27 december 2013
"Högre lön en god investering"
I dag debuterar jag som krönikör på Norrans ledarsida. Jag skriver att politikerlönerna bör höjas.
"Höj inte världens högsta marginalskatt"
Den 15 december skrev jag följande i Upsala Nya Tidnings webbupplaga:
Socialdemokraterna har insett att det är politiskt självmord att höja skatten på vanliga inkomster. Partiet vill därför behålla jobbskatteavdraget. Lösningen som Socialdemokraterna valde i sin budgetmotion – att bara avskaffa jobbskatteavdraget för höga inkomster – får dock den negativa effekten att marginalskatten höjs till mycket höga nivåer. Det skulle ge så skadliga effekter på ekonomin att skatteintäkterna sannolikt skulle minska.
I dag uppgår jobbskatteavdraget – som infördes av alliansen 2007 för att göra det mer lönsamt att arbeta – till 1 850 kronor per månad för månadsinkomster över 30 000 kr med genomsnittlig kommunalskatt. Socialdemokraterna vill att jobbskatteavdraget ska minska med tre kronor för varje hundralapp som månadslönen överstiger 60 000 kronor. Det är detsamma som en höjning av marginalskatten (skatten på en inkomstökning) med tre procentenheter. Vid en månadslön på 116 000 är då jobbskatteavdraget helt utfasat.
Socialdemokraternas förslag skulle höja marginalskatten – som redan är högst i världen – till 60 procent. Så hög skatt har Sverige inte haft på mer än två decennier.
Efter 1970- och 80-talens urspårade skattenivåer kom Socialdemokraterna och Folkpartiet överens om en skattereform 1990. ”Hälften kvar” av en inkomstökning var en central princip för det nya skattesystemet. Värnskatten – en extra femprocentig skatt på höga inkomster som infördes 1995 – var det första avsteget från den principen. Med utfasningen av jobbskatteavdraget föreslår Socialdemokraterna ytterligare ett stort avsteg.
Det största problemet med Socialdemokraternas skattehöjning är att den troligtvis kommer att leda till lägre skatteintäkter.
När skatterna höjs kommer löntagare att reagera med att minska sin arbetstid, exempelvis genom att arbeta mindre övertid. Högre skatt kan också leda till att människor anstränger sig mindre på jobbet och därför får lägre timlön.
Finanspolitiska rådet och nationalekonomen Lennart Flood har räknat på vad en utfasning av jobbskatteavdraget – på ett sätt liknande det som Socialdemokraterna föreslår – skulle kunna innebära. De drar båda slutsatsen att en utfasning av jobbskatteavdraget inte skulle dra in några pengar till statskassan utan tvärtom sänka skatteintäkterna.
Socialdemokraternas skatteförslag skulle höja marginalskatten på höga inkomster till nivåer som inte skådats på över 20 år och som strider mot principerna i den skattereform som partiet själva drev igenom. Förslaget skulle göra Sverige ännu mindre konkurrenskraftigt i skattehänseende och dessutom sannolikt minska statens skatteintäkter. Det är inte ansvarsfull ekonomisk politik.
10 november 2013
Vrid inte tillbaka skatteklockan
Vänstertankesmedjan Katalys presenterar i dag ett intressant skatteförslag på DN Debatt. Tankesmedjan noterar att skattetrycket som andel av BNP har fallit med sju procentenheter sedan 2000. Denna utveckling vill man vrida tillbaka och i stället spendera mer på offentlig välfärd.
Jag tror inte att så många känner igen sig i bilden av enorma kvalitetsbrister i välfärden som måste åtgärdas med utgiftsökningar på flera hundra miljarder.
Den slutsats jag drog i MUF-rapporten Ett frihetligt skattesystem är i stället att det sjunkande skattetrycket visar att man kan sänka skatten och behålla kvaliteten i välfärden.
De senaste åren har skatteintäkterna varit ungefär konstanta i reala termer. Eftersom ekonomin har växt har skattetrycket minskat.
I stället för att höja skattetrycket med sju procentenheter föreslog jag en sänkning med sju procentenheter, fördelat enligt följande:
- Avskaffad statlig inkomstskatt: 1,3 %
- Enhetlig moms: 0 %
- Avskaffad bolagsskatt: 2,8 %
- Avskaffad kapitalinkomstskatt: 1,0 %
- Avskaffad stämpelskatt: 0,2 %
- Lägre alkoholskatt: 0,1 %
- Avskaffad energiskatt: 0,8 %
- Lägre bensinskatt: 0,1 %
- Lägre koldioxidskatt: 0,6 %
Summa: 7,0 % av BNP
Intressant att notera är att både jag och Katalys föreslår platt inkomstskatt, enhetlig moms och avskaffad bolagsskatt.
03 oktober 2013
Så hög blir sossarnas marginalskatt
I veckan släppte Socialdemokraterna sin budgetmotion. Jämfört med regeringen är inkomstskatten högre på tre sätt:
- Nej till femte jobbskatteavdraget
- Nej till högre skiktgräns för statlig inkomstskatt (Socialdemokraterna vill att man ska börja betala statsskatt vid lägre inkomster än regeringen)
- Utfasning av jobbskatteavdraget helt från en månadslön på 60 000 kr.
Utfasningen av jobbskatteavdraget är mest anmärkningsvärd. Den skulle höja marginalskatten med tre procentenheter mellan 60 000 och 116 000 kr till totalt 60 procent. Så höga marginalskatter har Sverige inte skådat på över 20 år. Med arbetsgivaravgift och 25 procents moms innebär detta att staten skulle ta 76 av hundra kronor som en höginkomsstagare tjänar in.
Vid så höga marginalskatter är de snedvridande effekterna av en skattehöjning stora. Socialdemokraterna räknar med att ett utfasat jobbskatteavdrag ska dra in 1,3 miljarder kronor.
Nationalekonomen Lennart Flood har beräknat (sid. 21) vad effekterna troligtvis skulle bli av en liknande skattehöjning där jobbskatteavdraget fasas ut från 40 000 kr i månadslön. Naivt räknat skulle den reformen öka skatteintäkterna med 2 miljarder. Men samtidigt skulle antalet arbetade timmar minska med motsvarande 3 000 heltidstjänster. Tar man med detta* i beräkningen skulle denna skattehöjning i stället sänka skatteintäkterna med 700 miljoner kronor.
Magdalena Andersson lovar att pengarna från utfasningen av jobbskatteavdraget ska gå till pensionärerna. Vilka pengar då?
Marginalskatt 2014 enligt regeringens respektive Socialdemokraternas förslag. 2013 års genomsnittliga kommunalskatt.
* Uppdatering 4 oktober: I analysen räknas även med att anställda skulle anstränga sig mindre på jobbet och därmed ha lägre timlön.
30 september 2013
"Blir bara bättre och bättre år för år"
I dag skriver jag om befolkningsökning och global utveckling på Expressens debattsida. Debattartikeln bygger på Timbrorapporten En helt ny värld: Mänskliga framsteg i globaliseringens tidevarv, som i sin tur är en uppdatering av mitt bidrag till antologin Globaliseringens triumf? (Timbro, 2011). Debattartikeln:
Anders Wijkman, ordförande för Romklubben, oroar sig för världens ökande befolkning. Romklubben är mest känd för att 1972 ha gett ut boken "Tillväxtens gränser" som förutspådde miljökatastrofer, kollapsande industriproduktion och massvält. Vi vet nu att de hade fel. Klubben verkar dock inkapabel att lära av gamla misstag och förutspår 40 år senare återigen stora problem med matförsörjningen.
Självklart kan det låta skrämmande att Nigeria tros ha 900 miljoner invånare år 2100 och Uganda 200 miljoner. Men det Anders Wijkman glömmer är att den största befolkningstillväxten redan ligger bakom oss. Den procentuella befolkningsökningen i världen har kontinuerligt minskat de senaste 25 åren.
Under 1900-talets andra halva växte befolkningen med i snitt 1,8 procent per år. Enligt FN:s prognos blir befolkningstillväxten 2000-2050 hälften så stor: 0,9 procent per år. Under perioden 2050-2100 spås tillväxten bara bli 0,3 procent. Dessa siffror är högre än vad FN tidigare trott, men det beror delvis på att dödligheten tros minska. Prognosen för medellivslängden har därför skrivits upp.
Tvärtemot vad Anders Wijkmans teorier säger har hög befolkningstillväxt gått hand i hand med allt bättre liv för allt fler människor under de senaste decennierna. Tack vare statistik från FN, Världsbanken och andra internationella organisationer kan ingen längre förneka att utvecklingen överlag går åt rätt håll. Fattigdomen minskar, hälsan förbättras och allt fler går i skolan.
Den uppdaterade versionen av Timbro-rapporten "En helt ny värld: Mänskliga framsteg i globaliseringens tidevarv", som publiceras i dag, visar att den goda utvecklingen har fortsatt. Ny statistik har också blivit tillgänglig. Världsbanken beräknar nu att millenniemålet om att halvera fattigdomen mellan 1990 och 2015 nåddes redan 2010. FN:s livsmedelsorgan FAO har dessutom backat från sina uppgifter om att antalet hungriga nådde rekordhöga en miljard 2009.
Enligt de nya siffrorna har hungern minskat med en tredjedel sedan 1990. Fattigdoms- och hungerminskningen var möjlig tack vare historiskt hög ekonomisk tillväxt. Aldrig tidigare har så många människor upplevt så snabb ekonomisk utveckling som under 2000-talets första decennium.
Tillväxten är ingen slump utan beror på ett reformarbete som pågått sedan 1970-talet.
1978 började Kina överge Maos misslyckade socialism och förvandlades under de 35 åren sedan dess till dagens ekonomiska stormakt. Motsvarande skedde i Indien 1991: tullarna sänktes och företagen fick större frihet. Även i Afrika och Latinamerika har den ekonomiska politiken förbättrats.
Eftersom rikare länder oftare är demokratier är det inte förvånande att så olika stater som Brasilien, Sydkorea, Zambia och Indonesien demokratiserats under de senaste 30 åren. Sedan 1980-talet har andelen människor som bor i demokratier ökat från en tredjedel till över hälften. Det finns inget oomtvistat exempel på att två demokratier krigat mot varandra. Därför har demokratiseringen sannolikt bidragit till att dödstalet i krig beräknas ha minskat med 95 procent sedan kalla kriget.
Också på hälsoområdet ser det ljusare ut. Medellivslängden slår rekord varje år och är nu 70 år i världen. Exempelvis har Indonesiens medellivslängd ökat från 45 till 69 år sedan 1960.
Dessutom går fler och fler barn i skolan. I hela världen utom Afrika söder om Sahara går minst nio av tio barn i grundskola. I Afrika söder om Sahara är andelen bara 76 procent, vilket fortfarande är en dubblering jämfört med 1970-talet.
Allt tyder på att världen även i framtiden kommer att bli en allt bättre plats att leva på. De flesta utvecklingsländer växer ekonomiskt i god takt. Särskilt glädjande är det att många afrikanska länder snabbt blir rikare. För att utvecklingen ska fortsätta behöver vi bättre institutioner, mer handel och migration och ekonomisk tillväxt för de fattigaste. Då spelar det ingen roll om vi är 7 eller 11 miljarder på jorden.
Anders Wijkman, ordförande för Romklubben, oroar sig för världens ökande befolkning. Romklubben är mest känd för att 1972 ha gett ut boken "Tillväxtens gränser" som förutspådde miljökatastrofer, kollapsande industriproduktion och massvält. Vi vet nu att de hade fel. Klubben verkar dock inkapabel att lära av gamla misstag och förutspår 40 år senare återigen stora problem med matförsörjningen.
Självklart kan det låta skrämmande att Nigeria tros ha 900 miljoner invånare år 2100 och Uganda 200 miljoner. Men det Anders Wijkman glömmer är att den största befolkningstillväxten redan ligger bakom oss. Den procentuella befolkningsökningen i världen har kontinuerligt minskat de senaste 25 åren.
Under 1900-talets andra halva växte befolkningen med i snitt 1,8 procent per år. Enligt FN:s prognos blir befolkningstillväxten 2000-2050 hälften så stor: 0,9 procent per år. Under perioden 2050-2100 spås tillväxten bara bli 0,3 procent. Dessa siffror är högre än vad FN tidigare trott, men det beror delvis på att dödligheten tros minska. Prognosen för medellivslängden har därför skrivits upp.
Tvärtemot vad Anders Wijkmans teorier säger har hög befolkningstillväxt gått hand i hand med allt bättre liv för allt fler människor under de senaste decennierna. Tack vare statistik från FN, Världsbanken och andra internationella organisationer kan ingen längre förneka att utvecklingen överlag går åt rätt håll. Fattigdomen minskar, hälsan förbättras och allt fler går i skolan.
Den uppdaterade versionen av Timbro-rapporten "En helt ny värld: Mänskliga framsteg i globaliseringens tidevarv", som publiceras i dag, visar att den goda utvecklingen har fortsatt. Ny statistik har också blivit tillgänglig. Världsbanken beräknar nu att millenniemålet om att halvera fattigdomen mellan 1990 och 2015 nåddes redan 2010. FN:s livsmedelsorgan FAO har dessutom backat från sina uppgifter om att antalet hungriga nådde rekordhöga en miljard 2009.
Enligt de nya siffrorna har hungern minskat med en tredjedel sedan 1990. Fattigdoms- och hungerminskningen var möjlig tack vare historiskt hög ekonomisk tillväxt. Aldrig tidigare har så många människor upplevt så snabb ekonomisk utveckling som under 2000-talets första decennium.
Tillväxten är ingen slump utan beror på ett reformarbete som pågått sedan 1970-talet.
1978 började Kina överge Maos misslyckade socialism och förvandlades under de 35 åren sedan dess till dagens ekonomiska stormakt. Motsvarande skedde i Indien 1991: tullarna sänktes och företagen fick större frihet. Även i Afrika och Latinamerika har den ekonomiska politiken förbättrats.
Eftersom rikare länder oftare är demokratier är det inte förvånande att så olika stater som Brasilien, Sydkorea, Zambia och Indonesien demokratiserats under de senaste 30 åren. Sedan 1980-talet har andelen människor som bor i demokratier ökat från en tredjedel till över hälften. Det finns inget oomtvistat exempel på att två demokratier krigat mot varandra. Därför har demokratiseringen sannolikt bidragit till att dödstalet i krig beräknas ha minskat med 95 procent sedan kalla kriget.
Också på hälsoområdet ser det ljusare ut. Medellivslängden slår rekord varje år och är nu 70 år i världen. Exempelvis har Indonesiens medellivslängd ökat från 45 till 69 år sedan 1960.
Dessutom går fler och fler barn i skolan. I hela världen utom Afrika söder om Sahara går minst nio av tio barn i grundskola. I Afrika söder om Sahara är andelen bara 76 procent, vilket fortfarande är en dubblering jämfört med 1970-talet.
Allt tyder på att världen även i framtiden kommer att bli en allt bättre plats att leva på. De flesta utvecklingsländer växer ekonomiskt i god takt. Särskilt glädjande är det att många afrikanska länder snabbt blir rikare. För att utvecklingen ska fortsätta behöver vi bättre institutioner, mer handel och migration och ekonomisk tillväxt för de fattigaste. Då spelar det ingen roll om vi är 7 eller 11 miljarder på jorden.
20 september 2013
Fördelningseffekter av utbudsrestriktioner på bostadsmarknaden
I dag skriver jag på DN Debatt tillsammans med Daniel Jahnson och Stefan Fölster med anledning av Reforminstitutets nya rapport.
Rapporten heter Fördelningseffekter av utbudsrestriktioner på bostadsmarknaden.
Resonemanget är i grunden följande:
Rapporten heter Fördelningseffekter av utbudsrestriktioner på bostadsmarknaden.
Resonemanget är i grunden följande:
- Regleringar av bostadsbyggandet håller nere utbudet på bostäder.
- Om byggandet hade varit lika stort som i Finland (som har färre regleringar) hade antalet bostäder varit 15 procent större.
- Priserna på bostäder hade då varit cirka 30 procent lägre.
- Sveriges bostäder är värda 972 miljarder mer än de hade varit om byggandet hade varit på finsk nivå. Det är en överföring till dem som äger bostäder från dem som inte gör det.
18 september 2013
Räkna ut ditt femte jobbskatteavdrag
I dag blev det femte jobbskatteavdragets utformning offentligt. Här kan du räkna ut exakt hur mycket din skatt sänks. Beräkningen bygger på 2013 års kommunalskattesatser.
10 september 2013
60 år senare: Förenklad bild av CIA-kupp i Iran
I veckans upplaga av Frivärld Magasin skriver jag om statskuppen i Iran 1953 när premiärministern Mohammad Mosaddeq störtades och shah Reza Pahlavi blev envåldshärskare. Jag vill nyansera bilden av kuppen och peka på frågetecken kring hur stor CIA:s inblandning var och hur demokratisk Mosaddeq var.
