28 december 2009

Skratta eller gråta?

Föreningen Vetenskap och folkbildning rapporterar att Moira von Wright föreslås bli ny rektor på Södertörns högskola. von Wright verkar dock ha en något märklig inställning till vetenskap. Detta skrev hon i en rapport om fysikundervisning:
Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden – och ändå är just detta vad de flesta läroböcker i fysik gör, och därmed bidrar de till upprätthållandet av den asymmetriska och hierarkiska relationen mellan manligt och kvinnligt inom naturvetenskapen. (s. 64)

En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort. (s. 65)

21 december 2009

Datorn viktigaste uppfinningen de senaste 20 åren

Kebnekaisegruppen är ett nystartat nätverk som är tänkt att vara Sveriges motsvarighet till Mont Pelerin Society, en internationell grupp för liberaler. Drivande är Nima Sanandaji, vd på liberala Göteborgstankesmedjan Captus.

På gruppens hemsida finns en sektion som heter Kebnekaisegruppen frågar. Den aktuella frågan just nu lyder "Vilken teknisk innovation har under de senaste tjugo åren betytt mest för samhällsutvecklingen?". Fredrik Segerfeldt skriver intressant om mobiltelefonens exploderande roll och Johnny Munkhammar reflekterar över Google. Christian Sandström på Chalmers skriver om transistorn:
Kapitalmarknaderna i västvärlden avreglerades dessutom under 1980-talet som en följd av att pengarna blivit elektroniska och inte längre visste några gränser. Det gick inte längre att upprätthålla regleringarna varpå de avskaffades. Efterkrigens kapitalbrist var nu ett minne blott och idag omsätter Stockholmsbörsen lika mycket på en förmiddag som den omsatte under hela 1970-talet.
I mitt inlägg fortsätter jag på samma tema och skriver, något förutsägbart, om datorns roll de senaste tjugo åren:
Privata företag på en fri marknad är helt överlägsna i en tid då innovationerna är många och förändringstakten hög. Ingen kan på allvar hävda att Statens verk för elektronisk ungdomskommunikation, Fotodelningsmyndigheten och Nämnden för kortmeddelandespridning å det världsomspännande datornätverket skulle erbjuda en bättre tjänst än Facebook, Bilddagboken och Twitter.
Någon kanske hävdar att analysen har bäst före-datum i mars 2000 då IT-bubblan sprack, men de senaste åren har snarare visat att IT-guruerna hade rätt i mycket – förändringen gick bara lite långsammare än man hade tänkt sig.

14 december 2009

Bästa fem åren hittills – och de fattiga tjänar mest

I mars 2008 publicerade The Economist en artikel som menade att den föregående femårsperioden, 2002–2007, var den femårsperiod då världens BNP per capita växte som mest – någonsin.

Vänsterbloggaren Andreas Bryhn granskade siffrorna och drog slutsatsen att åren 1961–1966 var bättre från tillväxtsynpunkt. (Även undertecknad gjorde vid tillfället samma beräkningar och drog samma slutsats som Bryhn.) Johan Norberg publicerade en rättelse efter att tidigare ha citerat The Economists slutsats.

Nu finns nyare siffror tillgängliga från Angus Maddison, Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken och jag har gjort om beräkningarna. Det visar sig att The Economist hade rätt – 2002–2007 var de bästa fem åren någonsin för världen med 3,7 procents reell tillväxt i BNP per capita per år i genomsnitt. Detta om man använder siffror från Maddison för 2002–2006 och siffror från IMF eller Världsbanken för 2007.

För perioden 1961–1966 finns bara Maddisons data att tillgå. Då var tillväxten 3,3 procent per år.

Om man använder IMF:s tillväxtdata för 2002–2007 blir tillväxten 3,4 procent per år. Enligt Världsbanken var tillväxten 3,3 procent även 2002–2007. Det är dock problematiskt att jämföra olika tidsserier, och Maddison är den enda som har BNP-uppgifter för hela efterkrigstiden, så hans siffror är de relevanta.

Att hitta orsakerna till denna rekordtillväxt lämnar jag åt läsaren, men två bra ställen att börja leta på kan vara mitt blogginlägg där jag visar att ekonomisk frihet ger tillväxt, och mitt blogginlägg där jag visar att den ekonomiska friheten var rekordhög 2007, det sista år vi har uppgifter för.


Världens BNP per capita, inflations- och köpkraftsjusterat (dollar). Källa: Angus Maddison

Inte nog med att tillväxten var rekordhög under 2000-talet, den var också mer jämlik. På 60-talet var tillväxten hög främst genom att de rika länderna blev rikare och drog ifrån många fattiga länder. Den här gången är det tvärtom. Asien, Afrika och Östeuropa växte snabbare på 2000-talet än på 1960-talet. För Västeuropa och Nord- och Sydamerika gäller det omvända.

Detta syns tydligt i fattigdomsstatistiken, som tyvärr bara sträcker sig tillbaka till 80-talet. De fattigaste har de senaste decennierna närmat sig resten av världen.

Sedan 1980-talet har den extrema fattigdomen – en dollar om dagen – mer än halverats. Vi försöker nu identifiera den bästa femårsperioden vad gäller fattigdomsminskning (eftersom fattigdomssiffror finns för vart tredje år kräver en sådan beräkning att vi antar att fattigdomsminskningen fördelade sig jämnt över dessa treårsintervall). Svaret blir – surprise! – 2002–2007 med 1,32 procentenheter per år.


Extrem fattigdom 1981–2009. Källa: Världsbanken

Finanskrisen förändrar inte inte hur vi i grunden bör se på tillväxten i början av 2000-talet. BNP per capita kommer att minska 2009 men 2010 kommer vi att vara tillbaka på 2008 års rekordnivå. IMF spår att tillväxten kommer att gå upp igen till tre procent årligen redan 2011.

Fattigdomsminskningen spås fortsätta genom hela krisen och världen kommer att nå millenniemålet att halvera fattigdomen mellan 1990 och 2015 med god marginal.

Kommunismen är ingen fin tanke

Missa inte André Assarssons nya MUF-rapport om kommunismen och Vänsterpartiet. Citat:
Det är framförallt hög tid för liberala och konservativa idékrafter att vägra acceptera kommunismen som en fin tanke över huvud taget. Utopin om det klasslösa samhället där det råder total jämlikhet och broderskap är omänsklig. Eftersom alla människor är olika med olika förutsättning, behov och intressen är kommunismens tanke om klasslöshet och total likgiltighet inför detta fruktansvärd. Det är att ifrågasätta människans natur som individ och rätt att få vara och betraktas som en självständig individ.

Det är ingen fin tanke att förvägra människan rätt att behålla frukten av sitt eget arbete, att förbjuda all privat äganderätt. Det är ingen fin tanke att i förlängningen förslava människan att tjäna kollektivet, staten istället för sig själv eller alla som hon bryr sig om. Det är ingen fin tanke att med hot om våld bestämma åt någon annan hur denna ska leva sitt eget liv. Det är ingen fin tanke att förbjuda mångfald till förmån för enfald, att förbjuda olikehter och skillnader mellan människor beroende på livsval. Kommunismen är ingen fin tanke.

10 december 2009

En närmare titt på ekonomisk frihet över tid

Det är allmänt erkänt att världen har blivit mer ekonomiskt liberal sedan 1970- och 80-talen. Balansen har tippat över från staten till marknaden.

Men allt blir mer intressant om man får siffror på det. Economic Freedom of the World sätter betyg från noll till tio på den ekonomiska friheten i världens länder. Ett land med tio poäng har i princip inga skatter, inga regleringar, inga tullar, ingen inflation och utmärkta domstolar.

Det finns uppgifter för 53 länder från 1970, för 102 länder från 1980 och för 123 länder från 1995. Nedan visas den genomsnittliga ekonomiska friheten för de perioder som det finns data för.



Genomsnittet blir troligtvis mer informativt om man väger för befolkning, nedan för befolkningen 2007. Det går att konstruera tidsserier för den ekonomiska friheten i länder med 56, 86 respektive 91 procent av världens befolkning.



