20 mars 2013

Irakkriget tio år senare

I dag är det tio år sedan USA och dess allierade invaderade Irak och störtade Saddam Hussein. Irakkriget, som var en av min politiska generations stora händelser – det närmaste man kommer vårt Vietnamkrig – har gått från dagspolitik till historia. Det kan därför vara tillfälle att göra några reflektioner. Är världen, och Irak i synnerhet, en bättre plats efter att Saddam Hussein störtats?

George W. Bush lade fram tre anledningar till att invadera Irak: (1) massförstörelsevapen, (2) Saddams stöd till terrorister och (3) demokratisering – själva operationen hette ju "Iraqi Freedom". (Teorin om att USA invaderade Irak för oljans skull får anses vara motbevisad då amerikanska bolag endast har fått en liten del av de irakiska oljekontrakten.)

De två första anledningarna visade sig inte hålla. Inga kopplingar till al-Qaida har kunnat visas. Irak avvecklade sina kemiska och biologiska vapenprogram under 1990-talet. Att amerikanska och brittiska underrättelsetjänster inte upptäckte detta var ett stort misslyckande. Troligtvis ville Saddam själv inte erkänna att massförstörelsevapnen var förstörda, och trodde att USA:s krigshot var en bluff.

Jag stödde Irakkriget från dag ett, och har skrivit en del i frågan. För mig och andra liberaler som stödde invasionen – bland dem dåvarande MUF-ordföranden Christofer Fjellner – har demokratiargumentet alltid varit det viktigaste. En odemokratisk regim är aldrig legitim och får angripas med våld så länge som våldet står i proportion till det förtryck som ska bekämpas.

Frågan är då om dödsoffren – kanske 200 000 – uppvägs av att Irak nu är en demokrati. Det är för tidigt att avgöra säkert, men jag tror att historien kommer att ge Bushadministrationen rätt. Irak är i dag en demokrati med en livlig press och växande ekonomi.

Det begicks dock stora misstag i samband med invasionen. Ockupationsstyrkan var för liten och man slog allt för lättvindigt sönder befintliga institutioner genom att exempelvis upplösa armén. Det bidrog till det våld som följde efter Saddams fall och som orsakade de flesta dödsfallen.

Det vore olyckligt om dessa misstag fortsatte att användas som argument mot humanitära interventioner. Vi såg i Kosovo och Libyen att västliga ingripanden kan vara nödvändiga, och i Rwanda vilka katastrofala konsekvenser omvärldens likgiltighet kan få.

2 kommentarer:

  1. Tror du på allvar att demokrati var ett av skälen att invadera? Varför bombade man i sådana fall inte Saudiarabien, eller Uzbekistan? Du känner väl förövrigt till att Bush den äldre inte ville stödja Shia-upproern som var på väg att största Saddam redan för 20 år sedan? Eller har du glömt det?

    Patetiskt hur lättlurade vissa ''liberaler'' är. Staten är dålig när den lägger sig i innovationer och tillväxt (vilket inte stämmer, se t.ex. boken Is War Necessary for Economic Growth? av Vernon Ruttan, samt Fred Blocks (red.) State of Innovation: The US Governments Role in Technology Development), men bra när det gäller att utöva våld. Obegripligt. Dessutom helt vidrigt att tycka att 200 000 döda är rimligt, med tanke på att irakierna själva inte ville att USA ska invadera. Du menar alltså att ett land har rätt att invadera ett annat land och döda 200 000 människor trots att befolkningen själva inte vill detta, så länge man säger (notera SÄGER) att det är för att införa demokrati? Helt ofattbart.

    SvaraRadera
  2. PS. Ang. att oljemotivet skulle motbevisats, så citerar jag Chomskys svar på detta:

    "The argument is like saying that Hitler didn't want to conquer Russia as proven by Stalingrad.

    The US suffered a severe defeat, and had to abandon all of its war aims, one after the other right through the invasion."

    SvaraRadera