen för att man tyglat Apotekets planer på att befästa sin marknadsposition innan avregleringen och bli ett apotekmarknadens Telia.

Med hänvisning till aktiebolagslagen kritiserar Socialdemokraterna regeringen för att den vill att Apoteket, i egenskap av statligt monopol, ska ta ett socialt ansvar. Socialdemokraterna tycker i stället att Apoteket endast ska ta hänsyn till det råa vinstintresset.

Socialdemokraternas omfamning av principen om vinstmaximering är naturligtvis välkommen. Men när det gäller statliga monopol måste man ta hänsyn till annat. Eftersom staten har haft monopol på läkemedelsförsäljning i 40 år måste den också se till att den apoteksmarknad som nu skapas blir sund och konkurrensutsatt.

SVT | GP 1 | GP 2 | Dagens Media | DN 1 | DN 2 | DN 3 | SvD 1 | SvD 2

Liberalt lästips

Germaniabloggen skriver om rösträtt versus andra rättigheter.

24 september 2009

En åsikt är inte jäv

Nu kommer återigen anklagelser om jäv mot domare i upphovsrättsmål. Detta eftersom två av domarna är medlemmar i föreningar för upphovsrätt, grundade 1908 respektive 1954.

Jävsanklagelserna är what we in Norrland call "tjoller". Hur kan det vara jäv att vara med i föreningar som stödjer en av hörnstenarna i västerländsk rätt? Upphovsrätten är grundlagsskyddad i Sverige.

Skulle det på samma sätt vara jäv om domaren var med i en förening mot mord?

Pirathaveristerna gör sig bara irrelevanta genom denna typ av anklagelser.

DN | SvD | Expressen | P3 nyheter

20 september 2009

Kvinnor har bättre livschanser

Debatten om Göran Hägglunds attack på vänsteretablissemanget fortsätter. I går replikerade förre JämOn Claes Borgström. I artikeln riktar han in sig på Hägglunds kritik mot genusforskningen: "I Sverige pågår en systematisk diskriminering av kvinnor. Inte av varje enskild kvinna men av kvinnor som grupp."

"[R]iktig frihet är att kunna förverkliga sitt eget liv", skriver Borgström. Genom att använda en enkätundersökning kan man granska vilka chanser män och kvinnor har att förverkliga sina liv. Detta är vad svenska gymnasister svarade på frågan "Vad tror du kommer att vara viktigast för dig när du är 35 år?":

LivsmålFördelKommentar
1. Vara friskKvinnorKvinnor lever längre
2. Någon att bo ihop med och ha barn medKvinnorFler män är barnlösa
3. Intressant arbeteLiten skillnad
4. Vara tillsammans med familj, föräldrar och syskonNågot fler kvinnor
5. Bra bostadFler män är hemlösa, i övrigt liten skillnad
6. Klara mig bra i yrkeslivetMänFler män blir chefer
7. Tjäna pengarMänMän har högre inkomst
8. Träffa kompisarIngen skillnad
9. Resa utomlandsIngen skillnad
10. Vara ute i naturenNågot fler kvinnor
Källa: Kieser, Jan & Rydén, Kjell (1995), Samhällsboken, s. 119

Som synes verkar kvinnor ha en fördel på de områden som ansågs som viktigast, medan områden där män överlag lyckas bättre hamnar längre ned på listan. Samhällsdebatten handlar till stor del om fina chefspositioner och styrelseposter. Men endast 3,6 procent – sextonde plats i listan – av ungdomarna uppger att "en aktad ställning i samhället" är något som kommer att vara viktigt för dem i framtiden.

Inkomstskillnaden debatteras också friskt. Vem i familjen som bestämmer över hur de intjänade pengarna ska spenderas diskuteras mindre, men är kanske en mer intressant diskussion om man vill prata makt och inflytande.

Martha Barletta skriver i sin bok att kvinnor svarar för 85 procent av de amerikanska hushållens inköp. Hon uppger att kvinnor köper 65 procent av alla bilar, 92 procent av alla semestrar, 66 procent av alla datorer, 60 procent av alla herrkläder (!) och 93 procent av all mat. Genom sina inköp kontrollerar kvinnor över hälften av USA:s BNP. Samma mönster torde gälla i Sverige. (Se gärna Barlettas presentation.)

Borgströms två återstående argument för att det finns en könsmaktsordning i Sverige är att kvinnor "står för merparten av det obetalda hemarbetet" och att "[m]äns våld mot kvinnor är omfattande". Man kan konstatera att män i genomsnitt arbetar en kvart mer per dygn än kvinnor, om man räknar in hemarbetet, och att män oftare utsätts för våld.

Vad är då anledningen till att feministerna, trots det som redovisats ovan, tycker att kvinnor som grupp är underordnade män? Förmodligen handlar det om en Marx-inspirerad fixering vid makt. Men människor i gemen är inte särskilt intresserade av makt för maktens skull. Och om männen med makt har försökt göra samhället så gynnsamt som möjligt för män så har de misslyckats ganska grovt.

Se även: DN:s ledare | Newsmill | Tanja Bergkvist | Pelle Billing | P J Anders Linder | Genusnytt

18 september 2009

Hägglund har bra poänger

Göran Hägglunds utspel har, liksom förra gången, mötts av hätsk kritik. Kritiken handlar främst om två punkter.

För det första att Hägglund hycklar eftersom hans parti företräder en moraliserande syn på bland annat alkohol och homosexualitet. Men man måste kunna hålla två saker i huvudet samtidigt. Hägglunds utspel handlar om något annat.

För det andra att Hägglund uppvisar något slags USA-inspirerad antiintellektualism och populism. Det är svårt att hitta belägg för denna tolkning i artikeln. Snarare vänder sig Hägglund mot den postmodernism som sätter ideologi före kunskap och som dyker upp då och då i debatten och i samhällsvetenskapen. Två exempel är genusvetenskapen och queerteorin som utgår ifrån att könsidentiteten respektive den sexuella läggningen är sociala konstruktioner och inte biologiskt bestämda – ett antagande som är uppenbart nonsens och motbevisat.

Utspelets kärna kan sägas vara att det svenska samhället överlag är ganska bra, och att människor oftast är rationella och kapabla att fatta beslut åt sig själva. Det finns ofta en god anledning till att samhället ser ut som det gör och att människor gör de val de gör. Detta synsätt ligger nära det som framförs av exempelvis Johan Norberg i När människan skapade världen.

Mot detta står kulturradikalers teorier om att människor luras att göra fel val av ondskefulla sociala eller kommersiella krafter. Exempelvis hävdas att problemet med segregation inte är att miljonprogramsområdena är drabbade av utanförskap utan att personer i fina villaområden lever ordnade liv med jobb.

Göran Hägglund är något viktigt på spåren.

17 september 2009

Den typiska människan har tv, bor i en stad och röstar

På sidan 24 i senaste numret av Neo skriver jag om hur en representativ människa lever. Den klassiska bilden är att medianmänniskan, medel-Chang, lever ett kort och extremt fattigt liv utan moderniteter. Denna bild har varit sann tidigare, under förra århundradet. Då gällde att den typiska människan

... är 22 år gammal (1970)
... kommer att leva i 59 år (1970)
... har fyra eller fem barn (1970-talet)
... bor på landsbygden (2006)
... arbetar med jordbruk (1990-talet)
... lever på 450 kr per månad (1981)
... aldrig har ringt ett telefonsamtal (1990-talet)
... saknar tillgång till dricksvatten och avlopp av acceptabel standard (1980-talet)
... inte har tillgång till elektricitet (1970-talet)
... går hungrig (början av 1900-talet)
... inte lever i en demokrati (1990-talet)
... inte kan läsa eller skriva (1940-talet).

