30 november 2009

Nya, friska krafter i Skellefteåmoderaterna



I dag meddelade Moderaterna i Skellefteå att Andreas Löwenhöök tar över som gruppledare. Andreas vann provvalet stort och föreslogs av oss i nomineringskommittén att stå överst på kommunvalsedeln nästa år.

Med nya förmågor i ledningen är Skellefteåmoderaterna väl rustat inför kommande valrörelse och mandatperiod. Allians för Skellefteå står starkare än någonsin – tillsammans är Andreas, Maria, Håkan och Helena beredda att styra Skellefteå efter 2010.

SVT | NV | VF

Domstolar upphäver minaretförbud?

I går efterlyste jag en förnyad demokratidebatt med anledning av att Schweiz förbjuder minareter. Daniel Langkilde bidrar till en sådan debatt på sin blogg.

Det kan också visa sig att det finns spärrar mot majoritetsstyret i Schweiz som skyddar minoritetens rättigheter. Amnesty hävdar att förbudet kan komma att upphävas av landets författningsdomstol eller av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Ett sätt att stärka individens rättigheter i Sverige kan därmed vara att ge Europadomstolen en betydligt större roll.

DN 1 | DN 2 | Expressen | Dagen | SR | Aftonbladet | SvD

29 november 2009

Schweiz visar att majoritetsstyret måste begränsas

Resultatet av folkomröstningen i Schweiz som förbjuder minareter visar på vikten av en begränsning av majoritetsstyret. Bara för att 57 procent har röstat för att inskränka den privata äganderätten betyder det inte att det är rätt. Förhoppningsvis kan den här folkomröstningen leda till en förnyad demokratidebatt i Sverige som gör att vi får en författningsdomstol som kan garantera individens rättigheter mot övergrepp från majoriteten.

Swissinfo | SvD | DN

28 november 2009

Kapitalism ger välstånd

Både en enkel jämförelse av världens länder och i princip all forskning bekräftar det som få har förnekat sedan murens fall: Mer kapitalism gör länder rikare och minskar fattigdomen.

Så fungerar ekonomisk frihet

Ekonomisk frihet är friheten att äga saker, inte betala så mycket skatt, handla med andra människor och länder och driva företag utan statliga restriktioner – i princip ett annat ord för kapitalism och marknadsekonomi. Ekonomisk frihet beskrivs tillsammans med social frihet som en av liberalismens två huvudingredienser. Det finns två index som betygsätter graden av ekonomisk frihet i världens länder.

Economic Freedom of the World sätter poäng på friheten inom fem kategorier (fritt översatt):

  • Statens storlek
  • Rättstat och äganderätt
  • Frihet från inflation
  • Frihandel
  • Regleringar av kredit, arbetsmarknad och kommers
Index of Economic Freedom bedömer den ekonomiska friheten i tio kategorier:
  • Kommersiell frihet
  • Frihandel
  • Frihet från skatter
  • Statens storlek
  • Frihet från inflation och priskontroller
  • Frihet för utländska företag att investera
  • Finanssektorns frihet
  • Äganderätt
  • Frihet från korruption
  • Frihet på arbetsmarknaden

Ekonomisk frihet ger välstånd

Detta klassiska diagram som förekommer i varje upplaga av rapporten Economic Freedom of the World används ofta för att påvisa kopplingen mellan ekonomisk frihet och välstånd. Man delar in världens länder i fjärdedelar (kvartiler) efter ekonomisk frihet. Det visar sig att de mest fria länderna är rikast. För en svensk publik är diagrammet kanske mest bekant från Johan Norbergs bestseller Till världskapitalismens försvar.

Ett mer informativt diagram är ett där varje land motsvaras av en punkt. Ett antal länder har uteslutits ur diagrammet för att ge en mer rättvis bild: oljeländerna Ekvatorialguinea, Kuwait, Norge, Oman, Saudiarabien, Förenade arabemiraten och Qatar, samt Luxemburg vars många utländska arbetare snedvrider statistiken.

En regressionsanalys visar att ungefär hälften av variationen i BNP per person i världen kan förklaras med att den ekonomiska friheten varierar. Det är ett tydligt resultat.


Källor: 2009 Index of Economic Freedom, CIA

Tack till Alltid varför för diagrammet, som jag har ändrat något. I diagrammet ovan är det lite grötigt vid de fattiga länderna; Alltid varförs diagram visar bättre att det finns ett samband mellan rikedom och frihet även i den gruppen.

Mer frihet – mindre fattigdom


Den fattigaste tiondelens inkomst i respektive land.

Diagrammet över de fattigas inkomst förmedlar samma tydliga budskap: de fattigaste i samhället har det betydligt bättre i mer ekonomiskt fria samhällen. Detta är som man kan förvänta sig eftersom forskningen är tydlig med att tillväxt minskar fattigdomen. (Adams 2004)

Även historien visar på ett starkt samband mellan ekonomisk frihet och fattigdom. De senaste tre decennierna har den extrema fattigdomen i världen minskat mer än någonsin tidigare, samtidigt som vi har sett den kanske största ökningen av ekonomisk frihet i historien.


Källor: Världsbanken, Economic Freedom of the World: 2009 Annual Report (snitt av 102 länder)

Tillväxt och ekonomisk frihet – en forskningsgenomgång

Standardinvändningen mot en sådan här analys är att korrelation inte är samma sak som kausalitet. Bara för att rikedom och ekonomisk frihet förekommer samtidigt behöver det inte betyda att det finns ett orsaksförhållande. Det är en korrekt invändning och förmodligen finns ett ett tvåvägsförhållande mellan ekonomisk frihet och rikedom: ekonomisk friheten ökar tillväxten och rikare människor sätter större värde på äganderätt, låg inflation och friheten att investera sina pengar som man vill.

Det finns en stor mängd forskning som har försökt bena ut detta orsaksförhållande. Man drar nytta av att det finns data för ekonomisk frihet från 1970-talet och framåt. Med betydligt mer avancerade analyser än den ovan undersöker man om det går att påvisa att ekonomisk frihet orsakar högre tillväxt. Svaret är ja.

de Haan och Sturm (1999) undersökte perioden 1975–1990 och drog slutsatsen att ökad ekonomisk frihet orsakar högre tillväxt; det verkade dock inte som att en redan hög nivå på ekonomisk frihet påverkade tillväxten.

Carlsson & Lundström (2001) undersökte hur den ekonomiska friheten under perioden 1970–1990 påverkade tillväxten 1975–1995 för 74 länder. Slutsatsen är att en poäng mer ekonomisk frihet på en tiogradig skala höjer tillväxten med 0,7 procentenheter. Carlsson & Lundström drar också slutsatsen att två aspekter av ekonomisk frihet – statens storlek och frihandel – verkar sänka tillväxten. De konstaterar dock att de flesta tidigare studier inte har dragit denna slutsats.

Berggren & Jordahl (2005) granskar Carlsson & Lundström (2001) och en närmare analys visar att frihandelns inverkan på tillväxten troligen är positiv samt att statens storlek inte har någon påverkan.

Bengoa & Sanchez-Robles (2003) studerar 18 länder i Latinamerika 1970–1999 och konstaterar att en högre ekonomisk frihet ökar mängden investeringar från utländska företag, något som i sin tur höjer tillväxten. De går också igenom tidigare forskning och konstaterar att det även finns ett direkt orsaksförhållande mellan ekonomisk frihet och tillväxt.

Heckelman (2000) erkänner att det finns en orsaksproblematik och använder en metod som kallas Grangerkausalitet för att utreda saken. Han går undersöker 147 länder för åren 1991–1997 och resultatet är tydligt: först kommer ekonomisk frihet, sedan tillväxt – inte tvärtom. För de olika komponenterna i ekonomisk frihet blir bilden mer svårtolkad, men analysen visar att varje komponent (med olika grad av osäkerhet) höjer tillväxten. På ett område hittades ett omvänt orsaksförhållande: tillväxt verkar höja statsutgifterna som andel av ekonomin.

Även Dawson (2003) använder Grangerkausalitet och kommer fram till att en hög nivå på ekonomisk frihet orsakar ekonomisk tillväxt. Dessutom finner han ett tvåvägssamband mellan förändringen i ekonomisk frihet och tillväxt. Liksom Hackelman (2000) finner Dawson att tillväxt ökar statsutgifternas andel av ekonomin. Dawson konstaterar också att det finns ett orsaksförhållande mellan politisk och ekonomisk frihet – först kommer demokrati, sedan kommer ekonomisk frihet.

Nelson & Singh (1998) undersökte 67 mycket fattiga länders tillväxt under 1970- och 80-talen. De kom fram till att både demokrati och ekonomisk frihet är bra för ekonomin. Ett land som höjer sin demokratipoäng med ett på en 14-gradig skala höjer den årliga tillväxten med 0,14 procentenheter. Tio poäng mer ekonomisk frihet på en hundragradig skala höjer tillväxten med 0,5 procentenheter.

Vega-Gordillo & Álvarex-Arce (2002) undersöker orsaksförhållandena mellan demokrati, ekonomisk frihet och tillväxt. De konstaterar att ekonomisk frihet och demokrati förstärker varandra, att ekonomisk frihet ökar tillväxten och att tillväxt ökar graden av demokrati. Effekten av tillväxt på ekonomisk frihet var inte signifikant. Man konstaterar också att demokrati ökar tillväxten, men att i den övriga forskningen är effekten oklar på detta område.

Khalil, Ellaboudy & Denzau (2007) skriver: "Våra empiriska resultat bekräftar det starka förhållande som många artiklar för fram mellan ekonomisk frihet och ekonomisk utveckling. Våra resultat bekräftade vårt antagande i vilket både äganderätt och ekonomisk frihet signifikant och positivt främjar ekonomisk tillväxt i OECD-länder."

I en kritisk artikel granskar Doucouliagos (2005) forskningen om ekonomisk tillväxt med hjälp av statistiska metoder. Han hävdar att hela området lider av en tendens att snedvrida resultaten så att den positiva effekten av ekonomisk frihet överdrivs. Enskilda forskare har inte gjort något fel, men litteraturen avviker från vad man kan förvänta sig om urvalen varit slumpmässiga. Men, betonar Doucouliagos, "[d]etta betyder inte att det inte finns någon ekonomisk frihet–ekonomisk tillväxt-koppling. Bevisen indikerar en positiv inverkan på ekonomisk tillväxt."

Sala-i-Martin (2002) summerar forskningen om ekonomisk tillväxt. Två slutsatser är: "Institutioner (såsom fria marknader, äganderätt och rule of law) är viktiga för tillväxten." "Mer öppna ekonomier tenderar att växa fortare."

Trots att världen är extremt komplex och trots att det finns berättigad kritik mot hur man mäter ekonomisk frihet och BNP så går det alltså att slå fast med stor säkerhet att mer ekonomisk frihet ger högre ekonomisk tillväxt. Forskningens budskap är tydligt: vi måste snabba på reformtakten för att kunna accelerera fattigdomsminskningen.

Som väntat blir resultaten något mer oklara när man undersöker i detalj vilka delar av ekonomisk frihet som främjar tillväxt. En del av meningen med ett index är ju att eventuella brister och osäkerheter i komponenterna som utgör indexet ska ta ut varandra. Men överlag är lärdomen från denna forskning otvivelaktig.

