Tillväxt gör dig lycklig

När lyckoforskning kommer på tal hävdas det ofta att vi inte blir rikare av ekonomisk tillväxt. Det argument som oftast används för detta påstående är observationen att USA inte tycks ha blivit mycket lyckligare under efterkrigstiden trots stora ekonomiska framsteg.

Resonemanget går så här:

1946 var amerikanernas genomsnittliga uppgivna lycka 2,29 på en tregradig skala.

Under perioden 1946–2008 hände följande:

• USA:s BNP per capita steg med 245 procent.

2008 var amerikanernas genomsnittliga lycka 2,38 på en tregradig skala.

Slutsats: Ekonomisk tillväxt är inte eftersträvansvärt.

Problemet för dem som uttrycker ovanstående är att man lika gärna kan resonera så här:

1946 var amerikanernas genomsnittliga lycka 2,29 på en tregradig skala.

Under perioden 1946–2008 hände följande:

• Medellivslängden steg med 12 år till 78 år.
  
• Genomsnittliga antalet år i utbildning steg från 9 år till 13 år.
  
• Svarta fick samma rättigheter som vita.
  
• Fri abort infördes.
  
• Sodomi avkriminaliserades.
  
• USA satte en människa på månen.
  
• Fermats stora sats bevisades.
  
• DNA upptäcktes och det mänskliga genomet kartlades.
  
• Television, mobiltelefoni och internet blev var mans egendom.
  
• Ray Charles, Little Richard, Elvis Presley och Michael Jackson utförde sina livsverk.
  
• Brottsligheten gick upp fram till 1980-talet och har sedan dess minskat kraftigt.
  
• Hotet från Sovjetunionen försvann.

2008 var amerikanernas genomsnittliga lycka 2,38 på en tregradig skala.

Slutsats: Bättre hälsa och utbildning, kvinnors och minoriteters rättigheter, tekniska, kulturella och vetenskapliga framsteg, fred och minskad brottslighet är inte eftersträvansvärt.

Detta resonemang är naturligtvis helt absurt och visar att man måste ta dessa undersökningar med en nypa salt. Uppenbarligen har amerikanerna ändrat sin uppfattning om vad som är lycka under tidsperioden – höjt ribban, helt enkelt.

Samtidigt har undersökningar av lyckan i världens länder i dag visat ett tydligt samband mellan lycka och BNP per capita. Här verkar utfallet mer rimligt och siffrorna är mer användbara.