Men denna bild stämmer inte i dag, tack vare stora framsteg de senaste decennierna. Den typiska människan i dag

... är 28 år gammal (CIA)
... kommer att leva i 67 år (FN)
... har två eller tre barn (FN)
... bor i en stad, men inte i slummen (Världsbanken, FN)
... arbetar med försäljning eller andra tjänster (Världsbanken)
... lever på 750 kr per månad (Världsbanken)
... har en tv och en mobiltelefon (Världsbanken, FN)
... har tillgång till rinnande vatten, elektricitet och avlopp av acceptabel standard (WHO, Världsbanken, IEA)
... får tillräckligt med mat (FAO)
... har rösträtt och utnyttjar den rätten (Freedom House, Idea)
... har gått i skola i nio år och kan läsa och skriva (Unesco).

Nu går vi till motreaktion mot kultureliten

Kristdemokraternas Göran Hägglund har en angelägen artikel på dagens DN Debatt. Förhoppningsvis blir Högglunds mediala offensiv början på en folklig motreaktion mot dagens verklighetsfrånvända sociologer, litteraturvetare, konstnärer och teologer ("70-talet ringde och ville ha sina akademiker tillbaka").

Om pappa gillar att stå vid grillen så är han en del av en världsomspännande könsmaktsordning som förtrycker kvinnor. Dagens pensionärsgeneration byggde inte upp Sverige med flit och sparande, utan genom att exploatera u-länderna och förstöra miljön, förkunnar kulturvänstern. Vill vi inte prata med främlingar på bussen är vi en del av ett kallt samhällsklimat, och förekomsten av parkstolar förstoras av DN Kultur upp till en social förändring med stora negativa konsekvenser.

När vanligt folk föredrar villa och bil framför grå hyreshus och trång kollektivtrafik har man naturligtvis valt fel enligt kultureliten. Detsamma om man faktiskt tycker att Coop Forum och Ica Maxi är ganska praktiska ställen att handla på jämfört med småskaliga kvartersbutiker. Och den som tycker att barnen kan förtjäna en studsmatta eller att en platt-tv kan förgylla familjestunderna i soffan är förstås inlurad i ett ekorrhjul av reklam, konsumtion och arbete.

Hägglunds angrepp på dessa postmoderna stollerier är mycket välkommet inlägg i kulturdebatten. Allt för länge har kulturkoftorna stått oemotsagda.

14 september 2009

MUF vill ha fri invandring

Denna helg tillbringade jag på Ekerö för att representera Västerbotten på Moderata ungdomsförbundets arbetsstämma. Glädjande nog bifölls mitt förslag om fri invandring enhälligt. Norra Västerbotten och Västerbottens folkblad återger MUF Skellefteås pressmeddelande i frågan.

Tillägg: Även på SVT Västerbottensnytts hemsida.

11 september 2009

Goda nyheter: fler barn

Alltid varför och SR rapporterar om ny forskning som har kommit fram till att det vanliga mönstret att rika människor föder färre barn verkar brytas någonstans i gränslandet mellan utvecklings- och industriländer. Där vänder kurvan upp igen och det ser ut som att rikare länder har högre fertilitet, inte lägre. Amerikaner föder exempelvis betydligt fler barn än ryssar.

Det verkar lite magstarkt att utifrån dessa observationer öppna upp för möjligheten att fertilitetskurvan är J-formad, det vill säga att människor i riktigt rika länder kommer att få tiotals barn i framtiden.

Detta skulle i längden förvandla jorden till ett Coruscant med biljoner invånare. Det vore trevligt, men kommer knappast att inträffa. En mer realistisk gissning är att fertiliteten tenderar att på lång sikt hålla sig kring reproduktionstalet 2,1 och att jordens befolkning därför kommer att stanna kring nio miljarder – FN:s uppskattning – när hela världen har industrialiserats och lyfts ur fattigdom mot slutet av detta århundrade.