03 september 2013
Saco-genomgång av svensk forskning visar att höga minimilöner är ett problem
Den nya Saco-rapporten Ungdomsarbetslöshet – Mått, orsaker och politik har ett intressant avsnitt som går igenom den svenska forskningen om minimilönernas inverkan på ungdomsarbetslösheten:
Edin och Holmlund (1994) och Östros (1994) finner att stora minimilönehöjningar för ungdomar under 1970-talet bidrog till minskad efterfrågan på ung arbetskraft. Skedinger (2006) studerar effekten av höjda reala minimilöner på sysselsättningen i hotell- och restaurangbranschen 1979-1999 och finner negativa sysselsättningseffekter. En senare studie av Skedinger (2011) för detaljhandeln visar att ökningar av de reala minimilönerna medförde att betydligt fler anställda som berördes av minimilönehöjningarna lämnade sina anställningar 2001-2005 (frivilligt eller ofrivilligt) jämfört med en kontrollgrupp med något högre löner. Samtidigt minskade separationssannolikheten bland anställda med något högre lön. Det tyder på att arbetsgivare ersatte mindre produktiv arbetskraft med mer produktiv arbetskraft.
Med tanke på de blandade internationella resultaten och de få svenska studierna är det svårt att bilda sig en säker uppfattning. Forslund med flera (2012) drar slutsatsen att ”minimilönerna skulle kunna vara ett hinder för vissa lågproduktiva grupper att etablera sig på arbetsmarknaden” (s 20) och både Konjunkturinstitutet (2010) och Skedinger (2007) drar slutsatsen att de empiriska studierna i de flesta fallen visar på en negativ effekt på sysselsättningen av höjda minimilöner. De negativa effekterna överväger vid en hög nivå på minimilönerna.
Förändringar i minimilönerna under de senaste 10-15 åren
Förändringar i minimilönerna under de senaste 10-15 åren Nordström Skans (2009) bedömer att höjda minimilöner inom hotell- och restaurangsektorn samt inom detaljhandeln kan ha bidragit till den ökande ungdomsarbetslösheten. Argument som stödjer denna slutsats kan hämtas från Konjunkturinstitutet (2010) som analyserar minimilönerna. Resultaten visar för det första att lönespridningen i den nedre delen av lönefördelningen i Sverige är liten i ett internationellt perspektiv, vilket riskerar att stänga ute lågutbildade och andra svaga grupper på arbetsmarknaden. (s. 30–31, min fetstil)
24 augusti 2013
Inte humant att hålla familjer åtskilda
Den 6 augusti publicerade svd.se denna debattartikel av mig:
Sedan några år tillbaka driver Moderaterna frågan om utvidgat försörjningskrav för anhöriginvandring, senast i form av Gunnar Axéns och Mikael Cederbratts artikel på Brännpunkt 3/8. Detta ställningstagande är mycket olyckligt. Människor som flyr från krig och förtryck får aldrig bli de som betalar priset för Sveriges bristande integration. Fler svenskar med utländsk bakgrund måste komma in i arbete och få egen försörjning. Det uppnår vi med en bättre integrations- och arbetsmarknadspolitik, inte genom att göra det svårare att komma till Sverige.
Människor som vill invandra till Sverige har inte valt hur det svenska välfärdssystemet är utformat. Det är inte försvarbart att inskränka deras rörelsefrihet med hänvisning till välfärdssystem som de inte har kunnat påverka. Om det finns oro för belastning på bidragssystemen är det bidragssystemen som måste åtgärdas.
Talet om att försörjningskrav skulle förbättra anhöriginvandrares bostads- och ekonomiska situation klingar ihåligt. Bostadsstandarden är knappast bättre och inkomsten knappast högre om de stannar i Somalia eller Irak. Framför allt är det inte humant att hålla familjer isär. Alla har rätt att återförenas med sin familj utan att hindras av gränser.
Moderaterna har gjort en hel del för att stärka arbetslinjen och förbättra integrationen i Sverige. Mycket återstår dock att göra. Moderaterna bör lägga sin energi på att få in fler i arbete i stället för att försvåra anhöriginvandring. Problemet är inte att det är för lätt att komma till Sverige – problemet är att det är för svårt att få ett jobb när man väl är här.
Sedan några år tillbaka driver Moderaterna frågan om utvidgat försörjningskrav för anhöriginvandring, senast i form av Gunnar Axéns och Mikael Cederbratts artikel på Brännpunkt 3/8. Detta ställningstagande är mycket olyckligt. Människor som flyr från krig och förtryck får aldrig bli de som betalar priset för Sveriges bristande integration. Fler svenskar med utländsk bakgrund måste komma in i arbete och få egen försörjning. Det uppnår vi med en bättre integrations- och arbetsmarknadspolitik, inte genom att göra det svårare att komma till Sverige.
Människor som vill invandra till Sverige har inte valt hur det svenska välfärdssystemet är utformat. Det är inte försvarbart att inskränka deras rörelsefrihet med hänvisning till välfärdssystem som de inte har kunnat påverka. Om det finns oro för belastning på bidragssystemen är det bidragssystemen som måste åtgärdas.
Talet om att försörjningskrav skulle förbättra anhöriginvandrares bostads- och ekonomiska situation klingar ihåligt. Bostadsstandarden är knappast bättre och inkomsten knappast högre om de stannar i Somalia eller Irak. Framför allt är det inte humant att hålla familjer isär. Alla har rätt att återförenas med sin familj utan att hindras av gränser.
Moderaterna har gjort en hel del för att stärka arbetslinjen och förbättra integrationen i Sverige. Mycket återstår dock att göra. Moderaterna bör lägga sin energi på att få in fler i arbete i stället för att försvåra anhöriginvandring. Problemet är inte att det är för lätt att komma till Sverige – problemet är att det är för svårt att få ett jobb när man väl är här.
29 juli 2013
Välkommen debatt om rösträttsålder
Med anledning av dagens DN Debatt publicerar jag denna motion som jag skrev 2011 och som behandlades på MUF Skellefteås årsmöte (jag minns inte vad beslutet blev):
En person som är myndig anses vara en självständig individ och har rätt att ingå avtal. Myndighetsåldern i världen varierar mellan 14 och 21 men 18 gäller i de flesta länder. Den historiska trenden i Sverige har varit gradvisa sänkningar av myndighetsåldern:
1921 – kvinnors myndighetsålder sänks till 21, samma som för männen
1969 – myndighetsåldern sänks till 20
1974 – myndighetsåldern sänks till 18
Det finns anledning att närmare undersöka för- och nackdelarna med att sänka myndighetsåldern ytterligare, till 16 eller 17 år. Förändringar i samhället gör att ungdomar sannolikt mognar tidigare i dag än för några decennier sedan. Förbättrad kost och hälsa i allmänhet är en viktig faktor. Det har observerats att IQ och kroppslängd stiger med tiden. Det finns också ett samband mellan längd och intelligens på individnivå. Svenska män har blivit två centimeter längre sedan 1980-talet.
Tre aspekter av IQ i Sverige. Källa: Rönnlund & Nilsson (2008), ”The magnitude, generality, and determinants of Flynn effects on forms of declarative memory and visuospatial ability”, Intelligence 36
Även andra samhällsförändringar kan tänkas leda till tidigare mognad. Föräldrar blir allt mer utbildade och investerar allt mer i barnuppfostran. Barn är allt mer exponerade för massmedier och reser mer än tidigare. Framväxten av sociala medier kan också antas stärka barns och ungdomars sociala kompetens.
Med anledning av ovanstående föreslår motionären
att MUF Skellefteå verkar för att en sänkning av myndighetsåldern utreds.
En person som är myndig anses vara en självständig individ och har rätt att ingå avtal. Myndighetsåldern i världen varierar mellan 14 och 21 men 18 gäller i de flesta länder. Den historiska trenden i Sverige har varit gradvisa sänkningar av myndighetsåldern:
1921 – kvinnors myndighetsålder sänks till 21, samma som för männen
1969 – myndighetsåldern sänks till 20
1974 – myndighetsåldern sänks till 18
Det finns anledning att närmare undersöka för- och nackdelarna med att sänka myndighetsåldern ytterligare, till 16 eller 17 år. Förändringar i samhället gör att ungdomar sannolikt mognar tidigare i dag än för några decennier sedan. Förbättrad kost och hälsa i allmänhet är en viktig faktor. Det har observerats att IQ och kroppslängd stiger med tiden. Det finns också ett samband mellan längd och intelligens på individnivå. Svenska män har blivit två centimeter längre sedan 1980-talet.
Tre aspekter av IQ i Sverige. Källa: Rönnlund & Nilsson (2008), ”The magnitude, generality, and determinants of Flynn effects on forms of declarative memory and visuospatial ability”, Intelligence 36
Även andra samhällsförändringar kan tänkas leda till tidigare mognad. Föräldrar blir allt mer utbildade och investerar allt mer i barnuppfostran. Barn är allt mer exponerade för massmedier och reser mer än tidigare. Framväxten av sociala medier kan också antas stärka barns och ungdomars sociala kompetens.
Med anledning av ovanstående föreslår motionären
att MUF Skellefteå verkar för att en sänkning av myndighetsåldern utreds.
29 juni 2013
Ny rapport visar hur USA tjänar på invandring
Jag skriver om de dynamiska effekterna av invandring på migro.se:
I dagarna har en rapport från OECD fått stor uppmärksamhet i svenska medier. Rapporten handlar om invandringens påverkan på statens finanser. Tidigare har studier av ekonomen Jan Ekberg undersökt samma sak för svenska förhållanden.
Det är olyckligt att sådana studier får så stor uppmärksamhet, eftersom de framställer invandring som ett nollsummespel där allt handlar om hur mycket olika grupper betalar in till staten.
I själva verket är invandring ett plussummespel där alla tjänar. När en person flyttar till ett land där hen är mer produktiv uppstår en överföringsvinst för världsekonomin. Mottagarlandet gynnas genom ökad specialisering, ökad handel och annat som brukar benämnas dynamiska effekter.
Tyvärr är det svårt att beräkna precis hur stora de dynamiska effekterna är. En ny rapport från den amerikanska kongressens budgetkontor (CBO) är därför välkommen kunskap.
CBO-rapporten beräknar de dynamiska effekterna av en invandringsreform som just nu debatteras i kongressen. Reformen beräknas höja USA:s befolkning med 4 procent (16 miljoner) på 20 års sikt genom en mer liberal invandringspolitik.
Forskning visar att invandring tenderar att snabba på den tekniska utvecklingen. Därför tror CBO att reformen kommer att göra USA:s ekonomi 1 procent mer produktiv 2033. Detta skulle höja avkastningen på kapital och investeringarna skulle därför öka.
Befolknings- och produktivitetsökningen skulle tillsammans göra USA:s BNP 5,4 procent större 2033 (motsvarande cirka 1 200 miljarder dollar) än om reformen inte hade genomförts. Snittlön och BNP per capita skulle faktiskt falla i ett inledande skede. Det beror på att de nya invandrarna skulle ha sämre utbildning än infödda amerikaner. Av denna orsak skulle de ha lägre löner och dra ned snittet för USA. Genomsnittslönen skulle dock bara vara 0,1 procent lägre på tio års sikt.
På 20 års sikt skulle reformen höja BNP per capita med 0,2 procent och lönerna med 0,5 procent. Därigenom kommer lönerna på lång sikt att höjas för arbetare av alla utbildningsnivåer, även om inflödet av lågutbildade invandrare på kort sikt skulle skapa ett litet tryck nedåt på lönerna för de med lägst utbildning.
CBO uppskattar att det federala budgetunderskottet skulle minska med 200 miljarder dollar totalt under de kommande tio åren, och med 1 000 miljarder dollar under tioårsperioden efter det.
Dagens rapport ger oss välbehövlig information om invandringens dynamiska effekter. En liknande svensk studie vore välkommen. Ett uppdrag för Finanspolitiska rådet?