Litteratur

Adams, Richard H. (2004), "Economic Growth, Inequality and Poverty: Estimating the Growth Elasticity of Poverty", World Development 32 (12)

Bengoa, Marta & Sanchez-Robles, Blanca (2003), "Foreign direct investment, economic freedom and growth: new evidence from Latin America", European Journal of Political Economy 19

Berggren, Niclas & Jordahl, Henrik (2005), "Does Free Trade Really Reduce Growth? Further Testing Using the Economic Freedom Index", Public Choice 122 (1–2)

Carlsson, Fredrik & Lundström, Susanna (2001), "Economic Freedom and Growth: Decomposing the Effects", Göteborgs universitet, Working Paper in Economics nr 33

Dawson, John W. (2003), "Causality in the freedom–growth relationship", European Journal of Political Economy 19

Doucouliagos, Chris (2005), "Publication bias in the economic freedom and economic growth literature" i Roberts, Colin J. & Stanley, T. D., Meta-regression analysis: issues of publication bias in economics (Wiley-Blackwell)

de Haan, Jakob & Sturm, Jan-Egbert (1999), "On the relationship between economic freedom and economic growth", University of Groningen

Heckelman, Jac C. (2000), "Economic freedom and economic growth: a short-run causal investigation", Journal of Applied Economics 3 (1)

Khalil, Mahmoud, Ellaboudy, Shereef & Denzau, Arthur (2007), "The Institutions and Economic Development in the OECD", International Research Journal of Finance and Economics (12)

Nelson, Michael A. & Singh, Ram D. (1998), "Democracy, Economic Freedom, Fiscal Policy, and Growth in LDCs: A Fresh Look", Economic Development and Cultural Change 46 (4)

Sala-i-Martin, Xavier (2002), "15 Years of New Growth Economics: What Have We Learnt?", Columbia University Department of Economics Discussion Paper Series, nr. 0102-47

Vega-Gordillo, Manuel & Álvarex-Arce, José L. (2002), "The Chicken and the Egg: Economic Growth and Freedom", Círculo de Empresarios

25 november 2009

Världen allt mer jämlik

I min rapport, med kritik av boken Marknadsmyter, som jag släppte i söndags visade jag att den relativa fattigdomen i världen har minskat något sedan 1981. Det vill säga ojämlikheten har minskat.

Jag har nu gjort om beräkningarna med andra siffror och resultatet blir att den relativa fattigdomen har minskat mer än mina första beräkningar visade. Detta påverkar dock inte rapportens slutsatser.

Daniel Ankarloo hävdar i sin bok Marknadsmyter att man bör mäta fattigdom som ett relativt mått (exempelvis 10 procent av genomsnittsinkomsten) i stället för som ett absolut mått (exempelvis en dollar om dagen). Resultatet blir att man studerar ojämlikhet och inte fattigdom.

I rapporten använde jag mig av Angus Maddisons BNP-data och justerade till 2005 års prisnivå med hjälp av Internationella valutafondens siffror. Diagrammet nedan visar hur den relativa fattigdomen utvecklades om man i stället använder Världsbankens BNP-siffror.

Den relativa fattigdomen har minskat mer eftersom världens genomsnittsinkomst enligt Världsbanken bara växte med 47 procent över perioden. Enligt Maddison ökade inkomsten med 54 procent. En högre snittinkomst medför större relativ fattigdom för de fattigaste.

Man bör notera att fattigdomssiffrorna mäter konsumtion och inte inkomst. Därför är det egentligen att jämföra äpplen och päron att jämföra fattigas konsumtion med världens inkomst. Men om vi bara tittar på utvecklingen över tid och inte stirrar oss blinda på den absoluta nivån på relativ fattigdom så blir jämförelsen förmodligen ganska korrekt.



Så här tolkar du diagrammet: Här visas hur stor andel som var "fattig" enligt fyra olika fattigdomsgränser. Vi följer den gula linjen. 1981 konsumerade 47 procent av världens befolkning för under 9 procent av världens medelinkomst. 2002 konsumerade 45 procent av världens befolkning för under 9 procent av världens medelinkomst. Den relativa fattigdomen har alltså minskat.