Slutsatsen är att den ekonomiska friheten i världen 2007 var större än någon gång tidigare under de senaste 40 åren, och förmodligen större än någonsin. Sedan 1975 har den ekonomiska friheten ökat med ungefär en och en halv poäng, lika mycket som avståndet mellan Ryssland och Tyskland.

Av de 123 länder som Economic Freedom of the World täcker har 112 ökat sin ekonomiska frihet sedan de kom med i indexet (tidigast 1970 och senast 1995). Nio har minskat sin ekonomiska frihet: Bahrain, Belgien, Burma, Kanada, Luxemburg, Nepal, Tyskland, Venezuela och Zimbabwe. Hongkong och Nederländerna står kvar på samma nivå som 1970 då de poängsattes första gången.

Det betyder att 87 procent av världens befolkning bor i länder som har ökat den ekonomiska friheten. Fyra procent bor i länder som inte har ökat och nio procent bor i länder som inte undersöks av Economic Freedom of the World.

06 december 2009

Var dag en god nyhet

I dag startar jag bloggen Dagens goda nyhet. Varje dag kommer jag att publicera en faktauppgift om hur världen (eller Sverige) stegvis blir en bättre plats att leva på.

Besök dagensgodanyhet.blogspot.com.

Den första goda nyheten handlar om den allt bättre vattensituationen. Glöm inte bort att återkomma i morgon.

04 december 2009

Nato och Finland kommer att försvara Sverige

Mikael Nilsson hävdade i gårdagens Svenska Dagbladet att Sveriges solidaritetsförklaring med övriga EU, Norge och Island sätter Sveriges säkerhet på spel. Detta eftersom Sverige efter 20 år av neddragningar inte har mycket att försvara sig med. Nilsson skriver:
Ett svenskt militärt ingripande i närområdet riskerar nämligen att besvaras, Sverige kan komma att angripas i vedergällningssyfte. Vi måste då ställa oss frågan med vilka resurser vi skall försvara oss?
Svaret är naturligtvis att Sveriges de facto-allierade USA, Storbritannien, Tyskland, Norge, Finland och så vidare måste och kommer att komma till undsättning.

Sverige står närmare dessa länder än någonsin, ekonomiskt, ideologiskt, politiskt och militärt. Vid en krissituation måste de liberala demokratierna samarbeta och täcka upp för varandra. Sverige kommer att försvara EU och Norden och förväntar sig att dessa länder försvarar Sverige.

SvD | Fredrick Federley | Tokmoderaten

02 december 2009

Självständiga skolor når bättre resultat

1988 genomförde Thatcherregeringen en reform i Storbritannien som tillät gymnasieskolor att glida ur de lokala myndigheternas grepp och i stället bli halvt självständiga och finansierade direkt från London. Varje omvandling till grant-maintained school behövde godkännas av en majoritet av föräldrarna.

Tack vare omröstningskravet fick reformen lite en karaktär av ett naturligt experiment som kan användas för att undersöka effekten av ökad självständighet för skolor. Man jämför helt enkelt skolor som råkade bli grant-maintained (51 procent röstade för) med dem som inte råkade omvandlas (49 procent röstade för). Var femte engelsk gymnasieskola omvandlades med hjälp av den nya lagen.

En gedigen undersökning finns nu tillgänglig och resultatet är tydligt: de skolor som fick större självständighet uppnådde bättre undervisningsresultat. Fler lärare anställdes, rörligheten i lärarkåren ökade och elevfrånvaron minskade. Andelen elever som fick godkänt ökade med tio procent. Högst hälften av förbättringen tros bero på att duktigare elever sökte sig till de omvandlade skolorna. Vinsten i ökad framtida lön uppskattades till över en miljon dollar för en årskull på en genomsnittlig skola.

Grant-maintained schools avskaffades av Labourregeringen 1998.

Clark, Damon (2009), "The Performance and Competitive Effects of School Autonomy", Journal of Political Economy 117 (4)

01 december 2009

Liberal julkalender

Missa inte första avsnittet av Jonas Sigedals och Niklas Elerts julkalender Kommunen i podradioformat. Kalendern är professionellt producerad och kommer att bli intressant att följa.