I dagarna har en rapport från OECD fått stor uppmärksamhet i svenska medier. Rapporten handlar om invandringens påverkan på statens finanser. Tidigare har studier av ekonomen Jan Ekberg undersökt samma sak för svenska förhållanden.
Det är olyckligt att sådana studier får så stor uppmärksamhet, eftersom de framställer invandring som ett nollsummespel där allt handlar om hur mycket olika grupper betalar in till staten.
I själva verket är invandring ett plussummespel där alla tjänar. När en person flyttar till ett land där hen är mer produktiv uppstår en överföringsvinst för världsekonomin. Mottagarlandet gynnas genom ökad specialisering, ökad handel och annat som brukar benämnas dynamiska effekter.
Tyvärr är det svårt att beräkna precis hur stora de dynamiska effekterna är. En ny rapport från den amerikanska kongressens budgetkontor (CBO) är därför välkommen kunskap.
CBO-rapporten beräknar de dynamiska effekterna av en invandringsreform som just nu debatteras i kongressen. Reformen beräknas höja USA:s befolkning med 4 procent (16 miljoner) på 20 års sikt genom en mer liberal invandringspolitik.
Forskning visar att invandring tenderar att snabba på den tekniska utvecklingen. Därför tror CBO att reformen kommer att göra USA:s ekonomi 1 procent mer produktiv 2033. Detta skulle höja avkastningen på kapital och investeringarna skulle därför öka.
Befolknings- och produktivitetsökningen skulle tillsammans göra USA:s BNP 5,4 procent större 2033 (motsvarande cirka 1 200 miljarder dollar) än om reformen inte hade genomförts. Snittlön och BNP per capita skulle faktiskt falla i ett inledande skede. Det beror på att de nya invandrarna skulle ha sämre utbildning än infödda amerikaner. Av denna orsak skulle de ha lägre löner och dra ned snittet för USA. Genomsnittslönen skulle dock bara vara 0,1 procent lägre på tio års sikt.
På 20 års sikt skulle reformen höja BNP per capita med 0,2 procent och lönerna med 0,5 procent. Därigenom kommer lönerna på lång sikt att höjas för arbetare av alla utbildningsnivåer, även om inflödet av lågutbildade invandrare på kort sikt skulle skapa ett litet tryck nedåt på lönerna för de med lägst utbildning.
CBO uppskattar att det federala budgetunderskottet skulle minska med 200 miljarder dollar totalt under de kommande tio åren, och med 1 000 miljarder dollar under tioårsperioden efter det.
Dagens rapport ger oss välbehövlig information om invandringens dynamiska effekter. En liknande svensk studie vore välkommen. Ett uppdrag för Finanspolitiska rådet?
06 maj 2013
Ny MUF-rapport med 18 mål för global utveckling
Den 2 maj presenterades MUF-rapporten "Millenniemålen efter 2015" i Stockholm. Rapporten är skriven av mig, Olof Kollinius och Ewelina Andersson. På släppet deltog även biståndsminister Gunilla Carlsson.
Bakgrunden är denna: FN:s millenniemål är åtta mål för global utveckling som antogs av världens ledare på FN:s toppmöte i New York 2000. Målen sträcker sig över perioden 1990–2015. Eftersom målen snart löper ut pågår ett arbete med att ta fram en ny agenda för global utveckling efter 2015. Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson är medlem i FN:s högnivåpanel som ska ta fram förslag på en ny sådan agenda.
Sammanfattning av våra förslag till nya millenniemål:
Bakgrunden är denna: FN:s millenniemål är åtta mål för global utveckling som antogs av världens ledare på FN:s toppmöte i New York 2000. Målen sträcker sig över perioden 1990–2015. Eftersom målen snart löper ut pågår ett arbete med att ta fram en ny agenda för global utveckling efter 2015. Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson är medlem i FN:s högnivåpanel som ska ta fram förslag på en ny sådan agenda.
Sammanfattning av våra förslag till nya millenniemål:
Mål | Senaste uppgift | Mål 2030 |
Fattigdom och hunger | ||
Dubblera BNP per capita | 10 000 dollar (2011) | 23 000 dollar |
Utrota extrem fattigdom | 19 % (2008) | 0 % |
Utrota hunger | 13 % (2011) | 0 % |
Allmän tillgång till elektricitet | 79 % (2009) | 100 % |
Alla ska ha rent vatten | 88 % (2010) | 100 % |
Hälsa | ||
Utrota globala sjukdomar | ||
Högre medellivslängd | 70 år (2010) | 77 år |
Utbildning | ||
Alla ska få en dräglig grundskoleutbildning | 89 % (2011) | 100 % |
Alla ska kunna läsa och skriva | 84 % (2010) | 100 % |
Miljö | ||
Minska partikelmängden i stadsluften med två tredjedelar | 41 mikrogram/kubikmeter (2010) | 14 µg/m3 |
Hållbara utsläpp av koldioxid, svaveldioxid och kväveoxider | ||
Demokrati och mänskliga rättigheter | ||
Avskaffa dödsstraffet | 21 länder (2012) | 0 länder |
Allas lika förutsättningar för delaktighet i beslutandeprocesser | ||
Alla länder ska vara demokratiska | 69 ickedemokratier (2011) | 0 länder |
Jämställdhet och HBT-rättigheter | ||
Alla länder ska förbjuda våldtäkt inom äktenskapet | 45 som inte förbjuder | 0 länder |
Inget land ska förbjuda homosexualitet | 77 länder | 0 länder |
Hälften av alla länder ska legalisera homoäktenskap | 13 länder | 103 länder |
Alla länder ska förbjuda barnäktenskap | 22 som inte förbjuder | 0 länder |
20 mars 2013
Irakkriget tio år senare
I dag är det tio år sedan USA och dess allierade invaderade Irak och störtade Saddam Hussein. Irakkriget, som var en av min politiska generations stora händelser – det närmaste man kommer vårt Vietnamkrig – har gått från dagspolitik till historia. Det kan därför vara tillfälle att göra några reflektioner. Är världen, och Irak i synnerhet, en bättre plats efter att Saddam Hussein störtats?