En del av den lila fattigdomsgränsen bygger på en kvalificerad gissning för fattigdomsutvecklingen 2005–2008.

Den som liksom undertecknad har en ännu ej diagnostiserad böjning för Excel kan ladda ned all spännande statistik här. Det är samma Excelfil som lades upp tidigare men med dessa nya uppgifter och dessutom mer pedagogisk.

23 november 2009

Tillväxt gör dig lycklig

När lyckoforskning kommer på tal hävdas det ofta att vi inte blir rikare av ekonomisk tillväxt. Det argument som oftast används för detta påstående är observationen att USA inte tycks ha blivit mycket lyckligare under efterkrigstiden trots stora ekonomiska framsteg.

Resonemanget går så här:
1946 var amerikanernas genomsnittliga uppgivna lycka 2,29 på en tregradig skala.

Under perioden 1946–2008 hände följande:
  • USA:s BNP per capita steg med 245 procent.
2008 var amerikanernas genomsnittliga lycka 2,38 på en tregradig skala.

Slutsats: Ekonomisk tillväxt är inte eftersträvansvärt.

Problemet för dem som uttrycker ovanstående är att man lika gärna kan resonera så här:
1946 var amerikanernas genomsnittliga lycka 2,29 på en tregradig skala.

Under perioden 1946–2008 hände följande:

  • Medellivslängden steg med 12 år till 78 år.
  • Genomsnittliga antalet år i utbildning steg från 9 år till 13 år.
  • Svarta fick samma rättigheter som vita.
  • Fri abort infördes.
  • Sodomi avkriminaliserades.
  • USA satte en människa på månen.
  • Fermats stora sats bevisades.
  • DNA upptäcktes och det mänskliga genomet kartlades.
  • Television, mobiltelefoni och internet blev var mans egendom.
  • Ray Charles, Little Richard, Elvis Presley och Michael Jackson utförde sina livsverk.
  • Brottsligheten gick upp fram till 1980-talet och har sedan dess minskat kraftigt.
  • Hotet från Sovjetunionen försvann.
2008 var amerikanernas genomsnittliga lycka 2,38 på en tregradig skala.

Slutsats: Bättre hälsa och utbildning, kvinnors och minoriteters rättigheter, tekniska, kulturella och vetenskapliga framsteg, fred och minskad brottslighet är inte eftersträvansvärt.

Detta resonemang är naturligtvis helt absurt och visar att man måste ta dessa undersökningar med en nypa salt. Uppenbarligen har amerikanerna ändrat sin uppfattning om vad som är lycka under tidsperioden – höjt ribban, helt enkelt.

Samtidigt har undersökningar av lyckan i världens länder i dag visat ett tydligt samband mellan lycka och BNP per capita. Här verkar utfallet mer rimligt och siffrorna är mer användbara.

22 november 2009

Ny rapport kritiserar marknadsmyterna

I dag publicerar jag en rapport som kritiserar Daniel Ankarloos bok Marknadsmyter. Boken är en attack på liberalt ekonomiskt tänkande. Johan Norberg har tidigare kritiserat boken i Nyliberalen och undertecknad publicerade förra året en granskning av ett av kapitlen i boken som publicerades före resten av boken.

Min rapport är ett komplement till dessa texter. Läs rapporten här. Den underliggande statistiken finns att ladda ned här.

Sammanfattning
  • Ankarloo kritiserar nationalekonomin ur en teoretisk synvinkel, men glömmer att många av nationalekonomernas förutsägelser har starkt empiriskt stöd.

  • Ankarloos kritik mot Coases teori om företag och transaktionskostnader är irrelevant eftersom transaktionskostnaderna inte behöver vara explicita för att teorin ska vara användbar.

  • Forskningen visar att ekonomisk frihet ger högre tillväxt. Detta samband gäller både industriländerna och världen som helhet.

  • Ankarloo ignorerar forskningen, gör en egen analys av siffrorna och hävdar att det inte finns något samband mellan ekonomisk frihet och BNP per capita i de 24 rikaste länderna. En närmare undersökning visar att det finns ett tydligt samband:



  • Den extrema fattigdomen har minskat från 42 till 17 procent sedan 1981.

  • Ankarloo hävdar att man bör mäta fattigdomen i förhållande till samhällets (världens) inkomster, så kallad relativ fattigdom. Men även den relativa fattigdomen i världen har minskat sedan 1981.

  • Tillväxt bör mätas i procent eftersom erfarenheten visar att tillväxten är procentuell. Därför är det inte rimligt att säga att ojämlikheten ökar eftersom de rika länderna växer mer i absoluta tal.

  • Att räkna ojämlikhet i världen i absoluta tal är också missvisande. Om man skulle jämföra länder på samma sätt leder det till absurda slutsatser som att Sverige och Brasilien är lika ojämlika.
Tillägg 25 november: Alternativa beräkningar av den relativa fattigdomen antyder en större minskning än vad som anges i rapporten.

19 november 2009

Feminismen är en vänsterideologi

För några veckor sedan skrev jag att den feministiska idén om en könsmaktsordning nära hänger samman med radikala och marxistiska idéer om hur samhället ser ut.

Via Mattias Svensson hittar jag ett citat av en feminist som illustrerar detta på en mycket tydligt sätt, och dessutom blandar in djur:

"Vi vill titta på hur olika former av underordning hänger samman, så som klass, etnicitet och arter."

17 november 2009

Lågt, Aftonbladet!

Att kritisera kvällstidningarna är kanske inte så originellt, men vad är det här för skräp i Aftonbladet? "Lämnade barnen – festade i ett dygn"

Tidningen har kopierat en moraliserande story från den mest reaktionära av alla brittiska kvällstidningar, Daily Mail – en tidning som är känd för sina påhopp på invandrare, homosexuella och zigenare.

Dessutom verkar man inte ha några problem att anamma den motbjudande brittiska praxisen att hänga ut nästan alla som är föremål för en nyhet med namn och bild – något man aldrig skulle göra i Sverige. Men att hänga ut ett tragiskt livsöde från England verkar inte vara några problem.

12 november 2009

Mp-matematik

Per Gahrton rapporterar att av reaktionerna på hans artikel är hälften "allmänna spyor", en tredjedel "försvar för Wikipedia" och en tredjedel "ger egna exempel på försök att rätta felaktigheter".

10 november 2009

En vanlig dag i Biståndssverige

Vara kommun är nöjda med utbytet – projektet har skapat kontakter mellan musiker och kulturutövare i de båda länderna. Under rubriken hur projektet minskat fattigdomen lyfter man fram diskussioner och samtal om hur musiker och kulturutövare kan leva på sin konst. Under rubriken miljö skriver kommunen att det faktum att man har ett så rikt kulturliv på landsbygden minskar behovet av att resa till storstäder.
Svenska Dagbladet granskar ett biståndsprojekt som gick ut på att kinesiska musiker besökte Sverige och vice versa.

09 november 2009

Den svenska skammen

På 20-årsdagen av Berlinmurens fall riktas blickarna österut. Tyvärr använder få tillfället till att titta inåt och studera hur Sverige påverkades av kommunismens fall.

Det svenska folket levde under kalla kriget i en stor lögn – den om alliansfrihet. I läroböckerna i skolan stod (ungefär) saker som "Sverige är neutralt mellan stormakterna USA och Sovjetunionen. Sverige har ett starkt försvar för att vi ska kunna försvara oss om någon av stormakterna anfaller. Skulle du kunna döda John från New York eller Ivan från Moskva?" Officiellt tog Sverige inte ställning mellan den demokratiska västvärlden och den blodigaste idén i världshistorien, kommunismen.

Inofficiellt var Sverige naturligtvis helt beroende av USA:s bombflyg, kärnvapenparaply och Europabaserade infanteri för beskydd mot Sovjetunionen, särskilt efter att planerna på svenska kärnvapen skrotats.

