19 februari 2010

Trygg-Hansa är vetenskapens försvarare

All heder åt Trygg-Hansa som nyligen stod upp för vetenskapen i en rättegång genom att motbevisa påståenden om att autism orsakas av vaccination. Dessutom är det en snygg gest att de står för sina egna rättegångskostnader trots att de vann målet; den autistiske pojkens föräldrar har sannolikt missletts av en "riktigt vidrig kampanj som sprids av vetenskapshatare, vanligtvis för att få sälja sina böcker", för att citera en bloggkommentar.

Wikipedia sammanfattar bra:
Although there is no evidence that autism is caused by vaccines or any preservative or additive ever used in vaccines, many parents are concerned about the risks of vaccination due to various unsupported theories related to vaccines. For example, many parents delay or avoid immunizing their children under the "vaccine overload" hypothesis that giving many vaccines at once may overwhelm a child's immune system and lead to autism even though the hypothesis has no scientific evidence and is biologically implausible. As diseases like measles can cause severe disabilities and death, the risk of a child's death or disability due to not vaccinating a child is significantly larger than any minuscule risks due to vaccinating.
SvD | GP | UNT | DN

07 februari 2010

Urspårad knarkmoral

Missa inte Isobel Hadley-Kamptz om narkotikapolitiken:
Nej, problemet för stockholmsmoderaterna är att eftersom narkotika är olagligt så blir det "etiskt tveksamt" att förbättra livet och livschanserna för missbrukarna. Motarbetar man narkotikan måste man också motarbeta missbrukarna. Det är ytterst vad den repressiva narkotikapolitiken handlar om. Låt dem lida bara. De är ju ändå bara kriminella. De är ju bara knarkare.
SvD

06 februari 2010

Vi slår rekord i rikedom i år

I det senaste numret av Moderata studenters tidning Akademien, som också är tidningens premiärnummer, skrev jag om finanskrisens inverkan på ekonomisk tillväxt och fattigdomsminskning i världen.

Huvudbudskapen var:
  • Världsfattigdomen fortsätter att minska genom hela krisen, från 21 procent 2005 till 17 procent 2009 och 13 procent 2015.
  • Ett stort antal länder upplever inte någon recession utan BNP per capita fortsätter att öka från år till år genom hela krisen. En majoritet av världens befolkning bor i dessa länder.
  • I termer av BNP-tillväxt handlar det om två förlorade år – 2009 och 2010. 2011 kommer världen att ha kommit över 2008 års BNP per capita.
Internationella valutafonden (IMF) har nu släppt en uppdatering av sin World Economic Outlook från oktober 2009, vilket tvingar mig att revidera ett av budskapen ovan. Återhämtningen i världsekonomin verkar gå fortare än man först trodde, och man skriver därför upp prognosen för 2010 års BNP-tillväxt i världen med 0,8 procentenheter. Detta innebär att vi redan i år kommer att återhämta oss från 2009 års fall i BNP per capita – med andra ord, BNP per capita kommer att slå rekord i rikedom redan 2010 om IMF har rätt i sina nya prognoser. Enligt IMF:s tidigare siffror skulle vi behöva vänta till 2011 för ett nytt rekordår.

Dessutom har Världsbanken släppt Global Economic Prospects 2010. Banken står fast vid sina tidigare prognoser för fattigdomen men gör en prognos för 2020 (sidan 42). Världsfattigdomen kommer att ha minskat till 11 procent då, spår man.

Majoriteten av alla människor upplever ingen kris

Moderata studenter har startat en tidning med namnet Akademien och chefredaktören Péteris Timofejevs Henriksson. Det första numret är alldeles färskt. Där skriver jag om den globala finanskrisen:

Den ekonomiska krisen är allvarlig, skriver Jacob Lundberg. Men ryktet om kapitalismens död är betydligt överdrivet. I ett längre perspektiv är krisen bara ett litet bakslag i en utveckling mot allt större välstånd, driven av liberala reformer i en mängd länder. Totalt handlar det om två förlorade år. Världsfattigdomen fortsätter dock att minska och en majoritet av jordens befolkning bor i länder som inte upplever någon BNP-minskning alls.

Ekonomier har alltid lidit av upp- och nedgångar. I jordbruksekonomier blir det ibland goda skördar och ibland dåliga. I Sovjetunionen och i Östeuropas kommunistländer svängde ekonomin från år till år (Ickes, Barry W. (1986), “Cyclical Fluctuations in Centrally Planned Economies: A Critique of the Literature”, Soviet Studies 38 (1)), och de moderna kapitalistiska ekonomierna har drabbats av en mängd kriser: tulpanmanin, Söderhavsbubblan, 1907 års panik, den stora depressionen, första och andra oljekrisen, 90-talskrisen, Asienkrisen, IT-bubblan och nu senast 2008 års finanskris.

Många av dessa kriser har föregåtts av finansbubblor. Nästan varje gång har staten svarat på krav på att ingripa i den icke fungerande fria marknaden för att kriser inte ska kunna inträffa igen. Uppenbarligen har man inte lyckats hittills.

Efter 1930-talets depression införde USA en lag som skilde affärsbanker, som Bank of America, från investmentbanker, som Merrill Lynch. Affärsbankerna var hårt reglerade medan investmentbankerna fick mer frihet, dock till priset av att inte kunna acceptera insättningar från allmänheten.

Lagen upphävdes 1999 men åtskillnaden mellan affärs- och investmentbanker levde kvar. 2008 upptäckte man att systemet inte fungerade så bra. Investmentbankerna drabbades hårt av finanskrisen men hade inga insättningar att falla tillbaka på och föll som dominobrickor. Alla investmentbanker gjorde om sig till affärsbanker efter krisen. Den 1 januari 2009 blev Merrill Lynch uppköpt av Bank of America. Andra exempel på hur staten i högsta grad var med och orsakade krisen finns i Johan Norbergs bok En perfekt storm. Politiker i både USA och Sverige gjorde sitt bästa för att hjälpa till att blåsa upp bostadsbubblan med hjälp av olika regleringar och subventioner.

De exakta orsakerna till finanskrisen och vilka, om några, statliga ingripanden i form av räddningspaket och stimulanser som är lämpliga kommer forskningen att undersöka noga de närmaste åren. Än så länge bör vi vara ödmjuka och erkänna att vi inte vet allt.

Det som dock är viktigt att göra är att för en stund bortse från finanstidningarnas dramatiska rubriker och titta på det enda som egentligen spelar roll – den verkliga ekonomin, dina och mina inkomster. Summan av dessa inkomster är, ungefär, bruttonationalprodukten (BNP).

Vad gjorde du 2005?

Själv började jag gymnasiet 2005 och blev aktiv i MUF för första gången. Jag minns inte detta år som ett fruktansvärt år. Men det är till år 2005 som den värsta finanskrisen sedan depressionen har tagit Sverige. Enligt prognoserna kommer nämligen BNP per person att sjunka till 2005 års nivå innan det vänder uppåt igen.

Illustrationen nedan visar till vilket år olika länder kastas tillbaka till i ekonomisk mening, enligt Internationella valutafondens (IMF) prognoser. Förutom Europa har Nord- och Sydamerika och Asiens rika länder drabbats hårt av krisen. Men i många andra delar av världen är konsekvenserna mildare. Afrika fortsätter att växa och Indien och Kina tuffar på i hög takt. Faktum är att en majoritet av världens befolkning inte upplever någon recession alls – inkomsten fortsätter att växa varje år som vanligt. Och trots att de baltiska staterna har drabbats av en enorm minskning i BNP förlorar de inte många år av ekonomisk utveckling eftersom de hade hög tillväxt innan krisen – de återgår till inkomstnivån som rådde 2004 eller 2005.

recession
Hur många år bakåt i tiden går olika länder när BNP per person minskar?
Källa: Egna beräkningar utifrån IMF:s prognoser

I nedanstående diagram över världens BNP per person med prognos till 2014 syns finanskrisen knappt.

Världens BNP per person, inflationsjusterat
gdp-postww2
Källor: Angus Maddison, IMF

Totalt handlar det om två förlorade år – 2011 slår världen rekord i välstånd igen. Faktum är att vi just har lämnat den bästa femårsperioden i tillväxthänseende i mänsklighetens historia. 2007 var världens BNP per capita nästan 20 procent högre än fem år tidigare. Så hög tillväxt har vi aldrig tidigare upplevt.

Eftersom de rika länderna drabbas mest har finanskrisen inneburit en minskning av klyftorna i världen. Och de allra fattigaste verkar inte drabbas särskilt mycket i jämförelse.

Diagrammet visar Världsbankens beräkningar av den extrema fattigdomen – under en dollar om dagen justerat för inflation – i världen 1981–2005, tillsammans med prognoser från april i år för 2008, 2009 och 2015. Fattigdomen har minskat med fantastiska siffror under vår livstid, från 42 procent 1981 till 21 procent 2005 och prognostiserade 13 procent 2015. Med denna takt kommer den extrema fattigdomen att vara utrotad 2030.

Andelen extremt fattiga i världen
poverty1980-2020
Källa: Världsbanken (i denna onlineversion har Världsbankens nya prognos för 2020 lagts till. red. anm.)

Diagrammet får en att fundera på om det har inträffat någon finanskris över huvud taget. Endast om man tittar noga anar man en händelse – mellan 2008 och 2009 minskade fattigdomen med endast en halv procentenhet, jämfört med minskning på en procentenhet per år under åren före det.

Ny ekonomisk världsordning? Nej tack!

Krisen är utan tvekan allvarlig. Nästan hundra miljoner människor som annars skulle ha lämnat den extrema fattigdomen förblir nu fattiga eftersom fattigdomsminskningen har saktat in. Många människor blir arbetslösa och påfrestningen på staternas finanser är stor. Till skillnad från fattigdomen verkar världshungern öka – från 13 till 15 procent sedan 2005.

Men krisen är inte en anledning att säga att kapitalismen inte fungerar och skapa en ”ny ekonomisk världsordning”. Någonting har vi gjort rätt under de senaste trettio åren – det som brukar kallas den ”nyliberala” epoken. Globalisering, marknadsekonomi, friare handel och demokrati har minskat fattigdomen i en aldrig tidigare skådad omfattning. (Forskningen visar på ett klart samband mellan marknadsekonomi och tillväxt. Se tinyurl.com/ekonomiskfrihet för en forskningsgenomgång.) Det skulle vara katastrofalt om den utvecklingen stannade av.

Vänstern anklagar ofta marknaden för att vara kortsiktig. Därför är det lite lustigt att vänstern deklarerar kapitalismens kollaps varje gång vi får en liten dipp i BNP-kurvan, trots att vi vet att ekonomin snart kommer på rätt spår igen och slår nya rekord.

Krisen visar samtidigt att vi vant oss vid årliga ekonomiska framsteg. Om ekonomin tillfälligt krymper uppfattas det närmast som en katastrof. Tydligare än så kan inte vikten av tillväxt illustreras. Tillväxtkritikerna i Miljöpartiet har varit märkligt tysta under krisen. Var det inte det här de ville ha?

Politikernas svar på krisen ser ut att ha varit förnuftigare än befarat. Det verkar som att världen lärt sig läxan från tidigare kriser. Större stat, mindre frihet och stängda gränser är inte lösningen. ”Det borde vara läge för förändring – från vänster”, klagar LO och ABF i sin inbjudan till Socialistiskt forum 2009 och konstaterar att det inte har kommit någon stor vänstersväng.

I Sverige har regeringen varit noggrann med att inte öka storleken på den offentliga sektorn. De stimulanser som sjösatts har den försökt göra så lätta som möjligt att rulla tillbaka i framtiden. ”Det finns ingenting mer permanent än ett tillfälligt statligt program”, citerade Anders Borg den liberale ekonomen Milton Friedman för att förklara regeringens politik.

Sammanfattningsvis är krisen inte en anledning att ge upp en liberal och optimistisk syn på världen, framtiden och ekonomin. Världen fortsätter att göra stora framsteg i sin strävan att avskaffa den extrema fattigdom som nästan alla människor levde i för bara några hundra år sedan. Samtidigt är kapitalismen på fortsatt frammarsch i världen, vilket banar väg för ekonomiskt tillväxt under kommande decennier.

Uppdatering: IMF har reviderat sin tillväxtprognos.