George W. Bush lade fram tre anledningar till att invadera Irak: (1) massförstörelsevapen, (2) Saddams stöd till terrorister och (3) demokratisering – själva operationen hette ju "Iraqi Freedom". (Teorin om att USA invaderade Irak för oljans skull får anses vara motbevisad då amerikanska bolag endast har fått en liten del av de irakiska oljekontrakten.)
De två första anledningarna visade sig inte hålla. Inga kopplingar till al-Qaida har kunnat visas. Irak avvecklade sina kemiska och biologiska vapenprogram under 1990-talet. Att amerikanska och brittiska underrättelsetjänster inte upptäckte detta var ett stort misslyckande. Troligtvis ville Saddam själv inte erkänna att massförstörelsevapnen var förstörda, och trodde att USA:s krigshot var en bluff.
Jag stödde Irakkriget från dag ett, och har skrivit en del i frågan. För mig och andra liberaler som stödde invasionen – bland dem dåvarande MUF-ordföranden Christofer Fjellner – har demokratiargumentet alltid varit det viktigaste. En odemokratisk regim är aldrig legitim och får angripas med våld så länge som våldet står i proportion till det förtryck som ska bekämpas.
Frågan är då om dödsoffren – kanske 200 000 – uppvägs av att Irak nu är en demokrati. Det är för tidigt att avgöra säkert, men jag tror att historien kommer att ge Bushadministrationen rätt. Irak är i dag en demokrati med en livlig press och växande ekonomi.
Det begicks dock stora misstag i samband med invasionen. Ockupationsstyrkan var för liten och man slog allt för lättvindigt sönder befintliga institutioner genom att exempelvis upplösa armén. Det bidrog till det våld som följde efter Saddams fall och som orsakade de flesta dödsfallen.
Det vore olyckligt om dessa misstag fortsatte att användas som argument mot humanitära interventioner. Vi såg i Kosovo och Libyen att västliga ingripanden kan vara nödvändiga, och i Rwanda vilka katastrofala konsekvenser omvärldens likgiltighet kan få.
George W. Bush lade fram tre anledningar till att invadera Irak: (1) massförstörelsevapen, (2) Saddams stöd till terrorister och (3) demokratisering – själva operationen hette ju "Iraqi Freedom". (Teorin om att USA invaderade Irak för oljans skull får anses vara motbevisad då amerikanska bolag endast har fått en liten del av de irakiska oljekontrakten.)
De två första anledningarna visade sig inte hålla. Inga kopplingar till al-Qaida har kunnat visas. Irak avvecklade sina kemiska och biologiska vapenprogram under 1990-talet. Att amerikanska och brittiska underrättelsetjänster inte upptäckte detta var ett stort misslyckande. Troligtvis ville Saddam själv inte erkänna att massförstörelsevapnen var förstörda, och trodde att USA:s krigshot var en bluff.
Jag stödde Irakkriget från dag ett, och har skrivit en del i frågan. För mig och andra liberaler som stödde invasionen – bland dem dåvarande MUF-ordföranden Christofer Fjellner – har demokratiargumentet alltid varit det viktigaste. En odemokratisk regim är aldrig legitim och får angripas med våld så länge som våldet står i proportion till det förtryck som ska bekämpas.
Frågan är då om dödsoffren – kanske 200 000 – uppvägs av att Irak nu är en demokrati. Det är för tidigt att avgöra säkert, men jag tror att historien kommer att ge Bushadministrationen rätt. Irak är i dag en demokrati med en livlig press och växande ekonomi.
Det begicks dock stora misstag i samband med invasionen. Ockupationsstyrkan var för liten och man slog allt för lättvindigt sönder befintliga institutioner genom att exempelvis upplösa armén. Det bidrog till det våld som följde efter Saddams fall och som orsakade de flesta dödsfallen.
Det vore olyckligt om dessa misstag fortsatte att användas som argument mot humanitära interventioner. Vi såg i Kosovo och Libyen att västliga ingripanden kan vara nödvändiga, och i Rwanda vilka katastrofala konsekvenser omvärldens likgiltighet kan få.
22 februari 2013
Har jobbskatteavdraget en positiv fördelningsprofil?
För några år sedan genomförde en svensk regering en stor skattesänkning, främst riktad till dem som jobbar. Så här beskrevs reformen i regeringens statsbudget:
Så här blev fördelningseffekterna av reformen:
Källa: Saco, s. 55
Det är färre som jobbar i de lägre decilerna, så det är inte så konstigt att de fick mindre skattesänkning. Regeringens skrivning om "positiv fördelningsprofil" verkar rimlig.
Är det jobbskatteavdraget vi pratar om? Nej, detta är skattereduktionen för allmän pensionsavgift som genomfördes av den socialdemokratiska regeringen 2000–2006.
Så här ser jobbskatteavdragets fördelningsprofil ut:
I detta fall talar Socialdemokraterna inte om en "positiv fördelningsprofil". I stället påstås det att jobbskatteavdraget gynnar de rika eller ökar klyftorna.
Denna åtgärd sänker marginalskatterna för låg- och medelinkomsttagare och har dessutom en positiv fördelningsprofil...
Dessutom innebär förslaget ökat stöd för arbetslinjen genom att arbetsutbud och arbetsmarknadsdeltagande främjas, vilket ökar sysselsättningen och tillväxten ytterligare. (s. 38)
Så här blev fördelningseffekterna av reformen:
Källa: Saco, s. 55
Det är färre som jobbar i de lägre decilerna, så det är inte så konstigt att de fick mindre skattesänkning. Regeringens skrivning om "positiv fördelningsprofil" verkar rimlig.