08 september 2009

Inga skattepengar till Anna Odell

Läsvärde MUF:aren Daniel Langkilde – utsedd till sommarens bästa MUF-bloggare – kommenterar mitt blogginlägg om Anna Odell där jag lutar åt att denna borde ha friats.

Jag menar bland annat att någon som försvarar sig mot en tvångshandling från polisens sida kanske inte bör dömas för detta om man inte också har begått något brott. Behöver det finnas en motsägelse i att polisen har rätt att omhänderta personer de uppfattar som psykiskt sjuka, och som kan skada sig själva eller andra, men att det samtidigt inte är olagligt för dessa personer att följa ryggmärgen och kämpa emot?

Därför tycker jag att man inte behöver hamna i de moraliska dilemman som Daniel tar upp – om polisen ska ha rätt att ingripa över huvud taget för att förhindra självmord eller annat. Självklart bör polisen ha rätt att ingripa i en situation som den Odell iscensatte.

Något som jag inte berörde i mitt tidigare inlägg är att Odells strapatser finansieras med skattepengar. Naturligtvis bör hon inte få offentligt stöd.

Det är en stor ironi att den svenska välfärdsstaten, som motiveras med att den utjämnar skillnader och gynnar de sämst ställda, ger mångmiljardstöd till överklassens konstarter men mycket mindre till mer folklig konst. Särskilt ironiskt är detta då kulturpersoner i dessa postmoderna tider vägrar tala om kvalitativ eller god konst.

Varför får Västerbottensteatern skattepengar men inte Lövångersrevyn? Varför får Carl-Johan De Geer pengar för sin konst men inte jag eller Coca-Cola? (Notera att Jan Myrdal har livslång statlig inkomstgaranti.)

07 september 2009

Irland är en förebild för Sverige

Hedi Bel Habib, fil dr i antropologi, påstod i går på Newsmill att Irlands lågskattepolitik är ett misslyckande.

Bland annat konstaterar Bel Habib att bruttonationalinkomsten (BNI) är cirka en femtedel lägre än bruttonationalprodukten (BNP) eftersom Irland har lånat utomlands och måste använda en del av sin produktion för att betala räntor. Men i tabellen över BNI per capita hamnar Irland ändå på elfte plats i världen, före både Storbritannien och Japan.

Irland har drabbats hårt av finanskrisen, men det har många andra tillväxtländer också gjort. Ett mönster som går igen i många länder, inklusive Sverige, är att BNP per capita sjunker till 2005 års nivå på grund av krisen. Detta verkar gälla även Irland.

Bel Habib menar också att Irland har eftersatt sjukvård. Det kan stämma, men syns i så fall inte i statistiken över medellivslängd. Sedan 1982 har Irland stigit från plats 34 till plats 29 i rankingen över länder med högst medellivslängd.

En del av författarens argumentation baseras på den typ av protektionistiska tänkande som varit dominerande i bland annat Latinamerika, där en viss typ av ekonomisk aktivitet inte anses fin nog för den egna ekonomin. Det är enligt den logiken som Nederländerna bör vara utfattigt eftersom man exporterar tulipaner och norra Norrland utfattigt eftersom vi exporterar malm och timmer.

Den låga tillväxten Latinamerika hade under 1900-talet visade att den teorin är fel. All tillväxt är god tillväxt. Att som politiker försöka styra om resurserna i ekonomin, exempelvis från industri till forskning och utveckling som Bel Habib förespråkar i Irlands fall, blir bara kontraproduktivt.

Irland förblir en förebild bland Europas länder. Genom skattesänkningar och avregleringar – i enlighet med den samlade ekonomkårens rekommendationer – har landet gått från ett av Europas fattigaste till ett av kontinentens rikaste länder. Vänsterns bortförklaringar håller inte.