Slutet på kalla kriget innebar att en del av hyckleriet upphörde, exempelvis bekräftades Sveriges plats bland Västeuropas demokratier genom EU-medlemskapet, och Sverige är i praktiken medlem i Nato. Det är dags att ta steget fullt ut och bekräfta Sveriges ställningstagande för frihet och demokrati genom Nato-medlemskap.

Alla Sovjetunionens satellitstater är i dag demokratiska marknadsekonomier och medlemmar i både EU och Nato. Tydligare svar på vilken sida som var den goda sidan i kalla kriget går inte att få. Nu måste Sverige avsluta den mörka epoken i sin historia och göra Östeuropas demokratier sällskap i frihetens allians Nato.

SvD 1 | SvD 2 | SvD 3 | GP | AB 1 | AB 2 | HD | DN 1 | DN 2 | DN 3 | Expressen

03 november 2009

Vänsterpartiet i riksdagen – nej tack!

I dagens Expressen attackerar Johannes Forssberg oss som är medlemmar i Facebookgruppen "Vänsterpartiet i riksdagen - Nej tack". Fredrik Segerfeldt och Gustaf Stenlund nämns uttryckligen.

Vänsterpartiet är inte "minst lika kassa" som Sverigedemokraterna, som sägs i gruppbeskrivningen, det håller jag med om. Sverigedemokraternas främlingsfientlighet är betydligt värre än Vänsterpartiets åsikter. Men det man tar ställning till genom Facebookgrupper är i huvudsak gruppnamnet. Gruppbeskrivningen kan ju ändras när som helst.

Icke desto mindre är Vänsterpartiet ett parti som gärna får åka ur riksdagen. Dess partiledare kallade sig fram till 2005 (år tjugohundrafem!) kommunist – och är naturligtvis fortfarande kommunist.

Detta är ett utdrag ur en proposition som antogs på Moderata ungdomsförbundets arbetsstämma tidigare i höst:
Hela den kollektiviska tanken är att ytterst sätta kollektivet framför individen. Genom historien har fascismen, kommunismen, nationalsocialismen och socialismen varit framträdande kollektivistiska ideologier med katastrofala konsekvenser. Dessa ideologier avvisar mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och kapitalism.

Under den första halvan av 1900-talet frodades kollektivismen. Europas länder stängde sina gränser, misstänksamhet människor emellan ledde till allt större statligt inflytande och kontroll där det allmänna bestämde mer och enskilda individer mindre. Ekonomisk protektionism, statligt ägande och misstänkliggörande av andra är självklara inslag i kollektiviska samhällen. I vår tid känns detta igen från partier som gör anspråk på regerings- och riksdagsmakt.

Socialdemokraterna har alltid hållit rent mot extremvänstern. Tidigare socialdemokratiska partiledare har varit tydliga antikommunister. Men efter Mona Sahlins tillträdande riskerar för första gången i Sveriges moderna historia förtryckets ideologi tränga hela vägen in i regeringen. I samma ögonblick som Mona Sahlin öppnade upp dörren för Lars Ohlys kommunism skrevs historia; inte ens under den samlingsregering som formades under andra världskriget tilläts kommunisterna att vara med, som enda parti dessutom.

01 november 2009

Times: Både Bildt och Reinfeldt möjliga EU-presidenter

The Sunday Times listar i dag de sju hetaste kandidaterna till posten som EU-president. Alla är nuvarande eller tidigare premiärministrar i EU-länder.

Tidningen redovisar en kandidat från vardera Storbritannien, Nederländerna, Österrike, Belgien och Luxemburg – och två från Sverige.

Så här skriver Times om Fredrik Reinfeldt:
His current presidency of the EU is regarded as successful. He favours Turkey joining the European Union – which worries France and Germany.
Beskrivningen av Carl Bildt lyder:
Good international experience and strong communicator. Doubts over his links to Russian business.
SR | SVT