Är det jobbskatteavdraget vi pratar om? Nej, detta är skattereduktionen för allmän pensionsavgift som genomfördes av den socialdemokratiska regeringen 2000–2006.
Så här ser jobbskatteavdragets fördelningsprofil ut:
I detta fall talar Socialdemokraterna inte om en "positiv fördelningsprofil". I stället påstås det att jobbskatteavdraget gynnar de rika eller ökar klyftorna.
21 februari 2013
SFS räknar fel i sin studentbudget
Så här ser Sveriges förenade studentkårers exempelbudget ut för 2013. Som vanligt hävdas det att en vanlig student går back varje månad.
Så här räknar SFS: Utgifterna är 9 783 kr per månad. Studiemedlet är 2 256 kr per vecka, alltså 9 024 kr för fyra veckor. Studenten går back 759 kr.
Problemet är att det inte går fyra veckor på en månad, utan 4,35 (≈ 365 / 7 / 12). Månadsinkomsten är därför 9 814 kr, vilket är något mer än utgifterna. Studenten i SFS exempel skulle dessutom troligtvis vara berättigad till bostadsbidrag på 1 100 kr per månad. Studenten går då i stället plus 1 131 kr per månad.
Man kan också ifrågasätta vissa av utgiftsposterna, till exempel att studenten lägger 4 000 kr per termin på studiematerial och 940 kr per månad på medier, vilket inkluderar bland annat tv-licens och dagstidning (!). Halverar man dessa kostnader, vilket verkar mer realistiskt, minskar utgifterna med 875 kr. Studenten får då 2 006 kr över varje månad.
08 januari 2013
"Platt skatt – enkelt och rättvist"
I dag skriver jag om rapporten Ett frihetligt skattesystem i Upsala Nya Tidning:
Det svenska skattesystemet är krångligt och många skatter medför stora samhällsekonomiska kostnader. Trots det är den svenska skattedebatten torftig. Detaljer och teknikaliteter tar plats i stället för principer.
I en ny MUF-rapport tar undertecknad ett principiellt grepp på skattesystemet. Skatterna bör vara så rättvisa som möjligt samtidigt som den oundvikliga samhällsekonomiska skadan av skatter minimeras. Därför bör skattesystemet i framtiden bygga på tre principer:
1. Samma skattesats oavsett vad man tjänar. Sverige har världens högsta marginalskatter på arbete. Om man räknar med arbetsgivaravgift och moms får en höginkomsttagare bara behålla 26 kronor av den sist intjänade hundralappen. Orsaken till detta är den statliga inkomstskatten. Eftersom den statliga inkomstskatten är en straffskatt på den som utbildat sig länge och ansträngt sig i arbetslivet gör den stor samhällsekonomisk skada och bör avskaffas.
Ett avskaffande skulle innebära att Sverige inför platt inkomstskatt. Det betyder att alla betalar samma marginalskatt, förutsatt att man tjänar mer än grundavdraget. Platt skatt är enkelt att förstå, billigt att administrera och rättvist.
2. Samma skattesats oavsett vad man konsumerar. Staten bör inte gynna konsumtion av vissa varor framför andra, vilket är fallet med dagens tre olika momssatser. När det finns olika momssatser uppstår också gränsdragningsproblem. Därför bör momsen bli enhetlig.
3. Samma skattesats oavsett när man konsumerar. Kapital – sparande – är ett sätt att flytta konsumtion i tid. Den som väljer att skjuta upp sin konsumtion till framtiden bör inte betala mer skatt än den som väljer att konsumera nu. Därför bör bolagsskatten och kapitalinkomstskatten avskaffas. Det skulle göra det mer lönsamt att spara och öka investeringarna.
Ett skattesystem med dessa principer som grund skulle bädda för långsiktigt hög tillväxt i Sverige och göra skatterna mer lättförståeliga.
Det svenska skattesystemet är krångligt och många skatter medför stora samhällsekonomiska kostnader. Trots det är den svenska skattedebatten torftig. Detaljer och teknikaliteter tar plats i stället för principer.
I en ny MUF-rapport tar undertecknad ett principiellt grepp på skattesystemet. Skatterna bör vara så rättvisa som möjligt samtidigt som den oundvikliga samhällsekonomiska skadan av skatter minimeras. Därför bör skattesystemet i framtiden bygga på tre principer:
1. Samma skattesats oavsett vad man tjänar. Sverige har världens högsta marginalskatter på arbete. Om man räknar med arbetsgivaravgift och moms får en höginkomsttagare bara behålla 26 kronor av den sist intjänade hundralappen. Orsaken till detta är den statliga inkomstskatten. Eftersom den statliga inkomstskatten är en straffskatt på den som utbildat sig länge och ansträngt sig i arbetslivet gör den stor samhällsekonomisk skada och bör avskaffas.
Ett avskaffande skulle innebära att Sverige inför platt inkomstskatt. Det betyder att alla betalar samma marginalskatt, förutsatt att man tjänar mer än grundavdraget. Platt skatt är enkelt att förstå, billigt att administrera och rättvist.
2. Samma skattesats oavsett vad man konsumerar. Staten bör inte gynna konsumtion av vissa varor framför andra, vilket är fallet med dagens tre olika momssatser. När det finns olika momssatser uppstår också gränsdragningsproblem. Därför bör momsen bli enhetlig.
3. Samma skattesats oavsett när man konsumerar. Kapital – sparande – är ett sätt att flytta konsumtion i tid. Den som väljer att skjuta upp sin konsumtion till framtiden bör inte betala mer skatt än den som väljer att konsumera nu. Därför bör bolagsskatten och kapitalinkomstskatten avskaffas. Det skulle göra det mer lönsamt att spara och öka investeringarna.
Ett skattesystem med dessa principer som grund skulle bädda för långsiktigt hög tillväxt i Sverige och göra skatterna mer lättförståeliga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)