08 september 2009

Inga skattepengar till Anna Odell

Läsvärde MUF:aren Daniel Langkilde – utsedd till sommarens bästa MUF-bloggare – kommenterar mitt blogginlägg om Anna Odell där jag lutar åt att denna borde ha friats.

Jag menar bland annat att någon som försvarar sig mot en tvångshandling från polisens sida kanske inte bör dömas för detta om man inte också har begått något brott. Behöver det finnas en motsägelse i att polisen har rätt att omhänderta personer de uppfattar som psykiskt sjuka, och som kan skada sig själva eller andra, men att det samtidigt inte är olagligt för dessa personer att följa ryggmärgen och kämpa emot?

Därför tycker jag att man inte behöver hamna i de moraliska dilemman som Daniel tar upp – om polisen ska ha rätt att ingripa över huvud taget för att förhindra självmord eller annat. Självklart bör polisen ha rätt att ingripa i en situation som den Odell iscensatte.

Något som jag inte berörde i mitt tidigare inlägg är att Odells strapatser finansieras med skattepengar. Naturligtvis bör hon inte få offentligt stöd.

Det är en stor ironi att den svenska välfärdsstaten, som motiveras med att den utjämnar skillnader och gynnar de sämst ställda, ger mångmiljardstöd till överklassens konstarter men mycket mindre till mer folklig konst. Särskilt ironiskt är detta då kulturpersoner i dessa postmoderna tider vägrar tala om kvalitativ eller god konst.

Varför får Västerbottensteatern skattepengar men inte Lövångersrevyn? Varför får Carl-Johan De Geer pengar för sin konst men inte jag eller Coca-Cola? (Notera att Jan Myrdal har livslång statlig inkomstgaranti.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar