11 februari 2011

En allt äldre och rikare arabvärld kräver demokrati

Vi möts av dagliga rapporter om Egyptens resa mot demokrati, efter att tidigare ha bevittnat diktaturens fall i Tunisien. Denna positiva utveckling mot demokrati i arabvärlden, som startade med Irak 2003 och Libanon 2005, kommer sannolikt att nå regionens alla icke-oljeproducerande länder på medellång sikt. Prognosen är inte lika god för oljeproducenter, dessvärre.

Rapporteringen kring orsakerna till de folkliga resningarna tenderar ofta att vara negativt vinklad. Det hävdas att regionen lider av ekonomiska problem. Men sanningen är att de flesta länder haft en hyfsad tillväxt: Jordanien växte med 4,2 procent per år 2000–2008, Algeriet med 2,6 procent, Egypten med 3 procent och Tunisien med 3,7 procent (en ökning av medelinkomsten från 40 000 kr till 55 000 kr).

En troligare förklaring är därför att det är den ekonomiska utvecklingen som har skapat grogrunden för viljan till demokrati, även om tillfälliga kriser kan vara det som sätter bollen i rullning. Överlag i världen är det ju tydligt att rikare länder är mer demokratiska.

Det finns också anledning att vara kritisk mot rapporteringen om regionens unga befolkning. Siffror från FN visar att andelen som är under 24 i Nordafrika har minskat sedan 1975 och andelen i åldern 15–24 var som störst 2005 och har därefter minskat. Högre medellivslängd och lägre födelsetal driver denna utveckling.


Källa: FN

SvD 1 | SvD 2 | SvD 3 | SvD 4 | SvD 5 | DN 1 | DN 2 | DN 3 | DN 4 | HD