16 juni 2016

Krönika: Skattefusk är inte stöld

Publicerad i Kristianstadsbladet, Trelleborgs Allehanda, Hallandsposten och Bohusläningen under slutet av april och början av maj.

I början av april briserade nyheten om en läcka från den Panamabaserade advokatbyrån Mossack Fonseca. Över 200 000 bolag hade registrerats i Panama, ofta i syfte att undvika skatt.

Det är förståeligt att många blir upprörda över avslöjandena. Debatten om skatteflykt har dock haft ett tonläge som inte står i proportion till frågans betydelse. Skatteflyktsdiskussionen riskerar att skymma andra och viktigare debatter på skatteområdet. Det finns flera skäl till detta.

Det är inte så att de som placerar sitt sparkapital utomlands helt undslipper skatt. När pengarna en gång tjänades in betalades arbetsgivaravgifter och inkomstskatt. Och när pengarna ska konsumeras måste moms betalas.

Skatteflykten är inte heller det hot mot välfärden som den ibland framställs som. När privatpersoner gömmer kapital utomlands är det kapitalinkomstskatt de vill undkomma. Totala intäkter från kapitalinkomstskatten är i år 47 miljarder, vilket bara motsvarar 3 procent av skatteintäkterna. Jämför detta med 527 miljarder från arbetsgivaravgifter eller 385 miljarder från moms.

En rapport från Skatteverket från 2008 uppskattade att det så kallade skattefelet uppgick till sju miljarder på kapitalinkomstskattens område. Det är mindre än både svartarbetet och momsfusket.

Naturligtvis är skatteflykt kostsamt för samhället. De advokatkostnader och liknande som skatteflykten orsakar är rent improduktiv verksamhet. Dessutom måste skatterna höjas för alla andra för att få in samma mängd skatteintäkter.

Man kan ändå fråga sig om det är önskvärt att ha ett samhälle där det inte finns någon som helst möjlighet att undkomma beskattning. Möjligheten att exempelvis flytta kapital utomlands sätter en gräns för hur mycket politikerna kan höja skatterna. Det finns god anledning att tro att skatter på kapital är högre än de borde vara. Politiker ser sällan längre än till nästa val. Om man kortsiktigt kan öka skatteintäkterna på bekostnad av långsiktiga investeringar är valet ofta givet för en politiker. Hotet om kapitalflykt till andra länder kan tvinga politikerna att sänka kapitalskatterna till nivåer som är bättre för samhället som helhet.

Att, som vissa har gjort, jämställa skattefusk med bidragsfusk eller stöld är en märklig inställning. Det går en viktig moralisk skiljelinje mellan att vilja behålla mer av sina egna pengar och att stjäla andras.

Den som menar att skattefusk är stöld från samhället har en närmast socialistisk syn på ägande. Som författaren Lena Andersson formulerade det i Dagens Nyheter: ”Alla pengar tillhör egentligen alla, resten är omoral. Man kan fråga sig på vilka grunder den ståndpunkten blivit självklar.”

Det finns skäl att tona ner de moraliska brösttonerna om skatteflykten. Utgångspunkten bör i stället vara att skattesystemet ska ha en sådan enkelhet och legitimitet att skattefusk inte blir något problem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar